Snabbkoll på INMA:s konferens om digitala prenumerationer

När tiden inte räcker till för att åka till konferenser så kan man alltid smygtitta i efterhand.

International News Media Association höll de sista dagarna i februari en konferens i New York om digitala läsarintäkter – Media Subscriptions summit.

Trots att jag inte var i New York har jag kunnat följa programmet tack vare en mycket ambitiös konferensblogg.

Jag råder alla som är intresserade av mediers affärsmodeller att titta in själva, men jag delar gärna några av de guldkorn jag hittade här.

Som alltid på den typen av konferenser tycker jag att det mest intressanta är när medieföretag själva bjuder på sina insikter, snarare än att konsulter eller leverantörer säger sanningar. Det är också spännande att se vilka som bjuds in att tala eftersom man kan anta att de har kommit längst. Norden representerades på denna konferens av Martin Jönsson på Dagens Nyheter och Tone Tveøy Strøm-Gundersen och Marius Thorkildsen på Aftenposten. Bland tidskrifterna märktes Der Spiegel och The Atlantic. Det fanns också lokaltidningar från runt om i världen.

Och som alltid riktades fokus mot de stora engelskspråkiga dagstidningarna The Washington Post, New York Times, The Wall Street Journal och nättidningar som The Daily Beast och Business insider.

Lauren Bertolini produktchef på The Daily Beast berättade hur de har delat in sina läsare i tre olika grupper.

  • Story (72 procent) Vill bara läsa en artikel. Läsaren har bara en session och besöker inte startsidan.
  • Varumärkesmedvetna (24 procent) Har besökt startsida vid sin enda session eller har två sessioner.
  • Produktlojala (3 procent) : Har två eller fler sessions. Mest sannolika att börja prenumerera.

The Daily Beast får ungefär en tredjedel av intäkten från varje grupp och arbetar nu för att utforma erbjudanden som passar alla tre grupperna. I den första gruppen finns stor potential om de bara kan lockas att komma tillbaka en andra gång. Mellangruppen uppmanas att opta in för pushnotiser eller lämna e-post och den tredje gruppen behöver tillfredsställas så att så mycket tid som möjligt tillbringas med tjänsten.

Suzi Watford, marknadschef på The Wall Street Journal, delade tio användbara tips, här är två av dem:

  • Benchmarka churn: Man kan inte jämföra printchurn med digital churn och därför behöver man titta på andra som inte är tidningar. Spotify har till exempel en churn rate på 4%-5%.
  • Låt onboarding pågå i 100 dagar. The Journal’s process för att få nya kunder ombord har förlängts från fem steg till 15. De läsare som har fått en ordentlig onboarding har 18 procent högre retention. Ungefär hälften av alla nya läsare tar sig igenom alla stegen.

Miki Toliver King, marknadschef på The Washington Post, berättade att tidningen har börjat lyssna mer på publiken och publicera coverstories som läsarna har önskat. Ibland har ämnena redan varit bevakade men inte på ett sätt som läsarna tyckte var tillgängligt. Därför har tidningen skapat tre nya vertikaler, för resematerial, mat och gaming, alla inriktade på en mer digital publik.

Selma Stern, senior vice president för konsumentintäkt på på Business insider sa: ”Our growth strategy is journalism-focused, data-informed, and experiment-driven, in that order.” Klokt, tyckte jag.

Till sist var det intressant att läsa om en studie som Inma själva gjort bland sina medlemmar.

Greg Piechota, INMA:s researcher presenterade den och konstaterade att många tidningar ännu inte pratar om kundernas livstidsvärde. Genom att beräkna värdet och fatta beslut utifrån det så slipper man välja mellan tillväxt och lönsamhet, hävdade han. Måttet är helt enkelt prenumerationsavgift gånger det antal köp man räknar med att kunden ska göra innan den lämnar. Det sätts i relation till kostnaden för att få kunden. Ofta kan förmånliga årsabonnemang vara mer lönsamma än månadsbetalningar, trots att de ger mindre pengar per månad, sett i detta ljus.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

Arabiska sajten Alkompis lockar två miljoner läsare per månad – nu satsar fler på målgruppen

Med två miljoner följare på Facebook och 400 000 unika besökare på sajten är Alkompis ett av de större nyhetsmedierna i Sverige. Räckvidden per månad är hela två miljoner. I veckan startade också Hem & Hyra en sajt på arabiska. Kanske kommer fler få upp ögonen för den arabiska målgruppen?

