Månad/december 2018

av unnedberg

All you can eat-tjänster utmanar prissättningen på magasin

Allt fler ger sig in i matchen om vem som ska bli Spotify för magasin. I slutändan kommer bara en att vinna och just nu verkar Readly ligga bäst till. Samtidigt ändras hela förväntan på vad ett magasin ska kosta. Om 3000 magasin kan kosta 99 kronor i månaden, varför ska jag då betala 75 kronor för ett lösnummer?

Länge var Readly och Ztory ensamma i Sverige om att erbjuda ”all you can eat”-lösningar för magasin. Men nu är läget ett annat. Alla de tre stora svenska magasinsförlagen – Aller, Egmont och Bonnier – har lanserat egna appar.

Bonniers Wypestartades av danska Bonnier publications men omfattar nu 35 magasinstitlar. Den kostar 39 kronor i månaden för den som redan prenumererar på en annan tidning eller 99 kronor i månaden för övriga. Prissättningen är relativt lika för de övriga. I Egmonts magasinsapp Flippfår man 34 titlar för 99 kronor i månaden. 49 om man är tidningsprenumerant. Plingsom är Allers app kostar precis som Egmonts 99 kronor i månaden eller 49 kronor om man är prenumerant. Förutom Allers eget utbud finns även internationella titlar.

De egna apparna tyckt dock inte ha lyft riktigt eftersom alla de tre stora förlagen samtidigt har majoriteten av sina titlar på Readly.

Readly kostar 99 kronor i månaden liksom konkurrenten Ztory. De är inte knutna till något förlag utan har titlar från en mängd olika förlag. Sajten Smarto har sammanfattatför och nackdelarna med några av de främsta sajterna för magasinsläsande digitalt.

 

Readly storsatsar i höst. Nyligen fick de in 100 miljoner i nytt kapital från Swedbank Robur Ny Teknik och Zouk Capital.

Nytt är också en satsning på originalinnehålloch tankarna går snabbt till Netflix vars expansion ju tog fart tillsammans med en satsning på eget innehåll. Storytel gör samma sorts satsning med unikt material i tjänsten.

Tänster som Readly får på sikt påverkan på vad enskilda magasin kan ta betalt för sina egna digitala premium-produkter. Om man vill behålla prenumerationsintäkten när läsarna blir mer digitala så riskerar man att sätta ett pris som för Readly-konsumenten ter sig alldeles för högt. För att få ut de pengarna som ett förlag behöver tjäna för att finansiera journalistiken behöver de egna digitala tjänsterna innehålla mycket mer än tidningsinnehållet. Det blir en svår nöt att knäcka för förlagen. För oavsett om de satsar på sina egna all you can eat-tjänster eller går in i Readly så kommer de pengarna aldrig att täcka kostnaderna för att skapa innehållet.

Jämför med alla musiker som efter Spotifys inträde fått hitta nya sätt – som live – för att tjäna pengar eftersom intäkten från själva låtarna nu bara är en rännil jämfört med det tidigare intäktsflödet från CD-skivor.

 

Dessutom: Jag berättade för någon månad sedan att jag köpt tokens på journalistikplattformen Civil och lovade att återkomma om hur det gått. Svaret är att lanseringen misslyckades och att alla nu har fått tillbaka sina pengar. Anledningen är främst att plattformen valde att ta betalt i Ether, vilket krävde många steg för den som inte var van att handla med kryptovalutor. När Civil sent i lanseringen ändrade strategi var det för sent. Men grundarna har inte gett upp. Det ska bli en ny försäljning under 2019 då man också öppnar upp för journalister att starta egna newsrooms. Redan i dag finns ett antal redaktioner aktiva på plattformen i det som Civil kallar sin ”first fleet”.

 

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé.

av unnedberg

Tyska Krautreporter låter medlemmarna bestämma innehållet

Dialog med publiken är nyckeln till framgång för tyska Krautreporter. Sajten liknar holländska De Correspondent i utförande och samarbetar med svenska Blankspot. Den föddes ur en crowdfundingplattform men blev 2014 ett digitalt magasin.

På krautreporter.depubliceras en artikel dagligen – ofta som ett svar på medlemmarnas frågor.

”Vi hjälper medlemmarna att förstå världen bättre”, berättade chefredaktör Rico Grimm när Sveriges Tidskrifters styrelse nyligen besökte Kraut-reporters lilla kontor inhyst i en hyreslägenhet.

Sebastian Esser och Rico Grimm på Krautreporter.

Reportrarna ställer löpande frågor till medlemmarna, både via plattformen och i e-mail. En fråga som har fungerat bra är just: ”Vad är det du inte förstår?”. Genom att ställa den frågan inför ett Nordkorea-reportage kom texten framför allt att handla om historien och inte om dagens politiska läge.

En av Krautreporters mest framgångsrika texter handlar om Syrien och bakgrunden till konflikten. Den uppdateras med jämna mellanrum och skickas ut på nytt. Även en artikel om p-piller hör till de som konverterat bäst.

Till skillnad från svenska Blankspot så har Krautreporter en betalvägg, som gör att bara de som bidrar får ta del av materialet. Ett medlemskap kostar 6 euro i månaden eller 60 per år. Formeln för att lyckas med digitala läsarintäkter har grundarna till Kraut-reporter formulerat så här: 5 procent kommer att betala om det kostar 5 euro och du ber 5 gånger. Plattformen har inga annonser. Journalisterna får bonus efter hur deras artiklar konverterar.

