Imponerande framryckning hos dagstidningarna

I måndags släpptes nomineringarna till Årets Dagstidning, där jag satt i juryn för tre av priserna. Detta års juryarbete har varit extra roligt. Det märks att det finns en framtidstro i dagspressen som man inte kunde se för bara några år sedan, inte minst i lokalpressen.

Det faktum att två av tre nominerade i både Årets Redaktion och Årets Dagstidning (helhetspriset) är lokaltidningar bekräftar bilden. Det är något på gång.

I bidrag efter bidrag lyfts nya satsningar fram. Det är live-TV, nya annonsformat, betallösningar och sociala medier-initiativ. Många dagstidningar tycks ha lyckats skifta fokus och redaktionella arbetssätt. Från papper till digitala kanaler. Det roliga är att kreativiteten inte bara handlar om affären, som betalningar och nya native-format eller tekniken, utan om själva journalistiken.

Flera av tidningarna framhåller sin grävande journalistik, och ofta har man tagit hjälp av ny teknik för att åstadkomma den. Det är datajournalistik, crowdsourcing via sociala medier och snygg digital long-read.

De nominerade till helhetspriset är; Västerbottens-KurirenDagens Nyheter och Nerikes Allehanda. Fantastiska förebilder alla tre. Till Årets Redaktion är de nominerade Aftonbladets grävredaktion, Nerikes Allehanda och Västerbottens-Kuriren. Övriga nominerade i andra kategorier finns på TU:s hemsida.

Det är intressant att notera att 65 procent av befolkningen mellan 9 och 79 år fortfarande läser en dagstidning (enligt Nordicoms stora undersökning för 2015). I början av 2000-talet låg siffran på 82 procent, men nedgången är inte så snabb som somliga tycks tro.

Medieutredningen gjorde också, tillsammans med SCB, en intressant undersökning av dagstidningsläsandet där 5 000 slumpmässigt utvalda personer, från 16 år och uppåt tillfrågades. Varje dag söker fyra av tio svenskar själva upp information om det som händer i den egna kommunen. De som har en nyhetsredaktion på orten i högre utsträckning än de som inte har.

Intressant är också att på landsbygden och i mindre tätorter så är det vanligare att använda lokal morgontidning för att ta del av nyheter jämfört med tätorter med fler än 200 000 invånare.

Den 4 april utses vinnarna i Årets Dagstidning på Berns. Vem det än blir är vinnaren värdig.

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé. 

Annonser

Hejdå Finansliv, tack för allt!

I dag loggar jag ut från Finansliv för att efter julledighet börja på Chef.
Det jag lämnar är något helt annat än det jag kom till och under de dryga fem år som tidningen har kommit ut så har mediemarknaden skakats om rejält.
Mitt uppdrag var att bli chefredaktör och vd för de sammanslagna tidningarna Finansvärlden och Försäkring och Finans. Men innan jag tackade ja till jobbet fick jag ägarna med på att göra något annat än den fackliga medlemstidning de först hade sett framför sig.
Jag ville göra en branschtidning för de anställda inom finansbranschen, något jag hade sett saknades (andra tidningar som skrev om sektorn gjorde det antingen ur konsumenternas eller aktieägarnas perspektiv, inte ur branschens eget). Jag ville göra en branschtidning eftersom medlemmarna i de respektive förbunden tycker det är viktigare att förstå vart deras bransch är på väg än vad deras fackförbund gör eller tycker. Jag hoppades också att vi skulle kunna bygga en extern upplaga och event kring varumärket när vi tog positionen av det enda magasinet som skrev om dessa frågor.

Anna Lundin som då arbetade på A4 (numera prisbelönt formgivare på Content innovation) gjorde formen på tidningen efter en kreativ process under senvåren och vi lanserade i september 2010.

Finansliv skapas på designmöte med Anna Lundin, då A4 och Jonas Melcherson, då W4. På bilderna även Stefan Ahlqvist, Johan Jeppsson, BrittMari Lantto och Unn Edberg

Finansliv skapas på designmöte med Anna Lundin, då A4 och Jonas Melcherson, då W4. På bilderna även Stefan Ahlqvist, Johan Jeppsson, BrittMari Lantto och Unn Edberg

Den där våren 2010 var jag den enda anställda på Finansliv och parallellt med härligt men ångestladdat utvecklingsarbete så satte jag upp bolaget, tecknade telefonabonnemang, köpte datorer, gick till Claes Ohlson och köpte brevlåda som vi skruvade fast utanför porten, upphandlade allt som behövde upphandlas. Jag registrerade alla möjliga domäner, sociala medier-konton och lyckades efter viss förhandling köpa loss Finansliv.com av en norsk entreprenör. (Först ville vi heta Finanstidningen, men det visade sig att MTG fortfarande satt på det namnet).

