av unnedberg

Lärdomar om digitala läsarintäkter från INMA Subscription Summit

Jag har varit med på Inma Subscription Summit, fem tillfällen och totalt 15 timmar framför skärm med föreläsningar av olika medieföreträdare. Här är några av de saker jag tar med därifrån.

Temat var digitala läsarintäkter och det är slående hur detta har blivit den helt dominerade affärsmodellen för dagstidningarna. The Telegraph visade till exempel en bild där de visade hur allt annat än prenumeration bara är till för att stötta med pengar så att mer bra journalistik kan produceras och ge intäkter. Alltså printannonser, digitala annonser, sponsorskap, e-handel. 

Intressant här är att Norden ligger långt före resten av världen. Här har 28 procent av befolkningen betalat för journalistik digitalt det senaste året, jämfört med 21 procent i USA. För Sverige är siffran 30.

Detta bekräftas ju av exempelvis Dagens Nyheter som visar fina resultat för 2021. Traditionellt sett har Dagens Nyheter varit till 80 procent annonsfinansierat, medan 20 procent har bestått av läsarintäkter. I dag är det tvärtom med 77 procent av intäkter från läsarna enligt Peter Wolodarski i Dagens Media.

Just detta att journalistiken står i centrum är väldigt både hoppfullt och stärkande för oss som envist stått fast vid att bara journalistiken kan rädda journalistiken, det räcker inte med kringaffärer. Mågna talare på Inma visade sina modeller för rätt journalistik. Flera hade upptäckt att det är olika saker som lockar till sajten och som får folk att köpa eller som uppskattas av de som redan betalar. Men ibland kan man hitta sådant som både drar trafik och leder till engagemang och köp, som Schibsted som visat att långa texter som är känslomässigt gripande och djupt researchade fungerar både för nya och befintliga läsare.

Newsday hade undersökt vad som skiljer så kallade light readers från heavy readers och kunnat se att de som återkom ofta – och alltså hade störst sannolikhet att stanna som prenumeranter – gillade tyngre nyheter som politik, blåljus, breaking news, medan de som inte kom så ofta till sajten gillade mer ”så gör du”-artiklar, människoöden, fastighetsnyheter och det riktigt lokala. 

Man pratar ofta om hur man ska flytta light-läsarna till att bli mer återkommande , men Newsday noterade att alla kanske inte går att flytta utan att man i stället ska hitta ett sätt att underhålla sällan-besökarna, för även om de churnar mer så är de en bra affär. 

Ett konkret tips som kom från Washington Post är att visa många saker på förstasidan. Titta på Netflix hur många bilder som ryms på deras första skärm och kolla sedan på en magasinsajt eller tidningsajt. Man vill att så många som möjligt ska hitta något intressant utan att behöva scrolla. När jag spanade kring detta i Publicistpodden hade Thomas Mattsson från Expressen flera exempel på att ”fula” sidor med mycket som lockar är bättre för affären än mer rena startsidor ”som AD:ar gillar”,

INMA handlade det mycket om analys. DPA – tyska TT – hade gjort en intressant undersökning, tillsammans med ett konsultföretag. De hade samlat data från många tyska dagstidningar och kommit fram till att man egentligen bara behöver mäta en sak: media time. De definierar detta som hur mycket tid en användare lagt på sajten och appen under en vecka. Data från DPA-tidningar visar att detta mått korrelerar perfekt mot konvertering och churn. Alltså ju mer tid en icke-kund tillbringar på sajten/appen per vecka desto större chans för konvertering och ju mer tid en kund tillbringar där desto mindre risk för churn, alltså avhopp. En stor fördel är att måttet media time fungerar fint att jobba med för redaktionen, att göra material som gör att folk läser och vill fortsätta läsa är ju kärnan av journalistiken och enklare att förhålla sig till än till exempel konverteringssiffror.

En intressant modell från Sydafrika var ”betala vad du vill” Tidningen Daily Maverick i Sydafrika  gör undersökande avslöjande journalistik men eftersom landet har många fattiga och unga engagerade utan stor plånbok så vill man inte ha betalvägg. I stället ber man om frivilliga donationer. Då blir det viktigt att förklara varför journalistiken ska stödjas och det gör de med payoffen ”Defend truth, join the fight”. Deras undersökningar visar också att möjligheten att ha kontakt med redaktionen och diskutera innehållet var ett viktigt skäl för medlemskap, långt viktigare än att få erbjudanden från partners till tidningen eller möjlighet att delta i event.

Det hakar i en lärdom från Darya Ushakova på Philadelphia Inquirer som gick ganska hårt åt alla publicister som marknadsför sina prenumerationer med ”Första månaden en krona!”, ”Halva priset i ett halvår!” och liknande.

”Det enda ni kommunicerar är att det är billigt i stället för att förklara värdet av en prenumeration”, sa hon.

Hon varnade för att kunder blir ”offer blind” eftersom samma erbjudande ofta visas om och om igen för samma människor. 

