Med hockey som digital affärsmodell

På lördag möter Skellefteå AIK Linköping HC i den första semifinalen. Matchen genererar mängder av innehåll som intresserar hockeyfansen. I Skellefteå är hockeyn det närmaste religion man kan komma och Hockeybloggen har länge varit något av det mest lästa på norran.se. Lagom till slutspelet lanserade Norran en helt ny sajt Allt om AIK, som är ett samarbete mellan lokaltidningen Norran, klubben Skellefteå AIK och supperterklubben North Power.

Det är tydligt på sajten vilket material som kommer från vilken källa och man har fått Länsförsäkringar att gå in som sponsor. Dessutom har tidningen dragit igång Hockeystudion, som hittills släppt fyra avsnitt.

Så här i slutspelstider står hockeymaterialet för en stor del av trafiken till Norrans sajt. Inte minst är många exil-Skelleftebor inne för att läsa om favoritlaget från en närbelägen källa.

Men Norran saknar inte konkurrens om hockeyfansens klick. En vecka före Allt om AIK släpptes så kom uppstickaren Eljester med sin hockeysajt. Den aggregerar hockeynyheter från de nordligaste lagen: Asplöven HC, Luleå Hockey, Skellefteå AIK och IF Björklöven. Här finns länkar till bloggare, tidningar och klubbsajter. Däremot tycks det saknas annonser än så länge.

För Eljester måste det faktum att Luleå åkte ut i kvartsfinalen vara en missräkning, men för Allt om AIK så fortsätter resan. Förhoppningsvis kan man framöver se ännu fler källor till nyheterna på sajten. Att hockey drar storpublik både på arenorna och på nyhetssajterna, särskilt i Norr- och Västerbotten är det lätt att konstatera. Norran har länge kunnat förlita sig på att hockeylaget levererar både resultat och besökssiffor, mycket tyder på att det kan bli SM-guld även i år. I så fall bör Norran.se kunna slå besöksrekord, inte minst tack vare satsningen på Allt om AIK och Hockeystudion.

alltomaikeljester

Annonser

Följer journalistiken med till webben och mobilen?

Finns tidskrifter digitalt? Eller är de per definition på papper? Jag har under senare år svängt många gånger i frågan. Det är givetvis så att det går utmärkt att läsa pdf-tidningar på läsplatta likväl som på papper, till exempel på Readly. Men jag tänkte inte att denna text skulle handla om det eftersom pdf-tidningar är kopior på pappersprodukter och därför faktiskt ingen produkt som har utvecklats för det digitala (det finns så klart ipad-magasin med massa finesser, inbyggda bildspel, interaktiva grafiker och filmer, men detta har vi hittills inte sett så mycket av i Sverige, kanske för att läsarna och annonsörerna inte har varit så pigga på att betala för den upplevelsen).
Förutom de digitala kopiorna av magasin har digital utveckling på tidskrifter ofta handlat om annat än journalistik. Vi har bloggar, shopar och tjänster som kopplas till ämnet men som egentligen inte hade behövt ett magasinsvarumärke för att bli till. Drar man ut den utvecklingen kan man tänka att magasinet reduceras till en sorts marknadsföringskanal för en diverseverksamhet inom ämnesområdet som i många delar faktiskt inte handlar om journalistik. I det scenariot behöver magasinet inte vara lönsamt i sig, så länge det drar användare/sponsorer till allt det andra.
När Åka Skidor säljer prylar eller när Driva Eget gör kurser så är det inte journalistik som utgör värdet i tjänsten. Givetvis gör journalistiken i magasinet att sidotjänsterna får större trovärdighet och intresse men frågan kvarstår: Vilken roll har journalistiken när tidskrifterna söker digital affärsmodell?
Gör det något att det inte är journalistik? Nej, kanske inte, så länge pappersmagasinet finns kvar och står för journalistiken. Men jag personligen tycker att det vore tråkigt om journalistiken ersattes av personaliserade tjänster i takt med att förlagen anpassar sig till allt mer digitala beteendemönster.
Är det då så att tidskriftsjournalistik per definition ska vara på papper? Nej, det finns många exempel på motsatsen, tidskrifter med digital affärsmodell som bygger på journalistiskt innehåll och ibland klick-beten. Där är det annonsörerna som står för de digitala intäkterna. Tyvärr är det så att mycket tyder på att displayannonsering är på utdöende, hur programmatisk den än blir. Alternativet är då att hitta olika native-lösningar för annosörerna, men på sikt tror jag inte på digitala affärer utan inslag av intäkter från läsare/användare.
40 procent av den globala digitala annonskakan tas i dag av Google och Facebook. Jag är rädd att tidningssajternas andel inte kommer att öka.
Nyckeln för att hitta användarintäkter tror jag är att hitta lösningar för mikrobetalningar digitalt. Om det blir enkelt att betala tio kronor för en spännande text tror jag det finns en digital framtid även för tidskriftsjournalistiken. Jag hoppas att branschen kan samarbeta om att hitta lösningar för mikrobetalningar. Drömmen vore en standard på alla journalistiska svenska sajter, så att användarna kunde känna igen sig och enkelt betala för innehållet oavsett om det är text, video eller ljud. Jag hoppas att det kan bli verklighet.

