Omni publicerar native med dold avsändare

”Seko värvar medlemmar genom konflikter” är rubriken för en av de native-kampanjer som rullar i nyhetsappen Omni. Sedan får man veta att Seko är det fackförbund som strejkar mest. Påståendet att konflikter är ett medel i medlemsvärvningen är rätt uppseendeväckande och jag tittar därför efter avsändare. Men på den plats där det annars står Resia eller Samsung står det nu Arbetsmarknadsnytt.

Puffen leder också in till en sajt med ”arbetsmarknadsnyheter” med ett arbetsgivarvänligt perspektivt. Det är nu jag kommer ihåg sajten från senaste stora avtalsrörelsen och också att jag reagerade på den på Twitter redan då. Men fallet med Seko är långt tydligare. Detta är ju i princip en smutskastningskampanj av en motpart. Det är nämligen Svenskt Näringsliv som står bakom sajten Arbetsmarknadsnytt får jag veta när jag klickar in på ”Om oss”.

Jag tycker att den här typen av native-annonsering är djupt problematiskt.

Branschen har länge försökt hitta riktlinjer för native-annonsering, för att det ska vara transparent för läsaren vem som är avsändare och står bakom samarbetet. Till exempel har Sveriges Tidskrifter tagit fram riktlinjer om att det tydligt ska stå att artikeln i fråga är sponsrad och av vem.

Svenskt Näringsliv kommer i samarbete med Omni smidigt undan sådana branschprinciper genom att kalla sidan för Arbetsmarknadsnytt och göra den till avsändare i stället för den som betalat för artiklarna. Vad kommer härnäst, en sida från Sverigedemokraterna med avsändaren Flyktingfrågan?

Detta sätt att kringgå reglerna bara blir intressant för den som vill driva en åsikt utan att vara synlig. Den som vill visa ett engagemang för en fråga eller sälja något vill så klart synas med sitt företagsnamn i anslutning till artikeln. Just därför blir detta så farligt. När opinion ska påverkas är det viktigt att läsare har en chans att bedöma vem som står bakom. Jag är övertygad om att en stor del av de som tar del av Omni bara ser puffen:

IMG_1154

Några klickar sig vidare till artikeln där det fortfarande inte finns någon ledtråd om avsändaren.

IMG_1155

Ett litet fåtal klickar sig vidare till ”om oss” och får svaret.

Detta är inte fejkade nyheter, men i högsta grad friserade. Jag lunchade i dag med Kristofer Steneberg, nu föräldraledig kollega på Chef, som varit med och tagit fram Sveriges Tidskrifters native-förslag. Vi var ense om att vi på Chef skulle tacka nej till den typen av native-samarbeten. Det borde Omni också ha gjort.

Uppdatering 12/5: I Twitterkonversation med Markus Gustafsson som är chefredaktör på Omni har jag gjort uppmärksam på att det finns en mening i slutet av texten som säger att Arbetsmarknadsnytt drivs av Svenskt Näringsliv. Det ändrar inget i sak; Arbetsmarknadsnytt är en för otydlig avsändare och Svenskt Näringsliv borde anges direkt i både puff och text.

Denna text har tidigare varit publicerad hos Resumé

Personligt tilltal vinner – exemplet Yoga with Adriene

I ett halvårs tid har jag yogat tillsammans med Adriene varje morgon. Hennes youtubekanal ”Yoga with Adriene” har 2,2 miljoner följare. Här lägger hon ut gratis yogavideos, enstaka och i serier som ”30 days of yoga”, ”Yogacamp” och nu senast ”Yoga revolution”. Kommentarsfälten flödar av människor som berättar hur Adriene har förändrat deras liv, hur de ser på sig själva och tar hand om sin hälsa.

Första avsnittet av 30 days of Yoga har 10 miljoner visningar.

Oavsett om man är yogi eller inte så finns det något intressant med Adriene. Hon har snabbt fått fler följare än vad många magasin i genren – och kan ta betalt för innehållet.

Men vad tjänar Adriene sina pengar på? Givetvis får hon pengar för de annonser som Youtube visar före hennes klipp och när ett normalt yogapass har ett par miljoner visningar, så blir det ju en slant. Men alla vet att det är svårt att bli rik på Youtube enbart.

