Jag skulle skriva en artikel om digitalisering av finansbranschen i eftermiddag till nummer två av Finansliv. I stället fastnade jag i rapporteringen om Charlie Hebdo. Jag klickar runt för att försöka förstå. Ett attentat mot en tidskriftsredaktion. 12 döda. Fruktansvärt. Tankarna går till journalisterna på tidningen, till deras familjer. Men efter chocken kommer ilskan. Vem tror att de kan stoppa yttrandefriheten med våld? Det får aldrig lyckas!

Många fördömde snabbt dådet, politiker, publicister men även andra. Den internationella organisationen för tidningspublicister och Reportrar utan gränser  var några av många publicistorganisationer som uttalade sig.

Vi på Sveriges Tidskrifter gick under eftermiddagen ut med följande uttalande:

”Det fruktansvärda våldsdåd som har drabbat den franska satirtidskriften Charlie Hebdo i dag är en attack mot yttrandefrihet och pressfrihet.

Runt om i världen dras snaran åt kring det fria ordet; journalister fängslas, misshandlas och dödas. Varje våldshandling mot medier och enskilda journalister hotar den rätt allmänheten har till mångsidig information och kunskap. Det fria ordet och bilden utgör fundament för byggandet av fungerande samhällen. Vi får aldrig någonsin acceptera att våld stryper tillgången till journalistik.

Sveriges Tidskrifter fördömer starkt attacken på Charlie Hebdo. Vi känner stor sorg över att våra franska tidskriftskollegor utsatts för ett så grymt dåd.”

Under eftermiddagen visade många sitt stöd för Charlie Hebdo under hashtagen #jesuischarlie

Martin Aagård skriver bra på Aftonbladet Kultur om hur vi ska möta terrorn med mer tolerans och fortsätta att skratta åt de som är fyllda av hat. Lisa Irenius skriver på SVD Kultur om ”en sorgens dag för yttrandefriheten” och risken för självcensur.

Ingen kommer att hota mig för min text om digitaliseringen som jag snart ska börja skriva, det är lätt att ta pressfriheten för given. Men press- och yttrandefriheten behöver försvaras hela tiden. Den enade front som publicister visar i fördömandet av attentatet i Paris gör det tydligt att vi är många som är beredda att stå upp för det fria ordet. Det lindrar lite i smärtan.