Fyra skäl för medieföretag att samla kunddata under 2019

Just nu funderar de flesta mediehusens ledningsgrupper över hur de ska samla och använda kunddata på bästa sätt. När Folio frågade publicister världen över visade det sig att nästan två tredjedelar antingen redan hade all sin kunddata i en central databas eller höll på att bygga en sådan.

Det finns flera skäl till att detta är precis vad vi behöver göra under 2019:

  1. Relevant innehåll. Redaktioner tittar numera djupare än sidvisningar eller klick. Läsarnas beteende kan mätas allt mer sofistikerat. I tider när allt fler vill ta betalt för digitalt innehåll blir datan livsnödvändig för att hitta det innehåll som konverterar till köp och sedan får kunderna att stanna. Prenumerationserbjudanden kan också göras smartare när data om vilket innehåll kunden har läst samlas. Kanske kan ett första steg vara att erbjuda ett gratis whitepaper om ett ämne man vet att kunden läst mycket om, för att sedan, när man väl har mejladressen kunna gå vidare med en löpande prenumeration.
  2. Efterfrågan från annonsörer. Ett exempel är USA:s största magasinsförlag Meredith som centraliserade sin data 2014 och direkt kunde kapitalisera på det genom erbjuda annonsörer tydligare målgrupper och programmatiska köp. Även i mer komplexa annonsaffärer som native och sponsrat innehåll har datan visat sig värdefull för annonsörer och därmed också för mediesajterna. I förlängningen kan datan ge annonskunderna insikter som kan leda till nya produktidéer, säger Alysia Borsa på Meredith i Folios rapport ”Why data is the future of your publishing business”.
  3. Marknadsföring av event, resor med mera. Många magasin lockar sin publik med event, resor eller andra kringprodukter. Sara Welcome från b2b-förlaget Hanley Wood berättar hur data om geografi och intressen har minskat marknadsföringsinsatserna drastiskt. ”Without the data, we might have to market 20 times more than we do in order to get the event registrations”.
  4. E-handel.Mediehus som som förstår sin data sitter på en guldgruva. Läsbeteenden ger rik data exempelvis om människors intressen och kan lätt användas när förlagen startar egen e-handel eller samarbetar med andra e-handlare. Datan om köp kan sedan föras till redaktionen som kan bygga innehåll kring insikterna.

En fråga är hur snabbt man kan börja fråga kunder om data. Hearst Newspaper erbjuder nyhetsbrev i utbyte mot e-post efter 4 sidvisningar och ber om en betald prenumeration efter åtta. Att låta kunder successivt fylla på sin profil är bättre än att be om för mycket uppgifter på en gång. Det fina är att det går att samla data direkt när någon besöker sajten och sedan matcha ihop den datan när personen väl har skapat ett konto. Viktigt bara att hålla gdpr-tungan rätt i mun. Att vara transparent och schysst i hanteringen av kunddata är en nödvändighet.

Jag har ägnat mig en del åt system för kunddata de senaste åren, först på Chef och nu på Vi. Det är glädjande att se att det dyker upp allt fler lösningar som hjälper medieföretagen att bli datadrivna. Att Titeldata och Pressdata (Numera Flowey) kommer erbjuda alla sina kunder Media Connect är en viktigt steg i rätt riktning. Först med moderna system har vi en chans att göra allt det vi behöver med kunddata.

Annonser

Google home på svenska skapar möjligheter men hur kan medier få betalt i voice-världen?

Nu har jag äntligen blivit en lycklig ägare av en smart högtalare. Google Home flyttade hem till oss i veckan och även om hen inte kan så mycket än så finns något fascinerande med röst-revolutionen.

Jag var tidigare i veckan på ett seminarium hos den nystartade vocie design-byrån Talking to me som specialiserar sig enbart på att utveckla rösttjänster. Mattias Falkendal, en av byråns grundare pratade om den tredje internetåldern, där den första skulle vara hemsidornas tid, den andra sociala medier-revolutionen och nu röst kopplat till AI.

I USA har ju Amazons Alexa slagit stort med Google Home som tvåa. I Sverige hann Google först med en version som pratar svenska men man tror att Amazon kommer att släppa sin svenska version under våren.

