Display lever än – 3 exempel på bannerannonsering som levererar

Det har varit mycket prat om digitala läsarintäkter. Jag och många andra har radat upp exempel på premium-satsningar och plustjänster som lyckats nå en publik. Samtidigt har vi ansett att digital annonsering till stora delar har varit förlorad till Facebook och Google. Det har funnits mycket som har talat emot bannerannonsering.

  • Undersökningar har visat att uppmärksamheten som användare ägnar åt en bannerannons bara är ett par sekunder – vilket gör det svårt att komma igenom med budskap.
  • Allt fler installerar ad blockers och när webbläsaren Cromes inför ad blocker som standard 9 juli blir antalet ännu högre.
  • Programmatisk handel har minskat annonsintäkten från banners för mediehusen. Bara ören  blir kvar när mellanhänder ska ha sin del.

Men just när vi har sagt att display har dött kommer exempel på hur banners levererar. Det finns några positiva signaler för förlagen. En är att ad fraud har blivit ett begrepp som de flesta marknadschefer blivit smärtsamt medvetna om. Det handlar om oseriösa nätverk som säljer fejkklick och robotvisningar men tar betalt som om annonsen når rätt kunder.

En annan företeelse som gynnar mediehusen är diskussionen om brand safety. Vi har sett exempel på att annonsering hamnat tillsammans med olämpligt innehåll exempelvis på Youtube. Medievarumärken erbjuder säkra miljöer med trovärdigt innehåll som kan ge ett värde till annonsörerna.

Några mediehus har utnyttjat möjligheten att utveckla nya annonsformat för banners. I rapporten ”Innovation in media 2019-2020” som Fipp ger ut beskrivs New York Times nya bannerformat – FlexFrame, ett format som dynamiskt anpassar sig till skärmstorlek och är betydligt generösare i formatet än traditionella banners. Click-through-raten fördubblades jämfört med gamla format.

Bloomberg lanserade förra året Ad.aptanvänder bilder, video och annat innehåll och matchar mot data om användarens historik och redaktionellt sammanhang för att visa rätt budskap och format till rätt person vid rätt tid. Allt från rubriker till färg på call to action-knappar ändras beroende på den data som föder systemet.

Washington Posts lösning Showcase kombinerar annonsenheter med exempelvis recept och biljettförsäljning. I formatet finns en feed från annonsören och en köp-knapp som leder till annonsörens sida. Detta format lurar ad blockers och upplevs som mindre störande för användarna än traditionella annonser.

Med detta sagt – det annonsformat som växer mest på mediesajter är native-annonsering. Den har fördelen att den klarar sig förbi ad blockers och ger också annonsören möjlighet att få läsaren att stanna upp i mer än ett par sekunder.

 

Dessutom: Vi på Vi har i veckan lanserat en ny sajt för Vi Läser.Eftersom vårt förlag Vi Media ger ut två titlar så har vi chansen att prova två olika affärsmodeller för vår digitala närvaro. Vi Läser är en annonsfinansierad öppen sajt med affiliate-möjlighet som ska dra intresse till varumärket och magasinet och på sikt även ge underlag för utveckling av fler digitala tjänster. Vi.se som lanseras senare i år kommer att bli en betalsajt. Båda sajterna utvecklas nära publiken och det ska bli så spännande att se hur de kommer att fungera.

Annonser

Nya plattformar ger direktkontakt mellan journalisterna och publiken

Jag åt frukost med Anna Holmquist för en tid sedan och pratade om hennes nya satsning Gazzine. Idén är att journalister publicerar sina egna artiklar direkt på en plattform utan att gå via en redaktion. Tanken är att det ska bli en betalsajt där skribenterna får 80 procent av intäkten och resterande 20 går till utveckling av plattformen. Anna Holmquist som till vardags är VD på Strossle har byggt plattformen med egna pengar och tror på modellen. Genom att kapa redaktörsledet kommer läsare och journalist närmare varandra.

Hittills har 60 skribenter publicerat artiklar på Gazzine men runt 130 journalister är med i en Facebook-grupp kopplad till satsningen. De texter som i dag finns på sajten spänner över vill skilda ämnen som resor, kultur, samhälle, ekonomi, teknik och media. Det finns – föga förvånande – en Strosslewidget på sidan men i betaversionen finns inga andra intäkter. Anna Holmquist hoppas dock kunna koppla på en betallösing om inte alltför lång tid – när pengar finns till teknikbygget.

