Månad/januari 2017

av unnedberg

Allt viktigare att vårda talangen

Publiken följer ofta personer snarare än varumärken i de digitala kanalerna. Det är skribenten, inte mediet, som är viktigt. Och inte vilken skribent som helst. För det är sällan allmänreportrar som samlar stora följarskaror. I stället är det experter; journalister med specialistkompetens inom ett visst område eller journalister som är specialister på en viss sorts berättande.

Jag ser den här trenden överallt inom media; att expertkunskap och excellens blir allt nödvändigare. Alla vi som jobbar i den här branschen måste alltså bli bättre på det vi är bäst på.

Jag lunchade förra veckan med Sophia Sundberg på Whyse. Hon är sociala medier- och mingelexpert som allt mer har riktat in sig på ledarskap och personliga drivkrafter. Hon pratade mycket om vikten av att vårda sin talang. Att det inte är så att vi ska jobba på våra utvecklingsområden utan i stället stärka våra talanger, annars är det risk att kampen med att förbättra det vi är dåliga på tar energi från att bli våra bästa jag.

Pelle Melander som tidigare var förlagschef på Egmont berättade en gång för mig hur de brukade para ihop en ämneskunnig person med en vass journalist på specialtidnings-redaktionerna. Det skapade bättre kvalitet än att den vassa journalisten skulle lära sig ämnet alternativt den ämnesnördiga personen lära sig skriva.

Under många år har redaktionerna skurit ned och vi har fått multijournalister som ska ta ansvar både för produktion (text/bild/rörligt) och spridning av materialet. Och visst kan det vara rätt i vissa fall. Men i vissa fall är det bättre att en supervass ämneskunnig journalist skriver texten och att en annan sociala medier-kunnig person tar texten vidare till Facebook, Linked in och Twitter. Det ger experten tid att fördjupa sig och leverera ett superinnehåll medan sociala medier-redaktören ser till att spridningen sker med rätt tonalitet i rätt kanal. Och kanske gör en TV-kunnig journalist ett mer spännande klipp än skribenten som just lärt sig använda kameran i mobilen.

I senaste Tidskriftspodden pratade Cafés chefredaktör Jonas Terning om att ”göra femmor”. Alltså att de gånger man har förutsättningar för att göra ett riktigt bra material ska satsa lite extra. Så att det blir en femma (bästa betyg enligt gamla betygssystemet, för ev yngre läsare). Då gör det inget om en del material däremellan inte håller riktigt samma klass. Jag tror han har rätt. Ibland måste varje tidning/tidskrift eller sajt ha något som verkligen gör avtryck. Och för att ha det måste vi våga satsa på det vi är bäst på och vårda våra experter och stjärnor, oavsett om de är skribenter, ad:ar, stylister, sociala medier-redaktörer, rörligt-experter eller fotografer.

av unnedberg

Är appar de nya magasinen?

Före jul gick Bloomberg ut och berättade om en stor satsning på appar. Förutom en nylanserig av mobilappen med en bättre användarupplevelse så ska företaget lansera flera nya personaliserade appar. “Apps are the new magazines and newspapers,” sa deras globala head of digital Scott Havens, i samband med lanseringen av den nya mobilappen, som lånar menydesign och navigation från Facebook.

När smartphonen var ny skulle alla mediehus lansera appar. På senare år har responsiv design gjort vissa av dessa appar överflödiga eftersom användarupplevelsen i mobilen tillgodoses ändå. Men nu ser vi ett nytt intresse för appar från medierna, kanske som en följd av att allt fler söker läsarintäkter och inloggad data.

I maj deltog jag i konferensen Fipp London. En av talarna var Mark Beard, senior vice president, digital media och strategy på The Economist. Han berättade om deras framgångssaga, appen Espresso som då hade 1,3 miljoner nedladdningar. Konceptet är enkelt. Varje dag läggs enbart fem storys på max 150 ord och en handfull kortare ut i appen, noga utvalda. Alla kan läsa en artikel gratis men vill man läsa mer behöver man logga in. I 30 dagar får sedan den inloggade läsa fritt medan Economist samlar data och bygger en vana. Därefter kommer fråga om betalning. Betalande prenumeranter på print eller digitalt får appen gratis.

”The idea is we’re going to give you something that you can read, finish and feel like you’re done”, säger redaktören Jason Palmer till bloggen Storybench. I artikeln berättar han också intressant om hur den interna arbetsprocessen går till.

Espresso har också en annonsaffär där annonsörer kan köpa kampanjer med tids-garanti, det vill säga att man garanterar att annonsen visas exklusivt i skärmen ett visst antal totala timmar. Appen har bara en annons i taget. Enligt en artikel hos Digiday har Espresso 200,000 unika användare per månad som lägger i genomsnitt sex minuter på appen.

