Är många intäktsströmmar döden för publicister – eller enda chansen till överlevnad?

Fokusera på en grej och bli bäst på den – eller skapa många intäktsströmmar? Det är en fråga som jag tänker på nästan dagligen. I dag besökte vi i Sveriges Tidskrifters styrelse den danska sajten Zetland, som jag tidigare har skrivit om här.

Deras VD Jakob Moll hade ”do less better” som paroll. Sajten publicerar 2-3 artiklar per dag och har som enda intäktsmodell att ta betalt för medlemskap, som de kallar sin prenumeration.

– Många stora koncerner skjuter i alla riktningar. Och då blir allt halv-relevant. Vi provar att göra mindre fast bättre.

En blygsam skylt och ett pyttelitet pingisbord. Start-up-känsla på Zetland.

Det påminner om något som Wolfgang Blau på Conde Nast, som bland annat ger ut Vouge, sa på Fipp World Congress:

”Det svåraste är att göra sitt val och stå kvar vid det. Det finns så många nya möjligheter och vi vill göra allt. Publicister dör av för många intäktsströmmar”.

Även Juan Senor som skrivit årets Innovation report sa något liknande: ”Only journalism can save journalism”.

Men jag tänker att den strategin ju förutsätter att vi vet vad vi kan ta betalt för framöver. Vad är affären? Vågar vi tro att det som hittills varit kärnan i vår affär – en viss journalistik till en viss målgrupp – kommer att fortsätta vara det framöver. Kanske behöver vi prova oss fram till dess att vi vet vad som bär?

National Geographics har haft som strategi att djupare i vertikalerna och starta nischer i nischen, bland annat ett historiemagasin och flertalet one-shots och events.

Robin Raven på The Economist

Robin Raven, vice president på The Economist som pratade på Tidskriftsdagen nyligen var inne på samma spår.

”Vi har alla en publik som marknadsförare vill betala för att nå. Samtidigt har läsarintäkten ökat. Vi har fyrdubblat prenumerationsintäkterna sedan 2014”, sa han.

Han berättade om event, business intelligence-tjänster, om appar, youtube-filmer och om satsning på Snapchat. Oavsett erbjudande har The Economist som princip att inte bli för billiga.

Robin Ravens nyckelfrågor för att säkerställa att framtida intäkter är:

Hur hanterar du varumärket?

Hur mycket ger du bort gratis?

Det starka varumärket The Economist gör det möjligt att hitta många intäktsströmmar.

Kanske kan man säga att det vi i magasinsmedia är allra bäst på är att aggregera en specifik publik. Sedan kan man välja att göra många olika saker för den publiken (och varumärken som vill nå den). Vissa kan behöva diversifiera erbjudandet för att bli relevanta för så många som möjligt. Andra har ett så starkt kärnerbjudande att det funkar med totalt fokus.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

Annonser

Framgångsrik e-handel; förlaget som säljer bilar

En e-handelssajt för bilar som omsätter 360 miljoner kronor. Det har brittiska förlaget Dennis lyckats skapa på bara tre år.

Förlaget grundades 2009 och har sedan dess lanserat sju nya varumärken, till exempel supernischade Carbuyer. Den blev startskottet för satsningen i bilbranschen. Via den rent redaktionella sajten Carbuyer lärde sig Dennis förstå marknaden för bilköp. Steget blev inte så långt att köpa den lilla startupen Buyacar.co.uk som då bara omsatte en promille av dagens siffror.

Den här grafen över intäkter visade James Tyre på Fipp World Congress. Den visar tydligt var tillväxten i förlaget kommit – e-handel.

Den växande omsättningen för förlaget Dennis kommer från e-handel.

Framgången för förlaget förklarar James Tyre med förmågan att kombinera dessa, till synes motsatser.

  • Digital affär och printaffär
  • Innovativ och kostnadseffektiv
  • Samarbete och individuell prestation
  • Fokuserad och diversifierad
  • Kommersiell och stiftelseägd.

Det handlar om att vara både långsiktig och agil på samma gång.

Efter köpet av Buyacar lade Dennis stora resurser på att göra sajten mer användarvänlig. Genom användartester och iteration har kundupplevelsen blivit bättre. Indexering och filtrering gör det lätt att hitta sin favoritbil. För vissa modeller ligger också sajten i topp på googlesök, tack vare hårt arbete med sökoptimering. Samtidigt har konsumenternas inställning till att köpa bil online förändrats. Nu kan 35 procent i Storbritannien tänka sig det, vilket är dubbelt så många som 2013, berättade Pete Wooton på Dennis Publisching på Fipp.

