LRF Media – ett drastiskt beslut öppnade för nya affärer

LRF media är ett förlag som imponerar. När de först sålde av alla ”icke-lantbruksanknutna” titlar för ett par år sedan tyckte jag det var lite tråkigt. Ett av Sveriges större förlag blev betydligt mindre och – som jag tyckte då – lite enkelspårigt. Nu förstår jag mer. Genom att fokusera på kärnmålgruppen och de ämnen som ligger närmast det redaktionella hjärtat har LRF Media kunnat utveckla nya affärer.

Jag åt frukost med VD Ann Henriksson och fick mer input kring strategierna. (Hon intervjuades också i Journalistpodden i det här avsnittet)
Analysen som LRF Media har gjort är att hitta tjänster i områden som är intressanta för målgruppen. Nyhetsflödet från tidningarna Land, Land Lantbruk och ATL blir marknadskanaler och ger data om användarna.
En satsning är spannmålsbörsen Skira, där lantbrukare kan köpa och sälja spannmål sig emellan. Affären ligger i courtage. En annan satsning är en vädertjänst Grönt Väder, som än så länge är annonsfinansierad.

– Det måste finnas ett tydligt varför. Det är lätt att ledningen fastnar i operativa frågor men det är lättare att sortera vad vi ska lägga tid på om vi kopplar det till vår vision om att få landet att växa.

Ann Henriksson, VD, LRF Media.

Ann Henriksson trycker flera gånger i vårt samtal på att ”vi måste hitta nya sätt att tjäna pengar” inte är en strategi. Skapa värde för kunderna inom sitt expertområde däremot, är en bättre utgångspunkt.

Jag tänker att många medieföretag skulle ha en del att lära av LRF Media. Först tänka på nyttan för kunden, sedan testa på kunden och därefter räkna på affären. Inte tvärtom.
Försäljningen av de 14 titlarna 2016 har gjort det möjligt för förlaget att växa genom uppköp. Skira är en sådan affär. Exemplet LRF Media visar att det kan vara klokare att fatta
drastiska beslut, som att sälja flera tidningar, än att använda osthyveln för att skära lite överallt, med minskad kvalitet och läsarnöjdhet som möjliga konsekvenser.

Förutom nya digitala tjänster har förlaget till exempel också en betalvägg för ATL, driver sajten ehandel.se och har satsat på ett lotteri – Landlotten.

I delar av branschen ser man en uppdelning av innovation, som pågår i separata bolag eller i särskilda digitala avdelningar medan tidningarna, kassakorna, mest har kostnadsfokus och får lägre och lägre budgetar. Att få ihop det redaktionella arbetet med innovation är svårt.
Tidningarna ska ju ut och webbarna ska fyllas.
Jag undrar hur Ann Henriksson ser på det.

– Det gäller att även ge kärlek och resurser till de befintliga produkterna och att de som arbetar på tidningarna också får energi av och möjlighet att bidra i utvecklingen, säger hon.

På onsdagsfrukostar delar medarbetarna med sig av kunskaper kring sina projekt – både det som har gått bra men också, kanske viktigast, om misslyckanden.
Jag går inspirerad från frukosten. Det som från utsidan såg ut som en defensiv försäljningsstrategi visade sig i stället vara en modig framtidssatsning.

Denna text har tidigare publicerats på resumé.se.

Annonser

Nytt jobb men ännu inga svar

Det är med stor glädje och ödmjukhet som jag tar mig an uppgiften som VD för Vi Media och chefredaktör för Vi. Mitt nya jobb blev offentligt i måndags och den här veckan har präglats av grattis-hälsningar, uppmärksamhet i branschmedia och frågor. Massa frågor. Många har velat veta vilka planer jag har. Varje gång har jag svarat; det vet jag inte, mer än att jag vill jobba med att digitalisera journalistiken och affären.

Det är självklart att en ny VD inte har svaren. De kommer ju först när man verkligen har förstått publiken och produkterna på djupet. Och sånt tar lite tid. Ändå längtar många efter de enkla lösningarna, de snabba svaren.

