Nu börjar organisationstidningarna ta digitalt betalt

I dag släpps en ny utgåva av Tidskriftspodden där jag blir intervjuad av Johan Kellman Larsson om mediebranchens läge och affärsmöjligheter. Lyssna gärna. Bland annat nämner jag Teknisk Ukeblad som jag tycker är en inspirerande norsk tidskrift som verkligen har lyckats ta tillvara digitala möjligheter.

Jag vill gärna fördjupa mig lite i det. Teknisk Ukeblad är den norska motsvarigheten till Ny Teknik och ägs av de två ingenjörsorganisationerna Tekna och Nito. Papperstidningen kommer ut i 140 000 exemplar. Antalet utgivningstillfällen har successivt minskat från 42 år 2013, till 22 år 2014, 18 gånger 2015 och förra året 11.

Samtidigt har TU satsat stort på digital utveckling och bland annat köpt sajterna digi.no (av Aller Media) och tek.no (av Amedia). Tu.no, digi.no och tek.no har tillsammans runt 800 000 unika besökare per vecka. Totalt blir det 2,6 miljoner besökare i månaden jämfört med 70 000 för fem år sedan.

Det är en fantastisk utveckling. Ökningen av räckvidden gör också att man nu tar betalt av läsare. För 199 i månaden får man tillgång till allt material på sajterna

Teknisk ukeblad

Utvecklingen fortsätter och det senaste året har redaktionen utforskat VR med hjälp av pengar från Google. 

Det som är intressant med Teknisk Ukeblad är inte bara att det är ett magasin som tar betalt för journalistik digitalt, vilket i och för sig är rätt ovanligt. Jag tycker också att det är spännande att se en organisationstidning göra den här utvecklingen. I Sverige lanserade Journalisten nyligen sin stängda J+ som bara är tillgänglig för medlemmar eller prenumeranter (för 58 kronor i månaden).

Min egen tidning Chef har länge haft en stängd del av sajten som man kommer åt som betalande prenumerant eller medlem i Ledarna. Den innehåller till exempel ett ledarskapstest, mallar och avtal, metodbanken och ett arkiv. Om ett par veckor nyanserar vi sajten och vår digitala innehållschef Calle Fleur jobbar för fullt med att fylla sajten med mer intressant betalinnehåll.

Där organisationstidningarna har en fördel när det gäller digitala nysatsningar är ofta en stabil intäkt från medlemsupplagan vilket skapar utrymme för investeringar. Kanske får vi se fler satsningar från det hållet framöver.

Denna text har tidigare varit publicerad på resumé.se

Veteranerna slår nykomlingarna i daglig räckvidd

Tidskriften Wired ägnar stora delar av senaste numret åt ”The News in Crisis”.

Mest intressant i granskningen är en genomgång av vilken räckvidd olika medier har. Slutsatsen är att traditionella medier fortfarande håller ställningarna. NYTimes har 3 221 000 dagliga unika besökare på webben, Washington Post 3 073 000 medan relativa nykomlingar som Buzzfeed och Huffington Post ”bara” kommer upp i 2 435 000 respektive 1 938 000.

Högst daglig räckvidd på webben av alla i mätningen hade veteranen CNN med 3 696 000.

Men, konstaterar man, antalet journalister i USA har minskat med 10 procent de senaste tio åren, annonsintäkterna rasar och yngre vänder sig bort från traditionella medier i sin konsumtion av nyheter.

Därefter beskriver Wired New York Times transformation, från ”The innovators report” som läckte till Buzzfeed 2014 till i dag. Den våg av betalväggar som sköljer över västvärldens mediesajter har sitt ursprung på NYTimes. I dag betalar 1,5 miljoner människor 200 miljoner dollar per år för sin prenumeration. Men betalväggen är inte allt. En särskild Beta Group arbetar ständigt med att utveckla nya redaktionella produkter. Det är appar med korsord och matlagning och snart en ”hemnet”-variant. En ai-bot hjälpte prenumeranter att hålla koll på valresultatet i höstens val, VR-satsningen med en miljon distribuerade kartongglasögon och poddar är andra exempel på utvecklingstakten.

Egentligen kommer inte Wireds texter till någon annan slutsats att medierna, trots fortsatt hög räckvidd, har en affärsutmaning i sjunkande annonsintäkter och ändrade konsumtionsmönster. Tidningen citerar Pew Research insitute som frågat hur amerikaner tar del av nyheter; 46 procent tittar, 35 procent läser, 17 procent hör och 2 procent vet inte. Smarta mediebolag anpassar sig till hur publiken vill konsumera sitt innehåll och hittar lösningar som upplevs som skräddarsydda för den enskilda användaren.

