9 önskningar inför 2018

Ett intensivt 2017 börjar gå mot sitt slut. För medierna har det varit både bra och dåligt. Tongångarna i branschen har på många håll varit mer positiva än på länge, till stor del eftersom digitala läsarintäkter börjar komma in på allvar. Kopplat till det står också journalistiken mer i fokus än för några år sedan då vi allra mest pratade affärsmodell. Innovativa satsningar inom exempelvis event och content, samt spännande förvärv lyfter också.

På minussidan har vi i höst upplevt namnpubliceringar/utpekningar i #metoo som lett till ifrågasättanden och smutskastning mellan medier, något som knappast stärkt publicisternas anseende hos publiken. Dessutom fortsätter uppsägningspaketen på dagstidningarna och magasinsförlagen. Hoten mot journalister och ett allt mer hatisk tonläge i sociala medier har också tyngt året.

Men ny kommer ett nytt år och allt är möjligt. Inför 2018 önskar jag mig det här:

1. Facebook och Google börjar tävla på mer lika villkor och till exempel betala skatt på sin lokala annonsomsättning.

2. Vi får se ytterligare en bred crowdfundad sajt med kvalitetsjournalistik i Sverige. Ett bevis på att de nya uppstickarna hittar intäkter och användare.

3. Vi har nått botten när det gäller bemanning på de stora förlagen. Inga fler redaktioner behöver krympas utan nu börjar vi i stället prata om nyutveckling – även av de befintliga varumärkena.

4. Vi får se fler riktigt innovativa exempel på native där något varumärke går in med stora pengar och tillsammans med ett medieföretags brand studio gör något nydanande, kreativt och effektivt som banar väg för flera liknannde satsningar.

5. Vi får en tydlig, transparent och rättvis programmatic-marknad.

6. Kommersiella medier och public service hittar sätt att samverka kring hur vi citerar, kreddar och delar material.

7. Vi får se flera redaktioner som på allvar lyssnar på och pratar med sin publik och skapar ett äkta engagemang.

8. Vi ser fler medieföretag som börjar tänka på sitt arbetsgivar-varumärke och stärker ledarskapet för att skapa en inkluderande, schysst arbetskultur som i sin tur leder till ökad kvalitet, nya intäkter och minskar risken för nya #metoo-fall.

9. Mediepolitiken tar några raska kliv och vi får beslut om ett modernt presstöd samt sänkt digitalmoms till 6 procent.

Jag stannar här. Tidigt i min karriär lärde jag mig att siffror i rubriker alltid ska vara udda. ”7 sätt att boosta ditt självförtroende” är bättre än 8 sätt att göra detsamma. 9 önskningar fick det alltså bli. Vi ses 2018. Gott nytt år!

Fem mikromedier är fler än fyra elefanter – eller varför koncernbyggen kan bromsa innovation

Norran (lokaltidning i norra delen av Västerbotten), presenterade nyligen ett par spännande nyheter. För det första att bolaget startar ett dotterbolag – Grit – som ska ägna sig åt att hjälpa annonskunder att hitta intressanta lösningar med data som grund. För det andra att Grit köper Reklam365 med bas i Luleå, ett insteg i en annan regions spridningsområde, vilket på den gamla papperstidning-först-tiden hade varit helt omöjligt.

Det som hände sedan var höjde en del ögonbryn – NSD:s tidigare tidningschef Lennart Håkansson välkomnade Norran till Norrbotten i en krönika och konstaterade, inte helt utan bitterhet, att nysatsningen blivit möjlig tack vare att Norran inte ingår i en koncern där besluten kan flyttas så lång som från Luleå till Norrköping.

Den lilla får alltså ett större svängrum än den stora där alla delar ska marschera i takt. Vi har också under senare år kunnat följa Mittmedias kräftgång och prenumerationstapp, som skulle kunna vara en följd av centraliserings-strategin (här väntar vi med spänning på vad som händer under nytt styre).

Lennart Håkansson driver i dag affärssajten Affärer i Norr, ett exempel på nya små uppstickare inom lokaljournalistiken.

I Ericsson-rapporten ”The future of journalism in a networked society”  pratar författarna om ”hyperlokalt” och ”hypernisch”. Medier som bara består en eller några få journalister som ändå lyckas nå en stor publik inom ett smalt område. Rapporten tar upp tendensen att allt fler följer favoritskribenter i stället för varumärken och att de nya medierna kan vara snabbare, mer agila och mer kostnadseffektiva än de gamla.

