Inom loppet av en vecka har jag nu fått tips från tre håll om Blendle och då bara måste jag titta närmare på tjänsten. 

Sajten startade i Holland men lanserades för en dryg månad sedan i Tyskland. Sajten har nu över 500 000 kunder, skriver grundaren Marten Blankesteijn och delar även med sig av fler siffror. Som att sajten växer fyra gånger snabbare i Tyskland än i Holland och att 51 procent av de tyska kunderrna är 15-35 år gamla.

Modellen är att man betalar per artikel men har tillgång till ett stort antal varumärken. Att Springer förlag gick med var en förutsättning för expansionen i Tyskland. 

När jag surfar in på blendle.com möts jag av ett fält där sajten vill ha min mejladress eftersom den ”snart finns i mitt land”. Medieanalytikern Olle Lidbom säger till Journalisten att han inte tror att den snart finns i Sverige och han har tidigare utvecklat i Resumé varför han inte tror att svenska förlag kan samverka på en gemensam plattform. 

Jag klickar vidare och väljer den tyska sidan för att ha en förutsättning att åtminstone begripa något. Så snart jag registrerat mig med namn och mejladress får jag möjlighet att välja ut mina intresseområden. Jag får också veta att jag har fått 2.50 euro att läsa för utan att behöva betala. Smart, det finns alltid ett motstånd mot att knappa in kreditkortsuppgifter och här skjuter man på det tills kunden förhoppningsvis har börjat gilla tjänsten. 



Mina 2.45 euro räcker en bit eftersom texterna ofta kostar från 0,15 till 0,45 styck, men ibland uppåt 1,99. Jag fastnar för en artikel om Youtube och Netflix och först när jag har klickat och 0,45 euro dragits från mitt startkapital noterar jag att texten kommer från Frankfurter Allgemeine. Varumärket känns underordnat innehållet i presentationen, vilket är logiskt när det är artiklarna i sig som ska locka.



En läsvänlig vy gör det lätt att ta till sig artikeln (nåja den är ju fortfarande på tyska och mina tre års skoltyska räcker inte helt men jag föreställer mig att den skulle vara lätt att ta till sig på ett språk jag begriper bättre). 



Artikeln kan jag, om jag vill, spara till min Pocket och givetvis lätt dela med mina vänner via exempelvis Facebook och Twitter. Jag har också valet att få tillbaka mina 0,45 euro om artikeln inte motsvarar förväntningarna. Kundfokuserat!

Jag tycker Blendles modell är mer aptitlig än all-you-can-eat-lösningar i pdf-form som Readly och Ztory. Jag slipper betala ett abonnemang utan kan plocka mina russin i flödet och bara betala för det jag konsumerar. 

Av intäkten går 30 procent till Blendle och 70 procent åter till förlagen, vilket väl får anses vara fair. 

Jag ser fram emot att följa Blendles erövring av Europa. Får se hur snart de kommer till Sverige.