av unnedberg

När ska det hända? Branschen pratar om läsarintäkt men satsar ändå mest på annonspengarna digitalt

Jag blev intervjuad av Therese Rosenvinge från Medierna i P1. Lyssna gärna på avsnittet här. Hon ställde en mycket relevant fråga ”Ni har ju pratat ett tag om digitala läsarintäkter på tidskriftssidan men ändå verkar förlagen mest satsa på annonser och andra intäkter, vad händer?”

Hon har helt rätt i sin analys. Magasinen har velat följa i dagspressens fotspår när det gäller digitala prenumerationsintäkter, men det har gått trögt. Av de stora förlagens intäkter kommer bara 2 procent från digitala prenumerationer i senaste mätningen från Sveriges Tidskrifter. Varför?

En förklaring tror jag är att vårt innehåll inte automatiskt låter sig överföras digitalt. Värdet av ett blankt magasin kan till stor del ligga i förpackningen, så man behöver tänka till ordentligt när det gäller det digitala erbjudandet. Det måste antingen vara nyttigt som Råd & Röns tester eller Vi Bilägares provkörningar. Eller så behöver upplevelsen vara av sådan kvalitet att den konkurrerar om ljudboks- eller Netflix-tiden. Det senare hoppas jag på för Vi:s del. Men ganska många magasin bjuder varken så nischad nytta eller stora läsupplevelser. De är en trevlig samling texter och bilder inom ett relativt brett ämne. Vad kan det digitala erbjudandet bli då?

Att mejsla fram erbjudandet är alltså en svårighet, En annan är tekniken. Det är ingen hemlighet att delar av tidskriftssverige, framför allt mindre förlag, är i händerna på Flowy (gamla Pressdata/Titeldata) som är svårt försenade med att föra över kunder till det nya moderna systemet Media Connect med tillägget Connect ID. Utvecklingen stannar av när tekniken för att skapa konto, ta betalt och kommunicera med användare dröjer.

Annonspengar kan kännas som en snabbare väg till framgång. De flesta har i många år erbjudit banners på sina sidor. Att då ta steget till smarta nativelösningar och influencermarketing är inte så svårt. Men jag är rädd att det på sikt är en återvändsgränd. Stora räckvidder kommer inte räcka för att vara en attraktiv annonsprodukt och mot Facebook och Googles framgångsrika data-bygge har mediehusen inte mycket att sätta emot. Det vi kan tjäna pengar på mer långsiktigt är att skapa nära relationer till annonsörer och att sammanfoga publiken och annonsörerna i smarta samarbeten.

Den typen av nära samarbeten mellan annonsörer riskerar dock att påverka trovärdigheten hos för publikationerna mer än den gamla tidens displayannonsering och därför tror jag att man måste välja huvudspår: Ska vi leverera ögonpar åt annonsörer eller värde värt att betala för åt publiken? Hittills har de flesta tidskriftsförlag valt annonspengarna först digitalt.

I veckan skrev Leif Holmkvist i Dagens Media att dagspressen under 2019 förlorat 750 miljoner kronor, vilket är 100 000 mer än det samlade presstödet. Samtidigt visar Aller Media rekordresultat och Bodil Ericsson Torp säger till Sveriges Tidskrifters omvärldsanalytiker Fredrik Wass att snabbhet inom influencer marketing, programmatic och e-handel är bidragande orsaker.

Vi är många inom tidskrifterna som experimenterar med modeller för digitala läsarintäkter. Jag ser fram emot att de försöken ska börja ge verkligt resultat.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

av unnedberg

Smarta sätt att skapa läsarengagemang på Aftonbladet och Mitti

Jag lyssnade på Josefin Lundh från Aftonbladet på TU:s analysdag. Hon berättade om två nya satsningar för läsarengagemang som jag tycker är riktigt spännande.

Den första är nyhetstjänsten Supernytt. Syftet med tjänsten är att fylla ett behov hos de allra mest aktiva användarna på sajten – de som är inne varje dag och ofta flera gånger varje dag. De vill ha senaste nytt. Genom att bryta ut händelser av den karaktären i en egen tjänst gör Aftonbladet det lättare för användarna att följa pågående händselser. Arbetsflödet på redaktionen underlättas av att Supernytt inte består av artiklar utan helt enkelt av noteringar om händelser. Det går därför att producera många inslag med relativt liten reporterkraft (cirka en tjänst).

Men det som är verkligt intressant med Supernytt är en chattfunktion. Här svarar redaktionen snabbt på förmodererade frågor. Oavsett om en läsare frågar ”Varför är jorden rund?” Eller ”Vad betyder enligt uppgift till Aftonbladet” så får vederbörande ett snabbt och seriöst svar.