Gazzine är inspirerad av Mediumsom under många år publicerat journalistiskt kvalificerat innehåll till en engagerad community. Medium kostar 5 dollar per månad.  Här finns texter från enskilda skribenter och material från partners, som exempelvis The New Yorker, Vanity Fair, Rolling Stone, Bloomberg och The Economist. Medlemmarna får kurerat och personaliserat innehåll. Tanken är att kvalitetsinnehåll ska möta en intresserad community i en helt annonsfri miljö. Även här finns en ämnesbredd med allt från tech till kultur och politik.

En annan plattformsaktör som vill föra publiken närmare publicisterna är Civil är nu äntligen igång med plattformen som jag skrev om här när de drog igång. De misslyckades med sin crowdfunding i höstas då många upplevde att det var svårt att köpa Civil Tokens. Fortfarande behöver man investera med kryptovalutan Ether för att kunna köpa de tokens som krävs för att påverka plattformen eller starta en redaktion, men den som bara vill donera kan numera använda PayPal.

Flera intressanta redaktioner är redan på gång på plattformen – och fler kommer att registreras nu när lanseringen är avklarad. En extra skjuts kommer plattformen att få i och med att den kommer attintegreras med WordPress via Newspack– en open-source plattform för publicering och intäktsgenerering för nyhetsorganisationer.

Bonus: Jag kom över en spännande rapportom martech som bland annat noterar att en stor utmaning för många marknadschefer är att kunna agera på data. Man har datan men integrationer saknas, alltför mycket sker manuellt och de saknar någon som kan analysera och kvalitetssäkra datan. Många beskriver att det inte alls är tekniklösningar som är marknadschefernas stora hinder på vägen mot mer databaserad och automatiserad marknadsföring; det är kompetensbristen i organisationerna. (Men som tvåa kommer integration mellan lösningar) Andra hinder är organisation, tid, tillgång till data, budget, system och strategi.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

Digital läsarintäkt, publikengagemang och plattformsförvirring på Digital Innovators Summit

På väg hem från Berlin efter två dygn med Digital innovators summit. Jag har varit på den här konferensen fem år i rad och noterar att det svänger fort: Från annonser till digital läsarintäkt. Från VR till AR. Från programmatiska köp till fokus på safe environments pga ad fraud. Från video till ljud. Från vitalt till personaliserat.

Synen på de stora plattformarna har också ändrats. Från ”de tar våra pengar men vi måste jobba med dem” till förra årets ”Facebook gör allt fel” till årets lite mer balanserade: ”vi behöver ha en egen relation till våra kunder, men kan dra nytta av Facebook och Googles nya initiativ för publicister”. En handuppräckning som gällde nya Apple News + (som Wired skriver om här), där Apple får 50 procent av intäkten och publicisten andra hälften visade dock att i princip ingen av de  runt 500 medieföreträdare som fanns i rummet tyckte att det var något att satsa på.

Årets konferens var liksom förra årets fokuserad på digital läsarintäkt men också publikengagemang. Startupen Tortoise som lanserade sin beta med långsam journalistik i januari pratade om ”belonging” – att få publiken att bli delaktig i skapandet av artiklarna. Flera av talarna var inne på samma spår. Att göra göra publiken delaktig visade sig öka incitamenten att stanna kvar som prenumerant.

Jag kommer också från konferensen med motstridiga signaler. Somliga, som Axel Springers Stephanie Caspar pratar om hur man måste tänka många intäktsströmmar och prova många idéer för att hitta det som publiken vill ha medan exempelvis b2b-startupen Labiotech.euvalt att lägga ned tre av fyra webbplatser samt eventverksamheten för att bara fokusera på en sajt – och hävdade att fokusering är framgångsfaktorn.

Trots att det är en teknikkonferens så var ett genomgående tema människorna. När vi har investerat i rätt teknologi är bara hälften gjort – resten handlar om att styra om organisationer och få människor att tänka annorlunda. Organisationer måste skifta från hierarki till agila nätverk och vi måste sätta ihop tvärfunktionella team av journalister, utvecklare och marknadsförare.

Årets svenska inslag var Robin Govik från Mittmedia som väckte intresse när han pratade om robotjournalistik tillsammans med Sören Karlsson från United robots.

Roligt på den typen av konferenser är att höra nya begrepp för första gången. Nytt för mig i år var förkortningen OTT – vilket står för over-the-top-media, dvs streamad TV på internet, sånt som visas på Netflix, Amazon prime eller Youtube.

Och så den korta förvirringen att när Bloomberg nämner sin tjänst TicToc innan man förstår att det är något annat än TikTok – den kinesiska plattformen som har tagit över musical.lydär barn lägger upp korta videor på sig själv till musik.