Vi gick ut hårt vid lanseringen och bjöd på stor releasefest i Wetterling galleri med en bra bit över hundra gäster och tungviktare som SEB: koncernchef Annika Falkengren, Folksams vd Anders Sundström och Danske banks vd Lars Mörch i snabbintervjuer under minglet.

Jag intervjuade Anders Sundström, då på Folksam, på releasefesten. Och Åsa Berner, Finansliv, pratar med Annika Falkengren, SEB på minglet.

Jag intervjuade Anders Sundström, då på Folksam, på releasefesten. Och Åsa Berner, Finansliv, pratar med Annika Falkengren, SEB på minglet.

Dagen efter stod vi utanför de stora arbetsplatserna och delade ut tidningen och hade mobiliserat anställda på banker och försäkringsbolag runt om i landet som gjorde detsamma. (Ett senare nummer delade vår marknadsansvariga Eva-Marie Åkesson och jag ut vid Saltsjöbanans slutstation Solsidan)

Eva-Marie Åkesson, marknad, delar ut Finansliv vid Saltsjöbanan.

Eva-Marie Åkesson, marknad, delar ut Finansliv vid Saltsjöbanan.

Upplageförsöket gick kort sagt åt pipan. Det visade sig vara svårt att sälja en tidning som halva branschen redan fick genom ett medlemskap.

Men eventen gick bättre. Redan första året 2011 hade Finansloppet över 500 deltagare (för att några år senare nå 1300). Vi fixade halvdagen Business Model Finance tillsammans med Cordial, lanserade Finanslivsstil och gjorde FintechStockholm första gången hösten 2014 (ett event som blev fulltecknat i år när vi samarbetade med Breakit).

Finansloppet med start och mål på Stockholm stadion är största eventet med som mest hittills 1300 anmälda.

Finansloppet med start och mål på Stockholm stadion är största eventet med som mest hittills 1300 anmälda.

Vid lanseringen var vi tre på Finansliv, förutom mig själv; reportrarna BrittMari Lantto och Åsa Berner som tidigare hade arbetat på Finansvärlden. Senare anställde jag en administratör för att hjälpa mig med eventen, i dag har Diana Demin den tjänsten. Vår frilansande AD Rikard Johansson blev anställd som AD/redaktionschef hösten 2014, men slutade i somras.

Redaktionen 2014: Åsa Berner, Rikard Johansson, Unn Edberg, Diana Demin, BrittMari Lantto.

Redaktionen 2014: Åsa Berner, Rikard Johansson, Unn Edberg, Diana Demin, BrittMari Lantto.

När jag i förra vecka hade hejdå-glögg för alla som jobbat med Finansliv kom 40 personer, och då var det en del på inbjudningslistan som hade annat att göra denna eftermiddag i december. Det har varit nödvändigt för Finansliv att arbeta med många externa personer och bolag.

Inte minst för webben som började som en ren bloggsajt för att hösten 2015 få nytt utseende signerat Jonas Melcherson, Iris Media. Nya sajten innehåller mer eget redaktionellt material och kommer att ge Finansliv ytterligare skjuts i sociala medier. Jag skriver mer om sajten här.

Kvar att utveckla vidare finns också Finansliv Academy som är ett embryo till kursportal där vi i dag erbjuder en handfull digitala kurser och under våren 2016 vår första fysiska kurs (en chefsutbildning).

Vi har hela tiden försökt hitta vår vinkel på det som händer i omvärlden. I det första numret skrev Gunnar Lindstedt om hur Lehman Brothers-kraschen tedde sig från branschens synvinkel.
Efter terrordådet på Utöya åkte jag till Oslo för att höra hur de försäkringsanställda arbetade med att möta offer och anhöriga.

I debatten om Africa oil lät vi Martin Schibbye ställa Nordeas hållbarhetschef Sasja Beslik mot väggen om oljeindustrins kopplingar till konflikten i Ogaden.
Och så klart har vi beskrivit de stora nedskärningarna inom banksektorn ur de anställdas synvinkel, bland annat i serien ”De utköpta”.
På senare tid har det blivit mycket digitalisering och hållbarhet.

Men även en del annat, som här där Erik de la Reguera skildrar vad penningtvätt innebär i Colombia och Mexico.

Finansliv kommer att vara det som mina barnbarn kommer att tröttna på att höra mig skryta om när jag blir gammal. Jag har lärt mig så enormt mycket, gjort massa misstag, och en hel del saker som blev bra. Nu ska Martin Ahlquist vårda och utveckla Finansliv under nio månader. Jag ser fram emot att följa Finansliv från sidlinjen.