Så Adriene har också en betalkanal. På hennes sida Find what feels good kan man signa upp sig för hela arkivet, ett forum och unikt material för 9,00 dollar. Hon arrangerar också resor för sina ”medlemmar”.

Hemligheten bakom Adrienes framgångar är, förutom bra yoga-sessioner, hennes personliga tilltal. Vi som yogar med henne varje dag känner efter en stund att vi lär känna henne. Hon är lättsam och kan bli fnissig och plötsligt börja nynna. På något vis avdramatiserar hon yogan, som ibland kan vara lite högtidlig för den som inte är helt inne på den andliga dimensionen, eller lite svår för den som inte är så väldigt töjbar åt alla håll. ”If you fall, don´t worry, we´ll catch you” är ett stående skämt när det är dags för balansövningar.

Givetvis har hon ett helt team runt sig, men det är ändå henne man signar upp på. Hennes personliga sätt gör att hon berör människor på ett annat vis än ett magasin eller ett företag som erbjuder liknande saker. Då är det också lättare att öppna plånboken och betala den där hundralappen, också för att ”många människor runt om i världen ska få tillgång till gratis yoga via Youtube” som Adriene säger i sin promotionvideo.

Vi har senaste året sett en trend att traditionella medier försöker bli mer personliga. Peter Wolodarski och Fredric Karén skickar mejl till sina respektive prenumeranter med personligt tilltal för att tipsa om aktuella artiklar. Thomas Mattsson bloggar sedan länge för att förklara publicistiken för sina läsare.

Det personliga vinner – inte minst hos de yngre. Min 11-åring pratar om youtubers som Jocke & Jonna eller Chris Whippit nästan som om de vore familjemedlemmar.

I den allt hårdare konkurrensen där ute är det människor som publiken väljer att följa och lita på.

Denna text har tidigare varit publicerad på http://www.resume.se/blogg/unn-edberg/

Nu börjar organisationstidningarna ta digitalt betalt

I dag släpps en ny utgåva av Tidskriftspodden där jag blir intervjuad av Johan Kellman Larsson om mediebranchens läge och affärsmöjligheter. Lyssna gärna. Bland annat nämner jag Teknisk Ukeblad som jag tycker är en inspirerande norsk tidskrift som verkligen har lyckats ta tillvara digitala möjligheter.

Jag vill gärna fördjupa mig lite i det. Teknisk Ukeblad är den norska motsvarigheten till Ny Teknik och ägs av de två ingenjörsorganisationerna Tekna och Nito. Papperstidningen kommer ut i 140 000 exemplar. Antalet utgivningstillfällen har successivt minskat från 42 år 2013, till 22 år 2014, 18 gånger 2015 och förra året 11.

Samtidigt har TU satsat stort på digital utveckling och bland annat köpt sajterna digi.no (av Aller Media) och tek.no (av Amedia). Tu.no, digi.no och tek.no har tillsammans runt 800 000 unika besökare per vecka. Totalt blir det 2,6 miljoner besökare i månaden jämfört med 70 000 för fem år sedan.

Det är en fantastisk utveckling. Ökningen av räckvidden gör också att man nu tar betalt av läsare. För 199 i månaden får man tillgång till allt material på sajterna

Teknisk ukeblad

Utvecklingen fortsätter och det senaste året har redaktionen utforskat VR med hjälp av pengar från Google. 

Det som är intressant med Teknisk Ukeblad är inte bara att det är ett magasin som tar betalt för journalistik digitalt, vilket i och för sig är rätt ovanligt. Jag tycker också att det är spännande att se en organisationstidning göra den här utvecklingen. I Sverige lanserade Journalisten nyligen sin stängda J+ som bara är tillgänglig för medlemmar eller prenumeranter (för 58 kronor i månaden).

Min egen tidning Chef har länge haft en stängd del av sajten som man kommer åt som betalande prenumerant eller medlem i Ledarna. Den innehåller till exempel ett ledarskapstest, mallar och avtal, metodbanken och ett arkiv. Om ett par veckor nyanserar vi sajten och vår digitala innehållschef Calle Fleur jobbar för fullt med att fylla sajten med mer intressant betalinnehåll.

Där organisationstidningarna har en fördel när det gäller digitala nysatsningar är ofta en stabil intäkt från medlemsupplagan vilket skapar utrymme för investeringar. Kanske får vi se fler satsningar från det hållet framöver.