Och till sist lite siffror: 3,5 dollar i veckan kostar i genomsnitt en prenumeration på journalistik, nyheter har högre pris än livsstil, Marknaden för webbkurser ökar årligen med 15 procent och 70 procent av alla annonsörer kommer inom det närmaste året att använda content marketing.

Lärdomar från schweiziska NZZ när det gäller digital prenumeration; sälj inget på en lördag.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

Exemplet Market: Tidningen är gratis, betalmaterialet finns på sajten

En av det allra första svenska tidningarna att satsa på digitala läsarintäkter var Market – en business to business-tidning som riktar sig till detaljhandeln och ges ut av Hakon Media. Redan 2006 låste Market för första gången in journalistiskt material. Dock blev det försöket kortvarigt, berättade digitalstrategen Susan Garpensund och redaktionschefen Pontus Edman på en digifrukost hos Sveriges Tidskrifter. Marknaden var inte mogen utan året efter öppnades sajten upp igen, men Market behöll en plusmodell. Ända tills 2014 då sajten helt och hållet blev en betaltjänst.

Pontus Edman på Market föreläste på Sveriges Tidskrifter.

I dag har Market, som många andra, en sajt med både ett öppet och ett låst läge. Magasinet, som kommer 6 nummer per år, är numera gratis till alla i branschen. Detta för att behålla annonsaffären och marknadsföra premiumsajten.

Det betalda digitala erbjudandet består av flera olika delar:

  • Det dagliga flödet. Här finns både betalt och öppet material. Om exempelvis HM kommer med en rapport finns det i det öppna flödet, men analysen finns i premium. Bakom betalväggen finns egna undersökningar, granskningar, internationella trender, fördjupning och längre intervjuer. I betalläget finns två artiklar om dagen, i det öppna cirka 10. Tre personer arbetar med premium.
  • Rapporter som lyfter specifika ämnen som branschen pratar om just nu.
  • Nyttomaterial – så gör du. Riktat både till chefer och till andra. Har dock inte visat sig gå så bra som redaktionen först trodde.
  • Analyser och data.

Jag har provat tjänsten och tycker om den. Loginflödet är användarvänligt och navigationen begriplig. En ny användare får också hjälp att hitta i tjänsten vid första besök. Det är ett matigt material som möter den betalande kunden. Och det är nödvändigt. Ett år med Market kostar användaren 8000 kronor. Ändå är churnen låg, bara 8 procent. Köparna är i dag 300 kedjor som kan ha flera inlogg. Eftersom priset är högt funderar gänget på Market nu på att ha ett enklare erbjudande, ett Market light, som blir lite billigare men då inte innehåller allt. De vill också göra det möjligt att köpa prenumeration direkt på sajten. I dag sker försäljning per telefon till de som provat gratis i 7 dagar.

De flesta prova på-kunderna kommer från e-postlistan som innehåller 18 800 e-postadresser. Här gör Market en intressant sak som inte många andra gör. Redaktionen väljer att i det öppna nyhetsbrevet puffa för låst premiuminnehåll i den mest framträdande puffen. Det har drivit på konverteringar.

Market är ännu ett bra exempel på att b2b-material som ger tydlig nytta lämpar sig väl för digitala betaltjänster. Men tidning och sajt är inte lönsamma i sig utan det krävs också intäkter från föreläsningar, seminarier, rapporter, kunduppdrag och event för att få ett positivt resultat. Det finns få exempel i branschen på när journalistiken i sig står för hela lönsamheten. Samtidigt är den trovärdiga journalistiken alltid en förutsättning för kringverksamheterna.

Ett matigt premiumerbjudande.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

Nostalgitrippar, techutveckling och namedropping i Olle Lidboms nya bok

Medieanalytikern Olle Lidbom släpper nu sin bok 101 händelser som förändrade Mediesverige – Från Lunarstorm till #metoo. Jag har varit nyfiken på boken sedan jag först hörde talas om den.

Boken sträcker sig från 1 januari 2000 till i dag. För en som har varit med i mediebranschen hela den här tiden blir det många hågkomster och nostalgirysningar. Den gör inte anspråk på att vara heltäckande utan författaren väljer intressanta nedslag längs vägen.

Många av kapitlen kan sorteras in under följande kategorier:

Affärer Det handlar om uppköp och försäljningar, som Aller köper Hazette, Segulah köpte Mitt i, LRF Media sålde ”icke lantbruks-titlar” Storytel köpte Norstedts , Qviberg köpte Metro, Telia köpte TV4.

