Digital läsarintäkt, publikengagemang och plattformsförvirring på Digital Innovators Summit

På väg hem från Berlin efter två dygn med Digital innovators summit. Jag har varit på den här konferensen fem år i rad och noterar att det svänger fort: Från annonser till digital läsarintäkt. Från VR till AR. Från programmatiska köp till fokus på safe environments pga ad fraud. Från video till ljud. Från vitalt till personaliserat.

Synen på de stora plattformarna har också ändrats. Från ”de tar våra pengar men vi måste jobba med dem” till förra årets ”Facebook gör allt fel” till årets lite mer balanserade: ”vi behöver ha en egen relation till våra kunder, men kan dra nytta av Facebook och Googles nya initiativ för publicister”. En handuppräckning som gällde nya Apple News + (som Wired skriver om här), där Apple får 50 procent av intäkten och publicisten andra hälften visade dock att i princip ingen av de  runt 500 medieföreträdare som fanns i rummet tyckte att det var något att satsa på.

Årets konferens var liksom förra årets fokuserad på digital läsarintäkt men också publikengagemang. Startupen Tortoise som lanserade sin beta med långsam journalistik i januari pratade om ”belonging” – att få publiken att bli delaktig i skapandet av artiklarna. Flera av talarna var inne på samma spår. Att göra göra publiken delaktig visade sig öka incitamenten att stanna kvar som prenumerant.

Jag kommer också från konferensen med motstridiga signaler. Somliga, som Axel Springers Stephanie Caspar pratar om hur man måste tänka många intäktsströmmar och prova många idéer för att hitta det som publiken vill ha medan exempelvis b2b-startupen Labiotech.euvalt att lägga ned tre av fyra webbplatser samt eventverksamheten för att bara fokusera på en sajt – och hävdade att fokusering är framgångsfaktorn.

Trots att det är en teknikkonferens så var ett genomgående tema människorna. När vi har investerat i rätt teknologi är bara hälften gjort – resten handlar om att styra om organisationer och få människor att tänka annorlunda. Organisationer måste skifta från hierarki till agila nätverk och vi måste sätta ihop tvärfunktionella team av journalister, utvecklare och marknadsförare.

Årets svenska inslag var Robin Govik från Mittmedia som väckte intresse när han pratade om robotjournalistik tillsammans med Sören Karlsson från United robots.

Roligt på den typen av konferenser är att höra nya begrepp för första gången. Nytt för mig i år var förkortningen OTT – vilket står för over-the-top-media, dvs streamad TV på internet, sånt som visas på Netflix, Amazon prime eller Youtube.

Och så den korta förvirringen att när Bloomberg nämner sin tjänst TicToc innan man förstår att det är något annat än TikTok – den kinesiska plattformen som har tagit över musical.lydär barn lägger upp korta videor på sig själv till musik.

Och till sist lite siffror: 3,5 dollar i veckan kostar i genomsnitt en prenumeration på journalistik, nyheter har högre pris än livsstil, Marknaden för webbkurser ökar årligen med 15 procent och 70 procent av alla annonsörer kommer inom det närmaste året att använda content marketing.

Lärdomar från schweiziska NZZ när det gäller digital prenumeration; sälj inget på en lördag.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

Annonser

Media goes edtech – allt fler satsar på webbkurser

Allt fler magasinsvarumärken satsar på webbkurser av olika slag. På Svensk Damtidning kan man köpa ”Svensk Damtidnings stora festguide” där man för 199 kronor får en kurs i att planera och genomföra en stor fest.

Allt om Trädgård erbjuder ”Odla i låda och pallkrage”för 299 kronor och på Driva egetkan man för 249 kronor ge sitt företag en kickstart.

Inom business to business kan webbkurserna ha högre pris. Vi på Cheftar 1995 kronor för exempelvis en kurs i lönesättning.

Vi har också på senare år sett allt fler mediehus som satsar på fysisk utbildning. I veckan lanserades VA Academymed kurser inom allt från presentationsteknik till nudging eller online-försäljning. Där kostar en tvådagarskurs 15 900.