Darya Ushakova argumenterade för att förlag behöver satsa mycket mer marknadsresurser högt upp i den så kallade konverteringstratten (där kännedom, engagemang, konvertering och stanna kvar, är steg som ofta nämns). Philadelphia Inquirer använder 47 procent av sin budget till insatser för varumärkesbygge; sprida journalistik, puffa för gratis nyhetsbrev, engagera sig i lokalsamhället till exempel. 27 procent är rent sälj och 19 procent går till retention, att få folk att stanna kvar som läsare.

Även Vi på Vi Media har börjat göra fler insatser i toppen av tratten. Från början tänkte jag att eftersom vi har starkt varumärke så vi kan gå direkt på sälj, men jag har insett att när man lanserar en ny produkt som digitala Vi faktiskt är så måste man bygga varumärke igen, inte minst om man gör det till en grupp som delvis annorlunda än de läsare man redan har på pappersmagasinet. Så vi har börjat jobba mer aktivt med nyhetsbrev och har lanserat en podd som är gratis, för att nå ut bredare, vid sidan om sociala medier och Google-insatser förstås.

När det gäller vad man ska satsa på när det kommer till utveckling så tog jag med två spännande saker från INMA. Först pratade indiska The Hindu om att lägga resurser och tid på det som blir en affär i framtiden vilket inte nödvändigtvis är det som är en affär i dag, så man inte till exempel viktar marknadsbudgeten efter dagens omsättning utan vad man tror ska växa. 

Det andra exemplet kom från Brendan Collogan p åNews Corp Australia. Han sa att man behöver ha två saker i huvudet samtidigt när det gäller utveckling. Både det som utvecklar den befintliga affären och att utveckla nytt. Det är lätt annars att nyutveckling går ut över kärnaffären. 

Financial Times pratade också om risken att lockas av ”shiny new things” alltså att man dras till allt nytt. En ny tjänst, app eller podcast kan kännas mer spännande än att lägga tid och resurser på att göra den befintliga webbplatsen bättre eller den dagliga journalistiken starkare. Då är det viktigt att ha en metod för att utvärdera de nya idéerna så man inte blir för splittrad. I stället presentera en hypotes och hur det hjälper affären.

Det sades givetvis väldigt mycket mer under de här 15 timmarna. Men detta var några smakprov.

av unnedberg

Nu blir det ännu mer ljud – Clubhouse, Spotify och Apple

Jag har i några år pekat på ljud som en av de främsta trenderna inom medieutveckling. Vi på Vi Media har gått all in och väljer att ha hela vårt digitala erbjudande inläst. Alla artiklar läses in av oss på redaktionen, ofta av skribenten själv.

Vi har länge noterat att poddlyssnandet ökat liksom konsumtionen av ljudböcker. Men den senaste tiden har ytterligare steg tagits som bekräftar ljudtrenden:

  1. Clubhouse. En sociala medier-plattform helt byggd på ljud, där samtalet står i centrum. Mina första intryck av tjänsten är positiva och jag ser goda möjligheter för redaktioner att fånga idéer till journalistik och moderera rum inom sitt bevakningsområde. Möjligheten att vidga sitt nätverk och ta del av oväntade samtal från runt om i världen är lockande.
  2. Spotify utökar med mer prat. Från att ha varit en ren musiktjänst har nu Spotify successivt satsat allt mer på det talade ordet. Poddarna har blivit allt fler på plattformen och nu dyker även ljudböcker upp. Först ut är ett fåtal klassiker, som  Mary Shelleys ”Frankenstein”, Charlotte Brontës ”Jane Eyre”, ”Övertalning” av Jane Austen samt ”Lysande utsikter” av Charles Dickens.
  3. Betalpoddar. Apple tittar på att göra det möjligt att ha betalpoddar i sin Podcaster enligt Olle Lidbom och Emanuel Karlsten i kommande avsnitt av Mediepodden, vars liveinspelning jag hörde på Clubhouse. Acast har tidigare aviserat en liknande satsning med Acast Acsess. När innehållsskaparna kan börja ta betalt för sina poddar i de stora poddtjänsterna kommer marknaden att förändras markant. Enskilda publicister har redan gjort satsningar som handlar om att lägga in sina poddar i prenumerationen och då ha dem bakom inlogg i sina egna appar, exempelvis Economist, Financial Times och Slate. Patreon fungerar också för somliga. Men möjligheten för lyssnare att konsumera betalpodd i sin vanliga podcasttjänst kommer givetvis att underlätta. Och med lyssnarintäkter behöver poddare inte leta sponsorpengar utan kan ägna tiden åt innehållet.

Ljudtrenden och inte minst Clubhouse var ett av ämnena för Tidskriftspodden som jag gästade denna utgåva. Lyssna gärna här om du vill.

av unnedberg

Tre trender att hålla ögonen på

Jag började blogga om digitalisering och affärsutveckling inom medier för drygt fem år sedan. I mitt första inläggspådde jag en god framtid för nischade tidskrifter med engagerade läsare. Jag skrev: ”För att tidskrifterna ska kunna ta en stark position i det nya upplevelsesamhället krävs mod: Mod att vara smal eller välja målgrupp, mod att våga satsa på bra material även i ekonomiskt tuffa tider och mod att visa fram och vara tydlig med det material som man är mest stolt över.”