Som grund för framgången ligger givetvis förlagets kanaler ut till kunderna. Veckoutgivna Auto Express är en kanal. En stor del av trafiken kommer också från Carbuyer där Buyacar har en widget på alla sidor så att den som läst om en bil lätt kan köpa den direkt i samma vy.

Några andra framgångsfaktorer är att priset är fast, det är inga förhandlingar, och att bilen levereras till dörren, vilket gör att man kan köpa bilar från ett större område. Nästa utvecklingssteg är ännu närmare integration mellan Buyacar och förlagets olika mediesajter. Just nu säljer Dennis 200 bilar per månad och tillväxten är stor.

Det märks nu en skiljelinje mellan de som tycker att medierna ska satsa på sin kärnverksamhet och fokusera enbart på att utveckla journalistiken och de som tror att diversifiering med flera intäktsströmmar är den bästa vägen fram. Sanningen är nog att det är olika. Den som har ett innehåll som ger tillräckligt höga läsarintäkter digitalt kan nog välja den första vägen. Den som ännu inte har hittat en grej som klarar att ersätta de gamla intäkterna gör nog klokt i att fortsätta experimentera. Med bilar – eller annat.

Denna text har tidigare varit publicerad på https://www.resume.se/blogg/unn-edberg/

Insikter från Fipp World Congress; Nischning både för läsar- och annonsintäkt.

Det har hänt något med internationella mediekonferenser i år; från att ha fokuserat mycket på varumärkes-utvidgning och kreativa annonsformat har nu fokus flyttat till läsarintäkt och innehåll. Med det kommer också en förståelse för att vi måste samla data om kundernas behov för att få insikter som kan utveckla erbjudandet.

Fipp World Congress – internationell konferens för magasinsmedier – lade till ytterligare en dimension till den här trenden; nischning.

”Bara journalistik kan rädda journalistiken, men tyvärr är lite av det vi gör värt att betala för digitalt och vi måste därför ändra redaktionella arbetssätt” konstaterade Juan Senor när han presenterade Fipps årliga Innovation report.

Det krävs relevans för att få läsare att öppna plånboken för att betala för digitalt innehåll. I tryckt form är många fortfarande beredda att betala för en dagstidning eller magasin som erbjuder ett paket med lite av varje. Digitalt är logiken en annan. Här vill vi ha specifika artiklar inom våra intresseområden. Vilket också i växande grad är sant i print där många smalare produkter hör till vinnarna.

Yulia Boyle från National Georaphics beskrev hur förlaget söker nya intresseområden inom sin målgrupp. För två år sedan startades till exempel en historie-titel och förlaget gör återkommande oneshots som djupdyker inom ett specifikt område. Dessa specialutgåvor är högre prissatta än magasinet och fungerar bra på läsarmarknaden.

Gerret Klein, Ebner Media, Lisa Granatstein, AdWeek, Yulia Boyle, National Geographics.

AdWeek, som bevakar medier, har börjat jobba med fokusområden på sin sajt. Under fyra veckor specialbevakar reportrar en viss aspekt av medievärlden, med texter och webinarier. Detta har hittills bara gjorts på försök, berättade Lisa Granatstein på AdWeek, men nästa år kommer varje månad att ha ett nytt tema. Försöken har visat på positivt intresse både från läsare och annonsörer. Nästa år kommer även försök med betalvägg.

Ebner media Group, ett specialtidningsförlag med säte i Tyskland, analyserar noga sociala medier, sökningar, e-handel för att hitta nya nischer och ämnen att bevaka.

”Vi pratar inte om magasin, utan om ämnen. Det kan vara sluten Facebookgrupp eller event. Allt handlar om publikens behov, när vi känner till det får vi räkna ut hur vi kan nå dem”, sa Gerrit Klein på Ebner media Group.

Business to business-förlaget Centaur beskrev förflyttningen så här:

”Hela vår organisation var fokuserad på att sälja ögonpar och fick ställa om till att göra innehåll som blev högt värderat av publiken, så att folk skulle betala för det direkt”, sa Andria Vidler.

