The New Yorker klarade det, men inga garantier för Glamour och Vogue

Innan året är slut kommer alla Condé Nasts titlar finnas bakom betalvägg. Jätteförlaget äger allt från The New Yorker, Wired och Vanity Fair till titlar som Vogue, Glamour och Bon Apetit. Men förutsättningarna för de olika titlarna är helt olika.

Först ut var New Yorker som började ta betalt online redan 2014 och sedan dess har nått en publik på över en miljon betalda (både papper och digitalt) med siktet att då det dubbla till 2023.

I början av året sa avgående VD Bob Sauerberg enligt Fortune: ”The New Yorker, Wired and Vanity Fair have proven that they are willing to pay for the quality content we create, and the performance of those paywalls has exceeded our expectations”

Pamela Drucker Mann, Condé Nasts marknadschef sa till WWD : ”Honestly, I wish we had done this yesterday. It’s going to be a game-changer.”

Vackert så, men medan The New Yorker är en tidskrift med profilerade skribenter och högkvalitativa texter om samtid och kultur är exempelvis Glamour en kändisspäckad publikation med skönhet, mode och underhållning som ämnen. Områden där konkurrensen är mördande och unikiteten inte lika lätt att se.

För snart ett år sedan lades Glamour ned som printtidningefter dåliga ekonomiska resultat och nedskärningar. Prenumeranterna erbjöds att flytta till någon av de andra titlarna som fortfarande kommer ut på papper. Detta framstår som en panikåtgärd när företaget bara ett par månader senare kommunicerar en satsning på digitala läsarintäkter. Varför inte vänta med printnedläggningen och ha ett antal prenumeranter att föra över till den digitala tjänsten?

Wired och Vanity Fair startade sina digitala betalväggar några år efter The New Yorker – 2018, men alla bygger på samma modell – metered, det vill säga att läsaren efter ett antal texter stöter på en uppmaning om betalning. Första året med betalvägg gav Wired 108 000 prenumeranter.

Hur modellen kommer se ut för de övriga titlarna har jag inte hittat mer än att det kan bli olika för olika titlar och att exempelvis en premiummodell, där visst innehåll alltid är öppet och annat alltid låst, kan bli aktuellt.

Wired, som bevakar näringsliv, vetenskap och utveckling med en träffsäkerhet och djup kunskap om den nya ekonomin och Vanity Fair som bevakar kultur och samtid med hjälp av vassa skribenter och unika röster är också tidningar vars texter inte står att finna någon annanstans.

Gäller samma för Vogue, Glamour och Bon Apétit? Vogue är visserligen ett av tidskriftsvärldens starkaste varumärken, men räcker det i dag när materialet behöver sälja sig själv på Google och i sociala medier? Det är en sak att Vouge har över sex miljoner prenumeranter på Youtube. Men att lyckas med en digital läsarintäkt är något helt annat.

Det är också lätt att se värdet av ett Voguemagasin; ett blankt härligt paket fint formgivet med högkvalitativa bilder och trendkänsliga texter om det senaste inom mode. Om det värdet går att överföra digitalt återstår att se. Det ska bli spännande att följa!

The New Yorker och Glamour. Olika innehåll och olika förutsättningar för digital konvertering.

 

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s