Mina första inlägg skrev jag på min privata blogg men ganska snart flyttade jag till Resumé och därefter till Dagens Media.

Mycket har hänt i branschen sedan januari 2015, och jag har bytt jobb och position två gånger sedan dess – från Finansliv, via Chef till Vi. De flesta av mina texter de här fem åren har berört lyckade exempel på affärsutveckling inom den del av media som kommer från print. Det har varit roligt att lyfta fram smarta lösningar och nytt tänk. Allt fler tidningsvarumärken har hittat sin digitala plats under dessa år, vilket har varit roligt att se. Ibland har jag misströstat, som när jag i början av året släppte ut min branschångest i en text och fick ett stort gensvar. Många kände igen sig i oron och farhågorna.

Inför hösten 2020 har jag, som inför alla terminstarter, rannsakat mig själv och funderat över hur jag bäst använder min tid. Eftersom jag nyss har fått ett nytt intressant ordförandeuppdrag (i Vi-skogen) vid sidan om mina fyra övriga styrelseuppdrag – och eftersom Vi Media, där jag är publisher, går in ett spännande skede i utvecklingen, behöver jag pausa mitt bloggande. Om andan faller på kommer jag att skriva på min egen blogg men mina regelbundna texter på Dagens Media upphör.

Men innan jag kastar in handduken vill jag lyfta tre trender:

  1. Ljud. Jag blir alltmer övertygad om att inlästa artiklar och annat ljudinnehåll är en viktig nyckel till överlevnad för magasinet och delvis för dagstidningarna. Ljud ligger närmare text än video och är därför ett berättande som känns naturligt både för redaktionerna och för publiken.
  2. Konsolidering. Det kan inte nog betonas – utan kapital finns inte en chans, och att bära teknikutveckling utan en stark ägare eller koncern är mycket svårt. Förutom mod som jag skrev om i min första bloggpost, behövs uthålliga ägare för att våra tidnings- och tidskriftsvarumärken ska ha en chans att fortsätta utvecklas. Koncernerna blir allt större.
  3. Marknad smälter samman med redaktion. Själv är jag både chefredaktör och marknadschef. Det känns naturligt när innehållet i hög grad säljer produkten att den som är ansvarig för redaktionen också har det yttersta ansvaret för marknad. Tonalitet och budskap måste hänga ihop i allt som kommer från tidningen, oavsett om det är annonsering, ux-copy eller artiklar.

Hör gärna av dig på unn.edberg@vi.se om du vill prata digitalisering, medier och affärsutveckling. Det är även fortsättningsvis mina favoritämnen!

Hejdå!

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

av unnedberg

Spännande digitalrapporter i maj; Svenska tidskriftsbranschen i startgroparna och miljonpublik i USA

Just nu när vi alla i media jobbar hårt varje dag för att hålla näsan ovanför vattenytan och ägnar oss åt statliga stödpaket, korttidspermitteringar, uppsägningar samtidigt som vi upprätthåller produktion av kvalitetsjournalistik på distans är det härligt att få chansen att höja blicken.

Två intressanta rapporter har gjort mig glad på sista tiden.

Den ena släpps i dag, en mycket spännande trendanalys som Lars Dahmén och Fredrik Agrén på konsultbyrån HiGear har gjort på Sveriges tidskrifters uppdrag om hur långt tidskriftsbranschen i Sverige har kommit när det gäller digitala läsarintäkter. Och härom veckan kom också Fipps Digital subscription snapshot.

Vi börjar i Sverige. Lars Dahmén, tidigare VD på Bonnier Magazines & Brands och medförfattaren Fredrik Agrén, med ett förflutet på IDG konstaterar att tidskriftsbranschen pratar om digitala läsarintäkter men inte har kommit särskilt långt. De flesta har inte börjat alls men ligger i startgroparna medan ett fåtal säger helt nej till denna intäktsväg.

Författarna konstaterar vidare att tidskrifter som riktar sig till människor i sin yrkesroll B2B har en bättre sits eftersom betalningsviljan är större här än bland konsumenter. Priset för en digital prenumeration ligger i snitt på 49 kronor för konsumenttitlar och 199 för B2B i månaden bland de 395 tidningar som ingår i underlaget.

Dahmén och Agrén ser många hinder på vägen; tekniska, organisatoriska och svårigheten att nå så pass stora räckvidder att intäkterna kan bära de redaktionella kostnaderna. Magasinen ligger också efter när det gäller data. Därför spår rapportförfattarna att konsolideringen av branschen kommer att fortsätta.

Intressant är att bara 79 procent av de 395 aktörerna som rapporten går igenom erbjuder ett rent digitalt abonnemang. Förlag att snegla på är enligt rapporten Bonnier Publications (Illustrerad vetenskap mfl), IDG (Computer Sweden, PC för alla mm), Everysport media group (Svenska fans, fotboll direkt mm) och Bonnier Business media (Dagens Medicin, Dagens Samhälle mm)

I engelskspråkiga områden blir siffrorna helt annat än de svenska. I Digital subscription snapshot konstateras att Wall Street journal har 3,5 miljoner digitala prenumeranter, New York Times har 4,4 miljoner (ökade bara förra året med 719 000) och The Guardian 655 000 medlemmar. För Guardian är 56 procent av intäkterna nu digitala. Tidningen som hittills bett om frivilliga donationer har nu lanserat ett prenumerationspaket för 14,68 dollar i månaden med en ny app som en del av erbjudandet.