Alkompis grundades i Stockholm av journalisten Mahmoud Agha år 2012 och har sedan dess vuxit snabbt. När jag såg den enorma räckvidden på Facebook blev jag nyfiken på att ta reda på mer så jag ställde några frågor till Julia Agha som är VD och en av åtta anställda i bolaget.

Vilket tomrum fyller ni på den svenska marknaden?

– Vi fyller ett informationsgap mellan det svenska samhället och nysvenskar. Inte minst efter flyktingkrisen 2015 har det funnits grupperingar i Sverige med personer som varken talar svenska eller är integrerade i det svenska samhället. Ett första steg för att lyckas med integrationen är att få information om vad som händer runtomkring. Känslan av inkludering, att vara medveten om förändringar i samhället, är det centrala första steget för en lyckad integration. Tätt därefter kommer språket där Alkompis underlättar att lära sig svenska eftersom man läser nyheterna på arabiska – och kan på så sätt göra nödvändiga kopplingar för att förstå nyheten på svenska.

– Etniska medier är inget nytt fenomen. I många länder som till exempel Spanien och USA finns det flera tidningar på svenska. Det är naturligt att man vill ta till sig information och nyheter på sitt modersmål, till och med när man talar språket i landet.

Julia Agha

Verksamheten omsatte 2019 knappt sju miljoner kronor. De anställda är allt ifrån journalister och programledare till filmredigerare och fotograf. Bolaget är helt annonsfinansierat. Hittills har det gått bra. Annonsörer som vill nå målgruppen kan få hjälp att anpassa budskap så att de fungerar, och de anställda på Alkompis får rollen som både rådgivare och pr-experter tack vare en kunskap om målgruppen som många andra saknar. Annonsproduktionen sker inhouse för både TV, banners, och print och Alkompis hjälper till med översättningar. Språken är arabiska, tigrinja, somali, farsi/dari (i mindre utsträckning) och svenska.

Just nu pågår ett projekt om läsarintäkter, men det är för tidigt att berätta om, säger Julia Agha.

Alkompis finns också som månadsutgiven papperstidning som distribueras till prenumeranter i hela Sverige, bland annat till 100 bibliotek och runt 50 organisationer. Tidningen distribueras även gratis på över 100 knytpunkter i invandrartäta områden i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Vilka är era framtidsplaner?

– Vi har många framtidsplaner, men just nu fokuserar vi på att bygga en stabil affär i Sverige där vi ser fortsatta expansionsmöjligheter, framförallt vad gäller lokal redaktionell bevakning och verksamhet. Vi satsar även mycket på webb-TV just nu, med fokus på arbete, hälsa, vård, kultur, sport, mm, eftersom vi märker att det är ett väldigt omtyckt format bland våra följare. Vi jobbar även med att bygga en mer professionell annonsaffär som matchar mediebyråernas förväntningar vad gäller tekniska lösningar. Vi ska även fortsättningsvis vara öppna för samarbete med myndigheter, näringsliv och civilorganisationer, säger Julia Agha.

Förutom SR på arabiska finns det få konkurrenter. Men fler vill nå en arabisktalande målgrupp. I veckan lanserade Hem & Hyra, som ägs av Hyresgästföreningen, sin arabisktalade sajt. Jag sitter i tidningsbolagets styrelse och har följt arbetet en stund.

Så här beskriver chefredaktören Susanna Skarrie satsningen:

”Mer än 300 000 svenskar har arabiska som modersmål, en majoritet av dem är hyresgäster. Många hamnar också i kläm på hyresmarknaden, av olika skäl. Trångboddhet, svarthandel med kontrakt och folkbokföringsadresser, utsatta områden är ämnen som Hem & Hyra bevakat under många år men där vi inte alltid når ut till dem som berörs.”