Min lilla högtalare är som sagt ganska begränsad – hittills har jag använt Spotify, nyheter, väder, kalender och rena sökningar – men jag kan verkligen se potentialen. I dag finns en handfull svenska medier representerade i Google Assistant. Jag kan få nyheter från Aftonbladet, DN, DI, Expressen, Helsingborgs dagblad, SR, Omni eller Sydsvenskan.

Övriga varumärken som har varit snabba ut med att utveckla appar eller skills för Google Assistant är ICA, SJ, Postnord och HM. Spotify, Youtube och Netflix finns givetvis också representerade i den svenska versionen.

Utvecklingen mot mer röststyrd internetanvändning drivs av att ai börjar fungera allt bättre, att våra hem får allt fler smarta prylar och även av den skärmtrötthet som många känner.

Det fina är att man inte behöver lära sig någon ny teknik för att kunna använda sin högtalare. Alla kan ju redan prata. Dessutom kan man ta del av innehåll vid tillfällen då man har händer och ögon upptagna med annat, som när man kör bil eller lagar mat.

Men frågan är vad det här betyder för medievarumärken. När jag ber min Google Home om nyheterna kommer nästan alltid SR först, förmodligen för att de uppdaterar oftast och därför väljs som senaste nytt. Om jag skulle vilja ha Aftonbladet i stället får jag uttryckligen säga att jag vill prata med Aftonbladet. Den här logiken gynnar starka varumärken. Om till exempel en mindre tidskrift ska lansera innehåll till Google Assistant eller motsvarande tjänster behöver det förmodligen följas av en rejäl kampanj så att rätt målgrupp säger: Hej Google jag vill prata med Jaktmarker och fiskevatten.

Nästa stora fråga är hur vi ska få betalt. Det finns i Googles variant ingen möjlighet för betalvägg medan Amazon har stöd för köp i app. Men hur tidningarna ska kunna ta sina premiumprenumerationer ut i ljud är en knepig fråga. Det finns försök i USA men det har inte slagit igenom. Inte heller finns utrymme för annonsering i de tidigare varianterna. Sponsrade samarbeten kanske kan fungerar men risken är att publiken i den här miljön snabbt skulle tröttna på den typen av budskap och utropa Ok Google: Stopp!

En annan farhåga är att Google, på bekant vis, snart kommer att försöka få innehållsleverantörerna att sponsra sitt innehåll för att komma högre upp i söklistan – precis som på webben. Då skulle ett medieföretag kunna köpa sig till platsen som svarar på frågan ”Ge mig nyheter”. Och det är inte säkert att den nyhetsleverantören blir den mest relevanta.

Reuters institue of journalist har gjort en rapportom voice för nyhetsmedier, som ger en bra bakgrund men konstaterar att vi är tidigt i utvecklingen och det är mycket vi inte vet.

Byrån Talking to me, som förutom Mattias Falkendal, drivs av Söderhavets Erik Lidsheim och voice-designern Kajsa Tretow hade några tips för den som vill skapa en tjänst till Google Home:

  1. Du måste ha en ljudvarumärke. Översätter varumärket till voiceprinciper och hitta din tone of conversation. Skapa ett ljudbibliotek som är varumärkesunikt.
  2. Kan du förenkla något för användaren? I vilka situationer skulle man behöva tjänsten, hur krångligt skulle det vara att göra i telefonen?
  3. Tänk på dialogen. Det finns höga förväntningar från användaren eftersom vi alla kan röst.
  4. Utveckla en bra voice ux. Du behöver vara en blandning av manusförfattare och ux-designer så att du guidar användaren på rätt sätt. Psykologi är viktigt.

Erik Lidsheim ser möjligheter inom voice, inte minst för ljudmedier.

– Högtalare är ju röst och ljud, så mediaaktörer som kan leverera innehåll och funktioner som är ”voice-first” har ett försprång. Medan hörlursrevolutionen flyttade konsumtionen från linjär radio till Spotify och podcasts, så visar ny forskning att användarna än så länge främst använder sina smarta högtalare för att styra linjär radio igen, säger han.