Men även mindre aktörer lyckas bra. Till exempel Turtoise som jag har skrivit om tidigare. Den brittiska sajten som satsar på slow journalism har på ett år nått 20 000 betalande prenumeranter och har utvecklat sin läsardialog i ThinkIns som de berättar om här.

Lars Dahmén och Fredrik Agrén konstaterar:

”Det finns en mognad i förståelsen av hur viktigt det här området är, de flesta vill satsa och är medvetna om vad som krävs. Bevisligen finns betalningsviljan – om rätt erbjudande görs på rätt sätt mot rätt målgrupp.”

Jag kan bara instämma. Det är hoppfullt att se hur dagstidningarna lyckas öka sina digitala prenumerationen och banar väg för mindre aktörer att haka på när konsumentbeteendet är etablerat. Den coronakris som just nu tvingar allt fler till ett mer digitalt beteende kan skynda på ytterligare. Men givetvis oroar den ekonomiska utvecklingen. Vem tecknar upp sig för en ny digital prenumerationstjänst när man precis har blivit arbetslös?

Trots ovisshet är det fint att veta att vi är många som jobbar med samma sak vilket gör att vi får allt fler exempel att lära av när det gäller möjligheten att göra betald kvalitetsjournalistik digitalt.

 

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

av unnedberg

Dags att ta betalt av podcast-lyssnarna? Exemplet Slate visar vägen.

Många mediehus satsar på poddar och hittills har pengarna framför allt kommit från sponsorer. Vissa startar visserligen poddar för att nå en ny publik som på sikt kan konverteras till prenumeranter, men att ta betalt från konsumenterna för själva podden är hittills ovanligt. Ett skäl är att prenumerationsmodeller fungerar dåligt eller inte alls i de många appar där poddar konsumeras. Men kanske håller det på att vända.

Potentialen är gigantisk. Kanske är det därför som årets ”Innovation in media”– rapport från Fipp ägnar ett helt avsnitt åt möjligheten att tjäna pengar på poddar. I USA har andelen som lyssnar på poddar varje månad ökat från 26 till 32 procent på bara ett år enligt Edison Research study från 2019.

USA-baserade webbmagasinet Slate är ett av de mediehus som brukar nämnas när man pratar podcasts. Här kommer hälften av intäkterna från ljud tack vare ett systematiskt arbete sedan 2005. Inledningsvis kom pengarna enbart från annonser men sedan 2014 arbetar Slate med en prenumerationsmodell – Slate plus som ger tillgång till unikt material på webben, vissa podcasts och liveevenemang. Förra året betalade 50 000 personer 60 dollar per år för tjänsten. Enligt Slate har 70 procent av dem blivit medlemmar för att få tillgång till podcasts, skriver John Wilpers och Juan Senior i rapporten ”Innovation in media 2020-21”. Medlemmarna får även lyssna på podcasts utan annonser, får tillgång till backlist och kan lyssna före andra när nya avsnitt släpps.

Slate har valt att lägga sina betalpodcasts på egen plattform. Ett annat alternativ är att be om pengar via exempelvis Patreon där betalande kan få ett personaliserat rss-flöde. Ett tredje är Netflix-liknande modeller som Luminary där användare betalar 7,99 dollar för tillgång till en mängd annonsfria poddar. Stitcher gör samma sak och i Danmark är uppstickaren Podimo inne på samma modell. För 39 danska kronor i månaden får man tillgång till 100 utvalda podcasts.

Som vanlig förhåller jag mig lätt skeptisk till all you can eat-modeller för innehåll, ur branschens perspektiv (som konsument älskar jag det). Det vi hittills har sett i tjänster som Readly, Spotify, Storytel m fl är att pengen som går tillbaka till innehållsskaparen ofta är mycket liten och relationen till den kund som konsumerar ens innehåll är svag.

Jag tror i stället att det stora genombrottet för betalda poddar kommer med smarta högtalare – om Amazon, Google mfl väljer att utveckla enkla modeller för det. Om jag lätt kan koppla mina betalda medietjänster till smarta högtalare, så kommer marknaden explodera. Till dess tror jag på en kombinerad modell med visst ljudinnehåll bakom den egna betalväggen men annat poddinnehåll öppet och annonsfinasierat för att nå nya målgrupper.

Några fler spännande siffror från rapporten:

  • Globalt har nu 20 miljoner människor en enbart digital prenumeration på dagstidning eller magasin enligt Global Digital Subscription snapshot. En fördubbling sedan 2018.
  • 52 procent av de 200 tillfrågade mediecheferna i 29 länder i Reuters institutes Study of Journalism säger att prenumerationer och medlemskap var deras huvudfokus 2019, jämfört med 14 procent för annonsintäkt.