bodyblogg

Aka Skidorshop

driva eget

illustrerad

 

 

Digitalisering ger ny roll för traditionella bolag

I dag arrangerade Finansliv eventet Business Model Finance som handlar om affärsmodeller i finansbranschen. Huvudfokus var transparans och förtroende. Jag modererade eventet tillsammans med Linus Malmberg från Cordial. Det finns mycket som tyder på att finansbranschen är nästa bransch på tur att ”drabbas” av distruptive teknologi.

Parallellerna mellan finansbranschen och mediebranschen är många. I båda fallen finns långa traditioner och en ”analog” affär som utmanas av digitaliseringen. Vi fick flera exempel under dagen på att finansbranschen också löser utmaningen på liknande sätt som mediebranschen; att man erbjuder fler saker till sina kunder/läsare och vill fylla nya behov hos sin målgrupp.

I mediebranschen har vi allt mer börjat prata om mediehus i stället för tidningar och vi erbjuder event, reklambyråtjänster, content marketing, resor, tilläggstjänster, appar, kurser, lojalitetsprogram med mera. Ofta pratar vi om att lokaltidningens syfte är att stärka lokalsamhället snarare än att bara producera en tidning. Och ett magasin täcker in ett intresseområde med hjälp av många olika kanaler och tjänster.

Ett exempel från Business Model Finance på liknande tankegångar var Michael Wolf, koncernchef på Swedbank, som pratade om vilken roll banken vill ta på de orter där de verkar. Banken har genom sitt projekt ”Unga jobb” sett till att 10 000 unga har fått in en fot på arbetsmarknaden och nu satsar banken på akademiker med utländsk examina. Om banken hjälper orten att överleva tack vare att ungdomar och företag blir kvar så gynnas på sikt också affären.

Trygg Hansas VD Patrick Bergander berättade om två av försäkringsbolagets nya satsningar – hämtservice och familjehjälpen. Det första handlar om att bolaget hämtar bilen och kör den till verkstad om man råkat ut för en bilolycka. Kunden kan sedan via en app följa vad som händer med bilen ända tills den är återlämnad. Familjehjälpen ger föräldrar till barn med särskilda behov coachingsamtal och hjälp i kontakt med skola och myndigheter. Två tydliga exempel på att försäkringsbolaget vill fylla andra behov i kundernas liv än att bara erbjuda försäkring.

Dessa strategier är vettiga givet att det kommer allt fler uppstickare med en helt digital affärsmodell som konkurrerar med banker och försäkringsbolag med låga priser och avgifter. De traditionella bankerna och försäkringsbolagen blir med en sådan modell något mer än ”bara” en bank eller ett försäkringsbolag. Förhoppningen är att detta extra kan göra att kunderna blir lojala och stannar trots digitala alternativ som kanske har lägre avgifter och premier.

Patrick Bergander, VD Trygg Hansa på Business Model Finance.

Patrick Bergander, VD Trygg Hansa på Business Model Finance.

Michael Wolf, koncernchef på Swedbank, talade om samhällsansvar på Business Model Finance.

Michael Wolf, koncernchef på Swedbank, talade om samhällsansvar på Business Model Finance.

Algoritmer vs redaktörer

Sitter på tåget på väg hem efter två intensiva dagar på MEG i Göteborg där branschen har diskuterat framtiden och förutsättningarna för medier. När jag försöker samla intrycken är det en frågeställning som kommer upp först, den om personalisering kontra färdig paketering eller algoritmer kontra redaktörskap om man så vill.

Dagens seminarium om Framtidens journalistik som Anette Novak ledde berörde frågan men den har även kommit upp vid andra tillfällen, som när Rian Liebenberg på Schibsted pratade om programmatic och big data.

Vi vet allt mer om våra läsare, dels i och med att de loggar in och berättar om sina intressen och dels för att vi följer deras förehavanden på sajten och lagrar data om vad de klickar på. Allt detta kan man använda i två syften, dels för att presentera relevanta annonser – som säkert blir mer framgångsrika än andra – för läsarna och dels för att personalisera det som läsaren får ta del av på sajten.

Markus Gustafsson som är grundare till Omni tyckte att medier fortfarande gör för mycket på magkänsla trots att man vet mycket om läsarna och att vi borde ägna mer kraft åt att använda data för att anpassa vår tjänst.