Supernytt har bara funnits några månader men redan kan man se att chattfunktionen är uppskattad.

Josefin Lundh berättar att chatten består både av frågor, kritik och beröm. Hon betonar att det är viktigt att skapa tjänster för de mest lojala och inte bara fokusera på att få sällanbesökarna att bli mer frekventa.

En annan fördel med Supernytt är att händelsenyheter kan flytta ut från den vanliga ettan vilket gör att sällanbesökarna, som ofta är intresserade av annat material, också får en bättre upplevelse.

Hon lyfte också fram poddserier som ett sätt att öka engagemanget och nämnde till exempel serierna Dödade kvinnor och Gömda kvinnor, som hittills har lyssnats på i 12 år om man räknar ihop alla minuter som användare ägnat åt dem. Poddserierna har också lockat nya målgrupper.

Ytterligare ett exempel på läsarengagemang kommer från Calle Godani, webbredaktör på Mitti, som vi hade besök av på Vi-redaktionen vid vår senaste inspirationsfika. Han  bjöd på några spännande lärdomar. Den ena var att Mitti lyckats få upp trafiken till mitti.se och engagemanget betydligt genom att blanda upp Facebook-postningar av länkar med sådana som enbart innehåller en bild eller en video. Den andra var att det inte längre lönar sig att boosta inägg med pengar på Facebook. Spridning kan till och med bli bättre utan boost, enligt Calle Godani.

Det är intressant tycker jag att utforska läsarengagemang bredare än att det bara ska handla om den egna sajten. Poddengagemanget som Aftonbladet märker ger ju inte direkt vare sig sidvisningar, läsarintäkter eller annonspengar, men kan på sikt visa sig viktigt eftersom man knyter publiken närmare. Och en Facebookpost utan länk till den egna sidan kan tyckas bortkastad men i det långa loppet har relationen till publiken stärkts (vilket belönas av Facebook).

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

av unnedberg

När branschångesten slår till. Hur ska vi behålla hoppet när alla siffror pekar nedåt?

Det har varit svårt att skriva den här bloggposten. Den kommer att handla om branschångesten, min och andras. Men i slutet – om du orkar till dess – kommer några försiktigt positiva rader.

Jag brinner för journalistiken och har ägnat många år åt att bevaka och skriva om olika affärsmöjligheter som kan hjälpa medierna att klara den digitala transformationen och vara relevant i en ny tid. Jag har lyft exempel och spridit tips från de som har lyckats. Jag vill göra vad jag kan när det gäller att skapa nätverk och sprida kunskap.

Samtidigt har jag blivit allt mer medveten om att det som ser ut som framgångar ofta är begränsade sådana. Någon har lyckats med event, någon annan med native, en tredje med en smart tjänst. Men ingen svensk medieaktör har ännu lyckats ersätta de vikande pappersintäkterna med digitala intäkter mer än på marginalen. Även de framgångsrika dagstidningarna får fortfarande en stor del av intäkterna från en krympande pappersaffär.

De förlag som lyfts fram tjänar ofta pengar på något annat än publicistiken. Det är kurser, lotter, e-handel, tjänster…

Kringaffärer i all ära. De behöver vi, men de består av sådant som andra ofta kan göra lika bra eller bättre (även om vi har en fördel av att ha direktkanaler till marknaden). Det är skillnad med journalistiken. Den vi kan bäst och det är bara vi i mediebranschen som står för den. Jag har lunchat med flera spännande människor i början av året, exempelvis Björn Lorentzi på Media 720, konsulten Anders Malmsten, Erik Lidsheim, voice design-byrån Talking to me, redaktören Eva Schoultz fd Polistidningen (ingen av dem ska dock ställas till svars för mina slutsatser). Vi har samtalat om affärsmodeller och innehåll och försökt blicka framåt. Så hur mår vår bransch om vi bara tittar på vår kärna – publicistiken? Bortsett från små ljusglimtar så är det faktiskt rätt mörkt.

