Kategori/Digitalt

av unnedberg

7 bra exempel på innovation mitt i krisen

Ja, det är tuffa tider. Annonser avbokas, event ställs in och framtiden är osäker. Men mitt i detta elände spirar också kreativiteten. Jag blir glad när jag ser hur olika medieföretag är innovativa för att möta krisen. Och ger denna tid skjuts åt digitala läsarintäkter.

Jag kände med mina gamla kolleger på Chef när de behövde ställa in Chefgalan. Jag vet hur viktigt evenemanget är, ekonomiskt och varumärkesmässigt. Men vännerna på Chef har de senaste veckorna inte bara ställt in utan också öppnat upp. Facebookgruppen ”Chefa i coronakris” har nu över 2000 medlemmar och arrangerar det digitala eventet ”Arbetsrätt i coronakrisen – vad gäller?”.

På IDG var de blixtsnabba med att omvandla Webbdagarna till ett digitalt event, vilket gav applåder från många håll.

Pressbyrån har börjat med hemleveranser och onlinebeställningar. Kan bli viktigt nu när vi börjar få rapporter om hur krisen slår mot lösnummerförsäljningen.

Breakit startade en Slack för techföretag som behövde stöd och utlovade svar inom 24 timmar på frågor till en expertpanel. I samma veva öppnades coronabevakningen upp och premiumpriset halverades – något som säkert kan ge intäkter och lojala betalande kunder på sikt.

 

 

SVT gjorde om tablån med dagsändningar för att 70+arna skulle ha något att göra hemmavid. I formatet ”Sällskap med SVT1” sänds omtyckta repriser med en värd under dagtimmarna.

Mitti drog igång initiativet StöttaSthlm för att lyfta goda exempel på hur Stockholmare kan hjälpa varandra och det lokala näringslivet.

Danska Zetland skickade ut erbjudandet ”Få en månads Zetland för valfritt pris under coronatiden”. Medlemskapet som i vanliga fall kostar 99 kronor i månaden kan man nu få för allt från noll och uppåt. Förhoppningen är givetvis att människor ska vara extra benägna att donera extra nu.

Frågan om öppet och stängt debatteras, till exempel i förra veckans Medierna i P1.  DN öppnade upp sajten samtidigt som många lokala tidningar behöver konverteringarna som den extra trafiken nu kan ge. Aftonbladet gör satsningar digitalt för att möta intresset. The Local öppnade också upp coronabevakningen på sin sajt.

Det är en sak hur vi klarar den akuta krisen och något annat hur vi överlever på sikt. Lars Dahmén och Fredrik Agrén har på Sveriges Tidskrifters uppdrag undersökt digital läsarintäkter i branschen och kommit fram till att få tidskrifter har någon digital konsumentaffär att räkna med men att business-to-business-titlarna kommit längre än konsumentsidan. De intervjuades i Tidskriftspodden och uttryckte förhoppningen att den allmänhetens ökade digital kompetens och beteendeförändringar i samband med krisen skulle kunna hjälpa de tidningar som vill få betalt för digitalt innehåll. Detta så klart förutsatt att medierna förvaltar det väl och presenterar innehåll som är relevant. Jag hoppas att de har rätt!

Själv har jag tillsammans med bloggkollegan på Dagens Media Jonas Åström har jag startat en Slack för mediebranschens chefer och experter så vi kan hjälpas åt genom krisen.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

av unnedberg

VeckoRevyn – från print till rent digitalt med nya intäktsmöjligheter

Det är ett år sedan Irena Pozar tog över VeckoRevyn i egen regi och tidningen blev rent digital. Sedan dess har hon hunnit med att bli nominerad till Stora journalistpriset för årets röst och Årets Digitala tidskrift på Tidskriftsgalan.

Jag träffade Irena på lunch för en tid sedan och slogs av drivet och visionerna. Jag har nämligen tänkt att breda tidskrifter som riktar sig till en ung kvinnlig målgrupp skulle ha allra svårast att klara sig i strukturomvandlingen. Konkurrensen är mördande med populära youtubers som tar upp alla de ämnen som traditionellt tillhört ”tjej-tidningarna”. Och dessutom är den unga målgruppen är extremt lättrörlig.

Därför är jag imponerad av satsningen på digitala VeckoRevyn. Irena har bara en kollega, samt praktikanter på sin redaktion, men har trots små resurser ändrat inriktningen på innehållet. Hon har hyllats för sin granskning av övergrepp på HVB-hem och blandar tunga ämnen som protester i Hongkong och Syrienkriget med mode- och skönhetstips.

Mixen är intressant. Den visar att hon tar sin målgrupp på allvar. Och att hon tar alla ämnen på allvar, även de som vissa kanske skulle kalla ytliga.

Den senaste satsningen är horoskop för smarta högtalare.

– Ljud är framtiden, så är det bara, säger hon.

– Vi ser en snabb tillväxt i användandet av ljud och VeckoRevyns målgrupp är alltid i framkant. Samtidigt är horoskop nutiden. Horoskop är, och har alltid varit, ett av de populäraste ämnena på VeckoRevyn och i princip alla andra livsstilsmagasin. Varför inte hitta på något roligt med det istället för att bara ha veckans horoskop och liknande format?

Irena Pozar. Foto: VeckoRevyn

Sajten är helt annonsfinansierad, men allt från klassiska banners, till native till affiliate (köplänkar). Enligt Irena Pozar är kvinnor i åldern 20-35 tidiga trendindikatorer. Allt från nya köpbeteenden till värderingsförskjutningar börjar i den gruppen, enligt henne. Nästa satsning är att använda målgruppskunskapen för att bygga nya affärer, men hur det ska gå till i praktiken vill Irena ännu inte avslöja.

– Vi vet att det finns en stor vilja att lära sig mer om målgruppen, men att det idag är svårt. Där kan vi hjälpa till, exakt hur får vi se snart, säger Irena.

Hon har inspirerats av Seventeen Magazine och Refinery29 när det gäller insiktsarbete i samarbete med partners. I Norden har hon inte hittat några inspirationskällor inom detta område men USA och Japan ligger längre fram.

Jag tänker fortsätta hålla ögonen på VeckoRevyns förflyttning. Om satsningarna fungerar tror jag fler kommer efter. Sänkta kostnader, en rent digital produkt och nya typer av intäkter lockar. Nyckeln till att lyckas är en nära relation till och kunskap om målgruppen. Många magasin har det, men inte alla.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

 

 

 

av unnedberg

Rätt prissättning för en digital prenumeration

När jag besökte den journalistiska startupen Krautreporteri Berlin tillsammans med Sveriges Tidskrifters styrelse för cirka ett år sedan presenterade de sin 555-princip som förklaras så här: Fem procent av din publik är beredd att betala fem euro om du frågar fem gånger.

Vad ska det kosta, är en fråga som många av oss som arbetar med digital affärsutveckling frågar oss. Så klart beror det på tjänst, men många magasin tycks ha fastnat för just fem euro, eller 50 svenska kronor.

För ett drygt år sedan skrev jagom Auto motor & sportsom då hade varit igång i ett halvår med sin premiumsatsning. Då kostade det digitala erbjudandet 99 kronor per månad. Nu när jag kollar in får jag ett ”hösterbjudande” på 49 konor i månaden.

Konkurrenten Vi Bilägarehar precis lanserat sin betalvägg. Här kostar det digitala erbjudandet 49 kronor i månaden efter en första månad på 1 krona. Att ha en krona i stället för gratis första månaden är det flera som förespråkar. Den som redan ha betalat något litet sägs vara mer benägen att stanna när kostnaden går upp jämfört med den som fått prova på helt gratis.

Vi Bilägare låter pappersprenumeranter få tillgång till det digitala premiummaterialet. Då är kostnaden 649 per år, alltså 54 kronor per månad (16 pappersutgåvor).

Även vi på Vihar fastnat för 49 kronor i månaden för vårt digitala erbjudande. Så snart Flowey kopplat på nya prenumerationssystem Media Connect kommer vi att kunna erbjuda digitalt medlemskap plus tidningen på papper för 69 kronor i månaden (12 utgåvor). Den som tecknar ett helår på en gång får motsvarande för 749 kronor.

Men det finns viss variation i tidskrifternas prissättning. Vi föräldrars digitala extramaterial kostar 39 kronor per månad för prenumeranter och 79 för den som inte redan är prenumerant på papperstidningen. Fortfarande ett år efter lanseringen marknadsförs det som ”lanseringserbjudande”. Svensk Damtidning tar 59 kronor per månad för sin plus-tjänst medan Hänt har ett ”ordinarie pris” på 69, men ”just nu” är priset 49.

För Business till business-tidningar är så klart prissättningen en annan. Återkommer till det en annan gång.

Vad kostar det? 49 kronor per månad, förstås!

Denna text har tidigare varit publicerad på Dagens Media.

av unnedberg

The Local, Breakit och Vi – satsningar på digital läsaintäkt

Denna vecka lanserar Breakit sitt premiumerbjudande. Det kommer att kosta 300 kronor i månaden, men säljs i starten för halva priset. I förra veckan lanserade Vi på Vi vår nya premiumsajt med medlemskap som tanke. Det kostar 49 kronor att vara med men gratis första månaden. The Local, sajten som skriver på engelska om Sverige, lanserade snart två år sedan ett premiumerbjudande. Det kostar 49 kronor per månad (men 59 kronor totalt under de första tre månader) eller 349 kronor per år.

En medlem på The Local får fördjupad bevakning, möjlighet att kommentera, slipper bannerannonser och får tillgång till en app och ett nyhetsbrev. Medlemmar kan också ta del av The Locals alla editioner. Sajten finns i dag i Österrike, Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Norge, Spanien, schweiz och i en Europa-edition.

Exempel på medlemsunika artiklar just nu är: ”Köpa lägenhet i Sverige, 11 saker att tänka på inför budgivning”. Eller ”Statistiken som visar hur mycket folk tjänar där du bor i Sverige”.

Breakit kommer att lägga 1-3 artiklar per dag bakom sin betalvägg. En daglig artikel kommer kallas Breakits take och vara en analys av en viktig händelse inom tech eller näringslivet i stort. Dessutom kommer betalande läsare att få fördjupande artiklar inom något segment och intervjuer med entreprenörer och investerare. Samt skvaller. Årspriset 3386 plus moms indikerar att många kommer att betala med företagets pengar.

För Vi, där jag arbetar, är det den privata plånboken som gäller och vi har därför valt att lägga månadspriset på 49 kronor i månaden. Medlemskapet innebär tillgång till sajt och app, där alla artiklar även finns att lyssna på – inlästa av journalisterna på redaktionen. Medlemmar kan kommentera och även dela artiklar med sina vänner som då kan läsa hela artikeln, men inte klicka vidare. Givetvis får de en uppmaning att betala. Medlemmar får också komma på träffar och får ibland möjlighet att påverka journalistiken innan den skrivs. Medlemskapet ingår för den som har en prenumeration på pappers-Vi.

Precis som hos The Local är Vi:s premiumtjänst rensad från bannerannonser. Det är dock inte Breakits.

Det är en ödesfråga för journalistiken att vi kan behålla läsarintäkten även digitalt. Därför är det så spännande att följa de försök som pågår nu. I alla tre exemplen är läsarintäkt viktig, men inte den enda intäktskällan. Annonsering står för en stor del av intäkten hos såväl The Local, som Breakit och Vi.

The Local har annonser, inte minst native, på sin öppna sajt. Breakit satsar stort på nativeannonsering vid sidan om sitt utbud av banners. Vi har annonser i print och även digitalt hos systertidningen Vi Läser samt i nyhetsbrev kopplade till printprenumeration. Breakit och Vi har också intäktsbringande event.

Mixen av intäkter är nödvändig eftersom det tar tid att bygga digital läsarintäkt. Breakit har dock rivstartat med cirka 150 sålda abonnemang redan före start. The Local har 22 månader efter lanseringen 13 000 betalande över alla sajter, varav ungefär 3 000 på den svenska utgåvan och cirka en tredjedel årsprenumeranter. Första veckan hade 300 registrerat ”första månaden gratis”-konto på Vi. Med principen ”säg upp när du vill” gäller det att varje vecka leverera relevant  material.

av unnedberg

Växande publik men krympande redaktioner hos de digitalt födda medierna

Det är budgettider. På nyhets- och magasinsmedier innebär det i många fall ett nytt varv med krympande intäkter och nysatsningar – ibland kostsamma – som kanske ska lyckas hitta en betalande publik.

För oss som jobbar med digitalisering av traditionella medier är det intressant att se vad som händer med de medier som är födda digitalt, som inte haft den ryggsäck av traditionell papperstidning som vi omväxlande känner tacksamhet för och frustration över. Pew research center har släppt nya analyser av nyhetsindustrin och har bland annat ett faktablad som fokuserar på digital native news publishers.

Studien har tittat på de som har minst tio miljoner unika besökare per månad under en viss period. De är 37 stycken i USA, bland annat BuzzFeed, HuffPost, Politico, The Daily Beast och Vox.

Studien sträcker sig till 2018 och tar därför inte hänsyn till de rätt dramatiska förändringar som skett under året med stora uppsägningar på exempelvis BuzzFeed och HuffPost som bland annat Guardian har skrivit om.

Men det är ändå intressant att ta del av. De stora digitalt födda nyhetsmedierna i USA har haft en uppåtgående trend när det gäller trafiken sedan 2014 då mätningarna började. De genomsnittliga unika besöken per månad har bland de största ökat från 18,9 miljoner till 22,4 på fyra år.

De når sin publik via nyhetsbrev (84 %), podcast (73%), Apple news (95%) och Flipboard (92%). Facebook, Twitter, YouTube och Instagram används frekvent medan bara 22 procent har en egen kanal på Snapchat.

Nästan hälften av dessa digitala publicister har valt att satsa på en app men andelen som har en app har minskat något sedan förra årets studie. De flesta har app för både Apple och Android.

Annonser är främsta intäktskällan. Det är en växande marknad men med tuffa konkurrenter som Facebook och Google som enligt bedömare tillsammans kommer att ta halva den digitala globala annonskakan år 2020.  Det har fått många av de stora digitala nyhetsförmedlarna att konstaterat att annonserna inte räcker för en lönsam affär.

Det senaste året har exempelvis BuzzFeed, HuffPost och Vox News  börjat be läsarna om pengar via donationer eller medlemskap, som Nieman Lab skriver om här. Medlemsmodellen är inte bara till för att få nya pengar från läsarna utan också för att skapa mer lojala besökare, som man vet mer om, vilket också gynnar annonsaffären.

Enligt Pew research center var antalet anställda inom digitalt födda nyhetsmedier i USA 13 500 år 2018, att jämföra med inom dagstidningssektorn där 37 900 arbetar. Dagstidningarna krymper medan de rent digitala växte fram till 2018, men frågan är hur kurvan ser ut i nästa studie när 2019 års nedskärningar tas med.


 

 

Dessutom: Sorgligt att läsa om Metros slut. Jag var med nästan från starten, på den tiden alla läste Metro och vi expanderade över hela världen. Idén var lysande då, men av skäl som DN:s Martin Jönsson välsammanfattar härklarade den inte omställningen till en digital och mobil värld.

Tidigare chefredaktören Sakari Pitkänen, som senare drev en stor del av den internationella expansionen, skrev 2015 boken ”Metro -Konsten att skaffa sig fiender över hela världen” som jag refererade på min blogg när den kom. Ett stycke tidningshistoria väl värd att minnas,

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

av unnedberg

Digital läsarintäkt, publikengagemang och plattformsförvirring på Digital Innovators Summit

På väg hem från Berlin efter två dygn med Digital innovators summit. Jag har varit på den här konferensen fem år i rad och noterar att det svänger fort: Från annonser till digital läsarintäkt. Från VR till AR. Från programmatiska köp till fokus på safe environments pga ad fraud. Från video till ljud. Från vitalt till personaliserat.

Synen på de stora plattformarna har också ändrats. Från ”de tar våra pengar men vi måste jobba med dem” till förra årets ”Facebook gör allt fel” till årets lite mer balanserade: ”vi behöver ha en egen relation till våra kunder, men kan dra nytta av Facebook och Googles nya initiativ för publicister”. En handuppräckning som gällde nya Apple News + (som Wired skriver om här), där Apple får 50 procent av intäkten och publicisten andra hälften visade dock att i princip ingen av de  runt 500 medieföreträdare som fanns i rummet tyckte att det var något att satsa på.

Årets konferens var liksom förra årets fokuserad på digital läsarintäkt men också publikengagemang. Startupen Tortoise som lanserade sin beta med långsam journalistik i januari pratade om ”belonging” – att få publiken att bli delaktig i skapandet av artiklarna. Flera av talarna var inne på samma spår. Att göra göra publiken delaktig visade sig öka incitamenten att stanna kvar som prenumerant.

Jag kommer också från konferensen med motstridiga signaler. Somliga, som Axel Springers Stephanie Caspar pratar om hur man måste tänka många intäktsströmmar och prova många idéer för att hitta det som publiken vill ha medan exempelvis b2b-startupen Labiotech.euvalt att lägga ned tre av fyra webbplatser samt eventverksamheten för att bara fokusera på en sajt – och hävdade att fokusering är framgångsfaktorn.

Trots att det är en teknikkonferens så var ett genomgående tema människorna. När vi har investerat i rätt teknologi är bara hälften gjort – resten handlar om att styra om organisationer och få människor att tänka annorlunda. Organisationer måste skifta från hierarki till agila nätverk och vi måste sätta ihop tvärfunktionella team av journalister, utvecklare och marknadsförare.

Årets svenska inslag var Robin Govik från Mittmedia som väckte intresse när han pratade om robotjournalistik tillsammans med Sören Karlsson från United robots.

Roligt på den typen av konferenser är att höra nya begrepp för första gången. Nytt för mig i år var förkortningen OTT – vilket står för over-the-top-media, dvs streamad TV på internet, sånt som visas på Netflix, Amazon prime eller Youtube.

Och så den korta förvirringen att när Bloomberg nämner sin tjänst TicToc innan man förstår att det är något annat än TikTok – den kinesiska plattformen som har tagit över musical.lydär barn lägger upp korta videor på sig själv till musik.

Och till sist lite siffror: 3,5 dollar i veckan kostar i genomsnitt en prenumeration på journalistik, nyheter har högre pris än livsstil, Marknaden för webbkurser ökar årligen med 15 procent och 70 procent av alla annonsörer kommer inom det närmaste året att använda content marketing.

Lärdomar från schweiziska NZZ när det gäller digital prenumeration; sälj inget på en lördag.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

av unnedberg

Media goes edtech – allt fler satsar på webbkurser

Allt fler magasinsvarumärken satsar på webbkurser av olika slag. På Svensk Damtidning kan man köpa ”Svensk Damtidnings stora festguide” där man för 199 kronor får en kurs i att planera och genomföra en stor fest.

Allt om Trädgård erbjuder ”Odla i låda och pallkrage”för 299 kronor och på Driva egetkan man för 249 kronor ge sitt företag en kickstart.

Inom business to business kan webbkurserna ha högre pris. Vi på Cheftar 1995 kronor för exempelvis en kurs i lönesättning.

Vi har också på senare år sett allt fler mediehus som satsar på fysisk utbildning. I veckan lanserades VA Academymed kurser inom allt från presentationsteknik till nudging eller online-försäljning. Där kostar en tvådagarskurs 15 900.

Fördelen med ett rent digitalt lärande är givetvis att det är skalbart på ett helt annat sätt än kurser som sker i en lokal där kursdeltagare ska ha lunch och där föreläsare är inbokade för ett tillfälle.

Att trenden går mot ständigt lärande i små portioner i stället för långa dyra kurser vittnar många om. Där man tidigare kunde lägga tre dagar på en kurs är det nu snarare en halvdag som är standard. Här kommer webbkurser in och erbjuder ett tidseffektivt lärande (dock utan gott kaffebröd och erfarenhetsutbyte).

Enligt rapporten svensk Edtech 2017omsatte digitala utbildningsbranschen 212 miljoner kronor 2017, en ökning med 57 procent jämfört med året innan.

Tillväxttakten är hög och för medierna är det ett gyllene tillfälle att haka på. Vi kan vår publik, våra ämnen och kan skapa innehåll. Lägg till en lärplattform och pedagogisk kompetens så är det bara att köra. Mycket av den journalistik som görs i magasin har redan ett kompetensutvecklande inslag så steget behöver inte vara långt. Och träffar man rätt kan samma kurs säljas om och om igen hur länge som helst.

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé.

av unnedberg

Finns det någon framtid för banners?

Vi har tagit oss igenom GDPR-veckan och nu väntar vi. Hur kommer Datainspektionen att tolka det nya regelverket, har vi gjort rätt? Nu när alla pratar om hur vi kan använda personuppgifter tänkte jag att det kan vara läge att skriva om display-annonsering, en annonsform som många inte ser någon större framtidsmöjlighet i för medieföretagen, men där vi ändå tjänar pengar varje månad. Så vad är problemet?

  1. Uppmärksamheten. De få sekunder en kund ägnar åt en banner-annons duger inte helt för att bygga varumärke som annonsering i print eller TV. Allt fler tecken pekar på minskad effekt av digital annonsering. Till viss del kan det bero på att enskilda snabba kampanjer prioriteras framför långsiktigt varumärkesarbete, men också på det ökade bruset.
  2. Träffsäkerheten. Vem kan tävla med Facebook när det gäller kunskap om användarna? Även efter GDPR har nätjätten unika möjligheter. Enskilda medieföretags räckvidder räcker inte heller för att segmentera särskilt fint. Därför väljer många annonsörer programmatiska köp där stora räckvidder över flera plattformar köps automatiskt. Det leder vidare till nästa problem:
  3. Pengarna. När banner-annonser köps programmatiskt i nätverk blir väldigt lite pengar kvar till medieföretagen och det har skrivits mycket om alla mellanhänder som skär mellan på vägen mellan annonsör och sajtägare.

MEN. Programmatiska köp har visat sig problematiska för annonsören när annonser riskerar hamna i miljöer som inte varumärket vill associeras med. Detta är en fördel för medieföretagen som kan erbjuda en trygg annonsmiljö.

Så vad ska man tro om banners?

Kantar har frågat 5000 konsumenteri fem länder (USA, Storbritannien, Frankrike, Brasilien och Kina) om deras medievanor.

73 procent av dem tycker att annonseringen blir bättre eller är oförändrad jämfört med tidigare. Annonsering i traditionell TV och tryckta tidningar upplevs som bättre än de digitala motsvarigheterna.

Vi är tidigt i utvecklingen när det gäller datadriven annonsering. En majoritet av konsumenterna som Kantar har intervjuat påpekar att de får se annonser för sådant de redan köpt och 63 procent vill ha bättre kontroll över vilka annonser de utsätts för.

Kanske ska vi i medieföretagen ”backa hem” till något som vi kan – hjälpa annonsörer att bygga varumärke med hjälp av tydliga budskap i rätt miljö. Alltså snarare masskommunikation än riktad annonsering. Till viss del tvingas vi till detta av GDPR, men det kan också vara bättre för affärerna.

En kombination av annonsering i print och digitalt hos ett medievarumärke låter annonsören nå effekt genom att synas mot samma målgrupp i flera kanaler. Sajten Newsworks som arbetar för att öka annonsering i nyhetsmedier har gjort en studiedär man jämför effekten av annonsering i journalistiska medier och andra sajter. Slutsatsen är föga överraskande att miljön har betydelse och att annonsering på nyhetsmedier med en kombination av print och digitalt fungerar bra.

Banners kommer att vara en del av medieföretagens portfölj ett bra tag till, men även om vi kan fortsätta ett ge bra effekt i kombination med print så det är inte här vi kommer att se tillväxten. Den finns inom native, affiliate och andra smarta samarbeten. Tror jag.

 

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé.

av unnedberg

Veteranerna slår nykomlingarna i daglig räckvidd

Tidskriften Wired ägnar stora delar av senaste numret åt ”The News in Crisis”.

Mest intressant i granskningen är en genomgång av vilken räckvidd olika medier har. Slutsatsen är att traditionella medier fortfarande håller ställningarna. NYTimes har 3 221 000 dagliga unika besökare på webben, Washington Post 3 073 000 medan relativa nykomlingar som Buzzfeed och Huffington Post ”bara” kommer upp i 2 435 000 respektive 1 938 000.

Högst daglig räckvidd på webben av alla i mätningen hade veteranen CNN med 3 696 000.

Men, konstaterar man, antalet journalister i USA har minskat med 10 procent de senaste tio åren, annonsintäkterna rasar och yngre vänder sig bort från traditionella medier i sin konsumtion av nyheter.

Därefter beskriver Wired New York Times transformation, från ”The innovators report” som läckte till Buzzfeed 2014 till i dag. Den våg av betalväggar som sköljer över västvärldens mediesajter har sitt ursprung på NYTimes. I dag betalar 1,5 miljoner människor 200 miljoner dollar per år för sin prenumeration. Men betalväggen är inte allt. En särskild Beta Group arbetar ständigt med att utveckla nya redaktionella produkter. Det är appar med korsord och matlagning och snart en ”hemnet”-variant. En ai-bot hjälpte prenumeranter att hålla koll på valresultatet i höstens val, VR-satsningen med en miljon distribuerade kartongglasögon och poddar är andra exempel på utvecklingstakten.

Egentligen kommer inte Wireds texter till någon annan slutsats att medierna, trots fortsatt hög räckvidd, har en affärsutmaning i sjunkande annonsintäkter och ändrade konsumtionsmönster. Tidningen citerar Pew Research insitute som frågat hur amerikaner tar del av nyheter; 46 procent tittar, 35 procent läser, 17 procent hör och 2 procent vet inte. Smarta mediebolag anpassar sig till hur publiken vill konsumera sitt innehåll och hittar lösningar som upplevs som skräddarsydda för den enskilda användaren.

Det gäller att fortsätta innovera, utan att förlora sig i tekniken.

– Vårt jobb är inte att göra teknologi. Vi ska räkna ut hur vi kan använda tekniken, säger Jake Silverstein, redaktör för The New York Times Magazine, till Wired.

Denna text har tidigare varit publicerad på http://www.resume.se/blogg/unn-edberg

Snyggt omslag när Wired tar sig an tidningskrisen.

Snyggt omslag när Wired tar sig an tidningskrisen.

av unnedberg

11 chockerande sätt att jobba digitalt – metoderna du inte trodde fanns!

När Apple lanserade Ipaden åkte hela Sveriges Tidskrifters styrelse till San Francisco. Vi ville lära oss mer och hoppades att detta var lösningen på branschens digitala utmaningar. Nu har vi upptäckt att lösningen med stort L inte finns, det finns kanske flera mindre lösningar, eller så finns lösningen inte alls (vilket tyvärr kan vara sant för vissa titlar eller segment).

När vi tittar på lösningarna så skiljer sig dagstidningar och tidskrifter åt – för de förstnämnda finns ofta en naturlig digital efterfrågan på materialet, det vill säga nyheter, här är utmaningen att hitta den bästa betallösningen. I det andra fallet är det inte alls säkert att man hittar ett naturligt sätt att digitalisera sin journalistik på ett sätt som genererar intäkter. I stället krävs en annan kreativitet, till exempel att utveckla digitala tjänster, vilket många business-to-business-tidningar gör.

Vad gör då traditionella tidnings- och tidskriftsförlag digitalt?

  1. Samma sak som i print, det vill säga vi publicerar våra tidningar som pdf-er som vi antingen lägger på vår egen sajt eller i prenumerationstjänster som Readly eller Ztory. På egna sajten kan pdf:en vara bakom login för att bara vara tillgänglig för prenumeranter. Så gör många dagstidningar. Eller så kan man lägga pdf:en öppet, vilket en del medlemstidningar gör. skarmklipp-2016-12-27-08-28-35
  2. Vi lägger ut samma material men utspritt och på en webbplats. Många tidningar och tidskrifter har en digitalt först-strategi vilket gör att vi publicerar text och bild på sajten först och sedan paketerar ihop det till en tidning. Andra låter tidningen komma först och pytsar sedan ut materialet digitalt fram tills nästa tidning kommer. Eller jobbar med en kombination. Hur som helst är materialet identiskt. Många har gjort på detta sätt historiskt men de flesta har övergett detta som enda strategi.
  3. Webbunikt material som liknar det vanliga – fast är mer klickvänliga. Detta är en vanlig strategi. Man gör ett antal kortare webbartiklar under en dag och marknadsför via sociala kanaler. Här satsar många på att få så många klick som möjligt. Det man kan fundera över är när till exempel Veckorevyn framgångsrikt får klick-trafik är hur värdefulla de ögonparen är på sikt. Det finns en risk att den här typen av snabba klickisar lockar ett besök en gång men inte bygger lojalitet på sikt. Ibland blir också webbens besökare så olika varumärkets profil på papper att annonserna inte levererar.
  4. Webbunikt material som är något annat. Dagens Samhälle har satsat på att ha debatten digitalt men nyheterna och reportagen i tidningen. Här får den digitala läsaren en annan produkt än papperstidningsläsaren.skarmklipp-2016-12-27-08-30-13
  5. Bloggar. Man låter andra profiler synas på sajten och dra trafik och skapa ett fylligare innehåll. Många av de stora bloggnamnen är dock väldigt dyra att locka och kräver mycket jobba att coacha, sedan försvinner de nästa månad till ett annat bloggnätverk, och tar publiken med dig.
  6. Poddar. Flera medier har startat sina egna poddar. Tex tidskriftspoddarna Pod Royal, Offside, Journalistenpodden eller Aftonbladets Fallet. Svårt att tjäna pengar på men kan bygga varumärket och behöver inte vara så dyrt att göra.
  7. TV Klipp gör sig bra på tidningssajter och i sociala medier. Många satsar också på att starta tv-sändningar i magasinsformat. Kvällstidningarna är mästare på detta och har lyckats får en stor publik på sin TV (men nu har vi läst om vissa frågetecken när det gäller Expressens satsning). Pengarna man kan tjäna på annonser är små om man inte är en av jättarna, men med sponsorsamarbeten kan det finnas ekonomi även för mindre kanaler. Live kommer starkt, inte minst på lokala morgontidningar som kan låta publiken följa studentbaler, hockeymatcher eller andra events. skarmklipp-2016-12-27-08-30-52
  8. Content/Native. Smarta samarbeten där någon aktör sponsrar ett innehåll som visas på mediekanalens sida och i andra kanaler.
  9. Sociala medier. Facebook och Linkedin är oftast bäst för att dra trafik. Instagram bygger varumärke och Twitter skapar en röst i debatten. Snapchat kan också engagera publiken men pengarna har svårt att hitta hit. Vissa medier har egna Youtube-kanaler. Några testar Facebooks instant articles, men många tycker att detta är att ge bort sitt material och sin affärsmöjlighet.
  10. E-handel och affiliate. Vi säljer saker, eller får kick-back på sådant vi tipsat om.
  11. Digitala tjänster. Saker som läsarna har nytta av och som bara finns digitalt. Som Travrondens Travfakta eller Chefs premiumtjänst.

Vilken strategi som är bäst beror så klart på vilken tidskrift eller tidning man är. Det viktiga är att kunna vara snabb och byta strategi när efterfrågan och tekniken förändras. Vad har jag glömt på listan? Tipsa gärna här eller på tex Twitter @unnedberg