Fördelen med ett rent digitalt lärande är givetvis att det är skalbart på ett helt annat sätt än kurser som sker i en lokal där kursdeltagare ska ha lunch och där föreläsare är inbokade för ett tillfälle.

Att trenden går mot ständigt lärande i små portioner i stället för långa dyra kurser vittnar många om. Där man tidigare kunde lägga tre dagar på en kurs är det nu snarare en halvdag som är standard. Här kommer webbkurser in och erbjuder ett tidseffektivt lärande (dock utan gott kaffebröd och erfarenhetsutbyte).

Enligt rapporten svensk Edtech 2017omsatte digitala utbildningsbranschen 212 miljoner kronor 2017, en ökning med 57 procent jämfört med året innan.

Tillväxttakten är hög och för medierna är det ett gyllene tillfälle att haka på. Vi kan vår publik, våra ämnen och kan skapa innehåll. Lägg till en lärplattform och pedagogisk kompetens så är det bara att köra. Mycket av den journalistik som görs i magasin har redan ett kompetensutvecklande inslag så steget behöver inte vara långt. Och träffar man rätt kan samma kurs säljas om och om igen hur länge som helst.

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé.

Finns det någon framtid för banners?

Vi har tagit oss igenom GDPR-veckan och nu väntar vi. Hur kommer Datainspektionen att tolka det nya regelverket, har vi gjort rätt? Nu när alla pratar om hur vi kan använda personuppgifter tänkte jag att det kan vara läge att skriva om display-annonsering, en annonsform som många inte ser någon större framtidsmöjlighet i för medieföretagen, men där vi ändå tjänar pengar varje månad. Så vad är problemet?

  1. Uppmärksamheten. De få sekunder en kund ägnar åt en banner-annons duger inte helt för att bygga varumärke som annonsering i print eller TV. Allt fler tecken pekar på minskad effekt av digital annonsering. Till viss del kan det bero på att enskilda snabba kampanjer prioriteras framför långsiktigt varumärkesarbete, men också på det ökade bruset.
  2. Träffsäkerheten. Vem kan tävla med Facebook när det gäller kunskap om användarna? Även efter GDPR har nätjätten unika möjligheter. Enskilda medieföretags räckvidder räcker inte heller för att segmentera särskilt fint. Därför väljer många annonsörer programmatiska köp där stora räckvidder över flera plattformar köps automatiskt. Det leder vidare till nästa problem:
  3. Pengarna. När banner-annonser köps programmatiskt i nätverk blir väldigt lite pengar kvar till medieföretagen och det har skrivits mycket om alla mellanhänder som skär mellan på vägen mellan annonsör och sajtägare.

MEN. Programmatiska köp har visat sig problematiska för annonsören när annonser riskerar hamna i miljöer som inte varumärket vill associeras med. Detta är en fördel för medieföretagen som kan erbjuda en trygg annonsmiljö.

Så vad ska man tro om banners?

Kantar har frågat 5000 konsumenteri fem länder (USA, Storbritannien, Frankrike, Brasilien och Kina) om deras medievanor.

73 procent av dem tycker att annonseringen blir bättre eller är oförändrad jämfört med tidigare. Annonsering i traditionell TV och tryckta tidningar upplevs som bättre än de digitala motsvarigheterna.

Vi är tidigt i utvecklingen när det gäller datadriven annonsering. En majoritet av konsumenterna som Kantar har intervjuat påpekar att de får se annonser för sådant de redan köpt och 63 procent vill ha bättre kontroll över vilka annonser de utsätts för.

Kanske ska vi i medieföretagen ”backa hem” till något som vi kan – hjälpa annonsörer att bygga varumärke med hjälp av tydliga budskap i rätt miljö. Alltså snarare masskommunikation än riktad annonsering. Till viss del tvingas vi till detta av GDPR, men det kan också vara bättre för affärerna.