Här är mina spaningar:

  • De förlag som är framgångsrikast i dag är de som lyckats skära kostnader mest effektivt. Men var är de om 5-10 år; Vad händer på sikt när leveransen till läsarna blir både sämre och dyrare?
  • Konsolideringen har bara påbörjats. Det går inte att driva en enskild dagstidning längre (jag har precis avslutat mitt styrelseuppdrag i Norran sedan vi fattat beslut att gå in i NTM-koncernen). Teknikinvesteringar är för dyra och de globala konkurrenterna för starka. Om inte alltför länge ser jag framför mig två, eller max tre dagstidningskoncerner i Sverige, något längre fram samma antal i Norden. Samma sak när det gäller tidskrifterna. Sammanslagningen av Bonnier magazines och brands med Bonnier news är bara ett exempel på den vägen. Bonniers köp av Dagens Samhälles ett annat. Få – om några – tidskrifter kommer att klara sig utan starka koncerner eller organisationer i ryggen.
  • Inte ens små nystartade digitala initiativ, utan stora kostnadsmassor, klarar sig särskilt bra. Räckvidder finns, men lönsamhet? Frågan är vilken betalningsvilja som egentligen finns för journalistik. Vi har aldrig betalat mer för media (streamad TV, Spotify, ljudböcker, mobilabonnemang mm) men de flesta tjänster handlar inte om journalistik.
  • Ändringarna i konsumtionsmönster är så genomgripande och snabba att det är svårt att navigera tillräckligt snabbt och kraftfullt. Människor blir mindre lojala med varumärken och lever i sociala medier-flöden, där innehållsleverantörer inte har kontrollen. Dessutom har annonsörer sina egna kanaler till kunderna vilket gör medier mindre viktiga som bärare av annonsbudskap. Mot Google och Facebooks databaser och algoritmer står sig publicisternas digitala annonserbjudanden ofta slätt.
  • Vårt lilla språkområde gör det svårt att bygga en stor publik inom nischer. Allt fler söker sig till engelskspråkiga källor.

Ångesten uppstår när jag inser hur skört det är och hur viktigt att vi ändå håller modet uppe. För vad händer med demokratin när tidningar läggs ned? Med samhällsutveckling och granskning? Jag famlar efter en strimma hopp och hittar ändå något.

Det här talar för att det kan gå:

  1. Intresserad publik. Jag har hört Martin Jönsson på DN säga att allt fler nya prenumeranter anger som skäl att ”Det ingår i att vara en god medborgare att betala för journalistik”. Att göra publiken delaktig kan göra den än mer lojal. Många tidningar har ju sedan tidigare en krets av fans.
  2. Duktiga journalister. Människorna som arbetar i den här branschen är överlevare. Jag vill påstå att ingen annan bransch har samma koncentration av kreativa, innovativa och kunniga medarbetare som hela tiden vässar leveransen.
  3. Uthålliga ägare. Det finns ägare som är beredda att satsa. Organisationer och enskilda med ekonomiska muskler och hjärta för journalistik.

Gott nytt 2020. Nu kör vi!

Den här texten har tidigare publicerats på Dagens Media.

av unnedberg

VeckoRevyn – från print till rent digitalt med nya intäktsmöjligheter

Det är ett år sedan Irena Pozar tog över VeckoRevyn i egen regi och tidningen blev rent digital. Sedan dess har hon hunnit med att bli nominerad till Stora journalistpriset för årets röst och Årets Digitala tidskrift på Tidskriftsgalan.

Jag träffade Irena på lunch för en tid sedan och slogs av drivet och visionerna. Jag har nämligen tänkt att breda tidskrifter som riktar sig till en ung kvinnlig målgrupp skulle ha allra svårast att klara sig i strukturomvandlingen. Konkurrensen är mördande med populära youtubers som tar upp alla de ämnen som traditionellt tillhört ”tjej-tidningarna”. Och dessutom är den unga målgruppen är extremt lättrörlig.

Därför är jag imponerad av satsningen på digitala VeckoRevyn. Irena har bara en kollega, samt praktikanter på sin redaktion, men har trots små resurser ändrat inriktningen på innehållet. Hon har hyllats för sin granskning av övergrepp på HVB-hem och blandar tunga ämnen som protester i Hongkong och Syrienkriget med mode- och skönhetstips.

Mixen är intressant. Den visar att hon tar sin målgrupp på allvar. Och att hon tar alla ämnen på allvar, även de som vissa kanske skulle kalla ytliga.

Den senaste satsningen är horoskop för smarta högtalare.

– Ljud är framtiden, så är det bara, säger hon.

– Vi ser en snabb tillväxt i användandet av ljud och VeckoRevyns målgrupp är alltid i framkant. Samtidigt är horoskop nutiden. Horoskop är, och har alltid varit, ett av de populäraste ämnena på VeckoRevyn och i princip alla andra livsstilsmagasin. Varför inte hitta på något roligt med det istället för att bara ha veckans horoskop och liknande format?