Ett exempel på en supernisch, som rapporten tar upp, är fotosajten Luminous Landscape som drivs av två fotografer och når miljontals besökare per år. Affären bygger framför allt på prenumerationer som kostar 1 dollar per månad.

Jag tror att många av framtidens vinnare är små spelare i dag, små och modiga. Sedan kan nog somliga koncerner också lyckas bra, men att decentralisera så många beslut som möjligt, i alla fall de publicistiska, torde vara klokt.

Denna text har tidigare varit publicerad på https://www.resume.se/blogg/unn-edberg/

Om Tidskriftsgalan: Här är tecknen på att branschen förändras

Bredden på de nominerade i Årets tidskrift som delades ut på Tidskriftsgalan speglar en bransch i förändring. Man kan inte påstå att tidskrifterna var först ut, men nu är redesignen av denna del av branschen i full fart.

Några exempel:

  • Förra året lanserades en ny kategori – Årets tidskriftsevent. Eventen har blivit en allt viktigare del av tidskrifternas omsättning. Tidskrifternas varumärken har ett lysande läge när det gäller att skapa evenemang eftersom de redan har trovärdighet inom ett ämne och en relation till målgruppen. Vissa event är som journalistik på scenen, medan andra är något helt annat, som Bilsport-eventet Bilsport Performance & Custom Motor Show som är en av de nominerade på tisdagAndra nominerade är två galor; Betonggalan och Chefgalan samt Vi:s litteraturbåt, där författare och deras läsare möts på fullbokade Finlandsfärjor.
  • Kategorin Årets digitala tidskrift delades förra året upp i två underkategorier – fackpress och populärpress för att rymma ännu fler digitala satsningar. I år är två rent digitala tidskrifter nominerade i populärpresskategorin – KIT och Politism vid sidan om Frida och Elle Decoration som även har papperstidskrifter. KIT har även en nominering för årets journalist. KIT har varit det mest omtalade journalistiska projektet i Sverige det senaste året. Många har undrat hur sjutton de ska tjäna pengar och blivit provocerade av strategin att använda Facebook som plattform samt miljonerna från Bonniers som investerats i projektet. Andra tycker att satsningen är spännande och kan bana väg för en ny, ännu mer datadriven affärsmodell, där kunskap om läsarna blir en värdefull valuta i nativesamarbeten. Här skriver en av grundarna, Robert Brännström själv om första året med Kit och hur man lyckats nå 600 000 dagliga läsare (en siffra som han sedan dess fått försvara och förklara i diverse sammanhang). Politism har med små resurser lyckats bli en viktig arena för debatt och fångar upp de ämnen som många unga engagerar sig i, till exempel integration, rasism och genus. Frida har väckt uppmärksamhet för sin satsning på tech-bevakning för unga tjejer, som chefredaktör Therese Allert berättar om i TidskriftspoddenElle Decoration.se nomineras framför allt för sin framgångsrika sociala medier-strategi.
  • ”När allt mer blir digitalt så ökar värdet på det som inte kan digitaliseras”, sa digitala strategen Anna Felländer nyligen på Chefdagen. Mycket av Tidskriftsgalan handlar om framgångsrika sätt att stärka print-produkterna så att de får det värdet i mediefloran. Årets omslag och Årets omgörning kategorier som fokuserar på print, vid sidan om Årets Tidskrift print i två kategorier – populärpress och fackpress. Ett intressant exempel är Blank Spot Project som är nominerat i kategorin Årets omslag för sin broadsheet-tidning som skickades ut till alla medlemmar efter första året. En digital crowdfundad satsning som manifesterar sitt första år med en tryckt tidning i gammalt format. Här förklarar en av grundarna Brit Stackston varför.

Tidningen Vi är nominerade i inte mindre än tre kategorier; Årets omslag, Årets AD och Årets tidskriftsevent. Av de större förlagen är det Aller Media som i år har flest nomineringar, med Cafe, Elle, Frida och Elle Decoration bland de nominerade. Värt att notera är också att ett dagstidnings-magasin tagit sig in bland de nominerade – SVD junior. Branschglidningen är i full gång.

Denna text publicerades på resumé.se den 25 oktober 2016. 