Redaktionsmöte 2011; från vänster BrittMari Lantto, Fredrik B Nilsson, Åsa Berner, Rikard Johansson och Johan Jeppsson.

Redaktionsmöte 2011; från vänster BrittMari Lantto, Fredrik B Nilsson, Åsa Berner, Rikard Johansson och Johan Jeppsson.

Vår meste fotograf Johan Marklund i skottläge.

Vår meste fotograf Johan Marklund i skottläge.

2014 flyttade vi till Olof Palmes gata 13.

2014 flyttade vi till Olof Palmes gata 13.

Finansliv arrangerar årligen flera frukostseminarier. Här fick finansmannen Sven Hagströmer berätta om HQ Bank-kraschen.

Finansliv arrangerar årligen flera frukostseminarier. Här fick finansmannen Sven Hagströmer berätta om HQ Bank-kraschen.

Anders Borg medverkade på FintechStockholm.

Anders Borg medverkade på FintechStockholm.

Business Model Finance med 200 gäster på Nalen.

Business Model Finance med 200 gäster på Nalen.

Nytt gratismagasin för ipaden

När ipaden lanserades 2010 åkte vi i Sveriges Tidskrifters styrelse till San Francisco för att läsa oss så mycket vi kunde om denna nya kanal som vi då trodde vad svaret på frågan – hur blir tidskriften digital?

Sedan dess har vi insett att ipaden inte blev den frälsning vi trodde. Jag skrev tidigare i bloggen om de pdf-tidningar vi erbjuder via egna appar eller via tjänster som Ztory och Readly som egentligen bara är en övergångsprodukt, en service för pappersvana läsare men inte någon egentligt upplevelse.

Bonniers utvecklade Mag+ som har fått viss spridning men det stora genomslaget för ipad-tidningar har uteblivit.

I går lanserades ett nytt magasin Stream i Sverige som utvecklats direkt för läsplattor. Innehållet handlar om streamad TV, som ju ständigt får större publik. Premiärnumrets omslag (som är animerat) visar Game of Thrones och i magasinet finns bland annat en intervju med skådespelaren Nikolaj Coster-Waldau från serien. Men många andra serier som visas i tjänster som Netflix, CMore, HBO Nordic behandlas också. Dessutom innehåller tidningen recensioner, artiklar, tips och annonser (i premiärnumret bara en, men även den är animerad). Magasinet är gratis och förhoppningen är att annonser ska finansiera satsningen.

StreamiPad

Det som skiljer Stream från de flesta andra ipad-magasin är att man verkligen har tagit vara på de möjligheter som kanalen ger genom designen och genom att låta läsaren ta del av rörlig bild, främst trailers för filmer och bildspel.  Intill den långa texten om Nikolaj Coster-Waldau finns möjlighet att se hela intervjun filmad. Ämnesområdet stremad TV är ju också väldigt tacksamt för rörlig bild.

Stream har en dansk förlaga men det svenska magasinet har Mona Johansson (tidigare Metro) på Contentkonsulterna som chefredaktör.

På det hela taget känns Stream, som byggts i Adobes verktyg, som en spännande ny magasinsprodukt. Det ska bli intressant att följa annonsutvecklingen och även lanseringen av Contentkonsulternas nya magasin framöver (det planeras flera liknande magasin ”inom kort” skriver bland annat Resumé).

Magasinet Stream kan laddas ned här i Appstore eller här i Google play.

Sorglig nedläggning av Dagbladet

I dag har jag ägnat eftermiddagen åt ett gemensamt möte med styrelserna för Norran och Västerbottens-Kuriren i Umeå i nybyggda konferensavdelningen i Väven. Precis innan vi skulle sätta oss ned för att tillsammans spana på framtidstrender och hitta möjligheter kollade jag telefonen – Dagbladet läggs ned.

Mittmedias VD Thomas Petersohn säger i Medievärlden att beslutet är tråkigt med ofrånkomligt.

Nyheten gav vårt möte en extra vikt. Det är inte ofta en dagstidning läggs ned i Sverige men vi kommer nog tyvärr att få flera sådana besked de närmaste åren. Läget är allvarligt och möten av den typen vi hade i dag är viktiga för att vi gemensamt ska hjälpa varandra att tänka nytt.

Norran och VK har ett helt annat utgångsläge än lilla Dagbladet. Norran har en hushållstäckning på 60 procent i tätorten och 69 procent i glesbygden trots ett tapp på 1000 prenumeranter förra året. VK har rekordstor räckvidd på webben. Dessutom har båda tidningarna god kassa.

