Ny norsk sajt personaliserar flöde med magasinsjournalistik

När jag först fick höra talas om Blendle för ett drygt år sedan blev jag inspirerad och testade genast tjänsten för att sedan skriva ett inlägg. Jag tyckte om tanken på styckvisa köp och personaliserat flöde. Nu kommer en norsk motsvarighet vio.no. Så klart ville jag prova tjänsten.

Skärmklipp 2017-01-30 20.45.53

Vio.no har inte den styckebetalning som Blendle erbjuder utan ett abonnemang, 99 nok i månaden (med en gratis provmånad). Men skillnaden mot Readly som samlar magasin och kostar lika mycket är att detta inte är några pdf-tidningar utan att flödet anpassas efter vilka tidskrifter och vilka ämnen jag har valt att följa, precis som i Blendles fall. Artiklarna presenteras sedan i ett aptitligt flöde som är fint både på desktop och i mobilen och när jag klickar på en artikel visas den i ett läsvänligt long-read-format.

Skärmklipp 2017-01-30 20.33.17

Jag klickar i att jag vill följa tidskrifter som Cinema, CoFounder, D2, Magma och Innovationsmagasinet. Därefter väljer jag kategorierna innovation och teknologi, natur och friluftsliv och resa. Snygga bilder gör att puffarna lockar till läsning.

Skärmklipp 2017-01-30 20.33.44

Smart är också att jag kan välja att få en läslista per e-post med nya artiklar inom mina kategorier varje dag eller en gång i veckan.

Skärmklipp 2017-01-30 20.34.55

Enligt medier24 har Vio fått miljoninvesteringar från Kjeller Innovasjon, Angel Challenge, Innovasjon Norge, men grundarna har även kvar ägande i bolaget. Kapitalet ska användas till att lansera produkten i Norden och Storbritannien säger Vio-chefen Agnes Dyvik till Dagens Næringsliv.

Vio lanserades i oktober 2016 men vill inte tala om hur många kunder som använder tjänsten. Däremot berättar man att journalistik från 40 titlar finns att tillgå. Jag håller tummarna för framgång. Alla sätt som kan locka till betald läsning av kvalitetsjournalistik är att uppmuntra. Och detta är ett ovanligt snyggt försök.

Den här texten har tidigare publicerats på Resumé

Ps. I förra bloggposten skrev jag om fin- och fulnative och nämnde tjänsten Strossle. Jag vill förtydliga att Strossle inte själva skapar content utan driver trafik via puffar hos olika publicister till content som andra har producerat. ”Vi försöker alltid uppmuntra kunderna att hålla en hög kvalitet i sina artiklar eller filmer och säger nej till sådant som vi tycker är ren reklam” hälsar marknadschef Dan Willstrand.

Blendle tar betalt per artikel, och växer snabbt

Inom loppet av en vecka har jag nu fått tips från tre håll om Blendle och då bara måste jag titta närmare på tjänsten. 

Sajten startade i Holland men lanserades för en dryg månad sedan i Tyskland. Sajten har nu över 500 000 kunder, skriver grundaren Marten Blankesteijn och delar även med sig av fler siffror. Som att sajten växer fyra gånger snabbare i Tyskland än i Holland och att 51 procent av de tyska kunderrna är 15-35 år gamla.

Modellen är att man betalar per artikel men har tillgång till ett stort antal varumärken. Att Springer förlag gick med var en förutsättning för expansionen i Tyskland. 

När jag surfar in på blendle.com möts jag av ett fält där sajten vill ha min mejladress eftersom den ”snart finns i mitt land”. Medieanalytikern Olle Lidbom säger till Journalisten att han inte tror att den snart finns i Sverige och han har tidigare utvecklat i Resumé varför han inte tror att svenska förlag kan samverka på en gemensam plattform. 

Jag klickar vidare och väljer den tyska sidan för att ha en förutsättning att åtminstone begripa något. Så snart jag registrerat mig med namn och mejladress får jag möjlighet att välja ut mina intresseområden. Jag får också veta att jag har fått 2.50 euro att läsa för utan att behöva betala. Smart, det finns alltid ett motstånd mot att knappa in kreditkortsuppgifter och här skjuter man på det tills kunden förhoppningsvis har börjat gilla tjänsten. 



Mina 2.45 euro räcker en bit eftersom texterna ofta kostar från 0,15 till 0,45 styck, men ibland uppåt 1,99. Jag fastnar för en artikel om Youtube och Netflix och först när jag har klickat och 0,45 euro dragits från mitt startkapital noterar jag att texten kommer från Frankfurter Allgemeine. Varumärket känns underordnat innehållet i presentationen, vilket är logiskt när det är artiklarna i sig som ska locka.



En läsvänlig vy gör det lätt att ta till sig artikeln (nåja den är ju fortfarande på tyska och mina tre års skoltyska räcker inte helt men jag föreställer mig att den skulle vara lätt att ta till sig på ett språk jag begriper bättre). 



Artikeln kan jag, om jag vill, spara till min Pocket och givetvis lätt dela med mina vänner via exempelvis Facebook och Twitter. Jag har också valet att få tillbaka mina 0,45 euro om artikeln inte motsvarar förväntningarna. Kundfokuserat!

Jag tycker Blendles modell är mer aptitlig än all-you-can-eat-lösningar i pdf-form som Readly och Ztory. Jag slipper betala ett abonnemang utan kan plocka mina russin i flödet och bara betala för det jag konsumerar. 

Av intäkten går 30 procent till Blendle och 70 procent åter till förlagen, vilket väl får anses vara fair. 

Jag ser fram emot att följa Blendles erövring av Europa. Får se hur snart de kommer till Sverige.