Nytt gratismagasin för ipaden

När ipaden lanserades 2010 åkte vi i Sveriges Tidskrifters styrelse till San Francisco för att läsa oss så mycket vi kunde om denna nya kanal som vi då trodde vad svaret på frågan – hur blir tidskriften digital?

Sedan dess har vi insett att ipaden inte blev den frälsning vi trodde. Jag skrev tidigare i bloggen om de pdf-tidningar vi erbjuder via egna appar eller via tjänster som Ztory och Readly som egentligen bara är en övergångsprodukt, en service för pappersvana läsare men inte någon egentligt upplevelse.

Bonniers utvecklade Mag+ som har fått viss spridning men det stora genomslaget för ipad-tidningar har uteblivit.

I går lanserades ett nytt magasin Stream i Sverige som utvecklats direkt för läsplattor. Innehållet handlar om streamad TV, som ju ständigt får större publik. Premiärnumrets omslag (som är animerat) visar Game of Thrones och i magasinet finns bland annat en intervju med skådespelaren Nikolaj Coster-Waldau från serien. Men många andra serier som visas i tjänster som Netflix, CMore, HBO Nordic behandlas också. Dessutom innehåller tidningen recensioner, artiklar, tips och annonser (i premiärnumret bara en, men även den är animerad). Magasinet är gratis och förhoppningen är att annonser ska finansiera satsningen.

StreamiPad

Det som skiljer Stream från de flesta andra ipad-magasin är att man verkligen har tagit vara på de möjligheter som kanalen ger genom designen och genom att låta läsaren ta del av rörlig bild, främst trailers för filmer och bildspel.  Intill den långa texten om Nikolaj Coster-Waldau finns möjlighet att se hela intervjun filmad. Ämnesområdet stremad TV är ju också väldigt tacksamt för rörlig bild.

Stream har en dansk förlaga men det svenska magasinet har Mona Johansson (tidigare Metro) på Contentkonsulterna som chefredaktör.

På det hela taget känns Stream, som byggts i Adobes verktyg, som en spännande ny magasinsprodukt. Det ska bli intressant att följa annonsutvecklingen och även lanseringen av Contentkonsulternas nya magasin framöver (det planeras flera liknande magasin ”inom kort” skriver bland annat Resumé).

Magasinet Stream kan laddas ned här i Appstore eller här i Google play.

Annonser

Digital utveckling light

Jag har i dag tagit del av flera intressanta seminarier – först på Sveriges Tidskrifters Digifrukost där Thomas Eriksson från Egmont generöst delade med sig av erfarenheter för att skapa material som blir klickat och delat, framför allt på Facebook – och sedan på Fackförbundspressens dag där jag lyssnade på seminarier om webb-tv och omvärldsbevakning i sociala medier.

Slutsatsen av dessa inspirerande seminarier är att även små redaktioner med begränsade resurser kan göra mycket, fast inte allt på en gång.

Thomas Eriksson som är digital redaktör på Egmont påpekade vikten av att publicera sådant som ligger rätt  i tiden – att följa diskussionerna i flödet och tillföra sin egen dimension. Ett exempel var när dataspelssajten http://www.fz.se hakade på diskussionen om regeringsplanets turer mellan Arlanda och Bromma och publicerade en animering av resan – just när diskussionen pågåck.

Han tryckte också på att skriva kort och i stället fylla på med bilder, grafik och rörligt.

Inspirerad av Buzzfeed talade han sig också varm för att tidskrifter måste bli bättre på distribution även digitalt. En artikel är inte klar när den är skriven, den måste spridas och följas upp med mätningar också.

Allt detta går att göra utan stora tekniska investeringar.

Samma sak med webb-tv som Johannes Nesser på Journalisten och Cecilia Hedquist från 24UNT pratade om på Fackförbundspressens dag. Det går att filma med mobilkamera, eller med vilken modern stillbildskamera som helst. En mikrofon och ett billigt redigeringsprogram i datorn och så är det bara att köra.

Cecilia Hedquist som tidigare arbetat med TV på Corren sa att den redaktion som vill satsa på rörlig bild bör involvera så många som möjligt så att inte bara några producerar rörligt. Johannes Nesser höll med och berättade hur kul det är att jobba med rörlig bild. Samtidigt som han också varnade för att det är rätt tidskrävande – en och en halv dags arbete för fem minuters inslag. (Vilket Cecilia Hedquist tyckte var för långt, helst 30 sekunder, max 1.30 var hennes recept för nyhetsinslag)

Dagens sista inspiration stod Anders Thoresson för som gick igenom en mängd trix som man kan använda om man vill omvärldsbevaka med sociala medier som källa. På hans sajt finns mycket matnyttigt för den som vill veta mer. 

Jag tog med mig tipset om www.nuzzel.com som hjälper en att använda twitter för omvärldsbevakning även när man inte har tid att följa flödet hela tiden och Evernote som gör det möjligt att spara läsning till sedan. Jag kommer också att samla rss-flöden i www.feedly.com efter att ha hört hans föreläsning – och uppmana kollegerna att göra det samma.

