Etikett/Norran

av unnedberg

Fem mikromedier är fler än fyra elefanter – eller varför koncernbyggen kan bromsa innovation

Norran (lokaltidning i norra delen av Västerbotten), presenterade nyligen ett par spännande nyheter. För det första att bolaget startar ett dotterbolag – Grit – som ska ägna sig åt att hjälpa annonskunder att hitta intressanta lösningar med data som grund. För det andra att Grit köper Reklam365 med bas i Luleå, ett insteg i en annan regions spridningsområde, vilket på den gamla papperstidning-först-tiden hade varit helt omöjligt.

Det som hände sedan var höjde en del ögonbryn – NSD:s tidigare tidningschef Lennart Håkansson välkomnade Norran till Norrbotten i en krönika och konstaterade, inte helt utan bitterhet, att nysatsningen blivit möjlig tack vare att Norran inte ingår i en koncern där besluten kan flyttas så lång som från Luleå till Norrköping.

Den lilla får alltså ett större svängrum än den stora där alla delar ska marschera i takt. Vi har också under senare år kunnat följa Mittmedias kräftgång och prenumerationstapp, som skulle kunna vara en följd av centraliserings-strategin (här väntar vi med spänning på vad som händer under nytt styre).

Lennart Håkansson driver i dag affärssajten Affärer i Norr, ett exempel på nya små uppstickare inom lokaljournalistiken.

I Ericsson-rapporten ”The future of journalism in a networked society”  pratar författarna om ”hyperlokalt” och ”hypernisch”. Medier som bara består en eller några få journalister som ändå lyckas nå en stor publik inom ett smalt område. Rapporten tar upp tendensen att allt fler följer favoritskribenter i stället för varumärken och att de nya medierna kan vara snabbare, mer agila och mer kostnadseffektiva än de gamla.

Ett exempel på en supernisch, som rapporten tar upp, är fotosajten Luminous Landscape som drivs av två fotografer och når miljontals besökare per år. Affären bygger framför allt på prenumerationer som kostar 1 dollar per månad.

Jag tror att många av framtidens vinnare är små spelare i dag, små och modiga. Sedan kan nog somliga koncerner också lyckas bra, men att decentralisera så många beslut som möjligt, i alla fall de publicistiska, torde vara klokt.

Denna text har tidigare varit publicerad på https://www.resume.se/blogg/unn-edberg/

av unnedberg

Upp till bevis för Norran – den senaste dagstidningen som vill ta digitalt betalt

På väg till Skellefteå i dag för styrelsemöte i Norran. Jag räknar med att en del av mötet kommer att ägnas åt betalväggen som slogs på den 30 maj. Det är en plus-modell där vissa artiklar kräver en betald relation för att kunna läsas. Hela webben kan läsas för 99 kronor i månaden, vill man också ha e-varianten av papperstidningen kostar det 149. Pappersprenumeranterna har givetvis tillgång till hela webben.

Den som i fortsättningen exempelvis vill se bildspel från studentbalen eller läsa populära hockeybloggen får alltså vackert betala.

Här förklarar chefredaktör Marcus Melinder för läsarna varför tidningen börjar ta betalt för sin journalistik även digitalt.

Vad jag har förstått så har de första dagarna med betalvägg gett ett gott resultat.

Det har gått en våg av betalväggar över lokaltidnings-Sverige och många vittnar om lyckade försök med betalningsvilliga läsare. Mittmedia har kallat intresset för plus-erbjudandet succéartat.

I samband med betalningsförsöken är det många tidningar som nu har några viktiga avvägningar att göra.

  1. Trafikmål kontra registreringar. Ska vi nå brett eller vill vi nå färre men lojala läsare som vi vet mer om?
  2. Annonsintäkt kontra läsarintäkt. Vilket går först?
  3. Vår ”skyldighet” att vara tillgängliga i demokratins tjänst kontra vårt behov av att få betalt för vårt jobb. Skapar vi nya klyftor med betalväggarna.

På den mediepolitiska kartan ser vi början på en ny konflikt mellan den kommersiella pressen och public service som handlar om SVT och SR:s benägenhet att rewrita artiklar bakom lokaltidningarnas betalväggar för att sedan publicera dem på sina egna öppna sidor.