Irena Pozar. Foto: VeckoRevyn

Sajten är helt annonsfinansierad, men allt från klassiska banners, till native till affiliate (köplänkar). Enligt Irena Pozar är kvinnor i åldern 20-35 tidiga trendindikatorer. Allt från nya köpbeteenden till värderingsförskjutningar börjar i den gruppen, enligt henne. Nästa satsning är att använda målgruppskunskapen för att bygga nya affärer, men hur det ska gå till i praktiken vill Irena ännu inte avslöja.

– Vi vet att det finns en stor vilja att lära sig mer om målgruppen, men att det idag är svårt. Där kan vi hjälpa till, exakt hur får vi se snart, säger Irena.

Hon har inspirerats av Seventeen Magazine och Refinery29 när det gäller insiktsarbete i samarbete med partners. I Norden har hon inte hittat några inspirationskällor inom detta område men USA och Japan ligger längre fram.

Jag tänker fortsätta hålla ögonen på VeckoRevyns förflyttning. Om satsningarna fungerar tror jag fler kommer efter. Sänkta kostnader, en rent digital produkt och nya typer av intäkter lockar. Nyckeln till att lyckas är en nära relation till och kunskap om målgruppen. Många magasin har det, men inte alla.

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

 

 

 

av unnedberg

Tidskriftsdagen: tre exempel på medier som verkligen lyssnar på användarna

Kunden i fokus är ett slitet uttryck, men på Tidskriftsdagen blev det tydligt att allt fler medieföretag menar allvar med att sätta kunden/användaren/läsaren i centrum.

Tydligast blev det när Djeiran Amini Björklund produktchef på Omni beskrev de senaste 6 årens utveckling på 15 minuter. Appen som aggregerar och sammanfattar nyheter startade med en serie frukostmöten med potentiella användare för att kartlägga behoven av nyheter. Sedan har det fortsatt. All utveckling sker i små steg som testas på publiken, görs om, testas igen i en ständig look, iterera för att prata utvecklarspråk. I dag har Omni 500 000 läsare i veckan, 20 miljoner sidvisningar, 65 miljoner i årsomsättning och 25 anställda. Utvecklingen har fortsatt med Omni ekonomi och nu senast Omni pod.

”Hitta inte kunder till din produkt utan en produkt till användarna” har varit ledstjärnan. Nu kommer feedbacken från användarna både i form av statistik och som kvalitativ återkoppling. För att snabbt kunna agera på den tycker Djeiran Amini Björklund att man behöver tänka som en start up när man utvecklar nytt inom medier. Schibsted valde att lägga Omni separat för att låta bolaget springa snabbare, men nu används mycket av lärdomarna och även publiceringssystemet i hela koncernen och Omni har närmat sig resten av Schibsted. Nästa utmaning för Omni är de betalväggar som allt fler medier sätter upp som gör länkarna i tjänsten mindre användbara. Enligt Djeiran Amini Björklund har Omni en lösning på det som kommer att synas i nästa år.

– Fråga inte vad användarna vill ha. Fråga vad du måste göra. Förstå deras sammanhang, känn deras frustration och få syn på drivkrafterna, var tips från henne.

Refinery29, ett amerikansk medieföretag med kvinnor som målgrupp, var inne på samma sak. Jacqui Kavanagh berättade hur Refinery29 kan nå 550 miljoner läsare globalt med ämnen som liknar klassiska livsstilsmagasins men med ny presentation och vinkling. Deras metod handlar mycket om att identifiera subgrupper och bygga innehåll och community kring dem, ofta i samarbete med partners. Exempel på subgrupper som har adresserats är kvinnor med större klädstorlek än amerikansk 16, äldre kvinnor eller de som identifierar sig som ”butch”. Allt material AB-testas och när en grupp blir tillräckligt stor kan ämnet tas ut på flera plattformar som youtube, podcasts, produkter, event. Jacqui Kavanagh pratade om fokus på ”Reach, relevance och revenue”.

Vi fick också höra hur Dagens Arbete identifierat skyddsombud som en viktig grupp och därför lanserat en ny tidning – Dagens Arbetsmiljö – och hur publishern Helle Klein nu träffar mängder av skyddsombud för att få idéer och stöd till fortsatt utveckling av tidningen. Mattias Kristiansson på Vego, en tidning om vegetarisk mat, står i ständig kontakt med sin växande skara läsare/fans,

Men det kanske tydligaste exemplet under dagen på läsar/användarfokus kom från Krautreporter en av mina favoriter. Den tyska start-upen inledde med en crowdfunding där 70 000 människor tillsammans bidrog med 1 miljon euro. I dag drivs bolaget som ett kooperativ med 500 ägare. Krautreporter pratar inte om prenumeranter utan om medlemmar och ställer hela tiden frågor till dem för att göra relevant journalistik.

