The New Yorker klarade det, men inga garantier för Glamour och Vogue

Innan året är slut kommer alla Condé Nasts titlar finnas bakom betalvägg. Jätteförlaget äger allt från The New Yorker, Wired och Vanity Fair till titlar som Vogue, Glamour och Bon Apetit. Men förutsättningarna för de olika titlarna är helt olika.

Först ut var New Yorker som började ta betalt online redan 2014 och sedan dess har nått en publik på över en miljon betalda (både papper och digitalt) med siktet att då det dubbla till 2023.

I början av året sa avgående VD Bob Sauerberg enligt Fortune: ”The New Yorker, Wired and Vanity Fair have proven that they are willing to pay for the quality content we create, and the performance of those paywalls has exceeded our expectations”

Pamela Drucker Mann, Condé Nasts marknadschef sa till WWD : ”Honestly, I wish we had done this yesterday. It’s going to be a game-changer.”

Vackert så, men medan The New Yorker är en tidskrift med profilerade skribenter och högkvalitativa texter om samtid och kultur är exempelvis Glamour en kändisspäckad publikation med skönhet, mode och underhållning som ämnen. Områden där konkurrensen är mördande och unikiteten inte lika lätt att se.

För snart ett år sedan lades Glamour ned som printtidningefter dåliga ekonomiska resultat och nedskärningar. Prenumeranterna erbjöds att flytta till någon av de andra titlarna som fortfarande kommer ut på papper. Detta framstår som en panikåtgärd när företaget bara ett par månader senare kommunicerar en satsning på digitala läsarintäkter. Varför inte vänta med printnedläggningen och ha ett antal prenumeranter att föra över till den digitala tjänsten?

Wired och Vanity Fair startade sina digitala betalväggar några år efter The New Yorker – 2018, men alla bygger på samma modell – metered, det vill säga att läsaren efter ett antal texter stöter på en uppmaning om betalning. Första året med betalvägg gav Wired 108 000 prenumeranter.

Hur modellen kommer se ut för de övriga titlarna har jag inte hittat mer än att det kan bli olika för olika titlar och att exempelvis en premiummodell, där visst innehåll alltid är öppet och annat alltid låst, kan bli aktuellt.

Wired, som bevakar näringsliv, vetenskap och utveckling med en träffsäkerhet och djup kunskap om den nya ekonomin och Vanity Fair som bevakar kultur och samtid med hjälp av vassa skribenter och unika röster är också tidningar vars texter inte står att finna någon annanstans.

Gäller samma för Vogue, Glamour och Bon Apétit? Vogue är visserligen ett av tidskriftsvärldens starkaste varumärken, men räcker det i dag när materialet behöver sälja sig själv på Google och i sociala medier? Det är en sak att Vouge har över sex miljoner prenumeranter på Youtube. Men att lyckas med en digital läsarintäkt är något helt annat.

Det är också lätt att se värdet av ett Voguemagasin; ett blankt härligt paket fint formgivet med högkvalitativa bilder och trendkänsliga texter om det senaste inom mode. Om det värdet går att överföra digitalt återstår att se. Det ska bli spännande att följa!

The New Yorker och Glamour. Olika innehåll och olika förutsättningar för digital konvertering.

 

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

 

 

 

The Local, Breakit och Vi – satsningar på digital läsaintäkt

Denna vecka lanserar Breakit sitt premiumerbjudande. Det kommer att kosta 300 kronor i månaden, men säljs i starten för halva priset. I förra veckan lanserade Vi på Vi vår nya premiumsajt med medlemskap som tanke. Det kostar 49 kronor att vara med men gratis första månaden. The Local, sajten som skriver på engelska om Sverige, lanserade snart två år sedan ett premiumerbjudande. Det kostar 49 kronor per månad (men 59 kronor totalt under de första tre månader) eller 349 kronor per år.

En medlem på The Local får fördjupad bevakning, möjlighet att kommentera, slipper bannerannonser och får tillgång till en app och ett nyhetsbrev. Medlemmar kan också ta del av The Locals alla editioner. Sajten finns i dag i Österrike, Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Norge, Spanien, schweiz och i en Europa-edition.

Exempel på medlemsunika artiklar just nu är: ”Köpa lägenhet i Sverige, 11 saker att tänka på inför budgivning”. Eller ”Statistiken som visar hur mycket folk tjänar där du bor i Sverige”.

Breakit kommer att lägga 1-3 artiklar per dag bakom sin betalvägg. En daglig artikel kommer kallas Breakits take och vara en analys av en viktig händelse inom tech eller näringslivet i stort. Dessutom kommer betalande läsare att få fördjupande artiklar inom något segment och intervjuer med entreprenörer och investerare. Samt skvaller. Årspriset 3386 plus moms indikerar att många kommer att betala med företagets pengar.