Denna text har tidigare varit publicerad på resumé.se

Veteranerna slår nykomlingarna i daglig räckvidd

Tidskriften Wired ägnar stora delar av senaste numret åt ”The News in Crisis”.

Mest intressant i granskningen är en genomgång av vilken räckvidd olika medier har. Slutsatsen är att traditionella medier fortfarande håller ställningarna. NYTimes har 3 221 000 dagliga unika besökare på webben, Washington Post 3 073 000 medan relativa nykomlingar som Buzzfeed och Huffington Post ”bara” kommer upp i 2 435 000 respektive 1 938 000.

Högst daglig räckvidd på webben av alla i mätningen hade veteranen CNN med 3 696 000.

Men, konstaterar man, antalet journalister i USA har minskat med 10 procent de senaste tio åren, annonsintäkterna rasar och yngre vänder sig bort från traditionella medier i sin konsumtion av nyheter.

Därefter beskriver Wired New York Times transformation, från ”The innovators report” som läckte till Buzzfeed 2014 till i dag. Den våg av betalväggar som sköljer över västvärldens mediesajter har sitt ursprung på NYTimes. I dag betalar 1,5 miljoner människor 200 miljoner dollar per år för sin prenumeration. Men betalväggen är inte allt. En särskild Beta Group arbetar ständigt med att utveckla nya redaktionella produkter. Det är appar med korsord och matlagning och snart en ”hemnet”-variant. En ai-bot hjälpte prenumeranter att hålla koll på valresultatet i höstens val, VR-satsningen med en miljon distribuerade kartongglasögon och poddar är andra exempel på utvecklingstakten.

Egentligen kommer inte Wireds texter till någon annan slutsats att medierna, trots fortsatt hög räckvidd, har en affärsutmaning i sjunkande annonsintäkter och ändrade konsumtionsmönster. Tidningen citerar Pew Research insitute som frågat hur amerikaner tar del av nyheter; 46 procent tittar, 35 procent läser, 17 procent hör och 2 procent vet inte. Smarta mediebolag anpassar sig till hur publiken vill konsumera sitt innehåll och hittar lösningar som upplevs som skräddarsydda för den enskilda användaren.

Det gäller att fortsätta innovera, utan att förlora sig i tekniken.

– Vårt jobb är inte att göra teknologi. Vi ska räkna ut hur vi kan använda tekniken, säger Jake Silverstein, redaktör för The New York Times Magazine, till Wired.

Denna text har tidigare varit publicerad på http://www.resume.se/blogg/unn-edberg

Snyggt omslag när Wired tar sig an tidningskrisen.

Snyggt omslag när Wired tar sig an tidningskrisen.

När det verkligen gäller vill ingen ha alternativa fakta

Den första nationella kris som jag upplevt som journalist var Estoniakatastrofen. Inringd som reporter till Dagbladets redaktion i Sundsvall försökte jag få en bild av vad som hade hänt.

Ett år senare skrev jag min C-uppsats på Journalistutbildningen om mediers bevakning av händelsen. Jag jämförde en kvällstidning (Aftonbladet) en riksmorgontidning (DN) och en lokaltidning (VK) och deras bevakning under två veckor från katastrofen. Jag döpte uppsatsen till ”Offren, hjältarna och syndabockarna” eftersom rapporteringen så tydligt följde det mönstret. Först offren, sedan hjältarna och sist syndabockarna. I analysen kom jag – föga överraskande – fram till att Aftonbladet längre än de andra höll fast vid det mänskliga. Starka berättelser om offer och räddningspersonal. Dagens Nyheter klev snabbast in i jakten på syndabockar och blev tidigt väldigt teknisk, med grafer över bogvisir etc. VK hamnade någonstans mitt emellan.

Sedan dess har svenska medier tyvärr fått en del övning i krisbevakning. När fredagens attack på Drottninggatan ägde rum var medierna väl rustade. Och till skillnad från Estoniabevakningen 23 år tidigare hade alla nu direktsändningar och sociala medier att ta hänsyn till. De flesta lyckades också hålla isär fakta och spekulation och var noga med att berätta när något inte var bekräftat. I den stora mängd live-sändning som producerades så blev givetvis inte allt perfekt. Något ögonvittne kanske inte skulle ha intervjuats, någon fakta inte vidarebefordrats. Men på det stora hela fungerade det.