Personer Profiler som har fått egna rubriker är bland andra Niklas Orrenius , Annie Wegelius, Maria Borelius, Jan Helin, Amelia Adamo, Isabella Löwengrip, Ebba von Sydow, Niklas Svensson, Carina Bergfeldt och Hanna Stjärne.

Nylanseringar Exempelvis Nyheter 24, Omni, Kit, Viralgranskaren, Värvet och Newsner får alla egna avsnitt.

Teknik Skiften som när Lunarstorm ersattes av Facebook, digitalradion dog, Twitter dödade Newsmill och Apberget lades ned.

Min mest uppenbara reflektion när jag läser om de 101 händelserna är att mycket har hänt i vår bransch sedan millennieskiftet. Själv lämnade jag 2000 den då mycket lönsamma tidningen Metro, vars intäkter enbart kom från papperstidnings-annonser, för att gå till tidskriftsvärlden där jag snart började arbeta med event och digitala satsningar men först de senaste fem åren har kunnat medverka till några digitala intäkter att tala om.

Det andra jag tänker på är hur viktigt tajming är. Det finns många exempel på satsningar som kan ha varit rätt: K-world, E24, Initierat och Aftonbladets TV-satsning, men som hamnade fel i tiden. För tidiga eller för sena. Tänker på den slitna sanningen att man gärna överskattar förändringar i närtid, men underskattar effekten av dem i ett längre perspektiv.

Något som är sypmtomatiskt för 00 och 10-talet är plattformarna som gör det möjligt att bygga upp en publik vid sidan om de traditionella medierna. I boken nämns exempelvis Filip och Fredriks egen plattform, Niklas Svenssons blogg (under perioden när han var borta från Expressen), Blondinbella och Pewdiepie. Samtidigt är det fortfarande så att de flesta också behöver uppmärksamhet i traditionella medier för att bli riktigt stora.

En av snackisarna i boken är avsnittet om Hanna Stjärnes revansch och den maktkamp som enligt författaren pågick mellan henne och Cilla Benkö om VD-stolen på Sveriges Radio. Även Niklas Svenssons återkomst är snackis-material om än mer känt.

Stort plus för det detaljerade registret som hjälper läsaren att hitta till sina favoritämnen och personer.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

TU:s analysdag: Underskattar vi digitala intäkter i rapportering och prognos?

Hur räknar vi egentligen på våra intäkter? För många medieföretag har det varit en sanning att det fortfarande är papperet vi tjänar pengar på. Men allt beror på hur man räknar, säger Håkan Helander, Media 720, som nyligen pratade på TU:s analysdag.

De flesta tidningar och tidskrifter säljer paket där flera olika produkter ingår. Typiska paket är: Print och e-tidning, e-tidning och digitalt, enbart digitalt, print helg inklusive digitalt och e-tidning.

I alla kombinationer blir det viktigt att dela intäkten på de olika kanalerna som ingår i paketet när man redovisar, enligt Håkan Helander. Om vi till exempel säljer annonser så visas ju de annonserna i e-tidningen också, och intäkten ska då delas mellan papper och e-tidning (fast möjligen viktas om lite eftersom e-tidningen har kortare lästid än en papperstidning).

Om pappersprenumeranter har aktiverat sitt digitala konto – och använder det – ska intäkten delas mellan papper och digitalt.

Det är vanligt att enbart rent digitala kunder räknas som digital läsarintäkt, men när man även räknar in en andel av intäkten när det digitala ingår som en del i ett paket med print så blir det tydligt att det digitala bidrar i ännu högre grad till affären. Då kan man också lägga kostnader på rätt ställe – och se vilka produkter som är lönsamma. Och så kommer man troligen att se hur lönsam e-tidningen är medan helg-abonnemanget med print och digitalt inte kommer upp i samma marginal.

Dock tror Hålkan Helander att bara journalistik på papper och digitalt inte löser medieföretagens utmaningar. Vi måste också syssla med kringprodukter som exempelvis event, tjänster eller böcker.

Håkan Helander om paketeringar och intäktskalkyler.

Annat spännande från TU:s analysdag:

  • Bonnier News Brand studio har utvecklat ett system som utvärderar native-artiklar efter 6 olika parametrar i 64 olika kombinationer och följer hur de presterar när det gäller aktiv lästid (viktigast!) och sidvisningar, berättade Johan Wilberg. Parametrarna är fokus (produkt eller kontext), vinkel (informativ el känsla), rörligt (ja nej), artikelbild (genre, kund, proffs, ingen), röst (vem pratar i repet, tex kund case, extern expert, ingen/reportern), tillägg (lista, faktaruta). Det visar sig till exempel att rörligt inte är en så viktig framgångsfaktor som man kunde tro. Och att vilka kombinationer som är lyckosamma skiljer sig mellan DN, DI och Expressen, där till exempel känslovinklar föga överraskande funkar bättre i Expressen än hos DN och DI.
  • Li L’Estrade, innehållsutvecklingschef Mittmedia berättade om lärdomarna sedan koncernen från oktober tar betalt för alla artiklar, efter att först ha låtit dem vara öppna i en timme. Den gamla sanningen att det är unikt material som konverterar stämmer inte helt. I stället drivs köp ofta av breaking news – om tidningen är nyhetsledande, exempelvis gav stormen Alfrida massa nya betalande besökare hos Norrtelje tidning. Unikt material är dock viktigt för att minska avhopp. Livesänd sport konverterar fortfarande, men enstaka stormatcher riskerar att locka många betalande som sedan hoppar av. I stället riktar koncernen in sig på att sända hela serier.
  • Man kan konstatera att tidningsbranschen har kommit en bra bit när det gäller dataanalys – längre än tidskrifterna. Nu är utmaningen att dra rätt slutsatser av alla siffror vi samlar så att de kan omvandlas till pengar och kundupplevelser.

Denna text har tidigare publicerats på resumé

Event ett bra sätt att stärka affären – men det finns risker

I senaste avsnittet av Medierna i P1 intervjuas jag (och andra) om hur medieföretag tjänar pengar på kringverksamheter som events, resor och kurser. På Vi Media laddar vi just nu för att ta med flera tusen läsare och ett gäng författare på Litteraturbåten. Men Litteraturbåten i mars har hård konkurrens. Samma månad hittar jag en rad evenemang från medieföretag: Webbdagarna från IDG, Chefgalan från Chef, Åre Business forum från DI, Hjärnfestivalen från Modern Psykologi, Breakits Fintech, Kommunikation offentlig sektor från Resumé och så vidare.

Jag tror mycket på att utvidga tidnings- och tidskriftsvarumärken till att även omfatta sådant som händer live. Det är en naturlig fortsättning på ett journalistiskt innehåll där redaktionen har stor kompetens och det är tacksamt att medierna själva har marknadskanaler ut till de tilltänkta biljettköparna.

Men det finns tre tydliga faror.

  1. Varumärkesförvirringen. Så länge ett tidningsvarumärke håller sig inom ramen för sitt kärnområde går det bra. Men så snart idéerna går utanför finns en risk att varumärket urvattnas. En bra fråga att ställa sig är; Tycker publiken att detta är ett ämne som vi kan? Så att man inte lockas för mycket av att det finns en marknad för ämnet. (Alla tidningar kan ju inte göra GDPR-seminarier, trots att de för ett år sedan var mycket inkomstbringande).
  2. Sponsringsgråzonen. Det börjar med en roll-up och slutar på scenen. Partners, medarrangörer, sponsorer eller ”i samarbete med”. Det finns många namn för varumärken som syns i samband med mediers evenemang. Här gäller det att skilja på evenemang där sponsorn gått in med pengar och får exponering på plats (roll-up!) eller sammanhang sponsorn är med och påverkar innehållet, typ native på scen. Detta är en mycket glidande skala. En tumregel som jag håller mig till är att om publiken betalar (mycket) pengar så är sponsorer i paneler eller hela programpunkter inte så uppskattade. Är det däremot ett gratis frukostseminarium ”i samarbete med…” är toleransen från åhöraren betydligt större.
  3. Kostnadsslukhålet. Evenemang drar kostnader. Jag har själv varit med om att dra igång ambitiösa event som gett fina intäkter, men när kostnaderna – alltså även arbetstid hos anställd personal – räknas med så går det i bästa fall runt. Man kan vilja göra eventen ändå, men då måste man veta varför (stärka varumärke, öka lojalitet med läsare etc). Annars riskerar värdefull tid och kraft gå till något som inte stärker kassan.

En framgångsfaktor tror jag är att satsa på få men stora evenemang. Det tar ett tag att bygga upp ett evenemang. Att låta samma event återkomma år efter år ger det chansen att växa sig stort. Det gör det också lättare att  hålla kostnader nere och dra in intäkter när publik och sponsorer ser fram emot nästa år (förutsatt att man levererar). Är man inom b2b är kurser och seminarier bra eftersom pengar finns i företagens kompetensutvecklings-budgetar.

Och till sist en självklarhet: Det måste vara bra. Tiden är förbi när man kunde vara lite charmigt slarvig i eventproduktionen. Konkurrensen är så hård att spets i ämnet och tajt scenproduktion är ett måste.

Artisten Emil Jensen på Vi-event.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.