 

Dessutom: Vi på Vi Media hade besök i veckan av Patrik Syk från Aftonbladet Labs. Han berättade hur Aftonbladet jobbar med material till Google Assistant. Till exempel hur ingresser behöver skrivas om för att bli begripliga i ljud. Även han förutspådde en exponentiell tillväxt av röstkommunikation i Sverige. Och såg även stor potential i podcasts nu när ljud blir ännu mer lättillgängligt.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

 

All you can eat-tjänster utmanar prissättningen på magasin

Allt fler ger sig in i matchen om vem som ska bli Spotify för magasin. I slutändan kommer bara en att vinna och just nu verkar Readly ligga bäst till. Samtidigt ändras hela förväntan på vad ett magasin ska kosta. Om 3000 magasin kan kosta 99 kronor i månaden, varför ska jag då betala 75 kronor för ett lösnummer?

Länge var Readly och Ztory ensamma i Sverige om att erbjuda ”all you can eat”-lösningar för magasin. Men nu är läget ett annat. Alla de tre stora svenska magasinsförlagen – Aller, Egmont och Bonnier – har lanserat egna appar.

Bonniers Wypestartades av danska Bonnier publications men omfattar nu 35 magasinstitlar. Den kostar 39 kronor i månaden för den som redan prenumererar på en annan tidning eller 99 kronor i månaden för övriga. Prissättningen är relativt lika för de övriga. I Egmonts magasinsapp Flippfår man 34 titlar för 99 kronor i månaden. 49 om man är tidningsprenumerant. Plingsom är Allers app kostar precis som Egmonts 99 kronor i månaden eller 49 kronor om man är prenumerant. Förutom Allers eget utbud finns även internationella titlar.

De egna apparna tyckt dock inte ha lyft riktigt eftersom alla de tre stora förlagen samtidigt har majoriteten av sina titlar på Readly.

Readly kostar 99 kronor i månaden liksom konkurrenten Ztory. De är inte knutna till något förlag utan har titlar från en mängd olika förlag. Sajten Smarto har sammanfattatför och nackdelarna med några av de främsta sajterna för magasinsläsande digitalt.

 

Readly storsatsar i höst. Nyligen fick de in 100 miljoner i nytt kapital från Swedbank Robur Ny Teknik och Zouk Capital.

Nytt är också en satsning på originalinnehålloch tankarna går snabbt till Netflix vars expansion ju tog fart tillsammans med en satsning på eget innehåll. Storytel gör samma sorts satsning med unikt material i tjänsten.

Tänster som Readly får på sikt påverkan på vad enskilda magasin kan ta betalt för sina egna digitala premium-produkter. Om man vill behålla prenumerationsintäkten när läsarna blir mer digitala så riskerar man att sätta ett pris som för Readly-konsumenten ter sig alldeles för högt. För att få ut de pengarna som ett förlag behöver tjäna för att finansiera journalistiken behöver de egna digitala tjänsterna innehålla mycket mer än tidningsinnehållet. Det blir en svår nöt att knäcka för förlagen. För oavsett om de satsar på sina egna all you can eat-tjänster eller går in i Readly så kommer de pengarna aldrig att täcka kostnaderna för att skapa innehållet.

Jämför med alla musiker som efter Spotifys inträde fått hitta nya sätt – som live – för att tjäna pengar eftersom intäkten från själva låtarna nu bara är en rännil jämfört med det tidigare intäktsflödet från CD-skivor.

 

Dessutom: Jag berättade för någon månad sedan att jag köpt tokens på journalistikplattformen Civil och lovade att återkomma om hur det gått. Svaret är att lanseringen misslyckades och att alla nu har fått tillbaka sina pengar. Anledningen är främst att plattformen valde att ta betalt i Ether, vilket krävde många steg för den som inte var van att handla med kryptovalutor. När Civil sent i lanseringen ändrade strategi var det för sent. Men grundarna har inte gett upp. Det ska bli en ny försäljning under 2019 då man också öppnar upp för journalister att starta egna newsrooms. Redan i dag finns ett antal redaktioner aktiva på plattformen i det som Civil kallar sin ”first fleet”.

 

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé.

Tyska Krautreporter låter medlemmarna bestämma innehållet

Dialog med publiken är nyckeln till framgång för tyska Krautreporter. Sajten liknar holländska De Correspondent i utförande och samarbetar med svenska Blankspot. Den föddes ur en crowdfundingplattform men blev 2014 ett digitalt magasin.

krautreporter.depubliceras en artikel dagligen – ofta som ett svar på medlemmarnas frågor.