Sedan kan vi alltid uppröras över ”lur-metoder” som Björn Häger här (som dock Sydsvenskan bemötte på ett bra sätt i Medierna i P1) Kundupplevelse är allt. Och givetvis en nyckel till framgång om man vill ha långsiktiga betalda kundrelationer.

Enligt en rapport från Medievärlden kommer 70 lokaltidningar slå på betalväggar i år. Det blir spännande att följa hur de mottas av publiken och hur de påverkar tidningsorganisationerna och relationen mellan medier.

Denna text har tidigare varit publicerad på https://www.resume.se/blogg/unn-edberg/

 

av unnedberg

Med hockey som digital affärsmodell

På lördag möter Skellefteå AIK Linköping HC i den första semifinalen. Matchen genererar mängder av innehåll som intresserar hockeyfansen. I Skellefteå är hockeyn det närmaste religion man kan komma och Hockeybloggen har länge varit något av det mest lästa på norran.se. Lagom till slutspelet lanserade Norran en helt ny sajt Allt om AIK, som är ett samarbete mellan lokaltidningen Norran, klubben Skellefteå AIK och supperterklubben North Power.

Det är tydligt på sajten vilket material som kommer från vilken källa och man har fått Länsförsäkringar att gå in som sponsor. Dessutom har tidningen dragit igång Hockeystudion, som hittills släppt fyra avsnitt.

Så här i slutspelstider står hockeymaterialet för en stor del av trafiken till Norrans sajt. Inte minst är många exil-Skelleftebor inne för att läsa om favoritlaget från en närbelägen källa.

Men Norran saknar inte konkurrens om hockeyfansens klick. En vecka före Allt om AIK släpptes så kom uppstickaren Eljester med sin hockeysajt. Den aggregerar hockeynyheter från de nordligaste lagen: Asplöven HC, Luleå Hockey, Skellefteå AIK och IF Björklöven. Här finns länkar till bloggare, tidningar och klubbsajter. Däremot tycks det saknas annonser än så länge.

För Eljester måste det faktum att Luleå åkte ut i kvartsfinalen vara en missräkning, men för Allt om AIK så fortsätter resan. Förhoppningsvis kan man framöver se ännu fler källor till nyheterna på sajten. Att hockey drar storpublik både på arenorna och på nyhetssajterna, särskilt i Norr- och Västerbotten är det lätt att konstatera. Norran har länge kunnat förlita sig på att hockeylaget levererar både resultat och besökssiffor, mycket tyder på att det kan bli SM-guld även i år. I så fall bör Norran.se kunna slå besöksrekord, inte minst tack vare satsningen på Allt om AIK och Hockeystudion.

alltomaikeljester

av unnedberg

Sorglig nedläggning av Dagbladet

I dag har jag ägnat eftermiddagen åt ett gemensamt möte med styrelserna för Norran och Västerbottens-Kuriren i Umeå i nybyggda konferensavdelningen i Väven. Precis innan vi skulle sätta oss ned för att tillsammans spana på framtidstrender och hitta möjligheter kollade jag telefonen – Dagbladet läggs ned.

Mittmedias VD Thomas Petersohn säger i Medievärlden att beslutet är tråkigt med ofrånkomligt.

Nyheten gav vårt möte en extra vikt. Det är inte ofta en dagstidning läggs ned i Sverige men vi kommer nog tyvärr att få flera sådana besked de närmaste åren. Läget är allvarligt och möten av den typen vi hade i dag är viktiga för att vi gemensamt ska hjälpa varandra att tänka nytt.

Norran och VK har ett helt annat utgångsläge än lilla Dagbladet. Norran har en hushållstäckning på 60 procent i tätorten och 69 procent i glesbygden trots ett tapp på 1000 prenumeranter förra året. VK har rekordstor räckvidd på webben. Dessutom har båda tidningarna god kassa.

Våra samtal i dag har varit kreativa och givande och alstrade många goda idéer. Men nu när mötet är slut går tankarna tillbaka till Dagbladet. Jag jobbade på Dagbladet parallellt med mina studier i Sundsvall 93-95. Ofta tog jag vägen förbi tinget efter skolan för att kolla nya åtal innan jag landade på redaktionen för att göra kvällsskiftet som reporter. Redan som 21-åring fick jag sitta nattchef ibland och var reporter och redigerare på somrarna. Det var blåljusrapportering, kommunbevakning och en hel del feature. Ett par månader före examen fick jag fast jobb.