För några år sedan sprang medierna i flock när det gällde digital utveckling. Vi pratade ”digital first” utan att ha en tanke om hur intäkterna skulle komma. Eller så trodde vi att annonsaffären skulle bära det hela. Nu har vi insett att navigationen i den digitala världen blir helt olika beroende på vilken tidning eller tidskrift man är. Några kommer att finnas på papper länge, kanske alltid, men har svårt att hitta relevans digitalt. Andra har lätt att skapa kringtjänster medan det för ytterligare någon är just den digitala journalistiken som ska stå för intäkterna.

För att ha en chans att välja väg måste man ha data och kunskap på plats först, innan man kan formulera några planer.

Jag ska nu läsa igenom senaste årets Vioch Vi Läser. Ta del av läsarundersökningar och affärsplaner. Prata med alla blivande kolleger och styrelseledamöter. Ringa några läsare. När jag har gjort det kanske jag vet en gnutta mer. Tillsammans med de superkompetenta människor som finns på Vi Media så kommer jag att hitta rätt. Men vilka nya spår som fungerar vet vi först när vi har testat. Vilken utveckling som är rätt för tidningarna och eventen kan bara publiken avgöra och vi behöver veta hur vi ska lyssna.

Det starka varumärket, kvalitén i journalistiken och de lojala läsarna gör förutsättningarna mycket goda för att fortsätta den framgångsrika utveckling som Sofia Wadensjö Karén åstadkommit tillsammans med redaktionen.

Chef pratar vi ofta om att vi doppar tårna och känner oss för innan vi satsar fullt på något nytt. Det är en klok strategi som jag tar med mig till Vi när jag börjar 1 september. Men först ska göra klart en del grejer på Chef innan jag lämnar över till Calle Fleur. Jag har fyra månader på mig och kommer inte slå av på takten.

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé.

Årets Dagstidning: Materialet som gör läsare till betalande kund

Årets Dagstidning, som arrangerades av TU den 12 april, visade tydligt att det finns framtidstro i dagstidningsbranschen.

Jag ledde en panel med Johan Hansson, VD, Stampen, Karin Pettersson, director of public policy, Schibsted, Maria Croon, VD, Mitti och Anders Westermark, VD, Norran.

Johan Hansson, Karin Pettersson, Maria Croon och Anders Westermark svarade på mina frågor om intäkter. Foto: Jonas Hellsén

De fick alla presentera hur de får sina intäkter i dag för att sedan resonera om framtiden. Schibsted stack ut med en diversifierad intäktstårta med bara 19 procent printintäkter medan övriga aktörer är printtunga. Mest av allt Mitti, som enbart lever på annonsintäkt som till övervägande del kommer från de tryckta tidningarna. Men Maria Croon var inte orolig utan konstaterade att tidningarna har ökade räckvidder och ett stort sug efter annonser. Samtidigt vill hon utveckla den digitala annonsaffären mer.

Övriga mediehus hade en sak gemensamt – de pratade om att framtidens intäkter i allt större grad kommer från digital läsarintäkt.

Det förde naturligt vidare till nästa panel som leddes av Therese Rosenvinge med Andreas Aspegren, onlinechef Aftonbladet, Robin Govik, digitalchef Mittmedia och Anna Åberg Hellsén chef DN.se i panelen.

Therese Rosenvinge frågade ut Andreas Aspegren, Anna Åberg Hellsén och Robin Govik.

Aftonbladet är veteran i sammanhanget. Plus lanserades redan 2003.

– Vi var ensamma från början, det här beteendet var inte så etablerat då. När vi startade kunde vi bara ta 19 kronor. Nu ligger vi på 59 till 179 kronor. Till viss del beror det på att vi gör bra saker, men mest handlar det om en kategoriförändring i branschen. Många fler börjar ta betalt och det hjälper oss, sa Andreas Aspegren.

Han konstaderade sedan att Aftonbladet Plus gör intäktsrekord varje år och nu har 250 000 personer i sin kundbas.

På Aftonbladet uppskattar läsarna tester och granskningar. Aftonbladet Plus har också provat att lägga en hel bok bakom betalvägg – Gellert Tamas ”Det svenska hatet”, vilket föll väl ut.