Det gäller att fortsätta innovera, utan att förlora sig i tekniken.

– Vårt jobb är inte att göra teknologi. Vi ska räkna ut hur vi kan använda tekniken, säger Jake Silverstein, redaktör för The New York Times Magazine, till Wired.

Denna text har tidigare varit publicerad på http://www.resume.se/blogg/unn-edberg

Snyggt omslag när Wired tar sig an tidningskrisen.

Snyggt omslag när Wired tar sig an tidningskrisen.

När det verkligen gäller vill ingen ha alternativa fakta

Den första nationella kris som jag upplevt som journalist var Estoniakatastrofen. Inringd som reporter till Dagbladets redaktion i Sundsvall försökte jag få en bild av vad som hade hänt.

Ett år senare skrev jag min C-uppsats på Journalistutbildningen om mediers bevakning av händelsen. Jag jämförde en kvällstidning (Aftonbladet) en riksmorgontidning (DN) och en lokaltidning (VK) och deras bevakning under två veckor från katastrofen. Jag döpte uppsatsen till ”Offren, hjältarna och syndabockarna” eftersom rapporteringen så tydligt följde det mönstret. Först offren, sedan hjältarna och sist syndabockarna. I analysen kom jag – föga överraskande – fram till att Aftonbladet längre än de andra höll fast vid det mänskliga. Starka berättelser om offer och räddningspersonal. Dagens Nyheter klev snabbast in i jakten på syndabockar och blev tidigt väldigt teknisk, med grafer över bogvisir etc. VK hamnade någonstans mitt emellan.

Sedan dess har svenska medier tyvärr fått en del övning i krisbevakning. När fredagens attack på Drottninggatan ägde rum var medierna väl rustade. Och till skillnad från Estoniabevakningen 23 år tidigare hade alla nu direktsändningar och sociala medier att ta hänsyn till. De flesta lyckades också hålla isär fakta och spekulation och var noga med att berätta när något inte var bekräftat. I den stora mängd live-sändning som producerades så blev givetvis inte allt perfekt. Något ögonvittne kanske inte skulle ha intervjuats, någon fakta inte vidarebefordrats. Men på det stora hela fungerade det.

Somliga har kritiserat att rykten om misstänkt skottlossning rapporterades vidare av medierna. Men som Thomas Mattsson sa i Medierna så måste medier rapportera när det står tio polispatruller och säkerhetsutrustad polis med dragna vapen runt Fridhemsplan även om det senare visade sig att det inte var skottlossning. Alternativet vore inte en gångbar publicistisk hållning.

När någon stor händelse inträffar är människors behov av korrekt information extra stor. Undersökningar brukar visa att vid stora nyhetshändelser vänder sig svenskarna till public service och de stora dagstidningarna för information. Jan Helin, programdirektör på SVT, berättade om fördubblad trafik till SVT:s nyhetsutbud jämfört med nivåerna under dåden i Paris, Bryssel och Berlin, som ju redan var höga.

Vid Brysselattackerna var Sveriges radio den källa som flest sökte sig till (22 procent), därefter kom Aftonbladet (12 procent) och SVT. Vid terrordåden i Paris var Aftonbladet den källa som flest sökte sig till först.

När det verkligen gäller vill ingen ha alternativa fakta.

Denna text har tidigare publicerats på http://www.resume.se/blogg/unn-edberg

Hoppfullt om betalt innehåll på Årets Dagstidning

På senare tid har många svenska lokaltidningsredaktioner åkt till Norge för att följa koncernen Amedia. På Årets Dagstidning som TU arrangerade den 4 april hade koncerndirektör Mari Velsand, blivit inbjuden och berättade intressant om hur koncernen jobbat.

Amedia har totalt 62 prenumererade tidningar och har sett en tillväxt i antal prenumeranter på 56 av tidningarna. Koncernen har nu 461 000 betalande kunder varav 26 procent är digitala. De olika tidningarna har 1,8 miljoner dagliga läsare varav 1 miljon digitala.

– För några år sedan fattade vi beslutet att det måste ju vara journalistiken som är vår affärsmodell. Det måste gå att få upp betalningsviljan digitalt. När vi började jobba målmedvetet hände det något i organisationen, i produkterna och med betalningsviljan, sa hon.