– Våra reportrar är i daglig konversation med våra medlemmar. Det är de som bestämmer vad vi skriver om och det blir andra saker än om journalisterna själva får bestämma. Det är lätt att döda idéer på ett redaktionsmöte med ”det där är gammalt”, men medlemmarna bryr sig inte om vad andra medier har skrivit om en fråga, de vill förstå världen, sa grundaren Sebastian Esser.

Det material som går bäst på Krautreporter beskriver komplicerade konflikter i världen i långa texter. Vad handlar Syrienkonflikten egentligen om? är ett exempel på en text som både konverterat och engagerat.

Vi på medieföretag har traditionellt sett oss som experterna. Vi har tänkt ut vad som är viktigt att berätta om och våra läsare har fått konsumera det passivt. Nu är det dags att vända på perspektivet. Läsare som är engagerade i skapandet av innehåll har visat sig bli mer lojala och vi får innehåll som blir mer relevant. Framgång hänger inte längre på att man ska ha en superredaktör med trendnäsa utan vi kan använda publiken för att träffa mitt i prick. Det handlar om att förstå data, att ställa rätt frågor och om att lyssna. Det låter lätt men tankesättet utmanar en traditionell journalistroll och det gör förändringen svår. Många pratar om användaren i fokus men få gör det fullt ut.

 

ps. Efter en informativ dag blev det galakväll. Här är alla vinnarepå Tidskriftsgalan. Grattis!

Jacqui Kavanagh på Refinery29

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

av unnedberg

Rätt prissättning för en digital prenumeration

När jag besökte den journalistiska startupen Krautreporteri Berlin tillsammans med Sveriges Tidskrifters styrelse för cirka ett år sedan presenterade de sin 555-princip som förklaras så här: Fem procent av din publik är beredd att betala fem euro om du frågar fem gånger.

Vad ska det kosta, är en fråga som många av oss som arbetar med digital affärsutveckling frågar oss. Så klart beror det på tjänst, men många magasin tycks ha fastnat för just fem euro, eller 50 svenska kronor.

För ett drygt år sedan skrev jagom Auto motor & sportsom då hade varit igång i ett halvår med sin premiumsatsning. Då kostade det digitala erbjudandet 99 kronor per månad. Nu när jag kollar in får jag ett ”hösterbjudande” på 49 konor i månaden.

Konkurrenten Vi Bilägarehar precis lanserat sin betalvägg. Här kostar det digitala erbjudandet 49 kronor i månaden efter en första månad på 1 krona. Att ha en krona i stället för gratis första månaden är det flera som förespråkar. Den som redan ha betalat något litet sägs vara mer benägen att stanna när kostnaden går upp jämfört med den som fått prova på helt gratis.

Vi Bilägare låter pappersprenumeranter få tillgång till det digitala premiummaterialet. Då är kostnaden 649 per år, alltså 54 kronor per månad (16 pappersutgåvor).

Även vi på Vihar fastnat för 49 kronor i månaden för vårt digitala erbjudande. Så snart Flowey kopplat på nya prenumerationssystem Media Connect kommer vi att kunna erbjuda digitalt medlemskap plus tidningen på papper för 69 kronor i månaden (12 utgåvor). Den som tecknar ett helår på en gång får motsvarande för 749 kronor.

Men det finns viss variation i tidskrifternas prissättning. Vi föräldrars digitala extramaterial kostar 39 kronor per månad för prenumeranter och 79 för den som inte redan är prenumerant på papperstidningen. Fortfarande ett år efter lanseringen marknadsförs det som ”lanseringserbjudande”. Svensk Damtidning tar 59 kronor per månad för sin plus-tjänst medan Hänt har ett ”ordinarie pris” på 69, men ”just nu” är priset 49.

För Business till business-tidningar är så klart prissättningen en annan. Återkommer till det en annan gång.

Vad kostar det? 49 kronor per månad, förstås!

Denna text har tidigare varit publicerad på Dagens Media.

av unnedberg

The New Yorker klarade det, men inga garantier för Glamour och Vogue

Innan året är slut kommer alla Condé Nasts titlar finnas bakom betalvägg. Jätteförlaget äger allt från The New Yorker, Wired och Vanity Fair till titlar som Vogue, Glamour och Bon Apetit. Men förutsättningarna för de olika titlarna är helt olika.

Först ut var New Yorker som började ta betalt online redan 2014 och sedan dess har nått en publik på över en miljon betalda (både papper och digitalt) med siktet att då det dubbla till 2023.