På den tiden var Dagbladet den pigga uppstickaren. Vi var flera från journalistutbildningen på Mitthögskolan (nu Mittuniversitetet) som brukade jobba extra där. Ofta var Dagbladet före Sundsvalls Tidning med lokala nyheter. Vi hade bäst kriminalbevakning och sprang lite fortare än den stora konkurrenten.

Många Dagbladet-journalister hamnade sedan i Mälardalen: Martin Kreuger, Johan Såthe, Erik Helmerson, Karolina Anderson, Tia Jumbe, Roger Rosenlund, Markus Wilhelmsson, John Hällström, Per-Åke Hansson med flera.

Den stolta utmanaren går nu i graven. Det är sorgligt och jag lider med de 16 som nu arbetar på redaktionen.

av unnedberg

Metro en lysande idé. Då.

Sakari Pitkänens bok ”Konsten att skaffa sig fiender över hela världen” är både en beskrivning av Metros historiska framgång och en betraktelse över dags- och gratispressen i dag. Att läsa boken ger en god inblick i tidsandan:

  • Mitten av 90-tal: ett fåtal självgoda aktörer på tidningsmarknaderna, trögrörliga, initiativfattiga, utmanas av pigg uppstickare.
  • Tidigt 2000-tal: fullt krig mellan gratistidningar som växer fram i rasande hastighet och den etablerade morgonpressen på de orter där Metro etablerar sig världen över.
  • I dag: digitaliseringen har gjort att gratistidningarna tappar mark, Metro i Sverige satsar fullt på digitalt.

Jag rekommenderar alla att läsa boken, som är både underhållande, välskriven och faktaintensiv. Den myllrar av anekdoter och färgstarka scener. Här finns strejkande grafiker i Paris som kastade hundratusentals Metro på gatorna, interiörer från Everydays hemliga redaktion som inte ens åt lunch på stan av risken för att bli upptäckta, och grundarnas maktkamp om typsnitt som slutade dramatiskt.

Så här avslutas till exempel kapitlet ”Det stora slaget om Stockholms mäklarannonser”: ”Så här i efterhand kan man konstatera att bostadsäventyret i bästa fall gick ihop sig för Metro, blev en svidande förlust för DN och SvD och gav mäklarna lägre kostnader för marknadsföring. Och att det gick åt ganska många träd under tiden”.

När jag slår igen boken förväntar jag mig att känna viss sorgsenhet, jag som ägnade fyra av mina tidiga journalist-år på Metro. Men någonstans känner jag bara att Metros fantastiska uppgång och numera nedgång inte är så konstig. Det är få idéer som står sig över flera decennier. I en tid där den tekniska utvecklingen gör att konsumtionsbeteende och medievanor ändras allt snabbare så kanske man inte kan vänta sig att en succé ska sträcka sig över fler år än så. Särskilt inte på den snabbrörliga mediemarknaden.

Ur "Konsten att skaffa sig fiender över hela världen" av Sakari Pitkänen.

Ur ”Konsten att skaffa sig fiender över hela världen” av Sakari Pitkänen.

Metro fyllde ett hål. Människor satt på tunnelbanan under i genomsnitt 20 minuter till jobbet och hade inget att göra. Metro fyllde den tidsluckan. I dag är den smarta telefonen ett mer komplett alternativ för den som vill undvika att glo på medpassagerarna eller reklamen under tunnelbanefärden. Det behov som Metro fyllde fylls nu till allt större del av annat, en liten skärva av den uppmärksamheten går också till Metros digitala innehåll. Här ett kapitel ur boken om Metro i dag.

När det gäller utdelade gratistidningar så ser lönsamheten ut att hålla i sig och fortfarande startas nya lokala gratistidningar runt om i landet (i Stockholm storsatsar Direktpress just nu med nya editioner).

I slutet av denna vecka ska jag åka norrut för styrelsemöte i Norran, lokaltidningen i Skellefteå, där jag växte upp. Även på det mötet kommer jag att tänka att tidningsföretagens roll ändras med tiden och även om en del av utvecklingen känns smärtsam nu så behöver det inte vara så dramatiskt i det långa perspektivet. Det kommer nya behov som ett lokalt medieföretag kan fylla för sina läsare och annonsörer, eller gamla behov i ny skepnad. Och vem vet, vi kanske kläcker nästa Metroidé på det där styrelsemötet.