Namntrenden bland organisationstidningar

Den 16 april är det releasefest för tidningen Karriär. Den hette tidigare Jusektidningen och följer därmed samma mönster som många organisationstidningar de senaste åren, det vill säga man gör sig av med organisationen i tidningsnamnet. 

Tidningen Kollega är ett exempel. Den är en sammanslagning av SIF-tidningen och Lön & Jobb, som tidigare hette HTF-tidningen. (Som parentes kan nämnas att Kollegas chefstidning Position strax byter namn till Chef & Karriär. Ordet Karriär tycks alltså populärt i år.)

Fler exempel: 

Statstjänstemannen bytte namn till ST-press och senare till Publikt.

DIK-forum har blivit Ping

Vårdfacket har blivit Vårdfokus

TCO-tidningen har blivit Arbetsvärlden och LO-tidningen har blivit Arbetet.

Dagens Arbete skapades som en sammanslagning av tidningarna Metallarbetaren och Industrifacket (senare har även pappersarbetare, grafiker och skogsindustriarbetare anslutit).

SSR-tidningen har blivit Akademikern vars chefstidning för tydlighets skull heter Chefstidningen (vilket inte ska förväxlas med Chef som ges ut av Ledarna).

Man kan förstå varför allt detta sker. Det handlar om att tidningarna vill markera självständighet gentemot förbunden och i sitt uttryck likna kommersiella tidningar mer. Syftet är troligen att locka fler annonsörer och engagera läsarna. Karriär låter helt enkelt bättre än Jusek-tidningen.

Baksidan av myntet är att de nya, mer moderna namnen kan bli lätt obegripliga för den som inte är insatt. Hur kan man veta att Akademikern ges ut av just socionomfacket SSR och inte till exempel av centralorganisationen Saco (som för övrigt tidigare hade en tidning som hette Akademiker)? Att Arbetet och inte Dagens Arbete är LO:s tidning? Att Arbetsliv är Prevents tidning men Arbetsvärlden TCO:s?

Risken är att tidningarna i sin iver att lösgöra sig från förbunden och modernisera sig faktiskt blir otydligare. I fallet med SKTF (Svenska kommunaltjänstemannaförbundet) har både tidningen och förbundet bytt namn till lätt obegripliga Vision, som väl trots allt är ett något bättre namn på en tidning än på ett förbund (och visst minns vi MTG-utgivna Vision som slogs ihop med Finanstidningen innan den dog)

Först av alla att ha ett namn som inte liknar förbundets var nog Mål och Medel, som redan vid grundandet av Livemdelsearbetareförbundet 1922 fick sitt namn. Här berättar chefredaktören Malin Klingzell-Brulin hur det gick till. 

Sant är väl att den som får en tidning hem genom ett medlemskap oftast begriper varifrån den kommer utan att namnet behöver berätta det. Och ett nytt namn kan, precis som ny form, ge redaktionen en nytändning. Så lycka till tidningen Karriär med nya utseendet och namnet!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s