En kombination av annonsering i print och digitalt hos ett medievarumärke låter annonsören nå effekt genom att synas mot samma målgrupp i flera kanaler. Sajten Newsworks som arbetar för att öka annonsering i nyhetsmedier har gjort en studiedär man jämför effekten av annonsering i journalistiska medier och andra sajter. Slutsatsen är föga överraskande att miljön har betydelse och att annonsering på nyhetsmedier med en kombination av print och digitalt fungerar bra.

Banners kommer att vara en del av medieföretagens portfölj ett bra tag till, men även om vi kan fortsätta ett ge bra effekt i kombination med print så det är inte här vi kommer att se tillväxten. Den finns inom native, affiliate och andra smarta samarbeten. Tror jag.

 

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé.

Veteranerna slår nykomlingarna i daglig räckvidd

Tidskriften Wired ägnar stora delar av senaste numret åt ”The News in Crisis”.

Mest intressant i granskningen är en genomgång av vilken räckvidd olika medier har. Slutsatsen är att traditionella medier fortfarande håller ställningarna. NYTimes har 3 221 000 dagliga unika besökare på webben, Washington Post 3 073 000 medan relativa nykomlingar som Buzzfeed och Huffington Post ”bara” kommer upp i 2 435 000 respektive 1 938 000.

Högst daglig räckvidd på webben av alla i mätningen hade veteranen CNN med 3 696 000.

Men, konstaterar man, antalet journalister i USA har minskat med 10 procent de senaste tio åren, annonsintäkterna rasar och yngre vänder sig bort från traditionella medier i sin konsumtion av nyheter.

Därefter beskriver Wired New York Times transformation, från ”The innovators report” som läckte till Buzzfeed 2014 till i dag. Den våg av betalväggar som sköljer över västvärldens mediesajter har sitt ursprung på NYTimes. I dag betalar 1,5 miljoner människor 200 miljoner dollar per år för sin prenumeration. Men betalväggen är inte allt. En särskild Beta Group arbetar ständigt med att utveckla nya redaktionella produkter. Det är appar med korsord och matlagning och snart en ”hemnet”-variant. En ai-bot hjälpte prenumeranter att hålla koll på valresultatet i höstens val, VR-satsningen med en miljon distribuerade kartongglasögon och poddar är andra exempel på utvecklingstakten.

Egentligen kommer inte Wireds texter till någon annan slutsats att medierna, trots fortsatt hög räckvidd, har en affärsutmaning i sjunkande annonsintäkter och ändrade konsumtionsmönster. Tidningen citerar Pew Research insitute som frågat hur amerikaner tar del av nyheter; 46 procent tittar, 35 procent läser, 17 procent hör och 2 procent vet inte. Smarta mediebolag anpassar sig till hur publiken vill konsumera sitt innehåll och hittar lösningar som upplevs som skräddarsydda för den enskilda användaren.

Det gäller att fortsätta innovera, utan att förlora sig i tekniken.

– Vårt jobb är inte att göra teknologi. Vi ska räkna ut hur vi kan använda tekniken, säger Jake Silverstein, redaktör för The New York Times Magazine, till Wired.

Denna text har tidigare varit publicerad på http://www.resume.se/blogg/unn-edberg

Snyggt omslag när Wired tar sig an tidningskrisen.

Snyggt omslag när Wired tar sig an tidningskrisen.

11 chockerande sätt att jobba digitalt – metoderna du inte trodde fanns!

När Apple lanserade Ipaden åkte hela Sveriges Tidskrifters styrelse till San Francisco. Vi ville lära oss mer och hoppades att detta var lösningen på branschens digitala utmaningar. Nu har vi upptäckt att lösningen med stort L inte finns, det finns kanske flera mindre lösningar, eller så finns lösningen inte alls (vilket tyvärr kan vara sant för vissa titlar eller segment).

När vi tittar på lösningarna så skiljer sig dagstidningar och tidskrifter åt – för de förstnämnda finns ofta en naturlig digital efterfrågan på materialet, det vill säga nyheter, här är utmaningen att hitta den bästa betallösningen. I det andra fallet är det inte alls säkert att man hittar ett naturligt sätt att digitalisera sin journalistik på ett sätt som genererar intäkter. I stället krävs en annan kreativitet, till exempel att utveckla digitala tjänster, vilket många business-to-business-tidningar gör.