Modemagasinet Vogue har internationellt börjat titta mer på vertikaler inom sin enorma målgrupp. Så här sammanfattade Wolfgang Blau, Conde Nast International, deras sätt att välja vad man ska satsa på.

”Först tittar vi på om det finns ett otillfredställt kundbehov – många idéer kommer inte förbi detta steg – sedan om det finns en affärsmöjlighet och sist om den passar i vår kultur.”

Det är intressant att flera förlag vittnar om att även annonsörer uppskattar den ökade nischningen. Ett tecken på att allt fler medier överger tanken på att erbjuda räckvidd, besegrade i konkurrensen med Facebook och Google, och i stället går in i premiumtänk. Ju mer specifika målgrupper och ju mer kvalificerat innehåll inom det ämne som den målgruppen är intresserad av desto större relevans för annonsörer som vill förknippas med premiumvarumärken och synas i nischen. Annonslösningarna kan då vara allt från display till sponsrat innehåll, partnerskap och ren leads-generering.

I tider när diskussionen handlar mycket om ad fraud och rädslan för att annonser hamnar i fel sammanhang via programmatiska nätverk, har kvalitetsmedierna ett starkt kort.

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé.

Ny rapport visar tidskriftsbranschens utveckling

Det finns kraft i tidskrifterna, visar Sveriges Tidskrifters rapport ”Den svenska tidskriftsbranschen i siffror” som har tagits fram i samarbete med IRM. Jag var med och initierade rapporten tillsammans med vd Kerstin Neld och det är Sveriges Tidskrifters omvärldsanalytiker Fredrik Wass som har redaktörat den. Bakgrunden är att vi ville få en bild av tidskriftsbranschens utveckling och kunna följa den transformation som vår del av branschen är inne i.

Hela rapporten är bara tillgänglig för medlemmar men några smakprov finns på sajten

Där kan man till exempel inspireras av hur Aller Media jobbar med sina ca 40 influencers.

Eller lantbrukets affärstidning ATL som framgångsrikt börjat ta betalt för sitt innehåll av läsarna. En framgångsfaktor har varit att bara låsa in sådant material som inte tidigare fanns på sajten. Det har gjort att man lyckats hålla uppe trafiken och annonsaffären, berättar Annika R Hermanrud.

Rapporten konstaterar att tidskriftsbranschen omsätter 8 miljarder (!) kronor varav hälften av intäkterna kommer från läsarna. Svenska hushåll spenderar i snitt 900 kronor per år på tidskrifter.

Svart på vitt visar rapporten hur vi under en rad år tappat i annonsintäkter. Men det finns en ljusning; native, där många tror på en ökning, bland annat Thomas Eriksson digitalchef på Egmont.  Han spår att native-området ökar hos Egmont med 30-50 procent i år jämfört med förra året.

Samtidigt som rapporten visar hur tidskriftbranschen arbetar hårt för att hitta nya intäktsmöjligheter, så blev jag lite förvånad över att bara 15 procent av intäkterna kommer från annat än huvudprodukten (papper och digitalt), till exempel event, e-handel med mera. Om jag ska försöka mig på en spådom inför nästa års rapport, så har den siffran blivit en bit högre.

Att bara 5 procent av tidskrifterna är rent digitala är kanske inte förvånande men även den siffran kommer givetvis att öka även om papperet håller ställningarna inom tidskriftsbranschen på ett helt annat sätt än inom dagspressen.

Det spännande blir nu att år från år följa utvecklingen och kunna jämföra sin egen tidskrift med branschsnittet.

Denna text har tidigare varit publicerad på https://www.resume.se/blogg/unn-edberg/

 

Personligt tilltal vinner – exemplet Yoga with Adriene

I ett halvårs tid har jag yogat tillsammans med Adriene varje morgon. Hennes youtubekanal ”Yoga with Adriene” har 2,2 miljoner följare. Här lägger hon ut gratis yogavideos, enstaka och i serier som ”30 days of yoga”, ”Yogacamp” och nu senast ”Yoga revolution”. Kommentarsfälten flödar av människor som berättar hur Adriene har förändrat deras liv, hur de ser på sig själva och tar hand om sin hälsa.

Första avsnittet av 30 days of Yoga har 10 miljoner visningar.

Oavsett om man är yogi eller inte så finns det något intressant med Adriene. Hon har snabbt fått fler följare än vad många magasin i genren – och kan ta betalt för innehållet.