”Vi hjälper medlemmarna att förstå världen bättre”, berättade chefredaktör Rico Grimm när Sveriges Tidskrifters styrelse nyligen besökte Kraut-reporters lilla kontor inhyst i en hyreslägenhet.

Sebastian Esser och Rico Grimm på Krautreporter.

Reportrarna ställer löpande frågor till medlemmarna, både via plattformen och i e-mail. En fråga som har fungerat bra är just: ”Vad är det du inte förstår?”. Genom att ställa den frågan inför ett Nordkorea-reportage kom texten framför allt att handla om historien och inte om dagens politiska läge.

En av Krautreporters mest framgångsrika texter handlar om Syrien och bakgrunden till konflikten. Den uppdateras med jämna mellanrum och skickas ut på nytt. Även en artikel om p-piller hör till de som konverterat bäst.

Till skillnad från svenska Blankspot så har Krautreporter en betalvägg, som gör att bara de som bidrar får ta del av materialet. Ett medlemskap kostar 6 euro i månaden eller 60 per år. Formeln för att lyckas med digitala läsarintäkter har grundarna till Kraut-reporter formulerat så här: 5 procent kommer att betala om det kostar 5 euro och du ber 5 gånger. Plattformen har inga annonser. Journalisterna får bonus efter hur deras artiklar konverterar.

Krautreporter har ett kooperativt ägande med 500 delägare som köpt andelar för 250 euro styck. Alla har lika stor rösträtt oavsett antalet andelar man äger.

Det svåraste har varit att förmå journalisterna att vända på sitt arbetssätt, berättade VD Sebastian Esser. Traditionellt är arbetsflödet att redaktionen tänker ut, producerar och publicerar ett material och sedan låter läsarna kommentera. Krautreporter vill vända på det hela och få in medlemmarna redan i idéfasen och sedan låta dem bidra under hela processen fram till publicering.

Grundarna bakom Krautreporter har nu bildat ett nytt bolag Steady som låter andra plattformar använda deras teknik för att ta betalt och interagera med medlemmar. Affärsmodellen är att Steady tar 10 procent av intäkterna.

 

+ Styrelsen fick också besöka Axel Springer som lyckats bra med digitaliseringen av sina stora varumärken som Die Welt och Bild. Men den stora tillväxten kommer från köp- och säljsajter samt e-handel.

++ Vid besök på b2b-organisationen Deusche Fachpresse lärde vi oss att de allra flesta b2b-förlagen i Tyskland är familjeägda – och att de fem största titlarna alla handlar om jordbruk.

 

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

 

Tidskriftsdagen: Journalistik som lockar till köp och som håller kvar

Tidskriftsdagen blev ytterligare ett bevis för styrkan i digitala prenumerationer. Flera programpunkter diskuterade hur vi ska nå digital läsarintäkt och en hel del konkreta råd levererades kring vilket material som fungerar. Lärdomarna kom från Svenska Dagbladet, Vi Föräldrar och Auto motor & sport.

Svenska Dagbladet har varit igång med sin betalvägg i flera år och har mycket data att ösa ur. De två magasinsexemplen började i år men har några tidiga erfarenheter.

Gemensamt för alla tre var att det är de mest genomarbetade artiklarna som konverterar bäst.

– Det vi är mest stolta över fungerar också bäst, som Anna Careborg, Svenska Dagbladets premiumchef uttryckte det.

Hon har utvecklat en modell som redaktionen följer som tydligt visar både vad som konverterar och vad som behåller betalande – vilket inte är samma material.

Hon har också en lista på det som absolut inte fungerar; jublieumsmaterial (x år sedan något hänt) wikipediajobb (faktajobb som saker som har hänt men inte vad som ska hända) ”Varför inte”-jobb (sådant som kan se snyggt ut på ytan men som inte är relevant för läsaren)

Det som fungerar på Svenska Dagbladet svarar mot fyra behov:

  1. Nyhetsflödet – att leverera det som finns i nyhetsflödet. Mycket av Svd:s journalistik finns i det fältet också många konkurrenter så konverteringsgraden är låg men volymen hög.
  2. Vardag och liv. Direkt användbart och hjälper läsarna att ta smarta beslut, exempelvis hälsa och privatekonomi. Hög konverteringsgrad och når många.
  3. Större världen. Unika grepp som hjälper läsaren förstå världen vi lever i och säger något om vart vi är på väg, till exempel nästa finanskris eller inblick i slutna världar som Nordkorea.
  4. Intresse/identitet. Inte så stor volym och inte så många konverteringar men viktig för anti-churn, till exempel film, litteratur, historia, språk.