Den målmedvetna satsningen som Amedia har gjort är imponerade. Arbetet med att ta betalt digitalt tog fart när redaktionerna tittade igenom 11 000 artiklar/klipp för att hitta vilken typ av innehåll som konverterar till köp.

Exempelvis kom man fram till att näringslivsartiklar konverterade till försäljning bra medan kulturartiklar generellt konverterade dåligt. Samtidigt noterade man att mycket tid på redaktionen lades på kulturartiklar, till exempel förhandsartiklar inför evenemang, medan lite tid lades på lokala näringslivsartiklar.

Dessutom kunde man se hur materialet presenterades, att nytagna bilder och case med personliga historier hjälper till att ge högre läsning och även köp.

Insikterna ledde till nya prioriteringar när det gäller vilka kategorier som produceras och presenteras.

Intressant är att data-analysen visade att det som gick bäst bland läsarna var den goda lokaljournalistiken.

– Många var rädda att det bara det lätta klick-journalistiken skulle löna sig, men så blev det inte. Det har gjort det lättare att sälja in det till våra journalister som nu följer siffrorna på hur deras artiklar presterar, sa Mari Velsand.

Erfarenheten från Norge är att man även måste titta på det öppna innehållet. Amedia har kommit fram till att mellan 40-60 procent av innehållet behöver vara öppet för att locka in nya läsare och prenumeranter.

Att låta användarna själva bidra med bilder från evenemang i stället för de tidigare förhandsartiklarna sparar resurser och väcker intresse. Amedia-tidningarna har också börjat producera helt nytt material, som att de direktsänder division 2-fotboll. En bowlingtävling som sändes gav 24 nya prenumeranter. Och även en direktsänd russe-revy konverterade 30.

– Att på ett systematiskt sätt ta reda på vad som blir läst, att gå från att tro till att veta, är nyckeln. Vi träffar läsarna bättre i dag och den journalistik vi gör har högre kvalitet, konstaterade Mari Velsand.

En stor del av framgången handlar om att prioritera hårt. Redaktionerna har också börjat ha vissa journalister som jobbar med papperstidningen medan andra jobbar digitalt först.

Nästa steg är att se om utgivningen kan minska. Amedia har just nu två piloter där man går ned från 6 till 4 dagar i veckan.

– Ju mer vi klarar att vi får folk till att använda det digitala innehållet desto mindre risk att de säger upp sitt abonnemang när vi går ned i utgivning.

Att flera svenska mediehus inspirerats från Norge blev tydligt i den fortsatta diskussionen under Årets Dagstidning där Per Bowallius koncernchef på Mittmedia noterade att de arbetar med ”Amedia-modellen” med att använda data för att följa vad som blir läst och leder till köp.

Nu får Mittmedia 214 nya kunder per dag och har 17 000 plusabonnemang totalt.

Anna Lindberg, publisher på Östgöta media noterade att de också arbetat med digitalt först länge nu. Och att inget kommer gratis i den digitala världen.

– Vi måste vara nära vår publik så att vi gör det som är relevant för dem. Det är inte givet att människor väljer oss. Vi måste slåss för användarens kärlek, sa hon.

Dessutom slog hon ett slag på att även skriva sådant som inte många läser.

– Vi kan inte sluta med att skriva bokrecensioner bara för att fler tar del av sport, sa hon.

Amedias koncerndirektör Mari Velsand.

Amedias koncerndirektör Mari Velsand.

Chattbotar nya ytan för nativeannonser

Native-annonser hittar sin väg till allt fler plattformar. Ett av de intressantaste försöken som presenterades på Digital innovators summit i Berlin förra veckan var Quartz som valt att hjälpa sina native-annonsörer att skriva meddelanden i sin chattapp.

Att meddelande-tjänster är nästa arena för mediebolagen pratar många om. Användandet av meddelande-appar som Facebooks Messenger, Snapchat, WhatsApp och Kik har gått om användandet av sociala medier, enligt Business insider.

Men hittills har det varit svårt för medier att komma in i de kanalerna.

Det Quartz har gjort är att skapa sin egen app som beter sig som en meddelande-app men som i princip levererar nyheter. Det går att personalisera flödet något och till viss del interagera med innehållet, men enbart med förutbestämda svar, emojis och frågor. I princip är det en nyhetsaggregator förklädd till en meddelande-tjänst. Bland annonsörer har innovationen tagits emot väl.