Men vad tjänar Adriene sina pengar på? Givetvis får hon pengar för de annonser som Youtube visar före hennes klipp och när ett normalt yogapass har ett par miljoner visningar, så blir det ju en slant. Men alla vet att det är svårt att bli rik på Youtube enbart.

Så Adriene har också en betalkanal. På hennes sida Find what feels good kan man signa upp sig för hela arkivet, ett forum och unikt material för 9,00 dollar. Hon arrangerar också resor för sina ”medlemmar”.

Hemligheten bakom Adrienes framgångar är, förutom bra yoga-sessioner, hennes personliga tilltal. Vi som yogar med henne varje dag känner efter en stund att vi lär känna henne. Hon är lättsam och kan bli fnissig och plötsligt börja nynna. På något vis avdramatiserar hon yogan, som ibland kan vara lite högtidlig för den som inte är helt inne på den andliga dimensionen, eller lite svår för den som inte är så väldigt töjbar åt alla håll. ”If you fall, don´t worry, we´ll catch you” är ett stående skämt när det är dags för balansövningar.

Givetvis har hon ett helt team runt sig, men det är ändå henne man signar upp på. Hennes personliga sätt gör att hon berör människor på ett annat vis än ett magasin eller ett företag som erbjuder liknande saker. Då är det också lättare att öppna plånboken och betala den där hundralappen, också för att ”många människor runt om i världen ska få tillgång till gratis yoga via Youtube” som Adriene säger i sin promotionvideo.

Vi har senaste året sett en trend att traditionella medier försöker bli mer personliga. Peter Wolodarski och Fredric Karén skickar mejl till sina respektive prenumeranter med personligt tilltal för att tipsa om aktuella artiklar. Thomas Mattsson bloggar sedan länge för att förklara publicistiken för sina läsare.

Det personliga vinner – inte minst hos de yngre. Min 11-åring pratar om youtubers som Jocke & Jonna eller Chris Whippit nästan som om de vore familjemedlemmar.

I den allt hårdare konkurrensen där ute är det människor som publiken väljer att följa och lita på.

Denna text har tidigare varit publicerad på http://www.resume.se/blogg/unn-edberg/

Är appar de nya magasinen?

Före jul gick Bloomberg ut och berättade om en stor satsning på appar. Förutom en nylanserig av mobilappen med en bättre användarupplevelse så ska företaget lansera flera nya personaliserade appar. “Apps are the new magazines and newspapers,” sa deras globala head of digital Scott Havens, i samband med lanseringen av den nya mobilappen, som lånar menydesign och navigation från Facebook.

När smartphonen var ny skulle alla mediehus lansera appar. På senare år har responsiv design gjort vissa av dessa appar överflödiga eftersom användarupplevelsen i mobilen tillgodoses ändå. Men nu ser vi ett nytt intresse för appar från medierna, kanske som en följd av att allt fler söker läsarintäkter och inloggad data.

I maj deltog jag i konferensen Fipp London. En av talarna var Mark Beard, senior vice president, digital media och strategy på The Economist. Han berättade om deras framgångssaga, appen Espresso som då hade 1,3 miljoner nedladdningar. Konceptet är enkelt. Varje dag läggs enbart fem storys på max 150 ord och en handfull kortare ut i appen, noga utvalda. Alla kan läsa en artikel gratis men vill man läsa mer behöver man logga in. I 30 dagar får sedan den inloggade läsa fritt medan Economist samlar data och bygger en vana. Därefter kommer fråga om betalning. Betalande prenumeranter på print eller digitalt får appen gratis.

”The idea is we’re going to give you something that you can read, finish and feel like you’re done”, säger redaktören Jason Palmer till bloggen Storybench. I artikeln berättar han också intressant om hur den interna arbetsprocessen går till.

Espresso har också en annonsaffär där annonsörer kan köpa kampanjer med tids-garanti, det vill säga att man garanterar att annonsen visas exklusivt i skärmen ett visst antal totala timmar. Appen har bara en annons i taget. Enligt en artikel hos Digiday har Espresso 200,000 unika användare per månad som lägger i genomsnitt sex minuter på appen.

Espresso är en framgångssaga som många medieföreträdare gärna lyfter fram, men alla app-satsningar är inte lika lyckade. Ett exempel är att NBC News nyligen lade ned sin app Breaking news trots 9,5 miljoner följare på grund av problem att skapa tillräckligt med intäkter.

