Etikett/Facebook

av unnedberg

Nu pratar alla om Facebook-grupper, vad kan medierna hämta där?

I veckan kunde vi läsa att Lajkat gått i graven och drabbas därmed av samma öde som många räckvidds-medier runt om i världen. Facebooks nya algoritmer som gynnar inlägg från släkt och vänner snarare än medie-innehåll kommer ytterligare att försvåra livet för viralsajterna.

Det alla pratar om nu är i stället Facebooks grupper. Till exempel tog digitalstrategen Amanda Oxell upp grupper när hon pratade på Sveriges Tidskrifters trendfrukost i förra veckan. Hon noterade att den som postar något i en låst Facebookgrupp når upp till åtta gånger fler än den som bara postar till sina följare.

”Håll utkik i Facebookgrupperna inför valet, det är där det kommer att hända”, tipsade hon.

Däremot var hon tveksam till att medier själva ska starta egna Facebookgruppen utan tyckte att det är bättre att engagera sig i befintliga.

Direktpress är ett medieföretag som har gjort tvärtom. De har flera Facebookgruppen som riktar sig till olika målgrupper som exempelvis hundägare, cyklister eller pendlare på Roslagsbanan .

Lite liknande är UNT:s Pendlingskollen som fokuserar på pendlingstrafiken mellan Uppsala och Stockholm.

Förra veckan hade jag också förmånen att lyssna på Martin Jönsson på DN som berättade att bolaget startat tre Facebook-grupper och planerar fler. Bland annat har Snacka om stress blivit en framgång med över tusen deltagare och hög kvalitet på kommentarerna.

Det finns ju också många exempel på medier som köper Facebookgruppen, allt från Vi som älskar fredagsmys som köptes av Expressen för några år sedan till Elfel som förra året köptes av Elinstallatören.

Dessutom har ju många medier i sin spridningsstrategi att posta länkar i relevanta Facebook-grupper. Det svåra här är ju givetvis att komma in naturligt i samtalet så att vi inte blir som en agitator med megafon som skriker ut sitt budskap på ett kafé där människor småpratar. För att verkligen lyckas med gruppstrategin krävs att medarbetare på medierna är och känner sig som en del av det community där de deltar. Och det kräver resurser. Är det värt det?

För smalare medier med nischade målgrupper känns arbete med Facebookgruppen helt naturligt. För de större bredare medierna kan det riskera att bli mycket arbete för lite resultat.

Att använda Facebook-grupper som källor till material är ju en metod de flesta använder. Men att aktivt vara en del i grupper eller starta helt egna kräver ett strategiskt tänk. Vi vill ju också ha så mycket data som möjligt på vår egen plattform och att lägga alltför stora resurser på att skapa forum där någon annan kapitaliserar på datan är inte helt givet. Att administrera en växande grupp är ett digert arbete som kan riskera att ta resurser från journalistiken. (och att inte lägga den tiden innebär en varumärkesrisk för mediet som står bakom den potentiellt urartande gruppen)

Vi kommer att få se många initiativ när det gäller Facebook-grupper framöver och det ska bli spännande att få exempel som visar att det arbetet stärkt mediers journalistik, varumärke och/eller ekonomi.

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

av unnedberg

Maktförskjutning till Facebook och Google

I måndags lämnade Medieutredningen sitt efterlängtade slutbetänkande. Politiken överlämnar jag till andra kanaler. Här vill jag snarare fokusera på mediernas utmaningar som utredaren Anette Novak på ett bra och initierat sätt beskriver i sitt dokument.

Den kanske mest genomgripande utmaningen är maktförskjutningen från innehållsproducenter till distributörer i det digitala ekosystemet. Förskjutningen drivs av förändrade konsumtionsmönster och teknisk innovation. Grundproblemet är att annonspengarna i allt högre grad hamnar hos distributörerna vilket gör det svårare för publicister att hitta digitala intäkter.

Ett helt avsnitt i Medieutredningen handlar om Google och Facebook och hur de kapitaliserar på användardata. Annonsintäkter uppgick till nära 90 procent av Googles intäkter under första kvartalet 2016, enligt utredningen.

Totalt redovisade Google förra året intäkter på nära 75 miljarder dollar och Facebook på 17 miljarder dollar. (Google tjänar sex gånger så mycket per användare som Facebook). Det är alltså inga småpengar vi pratar om.

Jag blev för några veckor sedan intervjuad av Linus Malmberg, VD och grundare hos managementkonsulten Cordial i ”Studio Cordial” en serie intervjuer om affärsmodeller i olika branscher, klippet publicerades i början av veckan. Jag inleder hela analysen av mediebranschens affärsmodellutmaning med ett resonemang om distributörernas ökade makt och förskjutningen av intäkter från producent till distributör.

Särskilt intresse ägnas i Medieutredningen åt Facebook instant articles som ger publicister möjlighet att lägga ut innehåll direkt på Facebook på sidor som laddas supersnabbt. Några av argumenten för att använda tjänsten är ökad trafik, bättre användarupplevelse och tillgång till användardata.