Jay Lauf, president och publisher på Quartz sa på Digital Innovators Summit att de är slutsålda till tredje kvartalet på sina nativeannonser i appen – till premiumpriser. I sin föreläsning pratade han om appen som ”en smart kompis som messar dig nyheterna”.

I Quartz app får jag först ett nyhetsflöde i konversationsform...

I Quartz app får jag först ett nyhetsflöde i konversationsform…

... och i slutet av "samtalet" ett reklambudskap.

… och i slutet av ”samtalet” ett reklambudskap.

CNN har tidigare fått uppmärksamhet för sin chattbot. I en intervju med The Drum berättar CNN:s produktansvariga Alex Wellen, om lärdomarna efter de första sex månaderna.

IMG_0748

Många väntar nu på att Facebooks nya digitala assistent Moneypenny, eller Facebook M, ska bana väg för ännu fler botar genom ett Messenger bot-store.

När fler medier börjar kunna leverera innehåll direkt på förfrågan från publiken så får vi en ny distributionskanal. Det viktiga blir att behålla tonen som en vän eftersom vi kommer nära publiken i chaten eller i den röststyrda ai-tjänsten.

Enligt Innovation in Media World Report 2017 säger 79 procent att de skulle vilja prata med varumärken på chattbotar, vilket borde tyda på att olika typer av native-annonsering skulle fungera väl även i de kanalerna. Många företag experimenterar redan.

Conversational commerce bedömer många är nästa steg för marknadsförare och medier som vill komma nära sin publik. Men för att det verkligen ska fungera behöver annonseringen komma i trovärdigt sammanhang och prata på ett sätt som publiken lyssnar på. Allt det där kan medier, vilket borde skapa nya möjligheter för mediebolag.

Det är som Ben Lamm, VD och grundare till tech-bolaget Conversable som hjälper företag sätta upp innehåll till chattbotar, har sagt, ”Bots are easy. Conversations are hard.”

Denna text har tidigare varit publicerad på www.resume.se/unn-edberg

Digital Innovators Summit; ta publiken och innehållet på allvar

Efter Digital Innovators Summit i Berlin kan jag konstatera en sak; den svenska mediebranschen är verkligen på den digitala bollen. Faktiskt alla digitala bollar. Vi kanske inte gör allt praktiskt men koll har vi.

Tidigare år när jag har varit på Digital Innovators-konferensen har den varit rätt teknik-orienterad. Men i år var många av föredragen fokuserade på innehållet och publiken. Att involvera och lära av publiken för att sedan kunna skapa tillsammans och erbjuda rätt innehåll, både redaktionellt och i smarta annonssamarbeten. Det har blivit tydligare att innehållet står i centrum för alla betalmodeller, oavsett om det är betalt för själva journalistiken, kringtjänster eller i sponsrade samarbeten (som alla är ense om är det enda sättet att få vettig annonsintäkt i mobilen).

De stora svenska medieföretagen investerar nu stort i att veta mer om sin publik och personalisering är något som många pratar om.

En av dem som pratade om publikinvolvering var Francesca Donner, direktör för Times Insider som är New York Times projekt för läsarkontakt. Hon berättade att de tar med läsarna ut i fält och låter reportrarna berätta storyn bakom storyn. När medier anklagas för fake news behöver vi visa upp våra arbetsmetoder och svara på frågorna; vem skriver artiklarna, hur funkar rapportering, är reportern verkligen på plats? Konstaterade hon.

– Vi ville öppna den fjärde väggen till redaktionen och göra läsarna till medskapare, sa hon.

Förutom storyn bakom storyn så satsar de på ett personligt nyhetsbrev undertecknat Francesca som kommer till alla ”insiders” en gång i veckan. Det finns en podcast där journalister intervjuas om sitt arbete och digitala chattar och livestreamning från events när journalister möter läsare.

”Be personal, human, vulnerable, candid and funny” var hennes recept för att få direktkontakt med läsarna. Här är listan på deras olika kanaler och hur de jobbar med dem.

New York Times recept för läsarkontakt.

New York Times recept för läsarkontakt.

Jennifer Brandel, vd och medgrundare till Hearken berättade om hur deras verktyg hjälper publicister med publikkontakt. Hon talade om ”public powered story” som en ny form av redaktionellt innehåll.