Espresso är en framgångssaga som många medieföreträdare gärna lyfter fram, men alla app-satsningar är inte lika lyckade. Ett exempel är att NBC News nyligen lade ned sin app Breaking news trots 9,5 miljoner följare på grund av problem att skapa tillräckligt med intäkter.

The media briefing samlar ett antal röster för och emot appar och avslutar med en lista med fyra frågor som behöver vara besvarade av den som vill skapa en framgångsrik app:

  • Vad är syftet med appen?
  • Hur ska appen marknadsföras?
  • Hur kan appen integreras i befintligt arbetsflöde?
  • Hur ska den bli en vana? Vad ska få människor att öppna appen varje dag?

Denna text har tidigare varit publicerad på http://www.resume.se

av unnedberg

Att sälja leads med hjälp av whitepapers

I förra veckan summerade jag året med 11 saker som medier gör digitalt. Jag missade en affär, som jag tänkte fördjupa mig i denna gång; leadsgenerering.

Medierna har ju traditionellt erbjudit ett skyltfönster där företag kan visa upp sig med annonsering. Utgången av en annonskampanj är alltid oviss. Man kan försäkra sig om att ett visst antal ögonpar ser annonsen men inte vara säker på om dessa är rätt personer, att de tar emot budskapet på rätt sätt eller har intresse att agera på informationen.

IDG har troligen kommit längst i Sverige med att vända på begreppet och vid sidan om exponeringar erbjuda leads, vilket företaget gjort i 10 år. Detta görs på olika sätt, till exempel genom whitepapers, det vill säga rapporter eller analyser inom ett särskilt ämnesområde med ett företag som avsändare. Här beskriver IDG sin modell.

Affärsområdeschefen Dario Nazemson berättar att whitepapers sprids på följande sätt:

  • På sajt som display-annonser och i samband med artiklar
  • Annonser i nyhetsbrev
  • Riktade epostutskick mot utvalda målgrupper i IDG:s databaser
  • Samtal/intervjuer över telefon med utvalda beslutsfattare eller påverkare

Jag provade själv att ladda ned ett whitepaper och fick då lämna ifrån mig uppgifter som befattning, företag och storlek på företaget, samt e-post och telefon. Sedan kom en länk till rapporten i ett mejl. Ett smart sätt att få kunder att ”betala” med sina uppgifter för att få intressant information.

IDG:s whitepapers skrivs nästan alltid av kunderna, men IDG Connect erbjuder också tjänsten att kurera innehållet eller skriva en ny analys som kanske bygger på en marknadsundersökning i den egna databasen.

Nästan ännu mer spännande än själva whitepaper-affären är nästa utveckling. När kunden har specificerat hur många leads som önskas inom en viss kategori kan IDG som komplement till whitepapers också använda läsardata och genomföra telefonintervjuer för att veta om det finns ett köpintresse för just den typen av tjänst som IDG:s kund vill marknadsföra. För alla tjänster tar man betalt i cost-per-lead. Priset varier bland annat beroende på storlek på företag och även hur ”varma” leadsen är.

Dario Nazemson konstaterar att det inte varit helt lätt att utveckla demand generation-tjänsterna. Dels behövde IDG fatta beslutet att våga kanibalisera på sin egen annonsaffär som fortfarande är större än leads-genereringsaffären och content marketing-delen. Dels ställer det helt andra krav på säljarna att leverera ett visst antal leads inom ett specifikt segment jämfört med att sälja exponeringar.

– Tidigare har den främsta utmaningen varit att faktiskt vinna affären, att förklara varför man ska annonsera i de medier man har att erbjuda. Utmaningen förflyttar sig i dag mer mot att vi faktiskt kan leverera det en kund önskar sig och vågar ta den möjligheten/risken, säger Dario Nazemson i ett mejlsvar.

Whitepapers är en del av den större trenden som handlar om content marketing och nativeannonsering i stort, det vill säga en önskan från företag att dela med sig av kunskap och skapa relationer genom att bjuda på fakta och inspiration snarare än att hårdsälja. Om medierna vill behålla sin relevans som kopplingscentral mellan säljare och köpare är det klokt att se sig som en kunskapskälla när det gäller målgrupp och kommunikation och inte enbart som en kanal.

En utmaning ligger dock i att upprätthålla annonsaffären samtidigt som man satsar på leadsgenerering så att man inte glömmer att ta betalt både för den exponering som en whitepaper-kund får och för det jobb det innebär att generera relevanta leads. Att inte sälja sig för billigt alltså.

Denna text har tidigare varit publicerad på http://www.resume.se

av unnedberg

11 chockerande sätt att jobba digitalt – metoderna du inte trodde fanns!

När Apple lanserade Ipaden åkte hela Sveriges Tidskrifters styrelse till San Francisco. Vi ville lära oss mer och hoppades att detta var lösningen på branschens digitala utmaningar. Nu har vi upptäckt att lösningen med stort L inte finns, det finns kanske flera mindre lösningar, eller så finns lösningen inte alls (vilket tyvärr kan vara sant för vissa titlar eller segment).

