Crowdfundad journalistik och viljan att betala fullpris för DN

”Jag tror jag ska börja betala fullpris för Dagens Nyheter”. En bekant som inte är i mediebranschen berättar hur hon tidigare jagat låga priser, hoppat mellan Svenska Dagbladet och DN och nappat på Tidningskungens erbjudanden för att få tidningar billigt. Nu vill hon inte det mer. ”Jag vill vara med och stötta att journalistik blir av”.

Dagen efter ringer en säljare från Svenska Dagbladet och erbjuder mig fem veckors prenumeration för 50 kronor. 50 kronor för 35 dagar med tidning. Det blir 1 krona och 43 öre per ex. Man behöver inte vara mycket till tidningsekonom för att förstå att det inte går ihop.

Jag väcker frågan om att betala för journalistik av demokratiska skäl med flera i min närhet. Och märker att frågan inte upplevs som märklig. Någon drar parallellen till ekologisk mat – man betalar mer för att man vill att den ska finnas.

Brit Stakston är en av grundarna till Blank spot Project. Hon berättar här om sin syn på kvalitetsjournalistik och varför hon tror att människor vill betala för det.

Och här skriver hon i en text hos Nordicom om crowdfunding och hur den fungerar.

Blank Spot project har inspirerats mycket av holländska De Correspondent, som jag skrivit om tidigare i den här bloggen. Och här skriver De Correspondent själva om resan framåt.

Men det finns en stor skillnad mellan De Correspondent och Blank Spot Project och det är att den senare gör allt material tillgänglig för alla – både för betalande medlemmar och andra, medan De Correspondents artiklar blir tillgängliga för icke-medlemmar först om en medlem delat den med en i sociala medier.

Att stödja Blank Spot Project blir därför ännu mer altruistiskt – jag betalar inte för att jag ska få del av visst innehåll utan för att alla ska kunna ta del av det. Här blir också ett medlemskap i Blank Spot Project mer likt ett medlemskap i Rädda Barnen eller Naturskyddsföreningen; jag är med för en god sak. En form av välgörenhet (Men som jag också själv har nytta av).

Blank Spot Project grundades 2015 av åtta personer, däribland Martin Schibbye, Nils Resare och Brit Stakston. Genom en stor crowdfundingkampanj fick grundarna in 1,3 miljoner kronor och kunde starta sin sajt och lägga upp sina fem första reportage från världens vita fläckar. Sedan dess har det blivit många fler reportage och även ny finansiering. Ett medlemskap i Blank Spot Project kostar 599 kronor och vid sidan om reportagen (som alltså även icke-medlemmar får ta del av) så får medlemmar komma på träffar och möta journalisterna och även följa reportagens framväxt via slutna Facebook-grupper.

I takt med att vi allt mer hittar sätt att ta betalt för innehåll digitalt riskerar vi att förstärka de filterbubblor som redan finns, där människor informerar sig i sin egen bubbla. Alla kommer inte vara beredd att betala för kvalitetsjournalistik när gratis ”information” finns tillgängligt på annat håll. Blank Spot skapar en plattform som gör det möjligt för de som är beredda att betala för god journalistik möjlighet att se till att den även sprids till övriga.

Antalet crowdfundade journalistiska projekt har ökat kraftigt på plattformen Kickstarter visar en studie från Pew Research.

Ett exempel på en satsning som varit framgångsrik på Kickstarter är Nuba report som rapporterar från Sudan. Ett annat är Knoxville Mercury En lokal vecko-utgiven nyhetstidning i Knoxville, Tenesee som fortsätter att söka donationer med sin slogan ”independent minds support independent journalism”.

Min ovetenskapliga stickprovs-studie i bekantskapskretsen visar att betalvilja finns för journalistik som upplevs som viktig. Sedan är frågan hur representativ min bekantskapskrets är för befolkningen i stort.

 

 

Annonser

Innehållet i fokus på Tidskriftsdagen

I går var det den årliga tidskriftsdagen, branschens stora samling. Jag tycker mig se ett visst skifte i fokus jämfört med de två senaste åren som har präglats mycket av utmaningarna när det gäller affärsmodellen. I år var det flera talare som fokuserade på kvalitén i innehållet och var inne på det spår som Claes de Faire, avgående chefredaktör på Resumé sammanfattade med:

– Om vi lyckas vara tillräckligt bra på det vi gör så går det att hitta sätt att få betalt. Det gäller bara att ha lite fantasi.

Och det vi gör bäst är det fördjupande och berörande materialet. Arne Aaktan VD för Talentum Sverige återkom flera gånger till att det medelmåttiga materialet är en dödsdom. Vi måste vara stjärnor, experter, på det vi gör för att överleva. I Talentums fall handlar det om djup kunskap inom de branscher som förlagets titlar bevakar.

Alla tidskrifter har olika mått på kvalitet, men det som förenar är att ha en verklig förståelse för läsekretsen. För exempelvis Chefredaktör Ulrika Norberg på Femina pratade om att göra skillnad.

– Vi ger någonting speciellt till vår läsekrets, sa hon.

Känslan för vad läsekretsen vill ha eller behöver byggs upp under ett tålmodigt arbete under många år. Vagabonds chefredaktör Tobias Bestelid pratade om magkänslan och att i denna värld där man ofta styrs av data, våga välja ämnen utifrån sin egen intuition. 

– Om vi frågar läsarna skulle vi kunna skriva om Koh Lanta fem nummer i rad men vi tycker att Filippinerna är roligare.