Idén är att medier öppnar upp för att publiken ska ställa frågor som intresserar dem och som de vill ha svar på. Sedan skapar redaktionen en omröstning i verktyget om några konkurrerande läsarfrågor som man tycker är relevanta. De som ställt frågorna försöker få sina nätverk att rösta på rätt fråga och man skapar därmed ett intresse redan innan artikeln börjar skrivas. Den vinnande artikelidén produceras sedan på vanligt journalistiskt vis. Jennifer Brandel tycker att det är en stor poäng att ta med frågeställaren hela vägen i processen till en färdig artikel/eller klipp.

– Ta med publiken på intervjuer. Resten av världen utanför media kallar det användartester, men vi brukar inte göra så, konstaterade hon.

De kundföretag som Hearken levererar till har noterat att artiklar som skapats genom läsarmedverkan blir 11 procent mer lästa än de som är initierade av redaktionen eller av yttre händelser.

De två dagarna innehöll också seminarier om hur vi anpassar video för olika sociala medier, goda exempel på content-samarbeten, lyckade betalmodeller, chatbotar och meddelande-appar, förändringsledarskap, fake news-motvikter, VR, AI, influencers och så en massa prat om hur vi ska jobba med eller mot Facebook. Jag återkommer om några av ämnena längre fram. För visst kan man lära en hel del på internationella konferenser, även om vi skandinaver rätt ligger så långt framme digitalt att våra nationella event är väl så givande.

Denna text har tidigare varit publicerad på http://www.resume.se/unnedberg

Digital läsarintäkt – de tre stora frågetecknen

I helgen skrev Fredrik Strömberg ett blogginlägg om att vi aldrig betalat direkt för journalistiken utan i stället för tjänsten att få en tidning hem eller att journalistiken indirekt betalats av annonser. Jag hade texten i tankarna när jag i tisdags gick till ett runda bord-samtal ordnat av mediekonsulten MTMLondon som samlat publicister i fyra städer, däribland Stockholm, för att diskutera just betalmöjligheter för journalistik.

Runt bordet satt en del tunga mediechefer från traditionella medier men också några konsulter och leverantörer. Åsikterna gick från ”vi kör papperstidningarna så länge de är lönsamma sedan lägger vi ned, det finns ingen digital framtid” till ”betalt för journalistiskt innehåll digitalt är det viktigaste på agendan just nu”.

Frågeställningen är komplex, men många tycks nu ändå tro att de traditionella medierna, som har större redaktioner och mindre kostnadseffektiva processer än mediesatsningar som fötts digitalt, behöver en digital läsarintäkt att komplettera annonsintäkten med – och att det är möjligt.

Men i vilka forum jag än diskuterar denna fråga (tisdagen var inget undantag) så kommer det ändå ned till tre stora frågetecken. Och de kvarstår efter att man har stökat undan hygienfaktorer som att mediet har använt sin data smart för att veta var användarna vill ha och har producerat grejer som är relevanta.

  1. Vill någon ha ett digitalt paket? Det vi sålt fysiskt är ett noga hopplockat paket av material, med en början och ett slut. Vi vet att många uppskattar tidningen och tidskriften. Men om det var själva paketet som var värdet i den fysiska formen, inte beståndsdelarna, hur gör vi då digitalt?
  2. Har varumärken någon chans? Blir användaren i den fragmenterade informationsverkligheten sugen på att vara trogen ett medievarumärke och dess innehåll eller är hen mer benägen att klicka på det som för stunden känns mest spännande i flödet? Och i förlängningen – har prenumerationen en framtid?
  3. Finns det något som skulle få publiken att betala för enstaka artiklar? Kan vi uppfinna ett användarvänligt sätt att mikrobetala och vilket material skulle i så fall efterfrågas?

Jag är övertygad om att många medievarumärken har utmärkta möjligheter att ta betalt av sin publik genom event, utbildning, resor, informationstjänster, digitala verktyg, produkter etc. Och jag är också övertygad om att journalistiken behövs som grund för de intäkterna, som garant för trovärdighet och ämneskunskap samt som kanal för att nå publiken.

Men i de fallen är det inte journalistiken i sig vi tar betalt för utan något annat, som marknadsförs via journalistiken.

På söndag kväll åker jag till Berlin för Digital Innovators Summit. Kanske hittar jag några ledtrådar till svaret på de avgörande frågorna där.

Denna text har tidigare publicerats på http://www.resume.se/unnedberg