Dagens viktigaste insikt är att man inte får låta sig nedslås av allt man inte gör. Det viktigaste är att ta ett steg framåt och successivt bli bättre på att använda de sociala medierna både för digital distribution och för omvärldskoll.

Ps: Lyssna gärna på Journalistenpodden där jag intervjuas av Helena Giertta.

 

Thomas Eriksson, Egmont

Anders Thoresson

Kit och kaos

Jag har precis premiärläst på Robert Brännströms och Peder Bonniers nya satsning Kit och blivit glad över det ambitiösa journalistiska anslaget. Denna premiärdag ryms allt från Libanon till koldioxidhotet. Den har superfin design i mobilen men tycks ha vissa barnsjukdomar i surfplattan. Det är tydligt att Kit är byggd för interaktion med läsarna med kopplingar till sociala medier och en dela-knapp som hela tiden följer med. Robert Brännström berättar i Medievärlden att målgruppen är 20-45-åringar och att annonser kommer att finansiera sajten ”när det finns en målgrupp att sälja”. I dag jobbar cirka 15 personer på Kit men man söker fler.

Det är härligt att läsa Kit efter det frukostmöte som jag var på i morse, arrangerat av byrån Tinkable. Där pratade Cecilia Hjertzell, strategy director om varför vi måste omfamna kaoset som digitaliseringen har försatt de flesta företag i. Det gäller att få fäste i kaoset.

– Det är i kaoset det händer vi ska inte sträva efter balans. De som lyckas bäst i kaos har en tydlig vision som alla kan agera på och att man kan vara snabb.

Hennes kollega Greg Henriques, creative director, förklarade varför vi måste sluta prata om produkter som ska paketeras och tryckas ut i olika kanaler och i stället fokusera på vilka touchpoints som våra kunder möter oss vid. Oftast är det inget fel på produkterna vi har utan felet är i skärningspunkten mellan bolaget och kunden.

– Ledningen är längst bort från kunderna och ändå är det de som ska ta besluten. De vet inte var det gör ont i kundernas vardag, sa Cecilia Hjertzell.

Man kan konstatera att det som mediebranschen går igenom är ett av de tydligaste exemplen på digialiserings-”kaos” men att många branscher har samma utmaningar.

Enligt rapporten ”ten hot consumer trends” som Ericsson consumer labs har tagit fram tittar 80 procent av svenskarna i åldern 16-45 i dag på streamad TV medan 77 procent tittar på tablå-tv. En siffra som vi hade skrattat åt för något år sedan. I samma rapport säger 80 procent att mobilen helt har ersatt plånboken 2020. Helt ersatt. Det låter utopiskt nu men faktum är att det tar bara fyra år för ett nytt tekniskt beteende att få fäste i huvuddelen av marknaden. Teknik som vi i dag bara pratar om på tech-seminarier kan mycket väl vara mainstream om bara fyra år.

– Många företag pratar fortfarande om att de ska utbilda sina kunder i att ta till sig ny teknik, det ska de inte alls. Kunderna är redan där, det är kunderna som behöver utbilda företagen, konstaterar Cecilia Hjertzell.

– Tekniken och kundernas omfamning av tekniken är möjligheternas spelplan.

På denna möjligheternas spelplan tror jag att Kit är något på spåren. Visserligen återstår det att se om denna typ av kvalitativ journalistik kommer att nå de klick-framgångar som grundarna hoppas på. Jag vill gärna tro att publiken uppskattar en god blandning av relevanta ämnen levererat med journalistiskt hantverkskunnande. Jag kommer att följa Kit i de kanaler de finns och hoppas att målgruppen blir tillräckligt stor för att locka annonsörer framöver.

Är medier organiserade för innovation?

När jag läser på om innovationsledarskap inför en större artikel jag ska skriva för Finansliv börjar jag reflektera över medieföretagen, hur pass väl är vi organiserade för innovation?

Forskaren Annika Steiber har under ett års tid följt Google och har satt upp sex strategier för ständig innovation, hela listan redogör Martin Kreuger för i Tusen tips för innovation. Jag kommer bara att ta upp två av dem som jag tyckte var särskilt intressanta: Öppenhet/nätverkande och ”både-och-organisationer”. Jag ska förklara.

Forskarna menar att företag i dag inte ensamma kan ha den överblick och den kompetens som krävs för att klara den enormt snabba tekniska utvecklingen. Förr kunde företag känna sig lugna om de rekryterat de skarpaste utvecklarna och hade ett starkt varumärke. Det fanns inträdesbarriärer i de flesta branscher som gjorde det svårt för nya konkurrenter. Även i mediebranschen krävdes dyr produktionsutrustning för att starta tidning eller TV (även de första sajterna och apparna var så dyra att utveckla att små startups inte hade en chans utan stort kapital i ryggen).