I början av året sa avgående VD Bob Sauerberg enligt Fortune: ”The New Yorker, Wired and Vanity Fair have proven that they are willing to pay for the quality content we create, and the performance of those paywalls has exceeded our expectations”

Pamela Drucker Mann, Condé Nasts marknadschef sa till WWD : ”Honestly, I wish we had done this yesterday. It’s going to be a game-changer.”

Vackert så, men medan The New Yorker är en tidskrift med profilerade skribenter och högkvalitativa texter om samtid och kultur är exempelvis Glamour en kändisspäckad publikation med skönhet, mode och underhållning som ämnen. Områden där konkurrensen är mördande och unikiteten inte lika lätt att se.

För snart ett år sedan lades Glamour ned som printtidningefter dåliga ekonomiska resultat och nedskärningar. Prenumeranterna erbjöds att flytta till någon av de andra titlarna som fortfarande kommer ut på papper. Detta framstår som en panikåtgärd när företaget bara ett par månader senare kommunicerar en satsning på digitala läsarintäkter. Varför inte vänta med printnedläggningen och ha ett antal prenumeranter att föra över till den digitala tjänsten?

Wired och Vanity Fair startade sina digitala betalväggar några år efter The New Yorker – 2018, men alla bygger på samma modell – metered, det vill säga att läsaren efter ett antal texter stöter på en uppmaning om betalning. Första året med betalvägg gav Wired 108 000 prenumeranter.

Hur modellen kommer se ut för de övriga titlarna har jag inte hittat mer än att det kan bli olika för olika titlar och att exempelvis en premiummodell, där visst innehåll alltid är öppet och annat alltid låst, kan bli aktuellt.

Wired, som bevakar näringsliv, vetenskap och utveckling med en träffsäkerhet och djup kunskap om den nya ekonomin och Vanity Fair som bevakar kultur och samtid med hjälp av vassa skribenter och unika röster är också tidningar vars texter inte står att finna någon annanstans.

Gäller samma för Vogue, Glamour och Bon Apétit? Vogue är visserligen ett av tidskriftsvärldens starkaste varumärken, men räcker det i dag när materialet behöver sälja sig själv på Google och i sociala medier? Det är en sak att Vouge har över sex miljoner prenumeranter på Youtube. Men att lyckas med en digital läsarintäkt är något helt annat.

Det är också lätt att se värdet av ett Voguemagasin; ett blankt härligt paket fint formgivet med högkvalitativa bilder och trendkänsliga texter om det senaste inom mode. Om det värdet går att överföra digitalt återstår att se. Det ska bli spännande att följa!

The New Yorker och Glamour. Olika innehåll och olika förutsättningar för digital konvertering.

 

Denna text har tidigare publicerats på Dagens Media.

 

 

 

av unnedberg

The Local, Breakit och Vi – satsningar på digital läsaintäkt

Denna vecka lanserar Breakit sitt premiumerbjudande. Det kommer att kosta 300 kronor i månaden, men säljs i starten för halva priset. I förra veckan lanserade Vi på Vi vår nya premiumsajt med medlemskap som tanke. Det kostar 49 kronor att vara med men gratis första månaden. The Local, sajten som skriver på engelska om Sverige, lanserade snart två år sedan ett premiumerbjudande. Det kostar 49 kronor per månad (men 59 kronor totalt under de första tre månader) eller 349 kronor per år.

En medlem på The Local får fördjupad bevakning, möjlighet att kommentera, slipper bannerannonser och får tillgång till en app och ett nyhetsbrev. Medlemmar kan också ta del av The Locals alla editioner. Sajten finns i dag i Österrike, Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Norge, Spanien, schweiz och i en Europa-edition.

Exempel på medlemsunika artiklar just nu är: ”Köpa lägenhet i Sverige, 11 saker att tänka på inför budgivning”. Eller ”Statistiken som visar hur mycket folk tjänar där du bor i Sverige”.

Breakit kommer att lägga 1-3 artiklar per dag bakom sin betalvägg. En daglig artikel kommer kallas Breakits take och vara en analys av en viktig händelse inom tech eller näringslivet i stort. Dessutom kommer betalande läsare att få fördjupande artiklar inom något segment och intervjuer med entreprenörer och investerare. Samt skvaller. Årspriset 3386 plus moms indikerar att många kommer att betala med företagets pengar.

För Vi, där jag arbetar, är det den privata plånboken som gäller och vi har därför valt att lägga månadspriset på 49 kronor i månaden. Medlemskapet innebär tillgång till sajt och app, där alla artiklar även finns att lyssna på – inlästa av journalisterna på redaktionen. Medlemmar kan kommentera och även dela artiklar med sina vänner som då kan läsa hela artikeln, men inte klicka vidare. Givetvis får de en uppmaning att betala. Medlemmar får också komma på träffar och får ibland möjlighet att påverka journalistiken innan den skrivs. Medlemskapet ingår för den som har en prenumeration på pappers-Vi.