Dagens Nyheters Anna Åberg Hellsén bjöd på insikter om vad som konverterar bäst i DN:s kanaler.

– Det är den unika journalistiken. Granskande material, men också guidande material och vetenskap, sa hon.

Dagens Nyheters första artikel om ”kulturprofilen” har ensam gett över 1000 prenumeranter och fortsätter alstra köp när den aktualiseras på nytt, som i går. Eftersom de artiklar som ska leda till köp oftast sponsras i sociala medier där det kan ta någon dag att få full spridning väljer DN sällan att använda nyhetsartiklar i det syftet utan det ska vara material med längre livslängd.

På Mittmedias tidningar är sport ett säkert kort för konvertering konstaterade Robin Govik. Även relativt enkla sportsändningar från lägre fotbollsdivisioner kan konvertera flera hundra läsare till digitala prenumeranter. Dessutom fungerar uppföljningar av brott och näringslivsartiklar som konverterare.

De läsare som kommer in till Mittmedia den digitala vägen har en betydligt lägre medelålder än print-läsarna som nu är i genomsnitt 70 år gamla. De som konsumerar innehåll i mer än en kanal har högre sannolikhet att stanna.

Mittmedias ålderskurva beroende på produkt. Pluskunderna är yngst.

Alla i panelen var rörande överens om att den störtsta utmaningen nu är churn. Vi har lärt oss hur vi fångar läsarna och gör dem till betalande, men kämpar med att många lämnar efter en tid. Hur vi får dem att stanna är nästa stora utmaning.

Årets Dagstidning handlar ju också om gala och priser. Det var hög stämning när vinnare i 7 kategorier utsågs. Här är alla vinnarnai de olika kategorierna.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

Tre steg som leder kunder genom konverteringstratten

Det var mycket prat om läsarintäkter på Digital Innovators Summit i Berlin 19-20 mars. Frågan om hur vi konverterar läsare till betalande digitala prenumeranter var uppe i en mängd olika föredrag. Medierna har lärt sig att fånga många genom klickvänligt material, men nu inser de flesta att annonsintäkterna som kommer med sidvisningarna inte räcker för att hålla igång verksamheten. Vi behöver ta betalt av läsarna. Men hur?

Man kan peka ut resan från gratis till betalt så här:

  1. Hitta det innehåll som konverterar. Och för att få organisationen att göra det måste allt mätas – även de artiklar som inte konverterar, som Stefan Betzold från Bild poängterade – och reportrarna behöver lära sig skriva sådant som kan konvertera. MEN ledingen måste också se till att publicera viktigt material som vi vet inte konverterar men som vi tycker att vår publik, eller samhället, behöver.
  2. Utforma erbjudanden. Många talar om de gyllene tre. Ett rätt billigt erbjudande men som inte heller tillför så stort värde. Ett erbjudande som upplevs som väldigt dyrt och så en gyllen medelväg som ger bäst värde för pengarna. The Economist och New York Times är exempel på publicister som använder denna metod. Dessutom behöver erbjudandet anpassas efter personen som ska övertygas. Både vad som erbjuds och hur det presenteras.
  3. Förenkla flödet. Washington Post är ett exempel på en aktör som jobbat mycket med att komma till en klicks-flöden. Dagens Nyheter var ju också tidiga med att åstadkomma det, i samarbete med Klarna.

Best value i mitten. New York Times.

Samma sak här. Hos The Economist.

Bara ett klick bort. Washington Post.

För att allt detta ska ske gäller det att få läsarna bort från Facebook. Betalningsmöjligheten finns på den egna sajten, konstaterade Greg Piechota på Reuters.

När människor sedan blivit betalande kunder behöver vi se till att de stannar kvar. New York Times har ett systematiskt arbetssätt för det.

– Vi skiftade fokus 2015 till prenumeranter först. Vi satte kunden i centrum och den betalda produkten. Det gjorde att vi nu tänker mindre på nyorder och mer på värdet av kundens hela livslängd. Vi har blivit mer proaktiva när det gäller att hålla människor nöjda under tiden som de är kunder snarare än att försöka vinna tillbaka dem när de är på väg att lämna, sa Ben Cotton, chef för kundupplevelse och retention på New York Times.