Somliga har kritiserat att rykten om misstänkt skottlossning rapporterades vidare av medierna. Men som Thomas Mattsson sa i Medierna så måste medier rapportera när det står tio polispatruller och säkerhetsutrustad polis med dragna vapen runt Fridhemsplan även om det senare visade sig att det inte var skottlossning. Alternativet vore inte en gångbar publicistisk hållning.

När någon stor händelse inträffar är människors behov av korrekt information extra stor. Undersökningar brukar visa att vid stora nyhetshändelser vänder sig svenskarna till public service och de stora dagstidningarna för information. Jan Helin, programdirektör på SVT, berättade om fördubblad trafik till SVT:s nyhetsutbud jämfört med nivåerna under dåden i Paris, Bryssel och Berlin, som ju redan var höga.

Vid Brysselattackerna var Sveriges radio den källa som flest sökte sig till (22 procent), därefter kom Aftonbladet (12 procent) och SVT. Vid terrordåden i Paris var Aftonbladet den källa som flest sökte sig till först.

När det verkligen gäller vill ingen ha alternativa fakta.

Denna text har tidigare publicerats på http://www.resume.se/blogg/unn-edberg

Hoppfullt om betalt innehåll på Årets Dagstidning

På senare tid har många svenska lokaltidningsredaktioner åkt till Norge för att följa koncernen Amedia. På Årets Dagstidning som TU arrangerade den 4 april hade koncerndirektör Mari Velsand, blivit inbjuden och berättade intressant om hur koncernen jobbat.

Amedia har totalt 62 prenumererade tidningar och har sett en tillväxt i antal prenumeranter på 56 av tidningarna. Koncernen har nu 461 000 betalande kunder varav 26 procent är digitala. De olika tidningarna har 1,8 miljoner dagliga läsare varav 1 miljon digitala.

– För några år sedan fattade vi beslutet att det måste ju vara journalistiken som är vår affärsmodell. Det måste gå att få upp betalningsviljan digitalt. När vi började jobba målmedvetet hände det något i organisationen, i produkterna och med betalningsviljan, sa hon.

Den målmedvetna satsningen som Amedia har gjort är imponerade. Arbetet med att ta betalt digitalt tog fart när redaktionerna tittade igenom 11 000 artiklar/klipp för att hitta vilken typ av innehåll som konverterar till köp.

Exempelvis kom man fram till att näringslivsartiklar konverterade till försäljning bra medan kulturartiklar generellt konverterade dåligt. Samtidigt noterade man att mycket tid på redaktionen lades på kulturartiklar, till exempel förhandsartiklar inför evenemang, medan lite tid lades på lokala näringslivsartiklar.

Dessutom kunde man se hur materialet presenterades, att nytagna bilder och case med personliga historier hjälper till att ge högre läsning och även köp.

Insikterna ledde till nya prioriteringar när det gäller vilka kategorier som produceras och presenteras.

Intressant är att data-analysen visade att det som gick bäst bland läsarna var den goda lokaljournalistiken.

– Många var rädda att det bara det lätta klick-journalistiken skulle löna sig, men så blev det inte. Det har gjort det lättare att sälja in det till våra journalister som nu följer siffrorna på hur deras artiklar presterar, sa Mari Velsand.

Erfarenheten från Norge är att man även måste titta på det öppna innehållet. Amedia har kommit fram till att mellan 40-60 procent av innehållet behöver vara öppet för att locka in nya läsare och prenumeranter.

Att låta användarna själva bidra med bilder från evenemang i stället för de tidigare förhandsartiklarna sparar resurser och väcker intresse. Amedia-tidningarna har också börjat producera helt nytt material, som att de direktsänder division 2-fotboll. En bowlingtävling som sändes gav 24 nya prenumeranter. Och även en direktsänd russe-revy konverterade 30.

– Att på ett systematiskt sätt ta reda på vad som blir läst, att gå från att tro till att veta, är nyckeln. Vi träffar läsarna bättre i dag och den journalistik vi gör har högre kvalitet, konstaterade Mari Velsand.

En stor del av framgången handlar om att prioritera hårt. Redaktionerna har också börjat ha vissa journalister som jobbar med papperstidningen medan andra jobbar digitalt först.