I dag är läget som alla vet ett annat. Kompetens och kunskap är inte unikt för knappt något företag utan hela framgången ligger i hur man använder det man kan och vet. Det är i detta sammanhang som Annika Steiber framhåller vikten av samverkan, att öppna upp sin organisation för samarbete med andra aktörer. Att dela kunskap och få kunskap. Min erfarenhet är att medierna är rätt dåliga på detta. Vi ser varandra som konkurrenter i stället för att se att det verkliga hotet kommer från jättar som just Google eller Facebook. Om svenska tidningar och tidskrifter till exempel kunde enas om hur vi tar betalt på nätet, eller kunde hitta fiffiga distributionsmodeller som vi en gång gjorde med Tidsam även i den digitala miljön så skulle mycket vara vunnet. Och om vi slapp upprepa varandras misstag. Jag tror att vi måste prata mer.

Den andra aspekten av innovationsledarskap som jag skulle vilja ta upp är ”både-och-organisationer”. Alltså att vi både måste producera dagens produkter och samtidigt uppfinna framtidens. Vi har blivit väldigt duktiga på att effektivisera våra processer, inte minst inom medierna. Vi har skurit i kostnader och upprättat rutiner för att produktionen ska flöda friktionsfritt. Allt detta som har varit nödvändigt för att producera billigare med förhoppningsvis samma kvalitet hindrar i själva verket innovation, menar Annika Steiber. Detta på grund av ett ledarskap som sätter upp snäva ramar och kontrollerar.

Hennes tankar återfinns också hos en av världens främsta ledarskapsexperter Gary Hamel som i en artikel i Harvard Business Review skriver:

”A formal hierarchy overweights experience and underweights new thinking, and in doing so perpetuates the past”

Han förespråkar i texten ”Buraucracy must die” att organisationer låter 50 procent vara struktur, kontroll och ordning och 50 procent vara kaos så att innovation kan uppstå, var som helst i organisationen. För att få verklig effekt behöver beslutsfattande flytta långt ned i organisationen, chefen måste ta ett steg tillbaka och räkna med att medarbetare är kreativa och vill åstadkomma förändring.

När jag tänker på de tidnings- och tidskriftsförlag jag känner är jag inte övertygad om att medieföretagen kommit hela vägen fram i denna aspekt. Vi har varit duktiga på att spara och i vissa fall även innovera. Men dagens snabba utvecklingstakt kräver ständig innovation, av alla. Aftonbladet har dragit slutsatser av sin Aftonbladetrapport där det fanns kritik mot för många chefsled och håller nu på att göra om organisationen. Undrar om fler följer efter?

Namntrenden bland organisationstidningar

Den 16 april är det releasefest för tidningen Karriär. Den hette tidigare Jusektidningen och följer därmed samma mönster som många organisationstidningar de senaste åren, det vill säga man gör sig av med organisationen i tidningsnamnet. 

Tidningen Kollega är ett exempel. Den är en sammanslagning av SIF-tidningen och Lön & Jobb, som tidigare hette HTF-tidningen. (Som parentes kan nämnas att Kollegas chefstidning Position strax byter namn till Chef & Karriär. Ordet Karriär tycks alltså populärt i år.)

Fler exempel: 

Statstjänstemannen bytte namn till ST-press och senare till Publikt.

DIK-forum har blivit Ping

Vårdfacket har blivit Vårdfokus

TCO-tidningen har blivit Arbetsvärlden och LO-tidningen har blivit Arbetet.

Dagens Arbete skapades som en sammanslagning av tidningarna Metallarbetaren och Industrifacket (senare har även pappersarbetare, grafiker och skogsindustriarbetare anslutit).

SSR-tidningen har blivit Akademikern vars chefstidning för tydlighets skull heter Chefstidningen (vilket inte ska förväxlas med Chef som ges ut av Ledarna).

Man kan förstå varför allt detta sker. Det handlar om att tidningarna vill markera självständighet gentemot förbunden och i sitt uttryck likna kommersiella tidningar mer. Syftet är troligen att locka fler annonsörer och engagera läsarna. Karriär låter helt enkelt bättre än Jusek-tidningen.

Baksidan av myntet är att de nya, mer moderna namnen kan bli lätt obegripliga för den som inte är insatt. Hur kan man veta att Akademikern ges ut av just socionomfacket SSR och inte till exempel av centralorganisationen Saco (som för övrigt tidigare hade en tidning som hette Akademiker)? Att Arbetet och inte Dagens Arbete är LO:s tidning? Att Arbetsliv är Prevents tidning men Arbetsvärlden TCO:s?

Risken är att tidningarna i sin iver att lösgöra sig från förbunden och modernisera sig faktiskt blir otydligare. I fallet med SKTF (Svenska kommunaltjänstemannaförbundet) har både tidningen och förbundet bytt namn till lätt obegripliga Vision, som väl trots allt är ett något bättre namn på en tidning än på ett förbund (och visst minns vi MTG-utgivna Vision som slogs ihop med Finanstidningen innan den dog)

Först av alla att ha ett namn som inte liknar förbundets var nog Mål och Medel, som redan vid grundandet av Livemdelsearbetareförbundet 1922 fick sitt namn. Här berättar chefredaktören Malin Klingzell-Brulin hur det gick till. 

Sant är väl att den som får en tidning hem genom ett medlemskap oftast begriper varifrån den kommer utan att namnet behöver berätta det. Och ett nytt namn kan, precis som ny form, ge redaktionen en nytändning. Så lycka till tidningen Karriär med nya utseendet och namnet!