Ben Cotton, New York Times

Det låter lätt men är svårt. Särskilt i dag när det som fungerar en vecka plötsligt inte gör det nästa. Att vara uppmärksam på publiken och följsam – samtidigt som man inte svajar när det gäller varumärket och den publicistiska idén – är rejält utmanande. Det är inspirerande att se några som lyckas.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

 

Digitalt betalt lokalt – svårt att få ihop

Jag skapade precis ett konto på nya nyhetstjänsten Njus  – ett initiativ av IT-entreprenören Rolf Bäck som tagit in sex miljoner i riskkapital för att bygga en ny medieplattform. Det hela började i Kramfors, men nu har Njus med TT-avtal ambitionen att täcka större delar av Sverige. Affärsmodellen, som Resumé skrivit om förut , går ut på att få användarna att betala för innehåll med en månadsavgift. Intäkterna delas sedan mellan skribenterna och Njus. Reportrarna har alltså inte lön utan får betalt i relation till läsning av de egna artiklarna. Läsarna kryssar i vilka geografiska områden de är intresserade av och ska få ett anpassat flöde med nyheter från sina orter.

De flesta lokaltidningar har vid det här laget infört någon form av betalvägg och när de egna prenumeranterna inte räcker till pågår flera initiativ för att vidga basen. Sveriges Lokalnyheter är en tjänst där 40 lokaltidningar har kopplat ihop sina betaltjänster så att prenumeranten, vid sidan om sin egen lokaltidning, i samma prenumeration kan få del av innehåll från 39 till.

Frågan är bara vem som vill. Att det finns en efterfrågan på riktigt lokalt material är givet, men varför skulle jag som bor i Sundsvall vilja ta del av lokalnyheter från Norrtälje? (Jag inser att folk flyttar och att vissa idrotter skapar intresse utanför hemorten, men jag tror ändå att detta är på marginalen).

Det som gör ekvationen så svår när man vill ta betalt för lokal journalistik digitalt är att det bor för få människor inom de flesta lokaltidningars  intresseområden för att utgöra bas för en hållbar affär. De traditionella lokaltidningarna har ofta redan ett större spridningsområden än invånarnas intresse sträcker sig. Inte alla Sundsvallsbor är intresserade ens av närliggande orter som Ånge eller Timrå. Därför är många nystartade nyhetssajter ännu mer begränsade geografiskt. Men de är oftast gratis – eftersom en betalmodell sannolikt skulle ge en alldeles för liten bas.

Det är begripligt att lokaltidningarna försöker gå ihop i allianser – och att en plattform som Njus vill försöka täcka hela Sverige. Men värdet i det lokala är det lokala. Hellre än att försöka vidga spridningsområdet borde lokaltidningarna minska ned det, och erbjuda medborgarna mer av värde än traditionell nyhetsjournalistik i ett eller flera begränsade områden.

Det finns många duktiga lokaltidningsredaktioner, det påmindes jag om när jag satt i juryn för Årets Dagstidning. Många har fortfarande stora räckvidder och starkt varumärke, så förutsättningarna finns. Och Njus? Jag är rädd att plattformen gapar över för mycket, men sex miljoner i ryggen kan ju ge en hyfsad start.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

9 önskningar inför 2018

Ett intensivt 2017 börjar gå mot sitt slut. För medierna har det varit både bra och dåligt. Tongångarna i branschen har på många håll varit mer positiva än på länge, till stor del eftersom digitala läsarintäkter börjar komma in på allvar. Kopplat till det står också journalistiken mer i fokus än för några år sedan då vi allra mest pratade affärsmodell. Innovativa satsningar inom exempelvis event och content, samt spännande förvärv lyfter också.

På minussidan har vi i höst upplevt namnpubliceringar/utpekningar i #metoo som lett till ifrågasättanden och smutskastning mellan medier, något som knappast stärkt publicisternas anseende hos publiken. Dessutom fortsätter uppsägningspaketen på dagstidningarna och magasinsförlagen. Hoten mot journalister och ett allt mer hatisk tonläge i sociala medier har också tyngt året.

