Allt fler medieföretag vill ha donationer i krisen – lär av några som redan har lyckats

Rapporterna om permittering och varsel kommer var och varannan dag nu i spåren av minskade intäkter hos medierna på grund av coronakrisen. Men många sneglar också på att ersätta förlorade intäkter från annons, lösnummer och event med donationer.

Jag tycker det är intressant att se hur utbrett det kan bli att medborgare stöttar journalistik på det sättet. För att få lite bättre koll på affärslogiken bakom donationsdrivna medier och hur intäktsslaget påverkar journalistiken tog jag kontakt med Jörgen Huitfeldt på Kvartal och Brit Stakston på Blankspot.

Blankspot grundades 2015 av bland andra Brit Stakston och Martin Schibbbye, som fortfarande är ägare. Många blev imponerade av hur de på kort tid lyckades crowdfunda en miljon kronor. Dessutom fick de en stor donation av finansmannen Sven Hagströmer. Nu är modellen att den som vill bli medlem betalar 599 kronor per år eller 70 kronor per månad.

Kvartal grundades 2017 och har som bas donationer från exempelvis Patrik Wahlén och Staffan Persson. Så här skrev Breakit vid grundandet.

Hos Kvartal finns inga särskilda priser utan privatpersoner kan donera valfritt belopp.  Den stora finansieringen kommer hittills från ett fåtal större donatorer, men Jörgen Huitfeldt hoppas att pengarna från de små donatorerna på sikt ska stå för majoriteten av intäkterna. Insamling sker av en insamlingsstiftelse som verkar skild från den journalistiska verksamheten.

Både Blankspot och Kvartal har sitt material helt öppet. Alla kan läsa eller lyssna, inte bara de som betalar.

– Vi är en för liten medieaktör för att ens vilja låsa in och lägga vårt innehåll bakom en betalvägg. Människor kan ibland ha riskerat sina liv i våra reportage och dessa berättelser förtjänar att nå ut brett. Vi vet också att våra läsare inte vill att det ska låsas in, de betalar inte för en betalvägg de betalar för att vi gör vår journalistik på vårt sätt. Och vi vill gärna att vårt arbete hittas olåst via Google, säger Brit Stakston.

Hon ser inga problem med den journalistiska friheten kopplad till att människor donera pengar. Blankspots medlemmar bidrar ofta med kunskap och kontakter i samband med reportagen men påverkar inte det färdiga resultatet. Inte heller Jörgen Huitfeldt, med förflutet på Sveriges Radio, ser något problematiskt i att finansieras av privatpersoner, i deras fall i huvudsak ett mindre antal personer som donerar mycket.

– Det är ingen skillnad mot SR. Insamlingsstiftelsen har sett till att vi har pengar för varje år så att vi kan göra det som vi tror är bra. De lägger sig inte i journalistiken, det har inte hänt. På SR var det mer luddigt, när det var stora nyhetslägen var kontrollrummet fullt av chefer. Just för att det finns ett misstänkliggörande kring gåvor och påverkan är vår styrelse är överförsiktig.

Jag undrar om Kvartal skulle kunna ta emot öronmärkta pengar för att belysa någon särskilt område och han svarar att ett brett område som naturvetenskap skulle kunna gå men inte något snävare. Hittills har det inte hänt att någon donator försökt ställa krav på särskild bevakning.

Både Brit Stakston och Jörgen Huitfeldt är inne på att den som blir medlem respektive donerar blir mer engagerad i produkten och det tycks också vara nyckeln för att få människor att öppna plånboken trots att materialet finns tillgängligt för alla. Både Kvartal och Blankspot satsar på olika sätt att skapa delaktighet, det kan vara exempelvis fysiska möten eller Facebookgrupper.

– Sedan skämmer vi gärna bort dem om vi kan ibland med specialpriser på böcker, seminarier, mässbiljetter eller exklusiva läsarmöten. Men mest av allt vill de se oss göra de reportage vi sagt att vi ska göra, berättar Brit Stakston.

Kvartal håller nu på att utarbeta ett nytt system för sina lite mindre donationer med tre olika nivåer. Detta är inte sjösatt men första nivån skulle kunna ge den tryckta årliga editionen, medan högre nivåer kan ge specialinbjudningar till event.

Det finns fallgropar när finansieringen av medierna förändras. Många har uttryckt oro över att swishjournalistik leder till en tesdrivande journalistik i stället för en oberoende granskande. Men det måste inte bli så. Här skriver Brit Stakston klokt om skillnaden mellan ensidig swishjournalistik och publikfinansierad seriös publicistik.

Troligen kommer allt fler aktörer gå donations-vägen. Senaste exemplet är Emanuel Karlsten som ber om donationer till sin coronabevakning på emanuelkarlsten.se via patreon.

Medlemstanken och att låta människor få insyn i den redaktionella processen kommer ofta som en del av modellen. I tider av misstro mot medier tror jag att det är mycket viktigt av sprida kunskap om hur journalistik blir till och att göra publiken delaktig. Även transparens kring var pengarna kommer ifrån bidrar till förtroendet för medierna, inte minst de som lever på donationer.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s