Anders Trapp, digital redaktör på Mittmedia gick så långt att han hävdade att algoritmer gör bättre jobb än redaktörer, eftersom algoritmen vet mer om den enskilde användaren på sajten, men tyckte även att redaktörerna måste ställa in algoritmerna.

Karin Pettersson politisk chefredaktör på Aftonbladet tyckte dock att redaktören ska ha en aktiv roll även i framtiden.

  • Läsarna förväntar sig att vi är trygga i det publicistiska uppdraget, att vi sållar, väljer och har en idé med det vi publicerar.

När Anette Novak ställde den något provokativa frågan om vi ska sluta försöka vara agendasättande och i stället lyssna på vad publiken har intresse för var det flera i panelen som sa emot.

Jag tror att en av de viktigaste utmaningarna för journalistiken just nu är att hitta balansen mellan optimerat och personaliserat (ge publiken det den vill ha) och att fortsätta fylla en viktig funktion i det demokratiska samhället (ge publiken det den behöver).

När jag går in på en nyhetssajt förväntar jag mig att bli informerad om det viktigaste. Jag vill veta om det är vapenvila i Ukraina – även om jag kanske läste om Melodifestivalen förra gången jag var på sajten.

Men balansen är svår – blir det för mycket Ukraina, då kanske Mello-fantasten tröttnar, om det blir för mycket Mello så kanske vi sviker det uppdrag som läsarna har gett oss; att ge en bild av världen och kritiskt granska makthavare.

All den tekniska utveckling som ska till för att åstadkomma, till exempel nya personaliserade mediesajter men även annan innovation, kostar pengar. Därför var det intressant att höra Alice Bah Kuhnke presentera direktiven för den nya mediepolitiska utredningen på scen i Göteborg.

Det jag kan utläsa ur direktiven är att regeringen inte låser sig vid att det är de tidningar som i dag får presstöd som kan komma ifråga för framtidens mediestöd. Det är positivt om man släpper den gamla konstruktionen om stöd till andratidningar med viss periodicitet. Ett stöd till redaktioner som behöver en utvecklings-knuff oavsett distributionsform vore fint. Då kunde även rent digitala publikationer och tidskrifter få en del av kakan. Det vore bra för mångfalden.

Det är tufft därute

Cecilia Zadigs och Nora Oleskog Tryggvasons bok ”Kvinnor och ledarskap i svenska medier” har varit omtalad de senaste veckorna. Bland annat i Resumé. 

Boken bygger på en undersökning bland 208 kvinnor som genomgått utbildningen ”Kvinnors Ledarskap” på Stockholms universitet (244 var tillfrågade).

Det som har blivit mest omskrivet är det faktum att medieorganisationer med kvinnor i toppen har färre sjukskrivningar i personalen.

Det jag fångades mest av när jag läste boken var hur pass tufft många mediechefer har det. Jag visste så klart av egen erfarenhet och av att prata runt i branschen att strukturomvandlingen och de omorganisationer som följer på den är stressande, men att så pass många som 36 procent av de kvinnliga mediecheferna är stressade ofta eller konstant eller att en fjärdedel varit sjukskrivna för stressrelaterade symptom förvånade mig. Mest stressade var 40-49-åringarna.

En annan anmärkningsvärd siffra, som till viss del har med stressen att göra, är att 30 procent – har lämnat/tvingats lämna ett chefsjobb tidigare än planerat. Av de som lämnat är de vanligaste skälen:

  • De tyckte inte det var roligt längre och inte värt arbetsinsatsen.
  • De förlorade jobbet i samband med omorganisation.
  • De valde att stiga av därför att det inte fanns förutsättningar för att åstadkomma bra journalistik/produkt.
  • De lämnade på grund av företagskulturen.

Sammanfattningsvis: Det är tufft därute.

Medier är en relativt jämställd bransch och enligt boken har digitaliseringen skapat möjligheter för kvinnor att hitta vägar till att bli ledare i större utsträckning än vad som hade skett i en mindre föränderlig bransch. Men frågan som många ställer sig blir: Är det värt det? På senare tid har vi sett chefer hoppa av, inte minst från Mittmedia- och Eskilstuna-Kuriren-koncernerna.

Och då är vi framme vid en av de största utmaningarna som branschen står inför: Hur kan vi behålla de nytänkande duktiga ledarna och journalisterna i en tid då allt färre måste göra allt mer? Kan vi behålla kreativiteten med det enorma fokus på ekonomin som teknikutvecklingen tvingar oss till i dag? Och om vi inte gör det – när kommer läsarna/lyssnarna/tittarna att märka det?

Den 6 mars kan man höra Cecilia Zadig prata på MEG, ta chansen om du är där. Att branschen kan lyckas behålla goda ledare är nyckeln till att vi ska klara de förändringar vi står inför.