Precis som hos The Local är Vi:s premiumtjänst rensad från bannerannonser. Det är dock inte Breakits.

Det är en ödesfråga för journalistiken att vi kan behålla läsarintäkten även digitalt. Därför är det så spännande att följa de försök som pågår nu. I alla tre exemplen är läsarintäkt viktig, men inte den enda intäktskällan. Annonsering står för en stor del av intäkten hos såväl The Local, som Breakit och Vi.

The Local har annonser, inte minst native, på sin öppna sajt. Breakit satsar stort på nativeannonsering vid sidan om sitt utbud av banners. Vi har annonser i print och även digitalt hos systertidningen Vi Läser samt i nyhetsbrev kopplade till printprenumeration. Breakit och Vi har också intäktsbringande event.

Mixen av intäkter är nödvändig eftersom det tar tid att bygga digital läsarintäkt. Breakit har dock rivstartat med cirka 150 sålda abonnemang redan före start. The Local har 22 månader efter lanseringen 13 000 betalande över alla sajter, varav ungefär 3 000 på den svenska utgåvan och cirka en tredjedel årsprenumeranter. Första veckan hade 300 registrerat ”första månaden gratis”-konto på Vi. Med principen ”säg upp när du vill” gäller det att varje vecka leverera relevant  material.

av unnedberg

Växande publik men krympande redaktioner hos de digitalt födda medierna

Det är budgettider. På nyhets- och magasinsmedier innebär det i många fall ett nytt varv med krympande intäkter och nysatsningar – ibland kostsamma – som kanske ska lyckas hitta en betalande publik.

För oss som jobbar med digitalisering av traditionella medier är det intressant att se vad som händer med de medier som är födda digitalt, som inte haft den ryggsäck av traditionell papperstidning som vi omväxlande känner tacksamhet för och frustration över. Pew research center har släppt nya analyser av nyhetsindustrin och har bland annat ett faktablad som fokuserar på digital native news publishers.

Studien har tittat på de som har minst tio miljoner unika besökare per månad under en viss period. De är 37 stycken i USA, bland annat BuzzFeed, HuffPost, Politico, The Daily Beast och Vox.

Studien sträcker sig till 2018 och tar därför inte hänsyn till de rätt dramatiska förändringar som skett under året med stora uppsägningar på exempelvis BuzzFeed och HuffPost som bland annat Guardian har skrivit om.

Men det är ändå intressant att ta del av. De stora digitalt födda nyhetsmedierna i USA har haft en uppåtgående trend när det gäller trafiken sedan 2014 då mätningarna började. De genomsnittliga unika besöken per månad har bland de största ökat från 18,9 miljoner till 22,4 på fyra år.

De når sin publik via nyhetsbrev (84 %), podcast (73%), Apple news (95%) och Flipboard (92%). Facebook, Twitter, YouTube och Instagram används frekvent medan bara 22 procent har en egen kanal på Snapchat.

Nästan hälften av dessa digitala publicister har valt att satsa på en app men andelen som har en app har minskat något sedan förra årets studie. De flesta har app för både Apple och Android.

Annonser är främsta intäktskällan. Det är en växande marknad men med tuffa konkurrenter som Facebook och Google som enligt bedömare tillsammans kommer att ta halva den digitala globala annonskakan år 2020.  Det har fått många av de stora digitala nyhetsförmedlarna att konstaterat att annonserna inte räcker för en lönsam affär.

Det senaste året har exempelvis BuzzFeed, HuffPost och Vox News  börjat be läsarna om pengar via donationer eller medlemskap, som Nieman Lab skriver om här. Medlemsmodellen är inte bara till för att få nya pengar från läsarna utan också för att skapa mer lojala besökare, som man vet mer om, vilket också gynnar annonsaffären.

Enligt Pew research center var antalet anställda inom digitalt födda nyhetsmedier i USA 13 500 år 2018, att jämföra med inom dagstidningssektorn där 37 900 arbetar. Dagstidningarna krymper medan de rent digitala växte fram till 2018, men frågan är hur kurvan ser ut i nästa studie när 2019 års nedskärningar tas med.


 

 

Dessutom: Sorgligt att läsa om Metros slut. Jag var med nästan från starten, på den tiden alla läste Metro och vi expanderade över hela världen. Idén var lysande då, men av skäl som DN:s Martin Jönsson välsammanfattar härklarade den inte omställningen till en digital och mobil värld.