För Vi, där jag arbetar, är det den privata plånboken som gäller och vi har därför valt att lägga månadspriset på 49 kronor i månaden. Medlemskapet innebär tillgång till sajt och app, där alla artiklar även finns att lyssna på – inlästa av journalisterna på redaktionen. Medlemmar kan kommentera och även dela artiklar med sina vänner som då kan läsa hela artikeln, men inte klicka vidare. Givetvis får de en uppmaning att betala. Medlemmar får också komma på träffar och får ibland möjlighet att påverka journalistiken innan den skrivs. Medlemskapet ingår för den som har en prenumeration på pappers-Vi.

Precis som hos The Local är Vi:s premiumtjänst rensad från bannerannonser. Det är dock inte Breakits.

Det är en ödesfråga för journalistiken att vi kan behålla läsarintäkten även digitalt. Därför är det så spännande att följa de försök som pågår nu. I alla tre exemplen är läsarintäkt viktig, men inte den enda intäktskällan. Annonsering står för en stor del av intäkten hos såväl The Local, som Breakit och Vi.

The Local har annonser, inte minst native, på sin öppna sajt. Breakit satsar stort på nativeannonsering vid sidan om sitt utbud av banners. Vi har annonser i print och även digitalt hos systertidningen Vi Läser samt i nyhetsbrev kopplade till printprenumeration. Breakit och Vi har också intäktsbringande event.

Mixen av intäkter är nödvändig eftersom det tar tid att bygga digital läsarintäkt. Breakit har dock rivstartat med cirka 150 sålda abonnemang redan före start. The Local har 22 månader efter lanseringen 13 000 betalande över alla sajter, varav ungefär 3 000 på den svenska utgåvan och cirka en tredjedel årsprenumeranter. Första veckan hade 300 registrerat ”första månaden gratis”-konto på Vi. Med principen ”säg upp när du vill” gäller det att varje vecka leverera relevant  material.

Växande publik men krympande redaktioner hos de digitalt födda medierna

Det är budgettider. På nyhets- och magasinsmedier innebär det i många fall ett nytt varv med krympande intäkter och nysatsningar – ibland kostsamma – som kanske ska lyckas hitta en betalande publik.

För oss som jobbar med digitalisering av traditionella medier är det intressant att se vad som händer med de medier som är födda digitalt, som inte haft den ryggsäck av traditionell papperstidning som vi omväxlande känner tacksamhet för och frustration över. Pew research center har släppt nya analyser av nyhetsindustrin och har bland annat ett faktablad som fokuserar på digital native news publishers.

Studien har tittat på de som har minst tio miljoner unika besökare per månad under en viss period. De är 37 stycken i USA, bland annat BuzzFeed, HuffPost, Politico, The Daily Beast och Vox.

Studien sträcker sig till 2018 och tar därför inte hänsyn till de rätt dramatiska förändringar som skett under året med stora uppsägningar på exempelvis BuzzFeed och HuffPost som bland annat Guardian har skrivit om.

Men det är ändå intressant att ta del av. De stora digitalt födda nyhetsmedierna i USA har haft en uppåtgående trend när det gäller trafiken sedan 2014 då mätningarna började. De genomsnittliga unika besöken per månad har bland de största ökat från 18,9 miljoner till 22,4 på fyra år.

De når sin publik via nyhetsbrev (84 %), podcast (73%), Apple news (95%) och Flipboard (92%). Facebook, Twitter, YouTube och Instagram används frekvent medan bara 22 procent har en egen kanal på Snapchat.

Nästan hälften av dessa digitala publicister har valt att satsa på en app men andelen som har en app har minskat något sedan förra årets studie. De flesta har app för både Apple och Android.

Annonser är främsta intäktskällan. Det är en växande marknad men med tuffa konkurrenter som Facebook och Google som enligt bedömare tillsammans kommer att ta halva den digitala globala annonskakan år 2020.  Det har fått många av de stora digitala nyhetsförmedlarna att konstaterat att annonserna inte räcker för en lönsam affär.

Det senaste året har exempelvis BuzzFeed, HuffPost och Vox News  börjat be läsarna om pengar via donationer eller medlemskap, som Nieman Lab skriver om här. Medlemsmodellen är inte bara till för att få nya pengar från läsarna utan också för att skapa mer lojala besökare, som man vet mer om, vilket också gynnar annonsaffären.

Enligt Pew research center var antalet anställda inom digitalt födda nyhetsmedier i USA 13 500 år 2018, att jämföra med inom dagstidningssektorn där 37 900 arbetar. Dagstidningarna krymper medan de rent digitala växte fram till 2018, men frågan är hur kurvan ser ut i nästa studie när 2019 års nedskärningar tas med.


 

 

Dessutom: Sorgligt att läsa om Metros slut. Jag var med nästan från starten, på den tiden alla läste Metro och vi expanderade över hela världen. Idén var lysande då, men av skäl som DN:s Martin Jönsson välsammanfattar härklarade den inte omställningen till en digital och mobil värld.

Tidigare chefredaktören Sakari Pitkänen, som senare drev en stor del av den internationella expansionen, skrev 2015 boken ”Metro -Konsten att skaffa sig fiender över hela världen” som jag refererade på min blogg när den kom. Ett stycke tidningshistoria väl värd att minnas,

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.