Krautreporter har ett kooperativt ägande med 500 delägare som köpt andelar för 250 euro styck. Alla har lika stor rösträtt oavsett antalet andelar man äger.

Det svåraste har varit att förmå journalisterna att vända på sitt arbetssätt, berättade VD Sebastian Esser. Traditionellt är arbetsflödet att redaktionen tänker ut, producerar och publicerar ett material och sedan låter läsarna kommentera. Krautreporter vill vända på det hela och få in medlemmarna redan i idéfasen och sedan låta dem bidra under hela processen fram till publicering.

Grundarna bakom Krautreporter har nu bildat ett nytt bolag Steady som låter andra plattformar använda deras teknik för att ta betalt och interagera med medlemmar. Affärsmodellen är att Steady tar 10 procent av intäkterna.

 

+ Styrelsen fick också besöka Axel Springer som lyckats bra med digitaliseringen av sina stora varumärken som Die Welt och Bild. Men den stora tillväxten kommer från köp- och säljsajter samt e-handel.

++ Vid besök på b2b-organisationen Deusche Fachpresse lärde vi oss att de allra flesta b2b-förlagen i Tyskland är familjeägda – och att de fem största titlarna alla handlar om jordbruk.

 

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

 

av unnedberg

Tidskriftsdagen: Journalistik som lockar till köp och som håller kvar

Tidskriftsdagen blev ytterligare ett bevis för styrkan i digitala prenumerationer. Flera programpunkter diskuterade hur vi ska nå digital läsarintäkt och en hel del konkreta råd levererades kring vilket material som fungerar. Lärdomarna kom från Svenska Dagbladet, Vi Föräldrar och Auto motor & sport.

Svenska Dagbladet har varit igång med sin betalvägg i flera år och har mycket data att ösa ur. De två magasinsexemplen började i år men har några tidiga erfarenheter.

Gemensamt för alla tre var att det är de mest genomarbetade artiklarna som konverterar bäst.

– Det vi är mest stolta över fungerar också bäst, som Anna Careborg, Svenska Dagbladets premiumchef uttryckte det.

Hon har utvecklat en modell som redaktionen följer som tydligt visar både vad som konverterar och vad som behåller betalande – vilket inte är samma material.

Hon har också en lista på det som absolut inte fungerar; jublieumsmaterial (x år sedan något hänt) wikipediajobb (faktajobb som saker som har hänt men inte vad som ska hända) ”Varför inte”-jobb (sådant som kan se snyggt ut på ytan men som inte är relevant för läsaren)

Det som fungerar på Svenska Dagbladet svarar mot fyra behov:

  1. Nyhetsflödet – att leverera det som finns i nyhetsflödet. Mycket av Svd:s journalistik finns i det fältet också många konkurrenter så konverteringsgraden är låg men volymen hög.
  2. Vardag och liv. Direkt användbart och hjälper läsarna att ta smarta beslut, exempelvis hälsa och privatekonomi. Hög konverteringsgrad och når många.
  3. Större världen. Unika grepp som hjälper läsaren förstå världen vi lever i och säger något om vart vi är på väg, till exempel nästa finanskris eller inblick i slutna världar som Nordkorea.
  4. Intresse/identitet. Inte så stor volym och inte så många konverteringar men viktig för anti-churn, till exempel film, litteratur, historia, språk.

Fyra byggstenar för konvertering och retention.

Bra dagar med många nya och bra inloggad läsning fyller Svd alla de här fyra behoven. Dessutom bidrar digitala tjänster till mervärde för läsarna, till exempel satsade Svenska Dagbladet på flera sådana i samband med valet.

– Läsare är beredda att betala för kvalitet. Om vi möter deras behov och gör det vi är bäst på så fungerar det, sa Anna Careborg.

Jag har tidigare skrivitom magasinssatsningarna på digital läsarintäkt hos Egmont och Bonnier.

Anders Juhlén, chief digital officer Bonnier magazines and brands berättade att det som fungerar på Vi Föräldrar är nyttoartiklar av typen  ”Hur är jag en bättre mamma?”. ”Hjälp han sover inte på natten”. Experter lockar också.

Johan Taubert förlagsdirektör på Egmont kunde avslöja att Auto Motor & Sport har en konverteringsgrad på 0.35 procent och bara 11 procent churn vilket i branschjämförelse är mycket bra. Hittills har sajten 1500 premiumläsare efter tio månader. Vi föräldrar delade inga siffror utan konstaterade att satsningen ”går enligt plan”. Svenska Dagbladet har 70 000 digitala prenumeranter och en uppåtgående kurva. Tidningen har som strategi att hålla uppe priserna.

Jag blir alltid lika glad av att besöka sammanhang där människor i mediebranschen delar med sig generöst av lärdomar. Tidskriftsdagen är i högsta grad ett sådant sammanhang. Genom att lära av varann och samarbeta kan vi klara transformationen. Betalviljan digitalt finns – det gäller bara att hitta det innehåll som är rätt för den egna målgruppen och varumärket.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.