Susanna Skarrie berättar att hon och redaktionen har märkt intresse för Hem & Hyras journalistik i den arabiskspråkiga gruppen. Enstaka artiklar som har översatts har fått god respons. Nu görs satsningen fullt ut.

Förutom sajten finns också en Facebooksida. Och flera arabisktalande journalister har knutits till redaktionen. I veckan har de märkt stort intresse för sin granskning om handeln med folkbokföringsadresser, som publicerats både på svenska och arabiska. På fyra dagar har Facebookgruppen fått 1000 följare.

Det ska bli spännande att följa Hem & Hyras nya satsning – och även Alkompis nya intäktsspår. Kanske följer fler efter?

Granskningen om handeln med adresser publicerades både på svenska och arabiska.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media

När branschångesten slår till. Hur ska vi behålla hoppet när alla siffror pekar nedåt?

Det har varit svårt att skriva den här bloggposten. Den kommer att handla om branschångesten, min och andras. Men i slutet – om du orkar till dess – kommer några försiktigt positiva rader.

Jag brinner för journalistiken och har ägnat många år åt att bevaka och skriva om olika affärsmöjligheter som kan hjälpa medierna att klara den digitala transformationen och vara relevant i en ny tid. Jag har lyft exempel och spridit tips från de som har lyckats. Jag vill göra vad jag kan när det gäller att skapa nätverk och sprida kunskap.

Samtidigt har jag blivit allt mer medveten om att det som ser ut som framgångar ofta är begränsade sådana. Någon har lyckats med event, någon annan med native, en tredje med en smart tjänst. Men ingen svensk medieaktör har ännu lyckats ersätta de vikande pappersintäkterna med digitala intäkter mer än på marginalen. Även de framgångsrika dagstidningarna får fortfarande en stor del av intäkterna från en krympande pappersaffär.

De förlag som lyfts fram tjänar ofta pengar på något annat än publicistiken. Det är kurser, lotter, e-handel, tjänster…

Kringaffärer i all ära. De behöver vi, men de består av sådant som andra ofta kan göra lika bra eller bättre (även om vi har en fördel av att ha direktkanaler till marknaden). Det är skillnad med journalistiken. Den vi kan bäst och det är bara vi i mediebranschen som står för den. Jag har lunchat med flera spännande människor i början av året, exempelvis Björn Lorentzi på Media 720, konsulten Anders Malmsten, Erik Lidsheim, voice design-byrån Talking to me, redaktören Eva Schoultz fd Polistidningen (ingen av dem ska dock ställas till svars för mina slutsatser). Vi har samtalat om affärsmodeller och innehåll och försökt blicka framåt. Så hur mår vår bransch om vi bara tittar på vår kärna – publicistiken? Bortsett från små ljusglimtar så är det faktiskt rätt mörkt.

Här är mina spaningar:

  • De förlag som är framgångsrikast i dag är de som lyckats skära kostnader mest effektivt. Men var är de om 5-10 år; Vad händer på sikt när leveransen till läsarna blir både sämre och dyrare?
  • Konsolideringen har bara påbörjats. Det går inte att driva en enskild dagstidning längre (jag har precis avslutat mitt styrelseuppdrag i Norran sedan vi fattat beslut att gå in i NTM-koncernen). Teknikinvesteringar är för dyra och de globala konkurrenterna för starka. Om inte alltför länge ser jag framför mig två, eller max tre dagstidningskoncerner i Sverige, något längre fram samma antal i Norden. Samma sak när det gäller tidskrifterna. Sammanslagningen av Bonnier magazines och brands med Bonnier news är bara ett exempel på den vägen. Bonniers köp av Dagens Samhälles ett annat. Få – om några – tidskrifter kommer att klara sig utan starka koncerner eller organisationer i ryggen.
  • Inte ens små nystartade digitala initiativ, utan stora kostnadsmassor, klarar sig särskilt bra. Räckvidder finns, men lönsamhet? Frågan är vilken betalningsvilja som egentligen finns för journalistik. Vi har aldrig betalat mer för media (streamad TV, Spotify, ljudböcker, mobilabonnemang mm) men de flesta tjänster handlar inte om journalistik.
  • Ändringarna i konsumtionsmönster är så genomgripande och snabba att det är svårt att navigera tillräckligt snabbt och kraftfullt. Människor blir mindre lojala med varumärken och lever i sociala medier-flöden, där innehållsleverantörer inte har kontrollen. Dessutom har annonsörer sina egna kanaler till kunderna vilket gör medier mindre viktiga som bärare av annonsbudskap. Mot Google och Facebooks databaser och algoritmer står sig publicisternas digitala annonserbjudanden ofta slätt.
  • Vårt lilla språkområde gör det svårt att bygga en stor publik inom nischer. Allt fler söker sig till engelskspråkiga källor.