När vi tittar på lösningarna så skiljer sig dagstidningar och tidskrifter åt – för de förstnämnda finns ofta en naturlig digital efterfrågan på materialet, det vill säga nyheter, här är utmaningen att hitta den bästa betallösningen. I det andra fallet är det inte alls säkert att man hittar ett naturligt sätt att digitalisera sin journalistik på ett sätt som genererar intäkter. I stället krävs en annan kreativitet, till exempel att utveckla digitala tjänster, vilket många business-to-business-tidningar gör.

Vad gör då traditionella tidnings- och tidskriftsförlag digitalt?

  1. Samma sak som i print, det vill säga vi publicerar våra tidningar som pdf-er som vi antingen lägger på vår egen sajt eller i prenumerationstjänster som Readly eller Ztory. På egna sajten kan pdf:en vara bakom login för att bara vara tillgänglig för prenumeranter. Så gör många dagstidningar. Eller så kan man lägga pdf:en öppet, vilket en del medlemstidningar gör. skarmklipp-2016-12-27-08-28-35
  2. Vi lägger ut samma material men utspritt och på en webbplats. Många tidningar och tidskrifter har en digitalt först-strategi vilket gör att vi publicerar text och bild på sajten först och sedan paketerar ihop det till en tidning. Andra låter tidningen komma först och pytsar sedan ut materialet digitalt fram tills nästa tidning kommer. Eller jobbar med en kombination. Hur som helst är materialet identiskt. Många har gjort på detta sätt historiskt men de flesta har övergett detta som enda strategi.
  3. Webbunikt material som liknar det vanliga – fast är mer klickvänliga. Detta är en vanlig strategi. Man gör ett antal kortare webbartiklar under en dag och marknadsför via sociala kanaler. Här satsar många på att få så många klick som möjligt. Det man kan fundera över är när till exempel Veckorevyn framgångsrikt får klick-trafik är hur värdefulla de ögonparen är på sikt. Det finns en risk att den här typen av snabba klickisar lockar ett besök en gång men inte bygger lojalitet på sikt. Ibland blir också webbens besökare så olika varumärkets profil på papper att annonserna inte levererar.
  4. Webbunikt material som är något annat. Dagens Samhälle har satsat på att ha debatten digitalt men nyheterna och reportagen i tidningen. Här får den digitala läsaren en annan produkt än papperstidningsläsaren.skarmklipp-2016-12-27-08-30-13
  5. Bloggar. Man låter andra profiler synas på sajten och dra trafik och skapa ett fylligare innehåll. Många av de stora bloggnamnen är dock väldigt dyra att locka och kräver mycket jobba att coacha, sedan försvinner de nästa månad till ett annat bloggnätverk, och tar publiken med dig.
  6. Poddar. Flera medier har startat sina egna poddar. Tex tidskriftspoddarna Pod Royal, Offside, Journalistenpodden eller Aftonbladets Fallet. Svårt att tjäna pengar på men kan bygga varumärket och behöver inte vara så dyrt att göra.
  7. TV Klipp gör sig bra på tidningssajter och i sociala medier. Många satsar också på att starta tv-sändningar i magasinsformat. Kvällstidningarna är mästare på detta och har lyckats får en stor publik på sin TV (men nu har vi läst om vissa frågetecken när det gäller Expressens satsning). Pengarna man kan tjäna på annonser är små om man inte är en av jättarna, men med sponsorsamarbeten kan det finnas ekonomi även för mindre kanaler. Live kommer starkt, inte minst på lokala morgontidningar som kan låta publiken följa studentbaler, hockeymatcher eller andra events. skarmklipp-2016-12-27-08-30-52
  8. Content/Native. Smarta samarbeten där någon aktör sponsrar ett innehåll som visas på mediekanalens sida och i andra kanaler.
  9. Sociala medier. Facebook och Linkedin är oftast bäst för att dra trafik. Instagram bygger varumärke och Twitter skapar en röst i debatten. Snapchat kan också engagera publiken men pengarna har svårt att hitta hit. Vissa medier har egna Youtube-kanaler. Några testar Facebooks instant articles, men många tycker att detta är att ge bort sitt material och sin affärsmöjlighet.
  10. E-handel och affiliate. Vi säljer saker, eller får kick-back på sådant vi tipsat om.
  11. Digitala tjänster. Saker som läsarna har nytta av och som bara finns digitalt. Som Travrondens Travfakta eller Chefs premiumtjänst.

Vilken strategi som är bäst beror så klart på vilken tidskrift eller tidning man är. Det viktiga är att kunna vara snabb och byta strategi när efterfrågan och tekniken förändras. Vad har jag glömt på listan? Tipsa gärna här eller på tex Twitter @unnedberg