Etikett/digitalt innehåll

av unnedberg

11 chockerande sätt att jobba digitalt – metoderna du inte trodde fanns!

När Apple lanserade Ipaden åkte hela Sveriges Tidskrifters styrelse till San Francisco. Vi ville lära oss mer och hoppades att detta var lösningen på branschens digitala utmaningar. Nu har vi upptäckt att lösningen med stort L inte finns, det finns kanske flera mindre lösningar, eller så finns lösningen inte alls (vilket tyvärr kan vara sant för vissa titlar eller segment).

När vi tittar på lösningarna så skiljer sig dagstidningar och tidskrifter åt – för de förstnämnda finns ofta en naturlig digital efterfrågan på materialet, det vill säga nyheter, här är utmaningen att hitta den bästa betallösningen. I det andra fallet är det inte alls säkert att man hittar ett naturligt sätt att digitalisera sin journalistik på ett sätt som genererar intäkter. I stället krävs en annan kreativitet, till exempel att utveckla digitala tjänster, vilket många business-to-business-tidningar gör.

Vad gör då traditionella tidnings- och tidskriftsförlag digitalt?

  1. Samma sak som i print, det vill säga vi publicerar våra tidningar som pdf-er som vi antingen lägger på vår egen sajt eller i prenumerationstjänster som Readly eller Ztory. På egna sajten kan pdf:en vara bakom login för att bara vara tillgänglig för prenumeranter. Så gör många dagstidningar. Eller så kan man lägga pdf:en öppet, vilket en del medlemstidningar gör. skarmklipp-2016-12-27-08-28-35
  2. Vi lägger ut samma material men utspritt och på en webbplats. Många tidningar och tidskrifter har en digitalt först-strategi vilket gör att vi publicerar text och bild på sajten först och sedan paketerar ihop det till en tidning. Andra låter tidningen komma först och pytsar sedan ut materialet digitalt fram tills nästa tidning kommer. Eller jobbar med en kombination. Hur som helst är materialet identiskt. Många har gjort på detta sätt historiskt men de flesta har övergett detta som enda strategi.
  3. Webbunikt material som liknar det vanliga – fast är mer klickvänliga. Detta är en vanlig strategi. Man gör ett antal kortare webbartiklar under en dag och marknadsför via sociala kanaler. Här satsar många på att få så många klick som möjligt. Det man kan fundera över är när till exempel Veckorevyn framgångsrikt får klick-trafik är hur värdefulla de ögonparen är på sikt. Det finns en risk att den här typen av snabba klickisar lockar ett besök en gång men inte bygger lojalitet på sikt. Ibland blir också webbens besökare så olika varumärkets profil på papper att annonserna inte levererar.
  4. Webbunikt material som är något annat. Dagens Samhälle har satsat på att ha debatten digitalt men nyheterna och reportagen i tidningen. Här får den digitala läsaren en annan produkt än papperstidningsläsaren.skarmklipp-2016-12-27-08-30-13
  5. Bloggar. Man låter andra profiler synas på sajten och dra trafik och skapa ett fylligare innehåll. Många av de stora bloggnamnen är dock väldigt dyra att locka och kräver mycket jobba att coacha, sedan försvinner de nästa månad till ett annat bloggnätverk, och tar publiken med dig.
  6. Poddar. Flera medier har startat sina egna poddar. Tex tidskriftspoddarna Pod Royal, Offside, Journalistenpodden eller Aftonbladets Fallet. Svårt att tjäna pengar på men kan bygga varumärket och behöver inte vara så dyrt att göra.
  7. TV Klipp gör sig bra på tidningssajter och i sociala medier. Många satsar också på att starta tv-sändningar i magasinsformat. Kvällstidningarna är mästare på detta och har lyckats får en stor publik på sin TV (men nu har vi läst om vissa frågetecken när det gäller Expressens satsning). Pengarna man kan tjäna på annonser är små om man inte är en av jättarna, men med sponsorsamarbeten kan det finnas ekonomi även för mindre kanaler. Live kommer starkt, inte minst på lokala morgontidningar som kan låta publiken följa studentbaler, hockeymatcher eller andra events. skarmklipp-2016-12-27-08-30-52
  8. Content/Native. Smarta samarbeten där någon aktör sponsrar ett innehåll som visas på mediekanalens sida och i andra kanaler.
  9. Sociala medier. Facebook och Linkedin är oftast bäst för att dra trafik. Instagram bygger varumärke och Twitter skapar en röst i debatten. Snapchat kan också engagera publiken men pengarna har svårt att hitta hit. Vissa medier har egna Youtube-kanaler. Några testar Facebooks instant articles, men många tycker att detta är att ge bort sitt material och sin affärsmöjlighet.
  10. E-handel och affiliate. Vi säljer saker, eller får kick-back på sådant vi tipsat om.
  11. Digitala tjänster. Saker som läsarna har nytta av och som bara finns digitalt. Som Travrondens Travfakta eller Chefs premiumtjänst.