Nästa steg är att se om utgivningen kan minska. Amedia har just nu två piloter där man går ned från 6 till 4 dagar i veckan.

– Ju mer vi klarar att vi får folk till att använda det digitala innehållet desto mindre risk att de säger upp sitt abonnemang när vi går ned i utgivning.

Att flera svenska mediehus inspirerats från Norge blev tydligt i den fortsatta diskussionen under Årets Dagstidning där Per Bowallius koncernchef på Mittmedia noterade att de arbetar med ”Amedia-modellen” med att använda data för att följa vad som blir läst och leder till köp.

Nu får Mittmedia 214 nya kunder per dag och har 17 000 plusabonnemang totalt.

Anna Lindberg, publisher på Östgöta media noterade att de också arbetat med digitalt först länge nu. Och att inget kommer gratis i den digitala världen.

– Vi måste vara nära vår publik så att vi gör det som är relevant för dem. Det är inte givet att människor väljer oss. Vi måste slåss för användarens kärlek, sa hon.

Dessutom slog hon ett slag på att även skriva sådant som inte många läser.

– Vi kan inte sluta med att skriva bokrecensioner bara för att fler tar del av sport, sa hon.

Amedias koncerndirektör Mari Velsand.

Amedias koncerndirektör Mari Velsand.

Chattbotar nya ytan för nativeannonser

Native-annonser hittar sin väg till allt fler plattformar. Ett av de intressantaste försöken som presenterades på Digital innovators summit i Berlin förra veckan var Quartz som valt att hjälpa sina native-annonsörer att skriva meddelanden i sin chattapp.

Att meddelande-tjänster är nästa arena för mediebolagen pratar många om. Användandet av meddelande-appar som Facebooks Messenger, Snapchat, WhatsApp och Kik har gått om användandet av sociala medier, enligt Business insider.

Men hittills har det varit svårt för medier att komma in i de kanalerna.

Det Quartz har gjort är att skapa sin egen app som beter sig som en meddelande-app men som i princip levererar nyheter. Det går att personalisera flödet något och till viss del interagera med innehållet, men enbart med förutbestämda svar, emojis och frågor. I princip är det en nyhetsaggregator förklädd till en meddelande-tjänst. Bland annonsörer har innovationen tagits emot väl.

Jay Lauf, president och publisher på Quartz sa på Digital Innovators Summit att de är slutsålda till tredje kvartalet på sina nativeannonser i appen – till premiumpriser. I sin föreläsning pratade han om appen som ”en smart kompis som messar dig nyheterna”.

I Quartz app får jag först ett nyhetsflöde i konversationsform...

I Quartz app får jag först ett nyhetsflöde i konversationsform…

... och i slutet av "samtalet" ett reklambudskap.

… och i slutet av ”samtalet” ett reklambudskap.

CNN har tidigare fått uppmärksamhet för sin chattbot. I en intervju med The Drum berättar CNN:s produktansvariga Alex Wellen, om lärdomarna efter de första sex månaderna.

IMG_0748

Många väntar nu på att Facebooks nya digitala assistent Moneypenny, eller Facebook M, ska bana väg för ännu fler botar genom ett Messenger bot-store.

När fler medier börjar kunna leverera innehåll direkt på förfrågan från publiken så får vi en ny distributionskanal. Det viktiga blir att behålla tonen som en vän eftersom vi kommer nära publiken i chaten eller i den röststyrda ai-tjänsten.

Enligt Innovation in Media World Report 2017 säger 79 procent att de skulle vilja prata med varumärken på chattbotar, vilket borde tyda på att olika typer av native-annonsering skulle fungera väl även i de kanalerna. Många företag experimenterar redan.

Conversational commerce bedömer många är nästa steg för marknadsförare och medier som vill komma nära sin publik. Men för att det verkligen ska fungera behöver annonseringen komma i trovärdigt sammanhang och prata på ett sätt som publiken lyssnar på. Allt det där kan medier, vilket borde skapa nya möjligheter för mediebolag.

Det är som Ben Lamm, VD och grundare till tech-bolaget Conversable som hjälper företag sätta upp innehåll till chattbotar, har sagt, ”Bots are easy. Conversations are hard.”

Denna text har tidigare varit publicerad på www.resume.se/unn-edberg