Ett klicks-köp vinner över abonnemang

Det finns tecken på att varumärken minskar i betydelse – åtminstone hos vissa konsumenter. En bilförsäkring köps efter en slagning på Insplanet, elavtal efter en sökning på Compricer och flygresor.se hjälper till att hitta lägsta pris åt den som ska resa. Vem som är leverantör spelar mindre roll.

När vi använder ratingsajter som Tripadivsor, Cafékartan eller Gastrogate så väger andra konsumenters betyg tyngre än att hotellet, caféet eller restaurangen tillhör en kedja med ett starkt varumärke.

Inom nyhetsbranschen pågår motsvarande. När texter dyker upp i mitt Twitterflöde, på Facebook eller i Omni är inte källan det avgörande för att jag ska klicka. I stället handlar det om en lockande rubrik eller ett spännande ämne. Att i den verkligheten ta betalt för digitala abonnemang på en viss nyhetstidning verkar ologiskt. Vissa tidningar med betalvägg löser det med att sälja dygnspaket på sina plustjänster, men att hala upp kreditkortet för att läsa en enskild text för 19 kronor på Ystads Allehanda är krångligt och då är det lätt att ge upp.

Här är DN i samarbete med Klarna något på spåret. Man har testat både köp av enskilda artiklar och kortare prenumerationer under senaste halvåret. Om betalningen kan ske med ett klick och summan är så låg som 1 krona minskar givetvis tröskeln. DN kanske också har position att få människor att fortsätta med 99-kronorsabonnemanget som följer efter 1-kronasmånaden, men många mindre nyhetsaktörer har inte det. Där behövs enkla sätt att köpa artiklar styckvis.

I Nederländerna och Tyskland finns tjänsten Blendle där ett stort antal nyhetsmedier ingår och där köp av artiklar sker per styck (och om man inte gillade artiklarna får man pengarna tillbaka). Inga bindningstider. Man lägger in kreditkortet i tjänsten en gång och kan sedan – med ett klick – köpa den artikel man lockas att läsa.

Fast ännu elegantare är givetvis att detta sker på de enskilda nyhetsplattformarna. Om Klarna når sin vision att rulla ut sin ett klicks-teknik i Europa och USA kan det kanske bli verklighet.

Denna text har tidigare varit publicerad i Resumé.

Hotet från dataskyddsförordningen

I går anordnade Sveriges Tidskrifter ett seminarium med Axel Tandberg från Swedma, om dataskyddsförordningen. EU siktar på att redan vid årsskiftet vara överens om ny lagstiftning som ska gälla för att skapa den digitala inre marknaden. En viktig komponent är att klara ut hur balansen mellan den personliga integriteten och näringslivets behov ska lösas.

Det är en snårig väg där kommissionen, parlamentet och rådet har olika utgångspunkter. Men redan nu kan man börja förbereda sig på det som förhandlingarna dem emellan troligen kommer fram till, sa Axel Tandberg.

Medieföretag är vana att samla uppgifter om sina läsare/besökare/tittare. Och många siktar in sig på nya möjligheter att använda och kapitalisera på data i framtiden. De nya reglerna kan komma som en kalldusch. Centralt i den nya lagstiftningen blir samtycke. Jag som prenumerant måste samtycka till att du som förlag skickar en tidning adresserad hem till mig. I dag förutsätter man att jag har samtyckt redan när jag har betalat fakturan. Om förlaget dessutom vill marknadsföra sina läsarträffar, resor, seminarier eller hudvårdsprodukter så behövs det ett nytt samtycke.

Troligen får vi också vänja oss vid att dokumentera alla gånger vi använder personuppgifter. Det kan vara när vi skickar en faktura eller när vi använder registret för att selektera fram en intressant målgrupp för ett visst utskick. Kanske kan det gå så långt att vi måste ha samtycke av kunden för att alls få göra selektering eller segmentering.

Det är ungefär så här långt Axel Tandberg kommer i föreläsningen innan den samlade skaran av marknadsansvariga börjar skruva på sig och räcka upp handen för att ställa frågor.

Han svarar tålmodigt: Ja, även ett förnyelseerbjudande kan räknas som marknadsföring som man måste ha samtycke till, ja det gäller även till företagsadresser, men kanske inte om du skriver VD för Swedma på utskicket för det är ingen person, för organisationstidningar gäller att organisationerna har inhämtat samtycke för att tidningen ska kunna skickas.

