All you can eat-tjänster utmanar prissättningen på magasin

Allt fler ger sig in i matchen om vem som ska bli Spotify för magasin. I slutändan kommer bara en att vinna och just nu verkar Readly ligga bäst till. Samtidigt ändras hela förväntan på vad ett magasin ska kosta. Om 3000 magasin kan kosta 99 kronor i månaden, varför ska jag då betala 75 kronor för ett lösnummer?

Länge var Readly och Ztory ensamma i Sverige om att erbjuda ”all you can eat”-lösningar för magasin. Men nu är läget ett annat. Alla de tre stora svenska magasinsförlagen – Aller, Egmont och Bonnier – har lanserat egna appar.

Bonniers Wypestartades av danska Bonnier publications men omfattar nu 35 magasinstitlar. Den kostar 39 kronor i månaden för den som redan prenumererar på en annan tidning eller 99 kronor i månaden för övriga. Prissättningen är relativt lika för de övriga. I Egmonts magasinsapp Flippfår man 34 titlar för 99 kronor i månaden. 49 om man är tidningsprenumerant. Plingsom är Allers app kostar precis som Egmonts 99 kronor i månaden eller 49 kronor om man är prenumerant. Förutom Allers eget utbud finns även internationella titlar.

De egna apparna tyckt dock inte ha lyft riktigt eftersom alla de tre stora förlagen samtidigt har majoriteten av sina titlar på Readly.

Readly kostar 99 kronor i månaden liksom konkurrenten Ztory. De är inte knutna till något förlag utan har titlar från en mängd olika förlag. Sajten Smarto har sammanfattatför och nackdelarna med några av de främsta sajterna för magasinsläsande digitalt.

 

Readly storsatsar i höst. Nyligen fick de in 100 miljoner i nytt kapital från Swedbank Robur Ny Teknik och Zouk Capital.

Nytt är också en satsning på originalinnehålloch tankarna går snabbt till Netflix vars expansion ju tog fart tillsammans med en satsning på eget innehåll. Storytel gör samma sorts satsning med unikt material i tjänsten.

Tänster som Readly får på sikt påverkan på vad enskilda magasin kan ta betalt för sina egna digitala premium-produkter. Om man vill behålla prenumerationsintäkten när läsarna blir mer digitala så riskerar man att sätta ett pris som för Readly-konsumenten ter sig alldeles för högt. För att få ut de pengarna som ett förlag behöver tjäna för att finansiera journalistiken behöver de egna digitala tjänsterna innehålla mycket mer än tidningsinnehållet. Det blir en svår nöt att knäcka för förlagen. För oavsett om de satsar på sina egna all you can eat-tjänster eller går in i Readly så kommer de pengarna aldrig att täcka kostnaderna för att skapa innehållet.

Jämför med alla musiker som efter Spotifys inträde fått hitta nya sätt – som live – för att tjäna pengar eftersom intäkten från själva låtarna nu bara är en rännil jämfört med det tidigare intäktsflödet från CD-skivor.

 

Dessutom: Jag berättade för någon månad sedan att jag köpt tokens på journalistikplattformen Civil och lovade att återkomma om hur det gått. Svaret är att lanseringen misslyckades och att alla nu har fått tillbaka sina pengar. Anledningen är främst att plattformen valde att ta betalt i Ether, vilket krävde många steg för den som inte var van att handla med kryptovalutor. När Civil sent i lanseringen ändrade strategi var det för sent. Men grundarna har inte gett upp. Det ska bli en ny försäljning under 2019 då man också öppnar upp för journalister att starta egna newsrooms. Redan i dag finns ett antal redaktioner aktiva på plattformen i det som Civil kallar sin ”first fleet”.

 

Denna text har tidigare varit publicerad på Resumé.

Annonser

Ny norsk sajt personaliserar flöde med magasinsjournalistik

När jag först fick höra talas om Blendle för ett drygt år sedan blev jag inspirerad och testade genast tjänsten för att sedan skriva ett inlägg. Jag tyckte om tanken på styckvisa köp och personaliserat flöde. Nu kommer en norsk motsvarighet vio.no. Så klart ville jag prova tjänsten.

Skärmklipp 2017-01-30 20.45.53

Vio.no har inte den styckebetalning som Blendle erbjuder utan ett abonnemang, 99 nok i månaden (med en gratis provmånad). Men skillnaden mot Readly som samlar magasin och kostar lika mycket är att detta inte är några pdf-tidningar utan att flödet anpassas efter vilka tidskrifter och vilka ämnen jag har valt att följa, precis som i Blendles fall. Artiklarna presenteras sedan i ett aptitligt flöde som är fint både på desktop och i mobilen och när jag klickar på en artikel visas den i ett läsvänligt long-read-format.

Skärmklipp 2017-01-30 20.33.17

Jag klickar i att jag vill följa tidskrifter som Cinema, CoFounder, D2, Magma och Innovationsmagasinet. Därefter väljer jag kategorierna innovation och teknologi, natur och friluftsliv och resa. Snygga bilder gör att puffarna lockar till läsning.

Skärmklipp 2017-01-30 20.33.44

Smart är också att jag kan välja att få en läslista per e-post med nya artiklar inom mina kategorier varje dag eller en gång i veckan.

Skärmklipp 2017-01-30 20.34.55

Enligt medier24 har Vio fått miljoninvesteringar från Kjeller Innovasjon, Angel Challenge, Innovasjon Norge, men grundarna har även kvar ägande i bolaget. Kapitalet ska användas till att lansera produkten i Norden och Storbritannien säger Vio-chefen Agnes Dyvik till Dagens Næringsliv.

Vio lanserades i oktober 2016 men vill inte tala om hur många kunder som använder tjänsten. Däremot berättar man att journalistik från 40 titlar finns att tillgå. Jag håller tummarna för framgång. Alla sätt som kan locka till betald läsning av kvalitetsjournalistik är att uppmuntra. Och detta är ett ovanligt snyggt försök.

Den här texten har tidigare publicerats på Resumé

Ps. I förra bloggposten skrev jag om fin- och fulnative och nämnde tjänsten Strossle. Jag vill förtydliga att Strossle inte själva skapar content utan driver trafik via puffar hos olika publicister till content som andra har producerat. ”Vi försöker alltid uppmuntra kunderna att hålla en hög kvalitet i sina artiklar eller filmer och säger nej till sådant som vi tycker är ren reklam” hälsar marknadschef Dan Willstrand.