 

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

av unnedberg

Allt fler medieföretag vill ha donationer i krisen – lär av några som redan har lyckats

Rapporterna om permittering och varsel kommer var och varannan dag nu i spåren av minskade intäkter hos medierna på grund av coronakrisen. Men många sneglar också på att ersätta förlorade intäkter från annons, lösnummer och event med donationer.

Jag tycker det är intressant att se hur utbrett det kan bli att medborgare stöttar journalistik på det sättet. För att få lite bättre koll på affärslogiken bakom donationsdrivna medier och hur intäktsslaget påverkar journalistiken tog jag kontakt med Jörgen Huitfeldt på Kvartal och Brit Stakston på Blankspot.

Blankspot grundades 2015 av bland andra Brit Stakston och Martin Schibbbye, som fortfarande är ägare. Många blev imponerade av hur de på kort tid lyckades crowdfunda en miljon kronor. Dessutom fick de en stor donation av finansmannen Sven Hagströmer. Nu är modellen att den som vill bli medlem betalar 599 kronor per år eller 70 kronor per månad.

Kvartal grundades 2017 och har som bas donationer från exempelvis Patrik Wahlén och Staffan Persson. Så här skrev Breakit vid grundandet.

Hos Kvartal finns inga särskilda priser utan privatpersoner kan donera valfritt belopp.  Den stora finansieringen kommer hittills från ett fåtal större donatorer, men Jörgen Huitfeldt hoppas att pengarna från de små donatorerna på sikt ska stå för majoriteten av intäkterna. Insamling sker av en insamlingsstiftelse som verkar skild från den journalistiska verksamheten.

Både Blankspot och Kvartal har sitt material helt öppet. Alla kan läsa eller lyssna, inte bara de som betalar.

– Vi är en för liten medieaktör för att ens vilja låsa in och lägga vårt innehåll bakom en betalvägg. Människor kan ibland ha riskerat sina liv i våra reportage och dessa berättelser förtjänar att nå ut brett. Vi vet också att våra läsare inte vill att det ska låsas in, de betalar inte för en betalvägg de betalar för att vi gör vår journalistik på vårt sätt. Och vi vill gärna att vårt arbete hittas olåst via Google, säger Brit Stakston.

Hon ser inga problem med den journalistiska friheten kopplad till att människor donera pengar. Blankspots medlemmar bidrar ofta med kunskap och kontakter i samband med reportagen men påverkar inte det färdiga resultatet. Inte heller Jörgen Huitfeldt, med förflutet på Sveriges Radio, ser något problematiskt i att finansieras av privatpersoner, i deras fall i huvudsak ett mindre antal personer som donerar mycket.

– Det är ingen skillnad mot SR. Insamlingsstiftelsen har sett till att vi har pengar för varje år så att vi kan göra det som vi tror är bra. De lägger sig inte i journalistiken, det har inte hänt. På SR var det mer luddigt, när det var stora nyhetslägen var kontrollrummet fullt av chefer. Just för att det finns ett misstänkliggörande kring gåvor och påverkan är vår styrelse är överförsiktig.

Jag undrar om Kvartal skulle kunna ta emot öronmärkta pengar för att belysa någon särskilt område och han svarar att ett brett område som naturvetenskap skulle kunna gå men inte något snävare. Hittills har det inte hänt att någon donator försökt ställa krav på särskild bevakning.

Både Brit Stakston och Jörgen Huitfeldt är inne på att den som blir medlem respektive donerar blir mer engagerad i produkten och det tycks också vara nyckeln för att få människor att öppna plånboken trots att materialet finns tillgängligt för alla. Både Kvartal och Blankspot satsar på olika sätt att skapa delaktighet, det kan vara exempelvis fysiska möten eller Facebookgrupper.

– Sedan skämmer vi gärna bort dem om vi kan ibland med specialpriser på böcker, seminarier, mässbiljetter eller exklusiva läsarmöten. Men mest av allt vill de se oss göra de reportage vi sagt att vi ska göra, berättar Brit Stakston.

Kvartal håller nu på att utarbeta ett nytt system för sina lite mindre donationer med tre olika nivåer. Detta är inte sjösatt men första nivån skulle kunna ge den tryckta årliga editionen, medan högre nivåer kan ge specialinbjudningar till event.

Det finns fallgropar när finansieringen av medierna förändras. Många har uttryckt oro över att swishjournalistik leder till en tesdrivande journalistik i stället för en oberoende granskande. Men det måste inte bli så. Här skriver Brit Stakston klokt om skillnaden mellan ensidig swishjournalistik och publikfinansierad seriös publicistik.

Troligen kommer allt fler aktörer gå donations-vägen. Senaste exemplet är Emanuel Karlsten som ber om donationer till sin coronabevakning på emanuelkarlsten.se via patreon.