Våra samtal i dag har varit kreativa och givande och alstrade många goda idéer. Men nu när mötet är slut går tankarna tillbaka till Dagbladet. Jag jobbade på Dagbladet parallellt med mina studier i Sundsvall 93-95. Ofta tog jag vägen förbi tinget efter skolan för att kolla nya åtal innan jag landade på redaktionen för att göra kvällsskiftet som reporter. Redan som 21-åring fick jag sitta nattchef ibland och var reporter och redigerare på somrarna. Det var blåljusrapportering, kommunbevakning och en hel del feature. Ett par månader före examen fick jag fast jobb.

På den tiden var Dagbladet den pigga uppstickaren. Vi var flera från journalistutbildningen på Mitthögskolan (nu Mittuniversitetet) som brukade jobba extra där. Ofta var Dagbladet före Sundsvalls Tidning med lokala nyheter. Vi hade bäst kriminalbevakning och sprang lite fortare än den stora konkurrenten.

Många Dagbladet-journalister hamnade sedan i Mälardalen: Martin Kreuger, Johan Såthe, Erik Helmerson, Karolina Anderson, Tia Jumbe, Roger Rosenlund, Markus Wilhelmsson, John Hällström, Per-Åke Hansson med flera.

Den stolta utmanaren går nu i graven. Det är sorgligt och jag lider med de 16 som nu arbetar på redaktionen.

Metro en lysande idé. Då.

Sakari Pitkänens bok ”Konsten att skaffa sig fiender över hela världen” är både en beskrivning av Metros historiska framgång och en betraktelse över dags- och gratispressen i dag. Att läsa boken ger en god inblick i tidsandan:

  • Mitten av 90-tal: ett fåtal självgoda aktörer på tidningsmarknaderna, trögrörliga, initiativfattiga, utmanas av pigg uppstickare.
  • Tidigt 2000-tal: fullt krig mellan gratistidningar som växer fram i rasande hastighet och den etablerade morgonpressen på de orter där Metro etablerar sig världen över.
  • I dag: digitaliseringen har gjort att gratistidningarna tappar mark, Metro i Sverige satsar fullt på digitalt.

Jag rekommenderar alla att läsa boken, som är både underhållande, välskriven och faktaintensiv. Den myllrar av anekdoter och färgstarka scener. Här finns strejkande grafiker i Paris som kastade hundratusentals Metro på gatorna, interiörer från Everydays hemliga redaktion som inte ens åt lunch på stan av risken för att bli upptäckta, och grundarnas maktkamp om typsnitt som slutade dramatiskt.

Så här avslutas till exempel kapitlet ”Det stora slaget om Stockholms mäklarannonser”: ”Så här i efterhand kan man konstatera att bostadsäventyret i bästa fall gick ihop sig för Metro, blev en svidande förlust för DN och SvD och gav mäklarna lägre kostnader för marknadsföring. Och att det gick åt ganska många träd under tiden”.

När jag slår igen boken förväntar jag mig att känna viss sorgsenhet, jag som ägnade fyra av mina tidiga journalist-år på Metro. Men någonstans känner jag bara att Metros fantastiska uppgång och numera nedgång inte är så konstig. Det är få idéer som står sig över flera decennier. I en tid där den tekniska utvecklingen gör att konsumtionsbeteende och medievanor ändras allt snabbare så kanske man inte kan vänta sig att en succé ska sträcka sig över fler år än så. Särskilt inte på den snabbrörliga mediemarknaden.

Ur "Konsten att skaffa sig fiender över hela världen" av Sakari Pitkänen.

Ur ”Konsten att skaffa sig fiender över hela världen” av Sakari Pitkänen.

Metro fyllde ett hål. Människor satt på tunnelbanan under i genomsnitt 20 minuter till jobbet och hade inget att göra. Metro fyllde den tidsluckan. I dag är den smarta telefonen ett mer komplett alternativ för den som vill undvika att glo på medpassagerarna eller reklamen under tunnelbanefärden. Det behov som Metro fyllde fylls nu till allt större del av annat, en liten skärva av den uppmärksamheten går också till Metros digitala innehåll. Här ett kapitel ur boken om Metro i dag.

När det gäller utdelade gratistidningar så ser lönsamheten ut att hålla i sig och fortfarande startas nya lokala gratistidningar runt om i landet (i Stockholm storsatsar Direktpress just nu med nya editioner).

I slutet av denna vecka ska jag åka norrut för styrelsemöte i Norran, lokaltidningen i Skellefteå, där jag växte upp. Även på det mötet kommer jag att tänka att tidningsföretagens roll ändras med tiden och även om en del av utvecklingen känns smärtsam nu så behöver det inte vara så dramatiskt i det långa perspektivet. Det kommer nya behov som ett lokalt medieföretag kan fylla för sina läsare och annonsörer, eller gamla behov i ny skepnad. Och vem vet, vi kanske kläcker nästa Metroidé på det där styrelsemötet.