Kvantfysik för journalister – eller – Hur liten kan en artikel bli?

Nu talar alla om MIU – minimum information units. Flera av talarna på FippLondon var fokuserade på att dela upp innehåll i så små bitar som möjligt. Så i stället för att säga ”Jag ska skriva en artikel om…” så säger man ”Jag ska skapa 10 MIU:s”

Det som tidigare var ett artikelpaket i exempelvis en tidskrift går att dela upp i många delar. Du har kanske huvudtexten, sidotext, bilder, faktarutor, checklistor, citat, kortintervju, enkäter, grafer och – om du har tänkt på detta i förväg – en film av intervjun som i sin tur går att dela in i olika små klipp samt en ljudfil.

Idén är alla dessa små delar lämpar sig utmärkt för publicering i olika kanaler och på så sätt kan du dra trafik och intresse till samma material flera gånger. Ett spännande citat passar fint på Twitter, en intresseväckande graf gör sig på Facebook, liksom de små filmklippen. På Instagram kanske du postar en härlig bild, eventuellt med en siffra eller citat i och roliga listan går bra på Snapchat. På sajten publiceras sidoartikeln, huvudartikeln, kortintervjun och en checklista som alla – var för sig – kan få trafik från nyhetsbrev eller sociala medier. Hela filmen kanske du lägger som ett extramaterial som kräver ett login eller en mejladress om du vill börja ta betalt för innehåll i pengar eller data. Eller så lägger du ut den på youtube för stor spridning.

Många redaktioner arbetar redan precis så här. Det som blir riktigt effektfullt för slimmade redaktioner med små resurser är när allt detta kan börja automatiseras.

John Cunningham från Woodwing i Storbritannien pratade på FippLondon om ”digital syndication” Time Inc sparar innehåll som bilder, texter, faktaelement, grafik och videos som kan pushas ut till partners. De märks upp med metadata i systemet och när de har blivit godkända går de automatiskt ut till licensierade sidor.

Även Gerrit Klein, VD på Ebner Publishing Group i Tyskland lovordade tanken om Minimum information units och pratade om att vi måste sluta prata om produkten, det vill säga tidningen eller tidskriften. Tidskriftsförlagets tillgång är inte produkten utan tillgången till en specifik målgrupp. Genom att skapa innehåll ger vi annonsörer tillgång till målgruppen. När vi slutar tänka produkt och börjar tänka innehåll eller MIU så behöver hela den redaktionella strukturen och arbetssättet ändras. Vi behöver få till ett jämnt flöde av innehåll i alla kanaler, vi behöver återanvända, ompaketera och prova olika distributionsvägar.

Det kan verka lätt och logiskt, men som de flesta förändringar så är det svåra inte att hitta idéerna eller ens tänka ut arbetsprocesserna. Det svåra är att få människor att faktiskt göra förändringarna, det vill säga att göra transformationen från reporter till Minimum information unit-aggregator (fast jo, vi kommer att behöva vanliga hederliga reporter-skills också i framtiden och en hel del av våra läsare kommer även i fortsättningen att vilja ha hela paketet).

Smart contentsamarbete med actionsport i fokus

Branded content eller sponsored content var buzzwords på Fipp i London i förra veckan. Alla pratade om innehållsaffärer, oavsett om seminiarerubriken var ad blockers, nya intäktsströmmar eller kreativ affärsutveckling.

Ett av de mest spännande casen var ”The indestructibles” från Factory media, som var en flerkanalsaffär tillsammans med Casios varumärke G Shock med rörligt i fokus.

Factory media har webbsajter med actionsporter som fokus, till exempel skate, outdoor, surfing. Tidigare fanns även pappersmagasin i portföljen.

– Vi la ned alla 23 printmagasin, ett modigt steg som fick oss att fokusera på en ny affär, berättade Jonathan Bates, Creative Director, Factory Media, UK på Fipp London.

Sajternas redaktioner arbetar nära sporterna vilket gör att de känner kulturen och vet hur utövarna ser på sin värld. Det är nyckeln till att hitta ämnen som läsarna gillar att dela, till exempel klipp med stora vågor för surfare.

Men förutom sitt eget innehåll arbetar alltså Factory media med sponsrat innehåll. Inte minst när det gäller rörlig bild kan sponsringen vara en förutsättning för att kunna göra kvalitetsinnehåll.

The indestrucibles var 12 stycken 30 minuters tv-program och 300 bitar innehåll i digitala kanaler i samarbete med G Shock. Innehållet byggde på fara och underhållning. Och totalt lyckades man visa klockor 1456 gånger.

– Top gear möter MythBusters, sammanfattade Jonathan Bates känslan i filmerna.

Det smarta i upplägget var att Factory kontaktade UKTV och sa: Ni kan få en gratis TV-serie och vi ser till att den får en publik. TV-kanalen nappade och programmen sändes söndagar kl 17.

– Först gjorde vi 12 filmer, epic moments med äventyrssportare. Tre månader före tv-programmet skulle börja sändas började vi tala om det för våra fans och marknadsförde sedan inför varje tv-sändning.

TV bolaget slapp marknadsföring och produktionskostnaden. Kundens pengar gav en möjlighet att skapa en högkvalitativ produktion. Factory Media drog in publiken via sina egna digitala kanaler och garanterade G-shock 1 miljon visningar, vilket levererades.

– Vi lyckades tack vare att vi kände publiken. Känsla är nyckeln.

Parallellt med inspelningen av TV-programmen skickades klipp ut i sociala medier och i Factory medias egna kanaler vilket gjorde att programmen kunde anpassas efter vad man visste fungerade i sociala medier.

De började släppa behind the scenes-klipp ett par månader före första TV-sändning och när väl programmen sändes var sociala medier-teamen på hugget och la ut de stora ögonblicken direkt.

Allt detta blev jag imponerad av i hörsalen på Fipp, men ännu mer imponerad blev jag när Jonathan Bates berättade om följdaffären. Factory Media har sett till att behålla rättigheterna till TV-formatet själva och rullar nu ut det i flera länder.

Så i stället för att ta lite betalt här och där i pre rolls eller mindre content-samarbeten så gjorde man en stor fet satsning som gick hem!

Här på Facory medias sajt kan man se en film om strategierna och genomförandet av projektet. Jag inser att detta kräver en enorm räckvidd och att få tidskriftsförlag i Sverige skulle kunna uppnå det samma. Men inspireras kan man alltid.

Något annat jag tar med mig är att sponsringen ger möjlighet att skapa kvalitetsinnehåll – och att publiken i det här fallet nog kan leva med att klockor hamnar i bild lite nu och då för att få se spännande actionklipp med sina favoritsporter, förutsatt att samarbetet är transparent.