Enligt den nya förordningen kan cockies vara en personuppgift, så dagens formuleringar på sajter om att du samtycker för att du är här kommer inte att duga. Även ip-adresser kan komma att räknas som en personuppgift som man därmed behöver samtycke för att samla. Slutsatsen av detta. ”Det kommer att bli mycket klickande” säger Axel Tandberg och liknar framtidens förfarande på sajter vid när man godkänner nya användarvillkor i Apples operativsystem. Det vill säga, vi kan förvänta oss att få klicka på länkar och godkänna långa texter som vi inte kommer att läsa innan vi får del av innehåll.

När förordningen väl presenteras nästa vår har alla två år på sig att anpassa sig innan den slår igenom. Men Axel Tandberg råder alla att inte vänta utan att redan nu börja titta på hur man hanterar personuppgifter, vilka samtycken man har, hur texterna ser ut. Även befintliga kunder kan behöva samtycka för att framöver få sin tidning eller sina erbjudanden, så det är läge att börja redan nu.

Så klart arbetar också branscher som berörs, såväl Sveriges Tidskrifter som Swedma, med att påverka så att reglerna ska bli så bra som möjligt för verksamheter som behöver marknadsföra sig. Om ett halvår vet vi hur det går.

Namntrenden bland organisationstidningar

Den 16 april är det releasefest för tidningen Karriär. Den hette tidigare Jusektidningen och följer därmed samma mönster som många organisationstidningar de senaste åren, det vill säga man gör sig av med organisationen i tidningsnamnet. 

Tidningen Kollega är ett exempel. Den är en sammanslagning av SIF-tidningen och Lön & Jobb, som tidigare hette HTF-tidningen. (Som parentes kan nämnas att Kollegas chefstidning Position strax byter namn till Chef & Karriär. Ordet Karriär tycks alltså populärt i år.)

Fler exempel: 

Statstjänstemannen bytte namn till ST-press och senare till Publikt.

DIK-forum har blivit Ping

Vårdfacket har blivit Vårdfokus

TCO-tidningen har blivit Arbetsvärlden och LO-tidningen har blivit Arbetet.

Dagens Arbete skapades som en sammanslagning av tidningarna Metallarbetaren och Industrifacket (senare har även pappersarbetare, grafiker och skogsindustriarbetare anslutit).

SSR-tidningen har blivit Akademikern vars chefstidning för tydlighets skull heter Chefstidningen (vilket inte ska förväxlas med Chef som ges ut av Ledarna).

Man kan förstå varför allt detta sker. Det handlar om att tidningarna vill markera självständighet gentemot förbunden och i sitt uttryck likna kommersiella tidningar mer. Syftet är troligen att locka fler annonsörer och engagera läsarna. Karriär låter helt enkelt bättre än Jusek-tidningen.

Baksidan av myntet är att de nya, mer moderna namnen kan bli lätt obegripliga för den som inte är insatt. Hur kan man veta att Akademikern ges ut av just socionomfacket SSR och inte till exempel av centralorganisationen Saco (som för övrigt tidigare hade en tidning som hette Akademiker)? Att Arbetet och inte Dagens Arbete är LO:s tidning? Att Arbetsliv är Prevents tidning men Arbetsvärlden TCO:s?

Risken är att tidningarna i sin iver att lösgöra sig från förbunden och modernisera sig faktiskt blir otydligare. I fallet med SKTF (Svenska kommunaltjänstemannaförbundet) har både tidningen och förbundet bytt namn till lätt obegripliga Vision, som väl trots allt är ett något bättre namn på en tidning än på ett förbund (och visst minns vi MTG-utgivna Vision som slogs ihop med Finanstidningen innan den dog)

Först av alla att ha ett namn som inte liknar förbundets var nog Mål och Medel, som redan vid grundandet av Livemdelsearbetareförbundet 1922 fick sitt namn. Här berättar chefredaktören Malin Klingzell-Brulin hur det gick till. 

Sant är väl att den som får en tidning hem genom ett medlemskap oftast begriper varifrån den kommer utan att namnet behöver berätta det. Och ett nytt namn kan, precis som ny form, ge redaktionen en nytändning. Så lycka till tidningen Karriär med nya utseendet och namnet!