Vad gör då traditionella tidnings- och tidskriftsförlag digitalt?

  1. Samma sak som i print, det vill säga vi publicerar våra tidningar som pdf-er som vi antingen lägger på vår egen sajt eller i prenumerationstjänster som Readly eller Ztory. På egna sajten kan pdf:en vara bakom login för att bara vara tillgänglig för prenumeranter. Så gör många dagstidningar. Eller så kan man lägga pdf:en öppet, vilket en del medlemstidningar gör. skarmklipp-2016-12-27-08-28-35
  2. Vi lägger ut samma material men utspritt och på en webbplats. Många tidningar och tidskrifter har en digitalt först-strategi vilket gör att vi publicerar text och bild på sajten först och sedan paketerar ihop det till en tidning. Andra låter tidningen komma först och pytsar sedan ut materialet digitalt fram tills nästa tidning kommer. Eller jobbar med en kombination. Hur som helst är materialet identiskt. Många har gjort på detta sätt historiskt men de flesta har övergett detta som enda strategi.
  3. Webbunikt material som liknar det vanliga – fast är mer klickvänliga. Detta är en vanlig strategi. Man gör ett antal kortare webbartiklar under en dag och marknadsför via sociala kanaler. Här satsar många på att få så många klick som möjligt. Det man kan fundera över är när till exempel Veckorevyn framgångsrikt får klick-trafik är hur värdefulla de ögonparen är på sikt. Det finns en risk att den här typen av snabba klickisar lockar ett besök en gång men inte bygger lojalitet på sikt. Ibland blir också webbens besökare så olika varumärkets profil på papper att annonserna inte levererar.
  4. Webbunikt material som är något annatDagens Samhälle har satsat på att ha debatten digitalt men nyheterna och reportagen i tidningen. Här får den digitala läsaren en annan produkt än papperstidningsläsaren.skarmklipp-2016-12-27-08-30-13
  5. Bloggar. Man låter andra profiler synas på sajten och dra trafik och skapa ett fylligare innehåll. Många av de stora bloggnamnen är dock väldigt dyra att locka och kräver mycket jobba att coacha, sedan försvinner de nästa månad till ett annat bloggnätverk, och tar publiken med dig.
  6. Poddar. Flera medier har startat sina egna poddar. Tex tidskriftspoddarna Pod Royal, Offside, Journalistenpodden eller Aftonbladets Fallet. Svårt att tjäna pengar på men kan bygga varumärket och behöver inte vara så dyrt att göra.
  7. TV Klipp gör sig bra på tidningssajter och i sociala medier. Många satsar också på att starta tv-sändningar i magasinsformat. Kvällstidningarna är mästare på detta och har lyckats får en stor publik på sin TV (men nu har vi läst om vissa frågetecken när det gäller Expressens satsning). Pengarna man kan tjäna på annonser är små om man inte är en av jättarna, men med sponsorsamarbeten kan det finnas ekonomi även för mindre kanaler. Live kommer starkt, inte minst på lokala morgontidningar som kan låta publiken följa studentbaler, hockeymatcher eller andra events. skarmklipp-2016-12-27-08-30-52
  8. Content/Native. Smarta samarbeten där någon aktör sponsrar ett innehåll som visas på mediekanalens sida och i andra kanaler.
  9. Sociala medier. Facebook och Linkedin är oftast bäst för att dra trafik. Instagram bygger varumärke och Twitter skapar en röst i debatten. Snapchat kan också engagera publiken men pengarna har svårt att hitta hit. Vissa medier har egna Youtube-kanaler. Några testar Facebooks instant articles, men många tycker att detta är att ge bort sitt material och sin affärsmöjlighet.
  10. E-handel och affiliate. Vi säljer saker, eller får kick-back på sådant vi tipsat om.
  11. Digitala tjänster. Saker som läsarna har nytta av och som bara finns digitalt. Som Travrondens Travfakta eller Chefs premiumtjänst.

Vilken strategi som är bäst beror så klart på vilken tidskrift eller tidning man är. Det viktiga är att kunna vara snabb och byta strategi när efterfrågan och tekniken förändras. Vad har jag glömt på listan? Tipsa gärna här eller på tex Twitter @unnedberg

Fyra tekniktrender att hålla koll på

Chefdagens  tema ”digitalisera eller dö” levererade många insikter. Bland talarna fanns bland annat de digitala tänkarna Alexander Bard, Sara Öhrvall, Anna Felländer, entreprenörer som Pär Svärdson (Adlibis, Apotea) Sven Hagströmer (Avanza) och toppchefer som  Dan Eliasson (Polisen) och Sonad Burman Olsson (Coop). Jag lovar att återkomma till fler insikter från dagen men vill börja med att bjuda på fyra teknologitrender från Sara Öhrvall, digital expert med styrelseuppdrag bland annat i Investor och SEB.

  1. Big data. Vi har pratat om det länge men nu börjar det hända. Vi använder data för att nå rakt in i rätt målgrupp med rätt erbjudande. Öppnar enorma möjligheter till exempel för media när det gäller relevans. Sara Öhrvall tog exemplet med det amerikanska valet där Demokraterna köpt data, byggd bland annat på sociala medieprofiler, om vilka personer som har störst sannolikhet att ändra sig till Demokraterna och sedan ringt just till dem. Ett av företagen som gör detta är Axciom De har 1700 datapunkter om 7 miljoner människor. Utifrån datapunkterna skapar de sannorligheter för olika beteenden, som säljs vidare. Sedan är det upp till köparna att använda datan smart. En sanning är, enligt Sara Öhrvall, att om man levererar tillräckligt bra tjänster så tycker kunder att det är helt okej att man använt deras data.
  1. AI –artificiell intelligens. AI-botar kommer att assistera 40 procent av all mobil kommunikation år 2020 och just nu pågår en kapplöpning mellan stora aktörer om att ta det området. ”Den som blir vår personliga assistent i telefonen sitter på nästa Google”, sa Sara Öhrvall. Den nya tekniken gör att vi inte längre behöver söka på internet, boten vet redan vad vi vill ha. Google Allo  är en ny tjänst från Google som förutom att förenkla ditt chatande också kan dras in i konversationen och föreslå lösningar, om man skriver @google så hjälper Allo till att ta fram det du undrar över. Sara Öhrvall använder själv tjänsten Crystal knows – tjänst, som laddas ned till Gmail och ger tips om hur hon ska mejla till sina affärskontakter. Tjänsten söker av alla gamla mejl till personen men också sociala medier och tipsar till exempel om vilken ton den här personen föredrar, formell eller familjär om mejlet ska vara utförligt eller kort.
  1. Internet of Things. Snart har du uppkopplade kläder, hus, bilar och prylar. Användbart inte minst för försäkringsbolag som kan känna av en begynnande vattenskada, rökutveckling eller rör som håller på att frysa i ditt hus. Sara Öhrvall tog exemplet Anticimex som säljer uppkopplade rum med uppkopplade råttfällor och därmed får en helt ny affärsmodell. De kan ta betalt för känslan att inte ha råttor, inte bara för enstaka utryckningar. Många företag kommer ha direktdialog med kunderna via uppkopplade objekt.
  1. Automatik och robotik. Försäljning av humanoida robotar ökar mer än industrirobotar. Jag som älskade serien Äkta människor som gick på TV för några år sedan ser med skräckblandad förtjusning på denna utveckling.

De två första trenderna är de som mediabranschen just nu behöver ha allra bäst koll på och när det gäller big data har vi ju kommit en bit på väg. Första steget är att förstå teknologin, nästa är insikten om hur vi bör använda den. Allt vi kan göra ska vi inte göra.

Alexander Bard poängterade också vikten av att alla som vill förstå samtiden måste ha koll på teknologin eftersom den kommer först i utveckling. Psykologin är alltid den samma, sa han, men teknologin utvecklas mycket snabbt. Det gäller att hänga med om man vill vara en del den ”digiala överklassen” som han pratar om.