Några av baksidorna är att den direkta kundrelationen går förlorad, att den egna trafiken minskar och att det därför blir svårare att generera intäkter på innehållet samt att man tappar kontrollen över distributionen när Facebook styr via sina algoritmer.

Google har också lanserat en tjänst – Google AMP (accelerated mobile pages) –  som ger motsvarande snabbladdning som instant articles, med den viktiga skillnaden att artikeln fortfarande är kvar på publicistens webbplats.

Det pågår i flera EU-länder processer mot Google och vi har nog bara sett början på striderna mellan producent och distributör. Google gör en del för att charma branschen (och kanske för att undvika nya rättsprocesser). Till exempel ger företaget tillbaka pengar till mediebranschen, just nu 150 miljoner euro som delas ut under en treårsperiod till nyhetsorganisationer som vill prova nya digitala lösningar, men dessa pengar är inget som ändrar grundförutsättningarna.

Med Facebook pågår ett ställningskrig där Facebook vill styra publicering till sin kanal medan många publicister försöker stå emot och vill behålla sina egna plattformar för att ha makt över användardata och annonsintäkt. Att tro att vi kan ändra Facebooks algoritmer är kanske väl hoppfullt. Det bästa vi kan göra är att förhålla oss till dem och att även se till att ha andra trafikkällor till våra sajter så att vi inte gör oss alltför beroende (om vi inte som exempelvis KIT går all in och väljer Facebook som vår plattform).

En extra tyngd i distributörernas vågskål kommer när kanalerna börjar producera själva som Youtube Red, Youtubes tjänst för originalinnehåll (som ännu inte lanserats i Sverige).

När distributörerna blir producenter har de alla incitament att gynna sitt eget innehåll före andras. Vi kan räkna med om att striden om ett öppet och rättvist internet kommer att prägla debatten de närmaste åren.

Denna text har tidigare publicerats på resume.se 

 

av unnedberg

Digital utveckling light

Jag har i dag tagit del av flera intressanta seminarier – först på Sveriges Tidskrifters Digifrukost där Thomas Eriksson från Egmont generöst delade med sig av erfarenheter för att skapa material som blir klickat och delat, framför allt på Facebook – och sedan på Fackförbundspressens dag där jag lyssnade på seminarier om webb-tv och omvärldsbevakning i sociala medier.

Slutsatsen av dessa inspirerande seminarier är att även små redaktioner med begränsade resurser kan göra mycket, fast inte allt på en gång.

Thomas Eriksson som är digital redaktör på Egmont påpekade vikten av att publicera sådant som ligger rätt  i tiden – att följa diskussionerna i flödet och tillföra sin egen dimension. Ett exempel var när dataspelssajten http://www.fz.se hakade på diskussionen om regeringsplanets turer mellan Arlanda och Bromma och publicerade en animering av resan – just när diskussionen pågåck.

Han tryckte också på att skriva kort och i stället fylla på med bilder, grafik och rörligt.

Inspirerad av Buzzfeed talade han sig också varm för att tidskrifter måste bli bättre på distribution även digitalt. En artikel är inte klar när den är skriven, den måste spridas och följas upp med mätningar också.

Allt detta går att göra utan stora tekniska investeringar.

Samma sak med webb-tv som Johannes Nesser på Journalisten och Cecilia Hedquist från 24UNT pratade om på Fackförbundspressens dag. Det går att filma med mobilkamera, eller med vilken modern stillbildskamera som helst. En mikrofon och ett billigt redigeringsprogram i datorn och så är det bara att köra.

Cecilia Hedquist som tidigare arbetat med TV på Corren sa att den redaktion som vill satsa på rörlig bild bör involvera så många som möjligt så att inte bara några producerar rörligt. Johannes Nesser höll med och berättade hur kul det är att jobba med rörlig bild. Samtidigt som han också varnade för att det är rätt tidskrävande – en och en halv dags arbete för fem minuters inslag. (Vilket Cecilia Hedquist tyckte var för långt, helst 30 sekunder, max 1.30 var hennes recept för nyhetsinslag)

Dagens sista inspiration stod Anders Thoresson för som gick igenom en mängd trix som man kan använda om man vill omvärldsbevaka med sociala medier som källa. På hans sajt finns mycket matnyttigt för den som vill veta mer. 

Jag tog med mig tipset om www.nuzzel.com som hjälper en att använda twitter för omvärldsbevakning även när man inte har tid att följa flödet hela tiden och Evernote som gör det möjligt att spara läsning till sedan. Jag kommer också att samla rss-flöden i www.feedly.com efter att ha hört hans föreläsning – och uppmana kollegerna att göra det samma.

Dagens viktigaste insikt är att man inte får låta sig nedslås av allt man inte gör. Det viktigaste är att ta ett steg framåt och successivt bli bättre på att använda de sociala medierna både för digital distribution och för omvärldskoll.

Ps: Lyssna gärna på Journalistenpodden där jag intervjuas av Helena Giertta.

 

Thomas Eriksson, Egmont

Anders Thoresson