Ångesten uppstår när jag inser hur skört det är och hur viktigt att vi ändå håller modet uppe. För vad händer med demokratin när tidningar läggs ned? Med samhällsutveckling och granskning? Jag famlar efter en strimma hopp och hittar ändå något.

Det här talar för att det kan gå:

  1. Intresserad publik. Jag har hört Martin Jönsson på DN säga att allt fler nya prenumeranter anger som skäl att ”Det ingår i att vara en god medborgare att betala för journalistik”. Att göra publiken delaktig kan göra den än mer lojal. Många tidningar har ju sedan tidigare en krets av fans.
  2. Duktiga journalister. Människorna som arbetar i den här branschen är överlevare. Jag vill påstå att ingen annan bransch har samma koncentration av kreativa, innovativa och kunniga medarbetare som hela tiden vässar leveransen.
  3. Uthålliga ägare. Det finns ägare som är beredda att satsa. Organisationer och enskilda med ekonomiska muskler och hjärta för journalistik.

Gott nytt 2020. Nu kör vi!

Den här texten har tidigare publicerats på Dagens Media.

Tidskriftsdagen: tre exempel på medier som verkligen lyssnar på användarna

Kunden i fokus är ett slitet uttryck, men på Tidskriftsdagen blev det tydligt att allt fler medieföretag menar allvar med att sätta kunden/användaren/läsaren i centrum.

Tydligast blev det när Djeiran Amini Björklund produktchef på Omni beskrev de senaste 6 årens utveckling på 15 minuter. Appen som aggregerar och sammanfattar nyheter startade med en serie frukostmöten med potentiella användare för att kartlägga behoven av nyheter. Sedan har det fortsatt. All utveckling sker i små steg som testas på publiken, görs om, testas igen i en ständig look, iterera för att prata utvecklarspråk. I dag har Omni 500 000 läsare i veckan, 20 miljoner sidvisningar, 65 miljoner i årsomsättning och 25 anställda. Utvecklingen har fortsatt med Omni ekonomi och nu senast Omni pod.

”Hitta inte kunder till din produkt utan en produkt till användarna” har varit ledstjärnan. Nu kommer feedbacken från användarna både i form av statistik och som kvalitativ återkoppling. För att snabbt kunna agera på den tycker Djeiran Amini Björklund att man behöver tänka som en start up när man utvecklar nytt inom medier. Schibsted valde att lägga Omni separat för att låta bolaget springa snabbare, men nu används mycket av lärdomarna och även publiceringssystemet i hela koncernen och Omni har närmat sig resten av Schibsted. Nästa utmaning för Omni är de betalväggar som allt fler medier sätter upp som gör länkarna i tjänsten mindre användbara. Enligt Djeiran Amini Björklund har Omni en lösning på det som kommer att synas i nästa år.

– Fråga inte vad användarna vill ha. Fråga vad du måste göra. Förstå deras sammanhang, känn deras frustration och få syn på drivkrafterna, var tips från henne.

Refinery29, ett amerikansk medieföretag med kvinnor som målgrupp, var inne på samma sak. Jacqui Kavanagh berättade hur Refinery29 kan nå 550 miljoner läsare globalt med ämnen som liknar klassiska livsstilsmagasins men med ny presentation och vinkling. Deras metod handlar mycket om att identifiera subgrupper och bygga innehåll och community kring dem, ofta i samarbete med partners. Exempel på subgrupper som har adresserats är kvinnor med större klädstorlek än amerikansk 16, äldre kvinnor eller de som identifierar sig som ”butch”. Allt material AB-testas och när en grupp blir tillräckligt stor kan ämnet tas ut på flera plattformar som youtube, podcasts, produkter, event. Jacqui Kavanagh pratade om fokus på ”Reach, relevance och revenue”.