Camilla Björkman, chefredaktör för Driva eget fyllde i:

– Man måste vilja något större än att göra tidning eller webb. Har man ett syfte som är bra för världen, då kommer idéerna. 

Lars Dahmén som är nybliven vd för Bonnier Tidskrifter lyfte fram den särskilda relationen som många magasin har med sina läsare.

– Vi har en styrka i vår relevans och vår relation till läsarna men vi måste jobba på nya sätt. Vi kan göra mycket mer runt våra verksamheter eftersom vi har den starka relationen.

Internationell gäst på Tidskriftsdagen var Rob Wijnberg från holländska De Correspondent som jag tidigare skrivit om här.

Det exemplet betonar också vikten av ett starkt innehåll och en stark läsarrelation där läsarna får följa skribenterna i arbetet med de olika reportagen och också kan hjälpa till med sin expertis. 

Årets tidskrift populärpress i den digitala kategorin blev Kit, som är Bonniers nysatsning på kvalitetsinnehåll, som sprids i sociala kanaler, inte via en egen plattform. Det spekuleras mycket i hur Kit ska tjäna sina pengar, men Peder Bonnier, en av grundarna, konstaterade: 

– Vi redovisar inte trafik eftersom vi inte bryr oss om det. Vi bryr oss om hur folk är engagerade i sitt innehåll. 

I förlängningen är det detta engagemang som kommer att ge intäkter antydde han och moderator Linnea Isaksson drog slutsatsen att det handlar om smart native-annonsering.

Årets särskilda omnämnande gick till Blank spot projects reportage om Burundi där man använder digitala möjligheter att berätta historien via 360-graders-bilder, ljud, film och text.

Tidskriftsdagen gav framtidstro och inspiration. Nu är det bara att gå hem till redaktionen och bli ”ännu mer världsbäst på det vi gör” som Svt:s VD Hanna Stjärne uttryckte det.

Alla vinnarna av tidskriftspriserna finns här.



Tobias Bestelid, Vagabond, Ulrika Norberg, Femina och Camilla Björkman, Driva eget frågas ut av Morgan Olofsson



Mediecheferna Arne Aaktan, Talentum, Lars Dahmén, Bonniers och Stina Abenius, Allers



Framgång för crowdfundad journalistik

Nu är det en dryg vecka kvar av insamlingen till The Blank Spot Project
Grundarna är Brit Stakston, Martin Schibbye, Magda Gad, Julia Björne, Nils Resare, David Isaksson, Mia Laurén och Anki Wood. Syftet är att finansiera utrikesjournalistik.
För att samla en miljon kronor före den 5 mars använder de crowfundingplattformen Founded by me.
Hittills har de nått halvvägs till sitt mål. Jag hoppas att de kommer ända fram. Det är viktigt med kvalificerad bevakning även från platser dit redaktioner sällan skickar journalister.
Det finns de som säger att Sverige är ett för litet land för crowdfundad journalistik. Givetvis är det lättare att samla pengar om man har ett större språkområde men jag tycker att rätt projekt bör kunna nå framgång även i lilla Sverige.
I november besökte jag tillsammans med Sveriges Tidskrifters styrelse De Correspondent i Amsterdam.
Vi träffade den tillförordnade chefredaktören Karel Smouter som bjöd på kaffe och samtal vid några second hand-soffor och ett slitet bord på redaktionens övervåning. På nedervåningen satt ett tiotal journalister tätt på rad i en öppen lokal. Ändå är de flesta av tidningens korrespondenter, som de kallar sina skribenter, frilansare.
Webbplatsen De Correspondent har användarvänlig enkel design. Sajten har inga annonser utan lever enbart på intäkter från läsarna.
För att dra igång behövde grundarna en miljon euro, vilket de nådde efter en månad när de hade 19000 ”medlemmar” som de kallar sina prenumeranter. Medlemmarna betalar 60 euro per år för kvalitetsjournalistik, men många väljer att betala mer.
Läsarna bidrar inte bara med pengar. Alla skribenter har sin egen blogg där de beskriver hur arbetet med nästa story fortskrider. I bloggen bidrar läsarna till artikeln. I De Correspondent-världen heter det inte kommentera utan bidra.
Varje skribent har ett specialområde och läsare som har kunskaper i ämnet bidrar, så klart med sitt riktiga namn och titel.
– Våra medlemmar är experter, vi skapar våra story synligt och skriver ”detta vill jag skriva om, vem vill bidra?” berättade Karel Smouter och tog ett exempel om när en skribent ville granska porrindustrin och snabbt fick många bidrag från allt från porrskådespelare till personer med förflutet inom porrindustrin vilket skapade en initierad och spännande artikel.
Varje dag publiceras en stor artikel och fyra små och redaktionen vill inte utöka antalet. Skribenterna publicerar en större artikel var tredje vecka.
I november hade De Correspondent 28 000 medlemmar.
Redaktionen utvidgar nu utbudet med böcker och event kopplade till omtalade storys. Skribenterna kan också agera konsulter inom sina specialområden.
Totalt har De Correspondent 15 anställda och 15 fasta frilansare, dessutom 30 frilansare som skriver mer sällan.
De Correspondent är ett positivt exempel för oss som tror på god journalistik i en digitaliserad värld. Att bara ta betalt av läsarna ger ett verkligt oberoende och engagemanget från läsarna gör journalistiken ännu bättre.
Jag hoppas att jag om några månader kan skriva om den svenska crowdfunding-succén Blank Spot Project. Tillsammans kan vi se till att det händer. Det går bra att bidra med allt från10 till 10 000 kronor.