The media briefing samlar ett antal röster för och emot appar och avslutar med en lista med fyra frågor som behöver vara besvarade av den som vill skapa en framgångsrik app:

  • Vad är syftet med appen?
  • Hur ska appen marknadsföras?
  • Hur kan appen integreras i befintligt arbetsflöde?
  • Hur ska den bli en vana? Vad ska få människor att öppna appen varje dag?

Denna text har tidigare varit publicerad på http://www.resume.se

Att sälja leads med hjälp av whitepapers

I förra veckan summerade jag året med 11 saker som medier gör digitalt. Jag missade en affär, som jag tänkte fördjupa mig i denna gång; leadsgenerering.

Medierna har ju traditionellt erbjudit ett skyltfönster där företag kan visa upp sig med annonsering. Utgången av en annonskampanj är alltid oviss. Man kan försäkra sig om att ett visst antal ögonpar ser annonsen men inte vara säker på om dessa är rätt personer, att de tar emot budskapet på rätt sätt eller har intresse att agera på informationen.

IDG har troligen kommit längst i Sverige med att vända på begreppet och vid sidan om exponeringar erbjuda leads, vilket företaget gjort i 10 år. Detta görs på olika sätt, till exempel genom whitepapers, det vill säga rapporter eller analyser inom ett särskilt ämnesområde med ett företag som avsändare. Här beskriver IDG sin modell.

Affärsområdeschefen Dario Nazemson berättar att whitepapers sprids på följande sätt:

  • På sajt som display-annonser och i samband med artiklar
  • Annonser i nyhetsbrev
  • Riktade epostutskick mot utvalda målgrupper i IDG:s databaser
  • Samtal/intervjuer över telefon med utvalda beslutsfattare eller påverkare

Jag provade själv att ladda ned ett whitepaper och fick då lämna ifrån mig uppgifter som befattning, företag och storlek på företaget, samt e-post och telefon. Sedan kom en länk till rapporten i ett mejl. Ett smart sätt att få kunder att ”betala” med sina uppgifter för att få intressant information.

IDG:s whitepapers skrivs nästan alltid av kunderna, men IDG Connect erbjuder också tjänsten att kurera innehållet eller skriva en ny analys som kanske bygger på en marknadsundersökning i den egna databasen.

Nästan ännu mer spännande än själva whitepaper-affären är nästa utveckling. När kunden har specificerat hur många leads som önskas inom en viss kategori kan IDG som komplement till whitepapers också använda läsardata och genomföra telefonintervjuer för att veta om det finns ett köpintresse för just den typen av tjänst som IDG:s kund vill marknadsföra. För alla tjänster tar man betalt i cost-per-lead. Priset varier bland annat beroende på storlek på företag och även hur ”varma” leadsen är.

Dario Nazemson konstaterar att det inte varit helt lätt att utveckla demand generation-tjänsterna. Dels behövde IDG fatta beslutet att våga kanibalisera på sin egen annonsaffär som fortfarande är större än leads-genereringsaffären och content marketing-delen. Dels ställer det helt andra krav på säljarna att leverera ett visst antal leads inom ett specifikt segment jämfört med att sälja exponeringar.

– Tidigare har den främsta utmaningen varit att faktiskt vinna affären, att förklara varför man ska annonsera i de medier man har att erbjuda. Utmaningen förflyttar sig i dag mer mot att vi faktiskt kan leverera det en kund önskar sig och vågar ta den möjligheten/risken, säger Dario Nazemson i ett mejlsvar.

Whitepapers är en del av den större trenden som handlar om content marketing och nativeannonsering i stort, det vill säga en önskan från företag att dela med sig av kunskap och skapa relationer genom att bjuda på fakta och inspiration snarare än att hårdsälja. Om medierna vill behålla sin relevans som kopplingscentral mellan säljare och köpare är det klokt att se sig som en kunskapskälla när det gäller målgrupp och kommunikation och inte enbart som en kanal.

En utmaning ligger dock i att upprätthålla annonsaffären samtidigt som man satsar på leadsgenerering så att man inte glömmer att ta betalt både för den exponering som en whitepaper-kund får och för det jobb det innebär att generera relevanta leads. Att inte sälja sig för billigt alltså.

Denna text har tidigare varit publicerad på http://www.resume.se