Vi fick också höra hur Dagens Arbete identifierat skyddsombud som en viktig grupp och därför lanserat en ny tidning – Dagens Arbetsmiljö – och hur publishern Helle Klein nu träffar mängder av skyddsombud för att få idéer och stöd till fortsatt utveckling av tidningen. Mattias Kristiansson på Vego, en tidning om vegetarisk mat, står i ständig kontakt med sin växande skara läsare/fans,

Men det kanske tydligaste exemplet under dagen på läsar/användarfokus kom från Krautreporter en av mina favoriter. Den tyska start-upen inledde med en crowdfunding där 70 000 människor tillsammans bidrog med 1 miljon euro. I dag drivs bolaget som ett kooperativ med 500 ägare. Krautreporter pratar inte om prenumeranter utan om medlemmar och ställer hela tiden frågor till dem för att göra relevant journalistik.

– Våra reportrar är i daglig konversation med våra medlemmar. Det är de som bestämmer vad vi skriver om och det blir andra saker än om journalisterna själva får bestämma. Det är lätt att döda idéer på ett redaktionsmöte med ”det där är gammalt”, men medlemmarna bryr sig inte om vad andra medier har skrivit om en fråga, de vill förstå världen, sa grundaren Sebastian Esser.

Det material som går bäst på Krautreporter beskriver komplicerade konflikter i världen i långa texter. Vad handlar Syrienkonflikten egentligen om? är ett exempel på en text som både konverterat och engagerat.

Vi på medieföretag har traditionellt sett oss som experterna. Vi har tänkt ut vad som är viktigt att berätta om och våra läsare har fått konsumera det passivt. Nu är det dags att vända på perspektivet. Läsare som är engagerade i skapandet av innehåll har visat sig bli mer lojala och vi får innehåll som blir mer relevant. Framgång hänger inte längre på att man ska ha en superredaktör med trendnäsa utan vi kan använda publiken för att träffa mitt i prick. Det handlar om att förstå data, att ställa rätt frågor och om att lyssna. Det låter lätt men tankesättet utmanar en traditionell journalistroll och det gör förändringen svår. Många pratar om användaren i fokus men få gör det fullt ut.

 

ps. Efter en informativ dag blev det galakväll. Här är alla vinnarepå Tidskriftsgalan. Grattis!

Jacqui Kavanagh på Refinery29

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

Minskad omsättning men digital framtidstro i tidskriftsbranschens nya rapport

Sveriges Tidskrifters branschrapportär alltid intressant. I år fick vi bland annat veta att det finns 4500 tidskrifter och att den totala omsättningen var 7,6 miljarder förra året, en minskning med 5 procent jämfört med året innan.

En viktig förklaring till minskningen är givetvis förändrade konsumtionsmönster. Under 2018 lade hushållen 825 kronor per år på tidskriftsprenumerationer. För fyra år sedan var denna siffra 875. Vi har alltså tappat 50 kronor på bara några få år. Men det betyder inte att hushållen slutar prenumerera på innehållstjänster. Under de senaste tre åren har hushållens utgifter för streamad TV ökat med 20 procent. Pengarna finns alltså men vi levererar kanske inte rätt innehåll i rätt förpackning.

Jag var inbjuden att kommentera rapporten tillsammans med Bodil Ericsson Torp, VD Aller Media, Anna-Clara Welander, chef för lifestylegruppen inom Bonnier News och Lars Grafström, kommersiell direktör, Alma Talent. Det var intressant att ta del av mina panelkollegers erfarenheter och insikter.

Bodil Ericsson Torp berättade om hur intäkten för digitala annonser gick om printannonsintäkten inom Aller Media för en månad sedan. Ett historiskt skifte. Hon berättade också om hur influencer marketing blivit en ökad intäktsström (något som för övrigt syns i branschen som helhet – rapporten pekar på att denna del ökar på flera håll).