Fyra byggstenar för konvertering och retention.

Bra dagar med många nya och bra inloggad läsning fyller Svd alla de här fyra behoven. Dessutom bidrar digitala tjänster till mervärde för läsarna, till exempel satsade Svenska Dagbladet på flera sådana i samband med valet.

– Läsare är beredda att betala för kvalitet. Om vi möter deras behov och gör det vi är bäst på så fungerar det, sa Anna Careborg.

Jag har tidigare skrivitom magasinssatsningarna på digital läsarintäkt hos Egmont och Bonnier.

Anders Juhlén, chief digital officer Bonnier magazines and brands berättade att det som fungerar på Vi Föräldrar är nyttoartiklar av typen  ”Hur är jag en bättre mamma?”. ”Hjälp han sover inte på natten”. Experter lockar också.

Johan Taubert förlagsdirektör på Egmont kunde avslöja att Auto Motor & Sport har en konverteringsgrad på 0.35 procent och bara 11 procent churn vilket i branschjämförelse är mycket bra. Hittills har sajten 1500 premiumläsare efter tio månader. Vi föräldrar delade inga siffror utan konstaterade att satsningen ”går enligt plan”. Svenska Dagbladet har 70 000 digitala prenumeranter och en uppåtgående kurva. Tidningen har som strategi att hålla uppe priserna.

Jag blir alltid lika glad av att besöka sammanhang där människor i mediebranschen delar med sig generöst av lärdomar. Tidskriftsdagen är i högsta grad ett sådant sammanhang. Genom att lära av varann och samarbeta kan vi klara transformationen. Betalviljan digitalt finns – det gäller bara att hitta det innehåll som är rätt för den egna målgruppen och varumärket.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

Hemligheten bakom framgångsrik innovation

På onsdag är det dags för den årliga Tidskriftsgalan. En ny priskategori är årets innovation, som fick mängder av inskickade bidrag. De som lyckades ta sig hela vägen till nominering var Baaam & SvD:s samarbete kring valet, Breakits influencergranskning, Kommunalarbetarens Novellbok ”Det här får de inte på banken” och Tidningen Lantmannens tävling Maltkornsmästaren.

Även i andra kategorier märks tidskriftsbranschens innovationskraft. I kategorin årets utvecklare lyfter juryn fram Chefs webbkurser, Filter och Offsides nya gränssnittsom återskapar magasinskänsla digitalt, Kit Story enginesom gjort en produkt för andra av sin egen redaktionella videoutveckling och Agfo, nytt varumärke för jordbrukssektorn och matproducenter som skapats inom LRF Media.

Vad är det som gör att vissa företag lyckas bättre med innovation än andra? Jag har i höst läst två Chefboken(sammanfattningar av managementlitteratur) på ämnet. Den första ”Högpresterande innovationsteam – steg för steg” av Mikael Johnsson skriver om teams utvecklingsfaser och vilket ledarskap som behövs för att en organisation ska skapa rätt innovation. En viktig faktor är att hitta balansen mellan förbättring av det gamla och utveckling av det som är helt nytt. Enligt Mikael Johnsson ska fördelningen se ut så här:

70 procent av den tid vi lägger vara förbättringar av den befintliga produkten. Detta görs i vardagen.

20 procent ska vara större kliv, utvecklingsprojekt som ligger vid sidan om vardagsförbättring men inte ruskar om hela affären.

10 procent ska vara radikal innovation, utveckling helt nya produkter och modeller, som i samspel med användarna tas till marknaden. Detta är riskprojekt men som kan ge framtidens stora intäkter.

Den andra Chefboken är ”Digital Transformation – strategier för affärsutveckling” av Patrik Widlund som är känd för tidskriftsbranschen efter sina år på Forma, LRF Media och IDG.