Medlemstanken och att låta människor få insyn i den redaktionella processen kommer ofta som en del av modellen. I tider av misstro mot medier tror jag att det är mycket viktigt av sprida kunskap om hur journalistik blir till och att göra publiken delaktig. Även transparens kring var pengarna kommer ifrån bidrar till förtroendet för medierna, inte minst de som lever på donationer.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

 

av unnedberg

7 bra exempel på innovation mitt i krisen

Ja, det är tuffa tider. Annonser avbokas, event ställs in och framtiden är osäker. Men mitt i detta elände spirar också kreativiteten. Jag blir glad när jag ser hur olika medieföretag är innovativa för att möta krisen. Och ger denna tid skjuts åt digitala läsarintäkter.

Jag kände med mina gamla kolleger på Chef när de behövde ställa in Chefgalan. Jag vet hur viktigt evenemanget är, ekonomiskt och varumärkesmässigt. Men vännerna på Chef har de senaste veckorna inte bara ställt in utan också öppnat upp. Facebookgruppen ”Chefa i coronakris” har nu över 2000 medlemmar och arrangerar det digitala eventet ”Arbetsrätt i coronakrisen – vad gäller?”.

På IDG var de blixtsnabba med att omvandla Webbdagarna till ett digitalt event, vilket gav applåder från många håll.

Pressbyrån har börjat med hemleveranser och onlinebeställningar. Kan bli viktigt nu när vi börjar få rapporter om hur krisen slår mot lösnummerförsäljningen.

Breakit startade en Slack för techföretag som behövde stöd och utlovade svar inom 24 timmar på frågor till en expertpanel. I samma veva öppnades coronabevakningen upp och premiumpriset halverades – något som säkert kan ge intäkter och lojala betalande kunder på sikt.

 

 

SVT gjorde om tablån med dagsändningar för att 70+arna skulle ha något att göra hemmavid. I formatet ”Sällskap med SVT1” sänds omtyckta repriser med en värd under dagtimmarna.

Mitti drog igång initiativet StöttaSthlm för att lyfta goda exempel på hur Stockholmare kan hjälpa varandra och det lokala näringslivet.

Danska Zetland skickade ut erbjudandet ”Få en månads Zetland för valfritt pris under coronatiden”. Medlemskapet som i vanliga fall kostar 99 kronor i månaden kan man nu få för allt från noll och uppåt. Förhoppningen är givetvis att människor ska vara extra benägna att donera extra nu.

Frågan om öppet och stängt debatteras, till exempel i förra veckans Medierna i P1.  DN öppnade upp sajten samtidigt som många lokala tidningar behöver konverteringarna som den extra trafiken nu kan ge. Aftonbladet gör satsningar digitalt för att möta intresset. The Local öppnade också upp coronabevakningen på sin sajt.

Det är en sak hur vi klarar den akuta krisen och något annat hur vi överlever på sikt. Lars Dahmén och Fredrik Agrén har på Sveriges Tidskrifters uppdrag undersökt digital läsarintäkter i branschen och kommit fram till att få tidskrifter har någon digital konsumentaffär att räkna med men att business-to-business-titlarna kommit längre än konsumentsidan. De intervjuades i Tidskriftspodden och uttryckte förhoppningen att den allmänhetens ökade digital kompetens och beteendeförändringar i samband med krisen skulle kunna hjälpa de tidningar som vill få betalt för digitalt innehåll. Detta så klart förutsatt att medierna förvaltar det väl och presenterar innehåll som är relevant. Jag hoppas att de har rätt!

Själv har jag tillsammans med bloggkollegan på Dagens Media Jonas Åström har jag startat en Slack för mediebranschens chefer och experter så vi kan hjälpas åt genom krisen.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

av unnedberg

Nu behöver vi medier hjälpa varandra – dela material och köp annonser!

Vi står inför en tuff tid. Medieföretagen drabbas precis som alla andra när viruset drar fram. Samtidigt har vi ett viktigt samhällsuppdrag att rapportera korrekta nyheter. Att journalister på dagstidningar och andra nyhetsmedier ska räknas in bland samhällsviktiga grupper om skolorna stänger, som TU kräver här, tycker jag är självklart.

Lika snabbt som Covid -19 sprids, lika snabbt sprids också desinformation. Redaktioner behöver klara det viktiga uppdraget att rapportera trovärdigt trots att vissa kolleger är ur tjänst på grund av sjukdom eller karantän.

Nu är det tid för oss att samarbeta. I veckan meddelande Hanna Stjärne, VD på SVT till alla oss i Utgivarnas styrelse att SVT gör allt filmat material från presskonferenser tillgängligt för alla andra redaktioner som representeras i organisationen, det vill säga alla dagstidningar som är med i TU, alla tidskrifter som är medlemmar i Sveriges Tidskrifter och så SR, UR samt TV4. Vi kan inte alla ha bevakning på alla presskonferenser och med denna hjälp kan vi fokusera reporterkraft för egen unik bevakning i stället för att springa i flock. Jag är helt säker på att detta bara är början på ett samarbete mellan tidningar och etermedier för att säkra trovärdig rapportering i hela landet.