Anna-Clara Welander berättade om sammanslagningen av Bonnier Magazines och Brands och Bonnier News och vilka fördelar som magasinen kan dra av den digitala räckvidd som DN och Expressen byggt upp. Satsningen framåt blir på digital läsarintäkt, kanske i paket med dagstidningarna. ”En prenumerant på DN kanske vill lägga till Allt om mat till sin prenumeration”, sa hon. Hon ser också ett växande område inom e-handel.

Lars Grafström pratade om hur hans business till business-titlar ser ett växande intresse för native-annonsering från annonsörer. Whitepaper är också en viktig del av affären, det vill säga fördjupande innehåll från annonsörer som läsare kan få del av i utbyte mot t ex en mejladress (som i sin tur blir ett intressant lead för annonsören).

Överlag pratade vi i panelen mycket om kunddata. Att samla data och lära oss förstå våra användare är en nyckel till att lyckas skapa relevant innehåll men också för att serva annonsörer och samarbetspartner på bästa sätt.

Förutom några övergripande spaningar kunde kunde jag bidra till panelen med tankarna bakom bygget av vårt nya digitala Vi-erbjudande. Det kommer jag att berätta mer om här på bloggen. Vi siktar på en beta-lansering i juni och en skarp lansering framåt september. Så klart blir det en betal-tjänst.

Den allmänna känslan är att branschen som helhet tappar, både på prenumeration och annons men fallet dämpas av kringaffärer riktade till läsare och nativelösningar för annonsörer. Nästa kliv blir att på allvar ta betalt för vårt innehåll digitalt. Av de stora tidskriftsförlagens intäkter kommer bara två procent från digitala läsarintäkter. Den siffran kommer att vara betydligt högre i nästa års rapport.

Lars Grafström, kommersiell direktör Alma Talent, Bodil Ericsson Torp, vd Aller media, Kerstin Neld, VD Sveriges Tidskrifter, Anna-Clara Welander, chef för lifestylegruppen inom Bonnier News och jag som är publisher på Vi Media

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

Nya plattformar ger direktkontakt mellan journalisterna och publiken

Jag åt frukost med Anna Holmquist för en tid sedan och pratade om hennes nya satsning Gazzine. Idén är att journalister publicerar sina egna artiklar direkt på en plattform utan att gå via en redaktion. Tanken är att det ska bli en betalsajt där skribenterna får 80 procent av intäkten och resterande 20 går till utveckling av plattformen. Anna Holmquist som till vardags är VD på Strossle har byggt plattformen med egna pengar och tror på modellen. Genom att kapa redaktörsledet kommer läsare och journalist närmare varandra.

Hittills har 60 skribenter publicerat artiklar på Gazzine men runt 130 journalister är med i en Facebook-grupp kopplad till satsningen. De texter som i dag finns på sajten spänner över vill skilda ämnen som resor, kultur, samhälle, ekonomi, teknik och media. Det finns – föga förvånande – en Strosslewidget på sidan men i betaversionen finns inga andra intäkter. Anna Holmquist hoppas dock kunna koppla på en betallösing om inte alltför lång tid – när pengar finns till teknikbygget.

Gazzine är inspirerad av Mediumsom under många år publicerat journalistiskt kvalificerat innehåll till en engagerad community. Medium kostar 5 dollar per månad.  Här finns texter från enskilda skribenter och material från partners, som exempelvis The New Yorker, Vanity Fair, Rolling Stone, Bloomberg och The Economist. Medlemmarna får kurerat och personaliserat innehåll. Tanken är att kvalitetsinnehåll ska möta en intresserad community i en helt annonsfri miljö. Även här finns en ämnesbredd med allt från tech till kultur och politik.

En annan plattformsaktör som vill föra publiken närmare publicisterna är Civil är nu äntligen igång med plattformen som jag skrev om här när de drog igång. De misslyckades med sin crowdfunding i höstas då många upplevde att det var svårt att köpa Civil Tokens. Fortfarande behöver man investera med kryptovalutan Ether för att kunna köpa de tokens som krävs för att påverka plattformen eller starta en redaktion, men den som bara vill donera kan numera använda PayPal.