Han skriver om att flytta fokus från produkten till kunden. Inte minst vi i tidskriftsbranschen behöver bli bättre på att tänka på kundens behov i stället för att fundera på hur traditionella produkter kan förändras och bli digitala. Ett framgångsrikt innovationsledarskap bygger enligt honom på fokus, flexibilitet och snabbhet. Om organisationen har fokus på målet så behöver inte chefen styra i detaljer vilket gör att medarbetarna kan bli flexibla att hitta lösningar som når målet. Därigenom når man snabbhet.

Han har också en nyttig checklista som kan hjälpa organisationer att välja och välja bort spår för innovation. Tipset är att svara på dessa frågor om innovationen innan man drar igång:

  • Vilka problem löser vi?
  • Vilka behov tillfredsställer vi?
  • Vilken befintlig produkt ersätts?
  • Ligger det inom vår kärnkompetens?
  • Inom ramen för vår vision och mission?
  • Är målgruppen tillräckligt stor?
  • I linje med trender och förväntningar?
  • Hur snabbt kan den testas?
  • Vad krävs för att testa om den efterfrågas av marknaden?

Kanske har alla nominerade på onsdagens gala tänkt på allt detta. Kanske har de utan någon teori bakom lyckats skapa ett bra innovationsklimat. Oavsett önskar jag alla lycka till och ser fram emot en intressant Tidskriftsdag och en spännande prisutdelning.

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé.

Rätt kli:er i affärsplanen minskar churn

Vi är många som nu sitter och formulerar mål inför 2019 i affärsplan- och budgetarbete. Nyckeltalen tenderar bli fler och fler. Blir de för många får organisationen svårt att förstå vad som är viktigast. Det här vet de flesta chefer. Ändå är det svårt att välja. Allt känns ju så viktigt.

I Wan-Ifra-rapporten Engaged readers don´t churn får vi läsa om några tidningars viktigaste KPI:er.

Tyska tidningen Welt samlar flera mått i ett score som är lätt för alla på redaktion och marknad att följa:

Abo Score med de underliggande måtten: aktiva prenumeranter, antal användare, plusartiklar per prenumerant.

Login score med dessa mått: Aktiva registrerade användare, nyligen registrerade användare, nyhetsbrevsprenumeranter, användare som kommenterar, användare som använt mina sidor.

User score med måtten: Återkommande användare, direkttrafik, antal artiklar per användare, besök per användare, nya Facbookgillare senaste månaden.

Även svenska Mittmedia är med i rapporten. De tittar på dessa nyckeltal:

Läsare i relation till klick. Läsare = har nått slutet av artikeln. Det visar sig att bara 42 procent av klicken var läsare.

Interaktioner per artikel. Här mäts klick och delningar på Facebook och Twitter, klick på taggar, klick på länkar och foton samt att starta en video eller klicka på en pushnotis.

Tid per inloggad. Hur många minuter per vecka stannar inloggade användare på sajten eller appen.

Tidigare har medieföretag haft ett stort fokus på antal nya prenumeranter och hur de kommer in. Nu skiftar många till retention, hur vi kan behålla de prenumeranter vi har fångat.  Då blir mått som återkommande besök och tid på sidan samt interaktioner de viktigaste talen. Det är intressant att se att många kpi:er inte handlar om direkt försäljning utan om det journalistiska arbetet som i nästa led ger försäljning och lojala kunder. Det är helt rätt. Få journalister går igång på att vi ska ha xx läsarintäkter. Men däremot att deras artiklar ska bli lästa, delade och kommenterade.

Dessutom: Jag fortsätter förvånas över att e-tidning tycks vara ett fungerande format för lokaltidningar (och hos Readly). Flera gångar har jag sagt att det är en övergångslösning, en digital produkt som inte beter sig särskilt digitalt och som inte borde överleva många år. Men ändå gör den det. Det är framför allt printläsare som konverterar till e-tidning och inte digitala natives som hellre väljer att konsumera innehållet i andra former. Men ändå. Något tycks locka med ett digitalt format som har en början och ett slut.

Och bara en grej till: Ni som har Resumé insikt: missa inte Fredrik Wass analys av magasinsmarknaden digitalt. Han skriver bland annat om hur traditionella aktörer ska klara sig när de utmanas av uppstickare: ”Befintliga aktörer tvingas renodla vad de gör bäst och hur de kan utveckla det ytterligare, snarare än att försöka vara allt för alla.” Precis så.

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé.