Månad/mars 2016

av unnedberg

Nu skapar vi ett nytt Sveriges Tidskrifter

I över ett år har vi i Sveriges Tidskrifters styrelse vridit och vänt på frågan: Vad är en tidskrift i framtiden och vem är vi till för? Vi började med att försöka definiera digital tidskrift och gick bort oss i knöliga kriterier. Sedan kom vi fram till att eftersom vi ändå inte vet vad framtiden för med sig är det bäst att ha en öppen attityd.

Om jag i dag är nördigt intresserad av en snävt ämnesområde och vill nå en publik så är det inte troligt att jag startar en tidskrift på papper – om inte själva papperet bidrar till upplevelsen, vilket det absolut kan göra när det gäller visst innehåll. Jag skulle nog starta en sajt, en vlogg, en blogg, en podcast – eller kanske inget av det utan se Facebook som bas för min verksamhet.

I Sveriges Tidskrifter har vi velat omdefiniera vår medlemsbas som ”publicister med utgivningsbevis som verkar inom ett fördjupande ämnesområde”. En betydligt bredare definition än i dag alltså, och med utgivningsbeviset som någon slags kvalitetsstämpel.

På årsmötet i mars (där bilden ovan togs) fick vi äntligen nya stadgar och en ny avgiftsmodell som rimmar med den nya visionen. Här skriver Resumé om detta viktiga steg och här Medievärlden. Vi beskriver även förändringen på Sveriges Tidskrifters sajt.

Men nu då? Det är inte bara det att vi ska ta in nya medlemmar, vi måste också ändra verksamheten så att den passar en ny tid – våra befintliga medlemmar är alla inne i stora förändringsprocesser och vi måste vara till nytta för dem även i deras nya affärsben, som kan handla om e-handel, event eller olika digitala tjänster.

Jag är övertygad om att tiden är förbi när en handfull människor på ett kansli kunde skapa service och verksamhet åt ett antal medlemmar. I stället måste medlemmarna komma med input och själva skapa verksamhet.

Kansliet ska i stor grad facilitera möten där medlemmar möts och antingen utbyter erfarenheter eller kommer med input till organisationer; vilka kurser, seminarier, artiklar, rapporter och fakta behöver medlemmarna just nu. Och detta måste organisationen reagera på snabbt. För mediebranschen flyttar sig snabbt och vår allra viktigaste uppgift blir att vara till stöd i den digitala transformationen.

Mötesplatserna kan också med fördel vara digitala och vi utforskar nu hur vi kan använda Facebookgrupper för att utveckla verksamheten så att vi når fram till vår nya vision: ”genom att synliggöra branschens utveckling, värna pressetiken och verka för samarbete mellan publicister skapar vi rätt förutsättningar för framtiden”.

Det har varit ett krävande och intensivt arbete i styrelsen där vi alla tvingats ompröva gamla sanningar. Nu är det dags för nästa steg: vad ska vi heta? Kan vi fortsätta ha ordet tidskrift i vårt namn när vi nu öppnar upp för alla nischmedier? Kanske kan vi omdefiniera ordet tidskrift, kanske ska vi hitta ett helt nytt namn, men i så fall vad?

Det blir ett spännande år. Och jag hoppas att vi om ett år ska ha fler engagerade medlemmar som aktivt hjälper organisationen att hjälpa branschen.

av unnedberg

Ful-native, smarta samarbeten och vad som skapar premium-känsla

Det pågår två rörelser inom annonsering – som drar i helt motsatt riktning; dels programmatisk handel och annonsnätverk, dels native och samarbeten.

När jag började på Chef för två månader sedan blev jag förvånad att Chef inte var med i något annonsnätverk. Nu inser jag att strategin är klok. När annonsörer inte kan köpa Chef via nätverk måste de komma direkt till oss och då blir prislappen högre – vi blir premium. Och vill man komma ännu närmare vår målgrupp så erbjuder vi native och samarbetsartiklar.

4 av 6 programpunkter på Årets Dagstidning i går berörde på något sätt native. Först dök det upp i en diskussion om ad blockers. 4 av 10 svenskar använder ad blockers, andelen är högre bland unga – i ålderskategorin 15-24 var det hela 65 procent, enligt siffror som Marie Nilsson på Medievision presenterade.
Ad blockers är en faktor som driver mot native men Charlotte Thur på IAB konstaterade att det finns ad blockers som känner av ordet annons och även blockar nativeannonser. Möjligen tycks ett sätt att komma undan det vara att annonsen publiceras i tidningens eget cms. Här sammanfattar Medievärlden den diskussionen.
Irene Bernald från Audi annonserar mycket både print och digitalt och hon varnade för ”ful-native” ”Det är viktigt att ha en miljö som vi vill vara i och och det finns en risk att man hamnar för långt från grundprodukten om journalisterna blir färre och att fler skriver på uppdrag. Det är viktigt att värna kärnprodukten”, sa hon.
Men Postnord har goda erfarenheter av native. Pontus Staunstrup, digitalt strategiansvarig berättade under Årets Dagstidning-dagen om ett lyckat samarbete som Postnord haft med Dagens Industri. Vid flera tillfällen väckte deras native-artiklar lika mycket engagemang som vanligt redaktionellt material. Pontus Staunstrup kallar det för ”äkta native” som är integrerat i DI:s cms. Han konstaterade också att läsarsiffrorna sjönk om det samtidigt fanns dålig native på sajten.
”God journalistik står inte i kontrast till native” tyckte han.
Här är några av hans lärdomar:
– Se till att ha en värdefull historia, och gärna andra experter än företagets egna först.
– Om man ska länka till företagets sajt ska landningssidan ha redaktionell känsla och inte vara en vanlig produktsida.
– Knyt det ni vill prata om till större ämnen, ta ett vidare grepp än att enbart kommunicera det ni vill ha ut.
– Vaghet straffar sig, man måste hålla fokus.
– Studera trafiken och lär nytt!
Som alltid är det viktigt vad man ger läsarna. Ska vi möta reklamtröttheten så gäller det att medierna har djup förståelse för vad användarna är intresserade av och kan dela med sig av den kunskapen till annonsörerna som får mycket smartare annonsering. Sedan är det inte fel att komplettera samarbetsartiklar med displayannonsering. Men det vi ska akta oss för är att skänka bort utrymme till allt lägre kostnader. Det har jag tidigare skrivit om här i bloggen. I stället gäller det att vi värderar den kunskap vi kan förmedla om just vår målgrupp så att vi kan ta premium-betalt för premium-leverans.
av unnedberg

Ett klicks-köp vinner över abonnemang

Det finns tecken på att varumärken minskar i betydelse – åtminstone hos vissa konsumenter. En bilförsäkring köps efter en slagning på Insplanet, elavtal efter en sökning på Compricer och flygresor.se hjälper till att hitta lägsta pris åt den som ska resa. Vem som är leverantör spelar mindre roll.

När vi använder ratingsajter som Tripadivsor, Cafékartan eller Gastrogate så väger andra konsumenters betyg tyngre än att hotellet, caféet eller restaurangen tillhör en kedja med ett starkt varumärke.

Inom nyhetsbranschen pågår motsvarande. När texter dyker upp i mitt Twitterflöde, på Facebook eller i Omni är inte källan det avgörande för att jag ska klicka. I stället handlar det om en lockande rubrik eller ett spännande ämne. Att i den verkligheten ta betalt för digitala abonnemang på en viss nyhetstidning verkar ologiskt. Vissa tidningar med betalvägg löser det med att sälja dygnspaket på sina plustjänster, men att hala upp kreditkortet för att läsa en enskild text för 19 kronor på Ystads Allehanda är krångligt och då är det lätt att ge upp.

Här är DN i samarbete med Klarna något på spåret. Man har testat både köp av enskilda artiklar och kortare prenumerationer under senaste halvåret. Om betalningen kan ske med ett klick och summan är så låg som 1 krona minskar givetvis tröskeln. DN kanske också har position att få människor att fortsätta med 99-kronorsabonnemanget som följer efter 1-kronasmånaden, men många mindre nyhetsaktörer har inte det. Där behövs enkla sätt att köpa artiklar styckvis.

I Nederländerna och Tyskland finns tjänsten Blendle där ett stort antal nyhetsmedier ingår och där köp av artiklar sker per styck (och om man inte gillade artiklarna får man pengarna tillbaka). Inga bindningstider. Man lägger in kreditkortet i tjänsten en gång och kan sedan – med ett klick – köpa den artikel man lockas att läsa.

Fast ännu elegantare är givetvis att detta sker på de enskilda nyhetsplattformarna. Om Klarna når sin vision att rulla ut sin ett klicks-teknik i Europa och USA kan det kanske bli verklighet.

Denna text har tidigare varit publicerad i Resumé.