Tidigare chefredaktören Sakari Pitkänen, som senare drev en stor del av den internationella expansionen, skrev 2015 boken ”Metro -Konsten att skaffa sig fiender över hela världen” som jag refererade på min blogg när den kom. Ett stycke tidningshistoria väl värd att minnas,

Denna text har tidigare publicerats på Resumé.

av unnedberg

Enighet om problemen men olika lösningar när journalistikens finansiering debatterades i Almedalen

En senkommen återpublicering av min Almedalen-bloggpost hos Resumé:

Att mediernas finansiering är en viktig fråga märktes under Almedalens första dag då två paneler med snarlik rubriksättning hölls hos Sveriges Tidskrifter och hos Resumé/Dagensmedia/Medievärlden. Det ena seminariet hade lite slagsida mot tidskrifter, den andra mot dagspress. Men mycket förenade de båda diskussionerna. Till exempel detta:

  1. Annonsintäkterna backar nästan överallt.Och kurvan visar inga tecken på att vända. Inom tidskrifterna har vi tappat nära 60 procent av annonsintäkterna på 10 år. Dagspressen uppvisar liknande siffror. Facebook och Google är tuffa konkurrenter på den digitala arenan och medieföretagen möter med native, som inte alltid är oproblematisk (detta hade Helena Giertta och jag en lite uppfriskande ordfajt kring i vår panel, där hon såg fler problem än mig med denna annonsform, men där vi båda ser bekymmer i gråzoner)
  2. Nu är tiden för satsningar på kvalitetsjournalistik.I Sveriges Tidskrifter-panelen slog bland andra Anna Careborg på Svenska Dagbladet ett slag för att det är innehållet som bygger affären – och ett det innehållet inte är söta katter utan riktigt relevant journalistik som både konverterar och engagerar. Eva Burman på Sörmlands Media hade samma spaning i Resumé/Dagens Media-panelen och ifrågasatte bland annat sportjournalistik som satsningsområde. Ja, det konverterar men nej de kunder som köper prenumeration för sportinnehåll stannar inte kvar särskilt länge. Dessutom är rättigheterna dyra.
  3. Läsarna behöver involveras och inte bara vara mottagare.Detta blev en av mina käpphästar i den första panelen. Vi på Vi kommer i vårt nya digitala erbjudande att satsa mycket på läsardialog (och gör detta för fullt just nu under vår beta-period när vi låter 100 testare hjälpa oss utforma erbjudandet och produkten) I den andra panelen höll Brit Stakston på Blankspot denna fana. ”Det är läsarna som ska försvara journalistiken, inte journalisterna” sa hon och berättade hur Blankspot tar med läsare i hela processen och att de även får veta vad journalistiken kostar. Så mycket som 50 procent av en journalists tid kan gå till läsardialogen på Blankspot.
  4. Vi måste satsa på data för att ge läsarna ännu mer relevant innehåll.Lars Grafström på Alma Talent betonade vikten av att ha kunskap om kunder för att kunna erbjuda mer relevant innehåll. Anders Eriksson på Bonnier News noterade i den andra panelen att vi måste bli bättre på paketeringar. Inte minst vill Bonnier News satsa på att paketera ihop lokaltidningsjournalistik med ämnesjournalistik eller riksjournalistik. ”Då blir vi mer relevanta och kan vi ta mer betalt”.
  5. Vi behöver bli ännu mer användarvänliga.”Ska vi vara premium på riktigt gör vi en app utan reklam” sa Eva Burman. Det är precis det vi på Vi kommer att göra. Anders Eriksson noterade att ux-frågor har blivit allt viktigare hos medierna på senare tid och att det nu börjar ge resultat.
  6. Mediernas viktiga roll i demokratin kan betonas ytterligare.Tidigare medieutredaren Anette Novak uttryckte sig slagkraftigt: ”Vi har svårt att sälja information i en värld av informationsöverflöd, men säljer vi världsförbättring så har vi en annan betalvilja”.

Hur ska kvalitetsjournalistiken finansieras? Olov Carlsson, Moderator, Dagens Samhälle, jag från Vi Media, Lars Grafström, Alma Talent, Helena Giertta, Journalisten, Anna Careborg, Svenska Dagbladet och Sebastian Tibbling, Adviser

Hur finansieras morgondagens journalistik? Brit Stakston, Blankspot, Anders Eriksson, Bonnier News, Eva Burman, Sörmlands Media, Anette Novak, fd Medieutredare, Linnéa Kihlström, moderator, Medievärlden