Vi kan också stötta varandra ekonomiskt i de tuffa tider som vi alla kommer att gå igenom. Claes de Faire, chefredaktör på Mitti skrev i veckan om vikten av att köpa annonsering av andra medier. Jag har själv denna vecka bokat annonskampanjer hos ett par dagstidningar. Vi kan också upplåta utrymme som avbokade annonser i våra egna tidningar lämnar till barteröverenskommelser med andra tidningar och på så sätt hjälpa varandra med marknadsföringen nu när varje ny krona är extra välkommen.

Det största ekonomiska hotet mot den kommersiella pressen kommer just nu från annonstappet, där många vittnar om att annonsörer vill avboka (och här agerar mediehusen olika, stenhårt ”ingångna avtal gäller” eller mer flexibelt ”vi värnar om relationen till annonsören på lång sikt”). Vi har bara sett början och många bävar för effekterna av den lågkonjunktur som med all sannolikhet inleds nu.

Dessutom tappar medieföretagen sidointäkter från resor och event. För många tidningar och tidskrifter är dessa pengar helt avgörande för att dra runt verksamheten när krympande upplagor slår mot kärnaffären. Vi på Vi har till exempel fått ställa in Litteraturbåten som är vårt största evenemang på året, jag skriver lite om våndorna kring det här. 

Denna märkliga tid påminner oss återigen om hur viktiga medier är i kristider. Låt oss hjälpas åt att komma igenom.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

av unnedberg

Snabbkoll på INMA:s konferens om digitala prenumerationer

När tiden inte räcker till för att åka till konferenser så kan man alltid smygtitta i efterhand.

International News Media Association höll de sista dagarna i februari en konferens i New York om digitala läsarintäkter – Media Subscriptions summit.

Trots att jag inte var i New York har jag kunnat följa programmet tack vare en mycket ambitiös konferensblogg.

Jag råder alla som är intresserade av mediers affärsmodeller att titta in själva, men jag delar gärna några av de guldkorn jag hittade här.

Som alltid på den typen av konferenser tycker jag att det mest intressanta är när medieföretag själva bjuder på sina insikter, snarare än att konsulter eller leverantörer säger sanningar. Det är också spännande att se vilka som bjuds in att tala eftersom man kan anta att de har kommit längst. Norden representerades på denna konferens av Martin Jönsson på Dagens Nyheter och Tone Tveøy Strøm-Gundersen och Marius Thorkildsen på Aftenposten. Bland tidskrifterna märktes Der Spiegel och The Atlantic. Det fanns också lokaltidningar från runt om i världen.

Och som alltid riktades fokus mot de stora engelskspråkiga dagstidningarna The Washington Post, New York Times, The Wall Street Journal och nättidningar som The Daily Beast och Business insider.

Lauren Bertolini produktchef på The Daily Beast berättade hur de har delat in sina läsare i tre olika grupper.

  • Story (72 procent) Vill bara läsa en artikel. Läsaren har bara en session och besöker inte startsidan.
  • Varumärkesmedvetna (24 procent) Har besökt startsida vid sin enda session eller har två sessioner.
  • Produktlojala (3 procent) : Har två eller fler sessions. Mest sannolika att börja prenumerera.

The Daily Beast får ungefär en tredjedel av intäkten från varje grupp och arbetar nu för att utforma erbjudanden som passar alla tre grupperna. I den första gruppen finns stor potential om de bara kan lockas att komma tillbaka en andra gång. Mellangruppen uppmanas att opta in för pushnotiser eller lämna e-post och den tredje gruppen behöver tillfredsställas så att så mycket tid som möjligt tillbringas med tjänsten.

Suzi Watford, marknadschef på The Wall Street Journal, delade tio användbara tips, här är två av dem:

  • Benchmarka churn: Man kan inte jämföra printchurn med digital churn och därför behöver man titta på andra som inte är tidningar. Spotify har till exempel en churn rate på 4%-5%.
  • Låt onboarding pågå i 100 dagar. The Journal’s process för att få nya kunder ombord har förlängts från fem steg till 15. De läsare som har fått en ordentlig onboarding har 18 procent högre retention. Ungefär hälften av alla nya läsare tar sig igenom alla stegen.

Miki Toliver King, marknadschef på The Washington Post, berättade att tidningen har börjat lyssna mer på publiken och publicera coverstories som läsarna har önskat. Ibland har ämnena redan varit bevakade men inte på ett sätt som läsarna tyckte var tillgängligt. Därför har tidningen skapat tre nya vertikaler, för resematerial, mat och gaming, alla inriktade på en mer digital publik.

Selma Stern, senior vice president för konsumentintäkt på på Business insider sa: ”Our growth strategy is journalism-focused, data-informed, and experiment-driven, in that order.” Klokt, tyckte jag.

Till sist var det intressant att läsa om en studie som Inma själva gjort bland sina medlemmar.