En digital immigrants äventyr

Jag har precis läst ut Dan Lyons bok ”Distrupted – My misadventure in the start-up bubble”. Den är intressant på flera sätt. För det första identifierar jag mig med denna 50-nånting-åriga journalist som på grund av uppsägningar på hans tidskrift Newsweek söker sig till den blomstrande start up-världen. Jag är visserligen bara 40-nånting, men det är klart att många i vår bransch funderar på vad vi ska göra i den digitala omställningen. Min personliga plan är att lära mig så mycket som möjligt om hur man skapar intäkter på tidskrifter – nu på Chef – för att ha en strategi för att möta de krympande annons- och prenumerarionsintäkterna i mediebranschen.

Dan Lyons slutsats var att lämna media och i stället försöka bli rik på att få ett jobb – och en knippe optioner – på det ännu inte börsnoterade bolaget HubSpot.

För det andra erbjuder boken fantastiskt underhållande läsning, till exempel när denna hyllade skribent kommer till HubSpot där ingen tycks ha funderat på vad han ska göra. Han placeras på content-avdelning och förväntas skriva blogg-poster för en målgrupp som uttrycks som ”marketing Mary” och får en chef som är hälften så gammal som han.

Hela HubSpot beskrivs som en lekskola för nyexaminerade kids. Ölen är gratis liksom godiset och det arrangeras personalaktiviteter som ”fearless friday” där alla får göra lite vad de vill.

Ledarskapet är otydligt och när som helst kan någon få sparken (med det kommuniceras som att vederbörande har ”graduated”). Ingen förklaring ges till uppsägningarna.

Överlag tycks företagsledningen premiera att medarbetarna inte tänker alltför mycket själva utan är lojala med ”kulturen”. Allt är ”awesome” och den som ställer en kritisk fråga blir utfryst. Det hela beskrivs mer eller mindre som en sekt där människor på sitt första jobb bekräftar varandra och säger saker som att de ”revolutionerar marknadsföring”. Stora ord men väldigt lite verkstad. Företaget förlorar pengar, och produkten verkar fungerar sådär. Därför behöver den säljas av en hord med högröstade telemarketing-killar som hela tiden lurar nya kunder att köpa mjukvaran som i sin tur ska hjälpa dem att hitta nya kunder (vilket är ironiskt eftersom HubSpots verktyg marknadsförs som ett alternativ till dyr telemarketing).

Det stora målet för verksamhet är börsintroduktion där grundare och riskkapitalister hoppas kunna casha in.

Ett av de roligaste avsnitten i boken är när författaren på Facebook kommenterat det faktum att VD:n i en intervju förklarat att grått hår och erfarenhet är överskattat i tech-industrin. Facbebook-kommentaren blir viral och Dan Lyons är nära att få sparken.

Digitaliseringen riskerar att ställa generationer mot varandra. Vi som är ”digital immigrants” försöker hela tiden hänga med men är ofta hopplöst efter de yngre som vuxit upp med digitala verktyg och kanaler när det gäller den senaste tekniken. Men även om Dan Lyons plågas av att vara en av de äldsta i start up-en HubSpot så ska man inte tolka det som att 60-talister eller 70-talister i allmänhet ska logga ut.

Det är sant att millennials kan vara mer hemma i flera av de digitala verktygen men erfarenheten hos oss ”lite äldre” parat med den kunskap vi ändå lyckats skaffa oss om sociala medier och internet ger oss en möjlighet att utveckla affärer i den digitala eran. (Rätt använd hade Dan Lyons stora kunskap om tech-branschen kunnat bli till stor nytta för HubSpot.) Enbart insikter som användare räcker inte, det hjälper att ha viss erfarenhet av affärer och ledarskap. Tröstar jag mig. Och dessutom fick jag resultatet ”digital immigrant” och inte ”dinosaurie” på Chefs test   En bit till ”digitalt infödd”, men ändå!