Flera intressanta redaktioner är redan på gång på plattformen – och fler kommer att registreras nu när lanseringen är avklarad. En extra skjuts kommer plattformen att få i och med att den kommer attintegreras med WordPress via Newspack– en open-source plattform för publicering och intäktsgenerering för nyhetsorganisationer.

Bonus: Jag kom över en spännande rapportom martech som bland annat noterar att en stor utmaning för många marknadschefer är att kunna agera på data. Man har datan men integrationer saknas, alltför mycket sker manuellt och de saknar någon som kan analysera och kvalitetssäkra datan. Många beskriver att det inte alls är tekniklösningar som är marknadschefernas stora hinder på vägen mot mer databaserad och automatiserad marknadsföring; det är kompetensbristen i organisationerna. (Men som tvåa kommer integration mellan lösningar) Andra hinder är organisation, tid, tillgång till data, budget, system och strategi.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

Nostalgitrippar, techutveckling och namedropping i Olle Lidboms nya bok

Medieanalytikern Olle Lidbom släpper nu sin bok 101 händelser som förändrade Mediesverige – Från Lunarstorm till #metoo. Jag har varit nyfiken på boken sedan jag först hörde talas om den.

Boken sträcker sig från 1 januari 2000 till i dag. För en som har varit med i mediebranschen hela den här tiden blir det många hågkomster och nostalgirysningar. Den gör inte anspråk på att vara heltäckande utan författaren väljer intressanta nedslag längs vägen.

Många av kapitlen kan sorteras in under följande kategorier:

Affärer Det handlar om uppköp och försäljningar, som Aller köper Hazette, Segulah köpte Mitt i, LRF Media sålde ”icke lantbruks-titlar” Storytel köpte Norstedts , Qviberg köpte Metro, Telia köpte TV4.

Personer Profiler som har fått egna rubriker är bland andra Niklas Orrenius , Annie Wegelius, Maria Borelius, Jan Helin, Amelia Adamo, Isabella Löwengrip, Ebba von Sydow, Niklas Svensson, Carina Bergfeldt och Hanna Stjärne.

Nylanseringar Exempelvis Nyheter 24, Omni, Kit, Viralgranskaren, Värvet och Newsner får alla egna avsnitt.

Teknik Skiften som när Lunarstorm ersattes av Facebook, digitalradion dog, Twitter dödade Newsmill och Apberget lades ned.

Min mest uppenbara reflektion när jag läser om de 101 händelserna är att mycket har hänt i vår bransch sedan millennieskiftet. Själv lämnade jag 2000 den då mycket lönsamma tidningen Metro, vars intäkter enbart kom från papperstidnings-annonser, för att gå till tidskriftsvärlden där jag snart började arbeta med event och digitala satsningar men först de senaste fem åren har kunnat medverka till några digitala intäkter att tala om.

Det andra jag tänker på är hur viktigt tajming är. Det finns många exempel på satsningar som kan ha varit rätt: K-world, E24, Initierat och Aftonbladets TV-satsning, men som hamnade fel i tiden. För tidiga eller för sena. Tänker på den slitna sanningen att man gärna överskattar förändringar i närtid, men underskattar effekten av dem i ett längre perspektiv.

Något som är sypmtomatiskt för 00 och 10-talet är plattformarna som gör det möjligt att bygga upp en publik vid sidan om de traditionella medierna. I boken nämns exempelvis Filip och Fredriks egen plattform, Niklas Svenssons blogg (under perioden när han var borta från Expressen), Blondinbella och Pewdiepie. Samtidigt är det fortfarande så att de flesta också behöver uppmärksamhet i traditionella medier för att bli riktigt stora.

En av snackisarna i boken är avsnittet om Hanna Stjärnes revansch och den maktkamp som enligt författaren pågick mellan henne och Cilla Benkö om VD-stolen på Sveriges Radio. Även Niklas Svenssons återkomst är snackis-material om än mer känt.

Stort plus för det detaljerade registret som hjälper läsaren att hitta till sina favoritämnen och personer.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.