Men ny kommer ett nytt år och allt är möjligt. Inför 2018 önskar jag mig det här:

1. Facebook och Google börjar tävla på mer lika villkor och till exempel betala skatt på sin lokala annonsomsättning.

2. Vi får se ytterligare en bred crowdfundad sajt med kvalitetsjournalistik i Sverige. Ett bevis på att de nya uppstickarna hittar intäkter och användare.

3. Vi har nått botten när det gäller bemanning på de stora förlagen. Inga fler redaktioner behöver krympas utan nu börjar vi i stället prata om nyutveckling – även av de befintliga varumärkena.

4. Vi får se fler riktigt innovativa exempel på native där något varumärke går in med stora pengar och tillsammans med ett medieföretags brand studio gör något nydanande, kreativt och effektivt som banar väg för flera liknannde satsningar.

5. Vi får en tydlig, transparent och rättvis programmatic-marknad.

6. Kommersiella medier och public service hittar sätt att samverka kring hur vi citerar, kreddar och delar material.

7. Vi får se flera redaktioner som på allvar lyssnar på och pratar med sin publik och skapar ett äkta engagemang.

8. Vi ser fler medieföretag som börjar tänka på sitt arbetsgivar-varumärke och stärker ledarskapet för att skapa en inkluderande, schysst arbetskultur som i sin tur leder till ökad kvalitet, nya intäkter och minskar risken för nya #metoo-fall.

9. Mediepolitiken tar några raska kliv och vi får beslut om ett modernt presstöd samt sänkt digitalmoms till 6 procent.

Jag stannar här. Tidigt i min karriär lärde jag mig att siffror i rubriker alltid ska vara udda. ”7 sätt att boosta ditt självförtroende” är bättre än 8 sätt att göra detsamma. 9 önskningar fick det alltså bli. Vi ses 2018. Gott nytt år!

Fem mikromedier är fler än fyra elefanter – eller varför koncernbyggen kan bromsa innovation

Norran (lokaltidning i norra delen av Västerbotten), presenterade nyligen ett par spännande nyheter. För det första att bolaget startar ett dotterbolag – Grit – som ska ägna sig åt att hjälpa annonskunder att hitta intressanta lösningar med data som grund. För det andra att Grit köper Reklam365 med bas i Luleå, ett insteg i en annan regions spridningsområde, vilket på den gamla papperstidning-först-tiden hade varit helt omöjligt.

Det som hände sedan var höjde en del ögonbryn – NSD:s tidigare tidningschef Lennart Håkansson välkomnade Norran till Norrbotten i en krönika och konstaterade, inte helt utan bitterhet, att nysatsningen blivit möjlig tack vare att Norran inte ingår i en koncern där besluten kan flyttas så lång som från Luleå till Norrköping.

Den lilla får alltså ett större svängrum än den stora där alla delar ska marschera i takt. Vi har också under senare år kunnat följa Mittmedias kräftgång och prenumerationstapp, som skulle kunna vara en följd av centraliserings-strategin (här väntar vi med spänning på vad som händer under nytt styre).

Lennart Håkansson driver i dag affärssajten Affärer i Norr, ett exempel på nya små uppstickare inom lokaljournalistiken.

I Ericsson-rapporten ”The future of journalism in a networked society”  pratar författarna om ”hyperlokalt” och ”hypernisch”. Medier som bara består en eller några få journalister som ändå lyckas nå en stor publik inom ett smalt område. Rapporten tar upp tendensen att allt fler följer favoritskribenter i stället för varumärken och att de nya medierna kan vara snabbare, mer agila och mer kostnadseffektiva än de gamla.

Ett exempel på en supernisch, som rapporten tar upp, är fotosajten Luminous Landscape som drivs av två fotografer och når miljontals besökare per år. Affären bygger framför allt på prenumerationer som kostar 1 dollar per månad.

Jag tror att många av framtidens vinnare är små spelare i dag, små och modiga. Sedan kan nog somliga koncerner också lyckas bra, men att decentralisera så många beslut som möjligt, i alla fall de publicistiska, torde vara klokt.

Denna text har tidigare varit publicerad på https://www.resume.se/blogg/unn-edberg/