Finns tidskrifter digitalt? Eller är de per definition på papper? Jag har under senare år svängt många gånger i frågan. Det är givetvis så att det går utmärkt att läsa pdf-tidningar på läsplatta likväl som på papper, till exempel på Readly. Men jag tänkte inte att denna text skulle handla om det eftersom pdf-tidningar är kopior på pappersprodukter och därför faktiskt ingen produkt som har utvecklats för det digitala (det finns så klart ipad-magasin med massa finesser, inbyggda bildspel, interaktiva grafiker och filmer, men detta har vi hittills inte sett så mycket av i Sverige, kanske för att läsarna och annonsörerna inte har varit så pigga på att betala för den upplevelsen).
Förutom de digitala kopiorna av magasin har digital utveckling på tidskrifter ofta handlat om annat än journalistik. Vi har bloggar, shopar och tjänster som kopplas till ämnet men som egentligen inte hade behövt ett magasinsvarumärke för att bli till. Drar man ut den utvecklingen kan man tänka att magasinet reduceras till en sorts marknadsföringskanal för en diverseverksamhet inom ämnesområdet som i många delar faktiskt inte handlar om journalistik. I det scenariot behöver magasinet inte vara lönsamt i sig, så länge det drar användare/sponsorer till allt det andra.
När Åka Skidor säljer prylar eller när Driva Eget gör kurser så är det inte journalistik som utgör värdet i tjänsten. Givetvis gör journalistiken i magasinet att sidotjänsterna får större trovärdighet och intresse men frågan kvarstår: Vilken roll har journalistiken när tidskrifterna söker digital affärsmodell?
Gör det något att det inte är journalistik? Nej, kanske inte, så länge pappersmagasinet finns kvar och står för journalistiken. Men jag personligen tycker att det vore tråkigt om journalistiken ersattes av personaliserade tjänster i takt med att förlagen anpassar sig till allt mer digitala beteendemönster.
Är det då så att tidskriftsjournalistik per definition ska vara på papper? Nej, det finns många exempel på motsatsen, tidskrifter med digital affärsmodell som bygger på journalistiskt innehåll och ibland klick-beten. Där är det annonsörerna som står för de digitala intäkterna. Tyvärr är det så att mycket tyder på att displayannonsering är på utdöende, hur programmatisk den än blir. Alternativet är då att hitta olika native-lösningar för annosörerna, men på sikt tror jag inte på digitala affärer utan inslag av intäkter från läsare/användare.
40 procent av den globala digitala annonskakan tas i dag av Google och Facebook. Jag är rädd att tidningssajternas andel inte kommer att öka.
Nyckeln för att hitta användarintäkter tror jag är att hitta lösningar för mikrobetalningar digitalt. Om det blir enkelt att betala tio kronor för en spännande text tror jag det finns en digital framtid även för tidskriftsjournalistiken. Jag hoppas att branschen kan samarbeta om att hitta lösningar för mikrobetalningar. Drömmen vore en standard på alla journalistiska svenska sajter, så att användarna kunde känna igen sig och enkelt betala för innehållet oavsett om det är text, video eller ljud. Jag hoppas att det kan bli verklighet.
Unn Edberg 
[…] dess har vi insett att ipaden inte blev den frälsning vi trodde. Jag skrev tidigare i bloggen om de pdf-tidningar vi erbjuder via egna appar eller via tjänster som Ztory och Readly som […]
Jag är rätt skeptisk till mikrobetalningsmodellen, av två skäl: 1) Varje köpbeslut kräver ett beslut, oavsett storleken på summan. Även om 5 eller 10 kronor är försumbara pengar ska vi fortfarande göra ett aktivt beslut, och då är det lättare att hoppa över det och låta bli än att besluta. Därmed finns det också en fördel med prenumerationslösningen (allt-du-orkar-se/läsa) där man bara behöver göra ett beslut – så länge som pengen är överkomlig 2) Risken att inte synas. Värdet i de digitala tjänster som lyckas ligger ofta i kombinationen av det förväntade och det oförväntade – en komponent i ”bra journalistik” är ett erbjuda läsaren det man inte visste att man var intresserad av förrän man såg det. Om man bara ska betala för det man vet att man gillar är risken stor att volymen blir för liten.
Jo, prenumerationslösningar kan ju ha sin fördel, men där tror jag att det handlar om att hitta rätt ”paket”. Jag tror inte att människor kommer att ha en mängd digitala tidskriftsabonnemang, ett för varje sajt, utan i ett sådant scenario behöver kanske förlagen gå ihop så att man kan skapa prenumerationstjänster digitalt av typen ”hem- och trädgårdspaketet” som har innehåll från många titlar. Allt du orkar läsa-paket av typ Readly och Ztory tror jag är övergångslösningar eftersom de består av pappersprodukter som bara har överförts digitalt. Jag tror också att om man är tillräckligt nyfiken och det är tillräckligt enkelt så klickar man på ”läs hela artikeln/se hela klippet för 5 kronor”.