Vilken strategi som är bäst beror så klart på vilken tidskrift eller tidning man är. Det viktiga är att kunna vara snabb och byta strategi när efterfrågan och tekniken förändras. Vad har jag glömt på listan? Tipsa gärna här eller på tex Twitter @unnedberg

av unnedberg

Kvantfysik för journalister – eller – Hur liten kan en artikel bli?

Nu talar alla om MIU – minimum information units. Flera av talarna på FippLondon var fokuserade på att dela upp innehåll i så små bitar som möjligt. Så i stället för att säga ”Jag ska skriva en artikel om…” så säger man ”Jag ska skapa 10 MIU:s”

Det som tidigare var ett artikelpaket i exempelvis en tidskrift går att dela upp i många delar. Du har kanske huvudtexten, sidotext, bilder, faktarutor, checklistor, citat, kortintervju, enkäter, grafer och – om du har tänkt på detta i förväg – en film av intervjun som i sin tur går att dela in i olika små klipp samt en ljudfil.

Idén är alla dessa små delar lämpar sig utmärkt för publicering i olika kanaler och på så sätt kan du dra trafik och intresse till samma material flera gånger. Ett spännande citat passar fint på Twitter, en intresseväckande graf gör sig på Facebook, liksom de små filmklippen. På Instagram kanske du postar en härlig bild, eventuellt med en siffra eller citat i och roliga listan går bra på Snapchat. På sajten publiceras sidoartikeln, huvudartikeln, kortintervjun och en checklista som alla – var för sig – kan få trafik från nyhetsbrev eller sociala medier. Hela filmen kanske du lägger som ett extramaterial som kräver ett login eller en mejladress om du vill börja ta betalt för innehåll i pengar eller data. Eller så lägger du ut den på youtube för stor spridning.

Många redaktioner arbetar redan precis så här. Det som blir riktigt effektfullt för slimmade redaktioner med små resurser är när allt detta kan börja automatiseras.

John Cunningham från Woodwing i Storbritannien pratade på FippLondon om ”digital syndication” Time Inc sparar innehåll som bilder, texter, faktaelement, grafik och videos som kan pushas ut till partners. De märks upp med metadata i systemet och när de har blivit godkända går de automatiskt ut till licensierade sidor.

Även Gerrit Klein, VD på Ebner Publishing Group i Tyskland lovordade tanken om Minimum information units och pratade om att vi måste sluta prata om produkten, det vill säga tidningen eller tidskriften. Tidskriftsförlagets tillgång är inte produkten utan tillgången till en specifik målgrupp. Genom att skapa innehåll ger vi annonsörer tillgång till målgruppen. När vi slutar tänka produkt och börjar tänka innehåll eller MIU så behöver hela den redaktionella strukturen och arbetssättet ändras. Vi behöver få till ett jämnt flöde av innehåll i alla kanaler, vi behöver återanvända, ompaketera och prova olika distributionsvägar.

Det kan verka lätt och logiskt, men som de flesta förändringar så är det svåra inte att hitta idéerna eller ens tänka ut arbetsprocesserna. Det svåra är att få människor att faktiskt göra förändringarna, det vill säga att göra transformationen från reporter till Minimum information unit-aggregator (fast jo, vi kommer att behöva vanliga hederliga reporter-skills också i framtiden och en hel del av våra läsare kommer även i fortsättningen att vilja ha hela paketet).