Greg Piechota, INMA:s researcher presenterade den och konstaterade att många tidningar ännu inte pratar om kundernas livstidsvärde. Genom att beräkna värdet och fatta beslut utifrån det så slipper man välja mellan tillväxt och lönsamhet, hävdade han. Måttet är helt enkelt prenumerationsavgift gånger det antal köp man räknar med att kunden ska göra innan den lämnar. Det sätts i relation till kostnaden för att få kunden. Ofta kan förmånliga årsabonnemang vara mer lönsamma än månadsbetalningar, trots att de ger mindre pengar per månad, sett i detta ljus.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

av unnedberg

Arabiska sajten Alkompis lockar två miljoner läsare per månad – nu satsar fler på målgruppen

Med två miljoner följare på Facebook och 400 000 unika besökare på sajten är Alkompis ett av de större nyhetsmedierna i Sverige. Räckvidden per månad är hela två miljoner. I veckan startade också Hem & Hyra en sajt på arabiska. Kanske kommer fler få upp ögonen för den arabiska målgruppen?

Alkompis grundades i Stockholm av journalisten Mahmoud Agha år 2012 och har sedan dess vuxit snabbt. När jag såg den enorma räckvidden på Facebook blev jag nyfiken på att ta reda på mer så jag ställde några frågor till Julia Agha som är VD och en av åtta anställda i bolaget.

Vilket tomrum fyller ni på den svenska marknaden?

– Vi fyller ett informationsgap mellan det svenska samhället och nysvenskar. Inte minst efter flyktingkrisen 2015 har det funnits grupperingar i Sverige med personer som varken talar svenska eller är integrerade i det svenska samhället. Ett första steg för att lyckas med integrationen är att få information om vad som händer runtomkring. Känslan av inkludering, att vara medveten om förändringar i samhället, är det centrala första steget för en lyckad integration. Tätt därefter kommer språket där Alkompis underlättar att lära sig svenska eftersom man läser nyheterna på arabiska – och kan på så sätt göra nödvändiga kopplingar för att förstå nyheten på svenska.

– Etniska medier är inget nytt fenomen. I många länder som till exempel Spanien och USA finns det flera tidningar på svenska. Det är naturligt att man vill ta till sig information och nyheter på sitt modersmål, till och med när man talar språket i landet.

Julia Agha

Verksamheten omsatte 2019 knappt sju miljoner kronor. De anställda är allt ifrån journalister och programledare till filmredigerare och fotograf. Bolaget är helt annonsfinansierat. Hittills har det gått bra. Annonsörer som vill nå målgruppen kan få hjälp att anpassa budskap så att de fungerar, och de anställda på Alkompis får rollen som både rådgivare och pr-experter tack vare en kunskap om målgruppen som många andra saknar. Annonsproduktionen sker inhouse för både TV, banners, och print och Alkompis hjälper till med översättningar. Språken är arabiska, tigrinja, somali, farsi/dari (i mindre utsträckning) och svenska.

Just nu pågår ett projekt om läsarintäkter, men det är för tidigt att berätta om, säger Julia Agha.

Alkompis finns också som månadsutgiven papperstidning som distribueras till prenumeranter i hela Sverige, bland annat till 100 bibliotek och runt 50 organisationer. Tidningen distribueras även gratis på över 100 knytpunkter i invandrartäta områden i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Vilka är era framtidsplaner?

– Vi har många framtidsplaner, men just nu fokuserar vi på att bygga en stabil affär i Sverige där vi ser fortsatta expansionsmöjligheter, framförallt vad gäller lokal redaktionell bevakning och verksamhet. Vi satsar även mycket på webb-TV just nu, med fokus på arbete, hälsa, vård, kultur, sport, mm, eftersom vi märker att det är ett väldigt omtyckt format bland våra följare. Vi jobbar även med att bygga en mer professionell annonsaffär som matchar mediebyråernas förväntningar vad gäller tekniska lösningar. Vi ska även fortsättningsvis vara öppna för samarbete med myndigheter, näringsliv och civilorganisationer, säger Julia Agha.

Förutom SR på arabiska finns det få konkurrenter. Men fler vill nå en arabisktalande målgrupp. I veckan lanserade Hem & Hyra, som ägs av Hyresgästföreningen, sin arabisktalade sajt. Jag sitter i tidningsbolagets styrelse och har följt arbetet en stund.

Så här beskriver chefredaktören Susanna Skarrie satsningen:

”Mer än 300 000 svenskar har arabiska som modersmål, en majoritet av dem är hyresgäster. Många hamnar också i kläm på hyresmarknaden, av olika skäl. Trångboddhet, svarthandel med kontrakt och folkbokföringsadresser, utsatta områden är ämnen som Hem & Hyra bevakat under många år men där vi inte alltid når ut till dem som berörs.”

Susanna Skarrie berättar att hon och redaktionen har märkt intresse för Hem & Hyras journalistik i den arabiskspråkiga gruppen. Enstaka artiklar som har översatts har fått god respons. Nu görs satsningen fullt ut.

Förutom sajten finns också en Facebooksida. Och flera arabisktalande journalister har knutits till redaktionen. I veckan har de märkt stort intresse för sin granskning om handeln med folkbokföringsadresser, som publicerats både på svenska och arabiska. På fyra dagar har Facebookgruppen fått 1000 följare.

Det ska bli spännande att följa Hem & Hyras nya satsning – och även Alkompis nya intäktsspår. Kanske följer fler efter?

Granskningen om handeln med adresser publicerades både på svenska och arabiska.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media